Denna studie belyser människors erfarenheter av att använda sexdockor. Empirin är hämtad från ett nätforum vilket ger en inblick i vilka tankar och erfarenheter användarna har kring sitt användande. Frågeställningarna som studien svarat på är: vilka motiv har inläggsförfattarna för att använda sexdockor? Hur upplever inläggsförfattarna det att ha en sexdocka? Samt vilken mening ger inläggsförfattarna användandet av sexdockor? I analysen framträder flera olika faktorer som leder till användandet av sexdockor. Dessa erfarenheter har mynnat ut i fem teman. De två första temana, ”Olyckliga relationer” och ”Ofrivillig ensamhet ” ger en inblick i hur användarna har förhållit sig till relationer i sina liv. I båda dessa teman används sexdockor istället för att inleda varaktiga eller tillfälliga relationer med en eller flera partners. I det första temat träder negativa erfarenheter av relationer fram och i det andra temat framträder erfarenheter av ett ofrivilligt singelskap. Användandet av sexdockor har således under dessa två
rubriker relationella orsaker. Dessa två temana berör konflikter som de anser ett modernt relationsskapande konfronteras med. I inläggen ses föreställningar om den romantiska parrelationen många gånger som given och självklar. Samtidigt uttalas flera svårigheter med att ingå och leva i sådana relationer. Trots svårigheterna med
upprätthållandet av kärleksrelationer utifrån normen, kritiseras dessa ej ur ett
normkritiskt perspektiv. Den romantiska kärleken där parterna ska uppfyllas och helas av varandra ses många gånger som något eftersträvansvärt men svårt att upprätthålla i det verkliga livet. Istället för att kritisera formen eller normen för relationer, uttalas självkritiska och ibland aggressiva historier kring de personliga misslyckandena på relationsfronten. Tonen kan i vissa fall verka föraktfull mot kvinnor. Detta stämmer väl in på hur Connell (2008) beskriver kraven på män, utifrån teori om en hegemonisk maskulinitet som innebär mäns överordnade position gentemot kvinnor. Den manliga sexualiteten ses som medfödd driven och aggressiv. Men den hegemoniska
maskuliniteten strävar också efter att urskilja sig från homosexualiteten. Sex ska ske mellan man och kvinna vilket innebär att maskulinitetsidealet således möter upp idealet om kärleksrelationen. På så vis kritiseras inte normen trots att relationerna är svåra att upprätthålla och många gånger leder till känslor av ensamhet. Med Ahmeds (2006) queerfenomenologiska teori kan detta beskrivas som att inläggsförfattarna är medvetna om och delvis accepterar, den väl intrampade vägen som heterosexuella
kärleksrelationer innebär. Samtidigt kantas denna väg av anpassning, som för
inläggsförfattarna ibland upplever, som kvävande. Även de inläggsförfattare som lever i ett ofrivilligt singelskap upplever att vägen till en relation kräver en slags anpassning som de i sin person inte lyckats uppfylla. De samhälleliga normerna för
kärleksrelationer finns hos inläggsförfattare som en bakgrundsridå, när en ny väg leder dem till en alternativ relation med en sexdocka. Ahmed (2006) menar att människan kan
41
följa givna stigar eller välja att trampa in nya obekanta stigar. Men våra förståelseramar håller sig ändå inom det som känns bekant. Vi orienterar oss i en omgivning som vi känner igen. Och vi håller oss inom det som är familjärt (a.a). När personer i forumet använder en sexdocka, förhåller de sig till den värld som är bekant för dem. Således kommer relationen till sexdockan att likna en relation till en verklig partner men även utgöra ett alternativ då de givna vägarna upplevts för obekväma och svåra att följa. I inläggen ses ett spann av olika relationsberättelser. Några berättelser beskriver förälskelse och kärlek till sin sexdocka. Illouz (2016) har ur ett sociologiskt perspektiv studerat människans förmåga att genom fantasin frammana kärlekskänslor för objekt. Hon menar att vi i nutid, och i västerlandet, fäster oss vid frågan om kärlekens äkthet just av orsaken att vi vet att den så lätt kan fantiseras fram. Fantasin kan på så vis bli problematisk om objektet för begär inte passar de kulturella föreställningarna av vad begär ska riktas mot (a.a). Ur ett historiskt perspektiv har människans förmåga till sexuella fantasier setts som problematiska och icke önskvärda. Fantasierna sågs även då som hot mot den romantiska kärleken, främst var det rädslan för homosexualitet. De sexuella fantasierna hindras genom att arbeta förebyggande mot onani (Laskar 2005). Ur ett kulturhistoriskt perspektiv kan myten om Pygmalion och myten om Laodamia tolkas som berättelser om sådana förmågor att ”väcka till liv” med hjälp av ett objekt och människans inneboende fantasi (Devlin 2018; Ferguson 2010). Konstnären Oskar Kokoschka visar också genom sitt konstprojekt att objektet för begär kan ges liv och att känslor kan uppkomma ur denna handling (Roos 2005). Denna studie visar att
användare av sexdockor kan känna djupa känslor såsom förälskelse och kärlek vilket vittnar om vår fantasis förmåga. En förmåga som fortfarande inte anses vara helt socialt accepterad men som inte bör ses som ny eller unik för sin tid.
