Diskussion och framåtblick

För tjugo år sedan när jag gick min utbildning låg fokus mer på färdighetsträning i respektive bollspel. Undervisningstiden i respektive bollspel var också mer omfattande än vad som är fallet idag. Nu handlar undervisningen i bollspel i huvudsak om att utrusta studenterna för att kunna undervisa inom ett kunskapsområde som framförallt ska användas inom skolämnet

idrott och hälsa. Om man studerar formuleringsarenan det vill säga kursplanerna på de olika utbildningsorterna kan man konstatera att det inte anges några kunskapsmål som konkret beskriver vad studenterna ska kunna i bollspel. Målen som handlar om den idrottsliga praktiken är mer allmänt formulerade och bollspel nämns inte specifikt i målen för kurserna. Däremot kan man i litteraturlistorna notera att aktuell bollitteratur ingår som obligatorisk kurslitteratur. I denna studie redogjorde lärarutbildarna utförligt vad de tyckte att studenterna skulle kunna i bollspel. Det finns alltså här en diskrepans mellan vad kursplanerna anger att studenterna ska kunna efter avslutad kurs (formuleringsarenan) och vad informanterna talade om att blivande idrottslärare ska kunna (transformeringsarenan). Man kan också dra slutsatsen att innehållet i bollspelsundervisningen ser väldigt olika ut på de olika lärosätena. Vår studie visar att innehållet och därmed tolkningen av styrdokumenten är upp till undervisande lärare eller arbetslaget på respektive lärosäte. På frågan om vad som styr innehållet i bollspelsundervisningen så bekräftades denna bild. När det gällde vad studenterna ska kunna i praktisk personlig färdighet så sade flera av informanterna att det räckte att studenterna hade förmåga att iscensätta goda lärandesituationer inom kunskapsområdet. En av informanterna uttryckte att en funktionell färdighet var viktigt och att man kan visa grundläggande motoriska färdigheter, men att detta inte examinerades. Färdighet i bollspel verkar mer eller mindre ha förlorat sitt egenvärde, på de flesta av de lärosäten som vi undersökte, till förmån för utvecklande av förmågor i ledarskap och didaktik. Väldigt få av informanterna nämnde teoretiska begrepp som exempelvis spelförståelse, speluppfattning eller split vision när de talade om vad studenterna ska kunna inom praktisk personlig färdighet i bollspel. Man kan, trots det, inte utesluta att dessa begrepp behandlas i bollspelsundervisningen inom utbildningarna. Det är tvärtom troligt, eftersom begreppen är centrala inom bollspel. Men man använde inte dessa termer när man talade om vad studenterna ska kunna i bollspel. Man får uppfattningen att bollspelsundervisningen utformas väldigt olika på de olika lärosätena. Faktorer som styr innehållet är såväl tilldelning av resurser som idrottslärarutbildarnas egna erfarenheter och tolkningar över vad kunskapsområdet bör innehålla. Någon samsyn kring detta kunde inte urskiljas eller konstateras i denna undersökning.

Jag tror att det är avgörande att man definierar och enas kring vad kunskapsområdet bollspel är för något och att det finns en samsyn, bland idrottslärarutbildare, vad studenterna ska kunna såväl teoretiskt som i praktisk personlig färdighet i bollspel. En risk med att inte definiera kunskapsområdet skulle kunna vara att det får minskad betydelse till förmån för andra idrottsliga aktiviteter som är mer klart definierade i sin struktur och sitt innehåll. Ett första

steg borde vara att man har en gemensam terminologi och en gemensam ”grammatik” för det som är generellt för alla bollspel. Ett ämnesområde karaktäriseras bl a av en gemensam begreppsbild som tydligt definierar området. Bjurvill (1991) beskriver denna kärna som en kunskapsstam från vilken de olika bollspelen utgår. Varje bollspel representerar ”en gren” som är specifik. Jag tror att det är mycket viktigt att de olika lärosätena enas kring en definition och kategorisering av de olika bollspelen. Ovan beskrivna indelning i de olika ”bollspelsfamiljerna” kan vara en sådan gemensam bas att utgå ifrån när man beskriver såväl generella som specifika delar inom kunskapsområdet. Inte minst stoffträngseln inom lärarutbildningen gör att detta är nödvändigt, för annars tror jag att det finns en risk att detta kunskapsområde urholkas. Kunskaperna kring de olika grupperna av bollspel behöver också tydliggöras och ny kunskap behöver utvecklas. Detta underlättas av att man har en gemensam kärna ifrån vilken bollspelundervisningen utgår. Denna ”grammatik” tydliggör bollspel som kunskapsområde och möjliggör också gemensamma utgångspunkter bland idrottslärarutbildningar för utvecklande av kunskapsområdet. Här behöver lärarutbildare prata sig samman. En möjlig arena att gemensamt utveckla kunskapsområdet finns redan i det nätverk inom Nordplus, ett samarbetsorgan för de större lärosätena i Norden, som årligen träffas för att diskutera bl a bollspelsfrågor inom högre utbildning. Här diskuteras också senaste forskning inom området. Ett annat möjligt forum för dessa diskussioner är de årliga lärarutbildarträffarna, då de olika lärosätena möts för att utbyta erfarenheter kring idrottslärarutbildning.

Orsakerna till varför det inte finns någon samsyn vad som är viktig kunskap i bollspel eller att man inte tillsammans inom idrottslärarutbildning har definierat och formulerat sig kring bollspel är en intressant fråga. Kan det vara så att bollspel är en så vanligt förekommande aktivitet i vardagslivet att ingen ifrågasätter eller funderar över hur detta område ska tolkas? Alla vet ju vad bollspel går ut på eftersom det är en del av vårt kulturarv som ”alltid” funnits i någon form i vårt samhälle. Inledningsvis i detta kapitel beskrivs bollspelens och framför allt fotbollens historiska utveckling i relation till bl a samhällsutvecklingen under industrialismen i England. Jag har valt denna fördjupning för att tydliggöra vilken påverkan fotbollen har haft, och fortfarande har på människors vardagsliv. Statsmakterna har ju också haft olika syften, historiskt sett, med varför man stimulerade människors fotbollsintresse. Bollspel är även idag den idrottsliga aktivitet som regelbundet engagerar flest människor i Sverige(världen?). Detta sker antingen som aktiva deltagare i något lag, som passiva deltagare i publikhavet eller framför TV:n. Nästan alla människor har därmed erfarenheter från bollspel och kan förhålla

sig till kunskapsområdet utifrån sina egna erfarenheter. Idrottslärarutbildare är inget undantag i detta. Enligt den nationella utvärderingen av skolämnet idrott och hälsa (Skolverket 2005) dominerar bollspel och bollekar stort i undervisningen, trots att detta kunskapsområde överhuvudtaget inte nämns i läroplanerna. Det är också den aktivitet som idag uppskattas mest av såväl flickor som pojkar (Redelius 2004). Risken med ett otydligt kunskapsområde är att ämnesområdet blir oklart och därmed kan det bli Riksidrottsförbundets tolkning vad bollspel är för något, som blir det som får genomslag inom skolidrotten. Sandahls (2005) forskning visar att det i huvudsak är elever som är aktiva på fritiden som har störst inflytande över vad som sker på idrottslektionerna. Ett framtida forskningsprojekt som skulle vara väldigt intressant att fördjupa sig i är att undersöka vad man gör på bollspelslektionerna i skolan och vilka faktorer som styr detta innehåll.