I Eichenberg m. fl. (2019) studie anser de intervjuade sexterapeuterna att sexdockor inte kan användas i behandlingsarbetet vid relationella problem och tillitsproblematik. Min studie visar att sexdockor används av personer som själva beskriver svårigheter med relationer och relationsskapande då detta upplevs kräva en allt för stor anpassning. Dessa personer använder sexdockor istället för att inleda en varaktig eller tillfällig relation. Många upplever att detta förbättrat deras livskvalitet i och med att de har färre ensamhetskänslor. Utifrån resultatet i denna studie har sexualterapeuter en unik
möjlighet att samtala kring relationella problem och tillit i relation till sexdockor. Detta innebär inte att uppmuntra till att ersätta relationer till levande personer utan att öppna upp för samtal. Huruvida den behandlande terapeuten kan föreslå en sexdocka som behandlingsmetod är inget denna studie har undersökt. Dock kan det utifrån studiens resultat sägas att sexdockor används av relationella orsaker vilket professionella
personer som arbetar med sexualitet bör vara uppmärksamma på. I mötet med en person som använder sexdocka kan ett behov av att få tala kring svårigheter med relationer och relationsbildning finnas.
Under temat ”Sexualitet på egna villkor” tar inläggsförfattarna upp möjligheten att få förverkliga den sexualitet som de fantiserat om. Det handlar om att få sex när de vill ha sex, att få experimentera med olika sexuella praktiker samt att inte behöva kompromissa med en sexpartner. Att ha sex med sexdocka innebar att få dessa önskningar
tillgodosedda. Det beskrivs även att sex med sexdocka är något annat, något bättre eller något lyxigare än onani vilket tolkas som att personerna lägger mer innehåll i dockan än enbart ett hjälpmedel. Detta bekräftas i Böhmes (2014) resonemang kring fetischism och sexualitet som innebär att objekt kan laddats med mänskliga egenskaper och
42
känslor. Objektet hjälper användaren att frammana fantasin. På så vis upplevs sex med sexdocka som något bättre än onani.
Hemlighållandet av dockan är en förståelse av normbrottet som beskrivs under temat ”En hemlighet jag vill berätta om…” Här beskrives tabut och stigmat som upplevs i relation till sexdockor. Forumet innehåller många frågor och svar kring hur man på bästa sätt förvarar sexdockan så att inga obehöriga får syn på den. Hemlighållandet av sexdockan tar ett stort utrymme i forumet. Men nätforumet fungerar även för att lösa frågor kring om hemlighållandet är nödvändigt. Eftersom användandet av sexdockor kan vara svårt att definiera, vänder inläggsförfattarna sig till nätforumet med sina frågor. Är det att vara otrogen? Behöver sexdockan gömmas? En känsla av desorientering infinner sig. Daneback (2012) och Ross (2005) skriver om att sexuella minoriteter använt nätforum sedan internets tidiga uppkomst. Forumet kan ses som ett tryggt och säkert rum för inläggsförfattarna att diskutera dessa frågor med varandra. Önskan om att tala om sina gömställen tolkas som en önskan om att vilja avslöja sig eller åtminstone leka med tanken om att avslöja sig. Genom samtalet kan förtryckta känslor eller känslor av skuld och skam delas vilket kan verka neutraliserande och normaliserande. Delandet av dessa erfarenheter ger en möjlighet att bli mindre ensam, accepterad, att få tillhöra och bli förstådd.
Under temat ”En docka att ta hand om” visas exempel på att sexdockan används för andra ändamål än för penetrerande samlag. Under denna rubrik beskriver
inläggsförfattarna hur de tar hand om dockan för att förlänga dess livslängd, hur den ska rengöras samt hur man gör den fin. Det kan sägas handla om en slags omvårdnad av sexdockan. En annan del av temat handlar om att tillfoga dockan feminina attribut vilket innebär att sminka den, byta hår på den samt parfymera den. En slags lekfullhet
återfinns i berättelserna om att ta hand om sexdockan vilket kan tolkas som att det tillför en slags erotisk njutning i att få tillfoga dockorna femininitet samt att få ta hand om den. På så vis kan en erfarenhet av användandet av sexdockor vara ett sätt att utforska
traditionella roller av femininet respektive maskulinitet genom att gestalta dem. Under temat tas även frågan om vad som kan betraktas som fetisch upp. Samtidigt som själva dockan kan betraktas som en fetisch (Smith 2013) så kan även delar av omvårdnaden av denna ses som det. Till skillnad från de två första temana som handlar om ”en docka att ta hand om”, om att ha en sexdocka istället för en relation så visar temat, att sexdockan även används för att den inte är människa utan ett objekt. Sexdockan är inte ett substitut för en relation utan ett lustfyllt objekt i sig. Ett objekt som ger lust i sin egenskap av icke-människa.
En frågeställning som varit aktuell vid analysen i studien har varit hur jag bör förhålla mig till inläggsförfattarnas kön. Mitt ställningstagande har varit att en person bör få möjligheten att själv definiera sitt eventuella kön samt vem/vilka man har sex med och attraheras av. Detta förhållningssätt använder jag mig av vid analysen av de enskilda inläggen. Däremot behöver jag göra en annan bedömning utifrån textmaterialet i stort. Den generella bedömningen är då att många men inte alla användare av sexdockor i studien underförstått definierade sig som män som sexuellt många gånger tänder på kvinnor. Detta baseras på språkliga hänsyftningar. Att inte göra denna bedömning skulle leda till ett slags förbiseende som också skulle kunna ses som en förvanskning. Denna slutsats bekräftas av andra studier som visat att majoriteten av personer som äger sexdockor definierar sig som heterosexuella män. Även utbudet och försäljningen av sexdockor pekar på att det är sexdockor med bröst och vulva som säljs till
43