”JAG HAR BLIVIT MYCKET
LYCKLIGARE SEDAN JAG SLUTADE
ATT INTRESSERA MIG FÖR KVINNOR
OCH BYTTE TILL SEXDOCKA”
EN KVALITATIV STUDIE OM ERFARENHETER HOS
PERSONER SOM ANVÄNDER SEXDOCKOR
ELIANA ROBATTO
Examensarbete i Sexologi 30 hp Malmö Universitet Masterprogramet i Sexologi Hälsa och Samhälle
1
”JAG HAR BLIVIT MYCKET
LYCKLIGARE SEDAN JAG SLUTADE
ATT INTRESSERA MIG FÖR KVINNOR
OCH BYTTE TILL SEXDOCKA”
EN KVALITATIV STUDIE OM ERFARENHETER HOS
PERSONER SOM ANVÄNDER SEXDOCKOR
ELIANA ROBATTO
Robatto, E. Examensarbete i sexologi 30 högskolepoäng. Malmö universitet: Fakulteten för hälsa och samhälle, Institutionen för socialt arbete: sexologi, 2021.
Abstrakt
Syftet med studien var att belysa erfarenheter av att använda en sexdocka, så som de framkom i ett svenskt internetforum. Debatten som förs i media kring sexdockor tenderar att återuppliva polariserade ståndpunkter som handlar om genus, sexualitet, pornografi och kommersialism. Samtidigt är sexdockor inget nytt fenomen utan användandet går långt tillbaka i historien och erotiska avbildningar som används sexuellt är införlivade i konsten och mytologin. Forskning som fokuserar på användare av sexdockor saknas dock. Det empiriska materialet består av inlägg från ett svenskt internetforum, där inläggsförfattarna sinsemellan diskuterade ämnet sexdockor. För att få en djupare förståelse för användandet av sexdockor har en hermeneutisk ansats använts. Materialet har sedan analyserats med hjälp av queerfenomenologisk teori. Resultatet visar att flera, vitt skilda erfarenheter och motiv finns hos personer som använder sexdockor. En del av användandet är kopplat till svårigheter med relationer och sexdockor används i dessa fall som substitut till relationer. Erfarenheter av dåliga relationer beskrevs samt erfarenheter av ett ofrivilligt singelskap. Studien bekräftar även tidigare forskning kring att sexdockor används för andra ändamål än för samlag. Ett slags omvårdnad av sexdockan beskrevs i termer av handhavande, hygien, samt att göra dockan fin och tilldragande för ögat. Även det stigma och tabu som omger användandet av sexdockor togs upp och diskuterades i forumet. Avslutningsvis diskuteras att en sexdockeberättelse är en berättelse om lust och åtrå men också om de normer och livsvägar som omgärdar relationer och sexualitet.
Nyckelord: Fetisch, Internetforum, Onani, Queer fenomenologi, Sexdocka, Sexhjälpmedel Sexrobot.
2
”I´VE BECOME MUCH HAPPIER
SINCE I STOPPED BEING
INTRESTED IN WOMEN AND
SWITCHED TO SEX DOLL”
A QUALITATIVE STUDY OF EXPERIENCES OF
PEOPLE WHO USE SEX DOLLS
ELIANA ROBATTO
Robatto, E. Degree project in sexology 30 högskolepoäng. Malmö University: Faculty of Health and Society, Department of Social Work, 2021.
Abstract
The aim of the study was to shed light on experiences of using a sex doll, as they
appeared in a Swedish internet forum. The debate that is taking place in the media about sex dolls tends to revive polarized standpoints which surround gender, sexuality,
pornography and commercialism. At the same time, sex dolls are not a new
phenomenon since the use goes a long way back in history and erotic images for sexual purpose are incorporated into the art and mythology. However, research that focuses on the users of sex dolls is lacking. The empirical material is based on posts from a
Swedish internet forum, where the authors of the posts discussed the topic of sex dolls with each other. To gain a deeper understanding of the use of sex dolls, a hermeneutic approach was used. The material was then analyzed with queer phenomenological theory. The results show that there are several, widely different experiences and motives of persons using sex dolls. A part of the use is linked to difficulties with relationships and sex dolls are in these cases used to substitute relationships.
Experiences of poor relationships were described, as well as experiences of involuntary being single. The study also confirms previous research regarding the use of sex dolls for purposes other than intercourse. A kind of care-taking of the sex doll was described in terms of handling, hygiene and making the doll pretty and attractive to the eye. The stigma and taboo surrounding the use of sex dolls is also addressed and discussed in the forum. Finally, there is a discussion about a story of a sex doll being a story about lust and desires but also about the norms and life paths which surround relationships and sexuality.
Keywords: Fetish, Internet forum, Masturbation, Queer phenomenology, Sex aids Sexdoll, Sexrobot
3
Innehåll
1. Inledning och problemformulering ……… 4
1.1 Syfte och frågeställningar ……… 5
2. Bakgrund ……….. 5
2.1 Erotiska avbildningar i konsten och mytologin ……… 5
2.2 Sexdockor genom historien……… 7
2.3 Äktenskaplig kärlek och egensex ..………... 8
2.4 Fetisch ………... 9
2.5 Sexdockan – nutid och framtid ………. 11
2.6 Internet, nätforum och sexualitet ……….. 12
3. Tidigare forskning ……… 12
3.1 Intresse och erfarenheter av sexdockor ……… 13
3.2 Sexdockor i terapi- och utbildningssyfte ………... 14
3.3 Negativa aspekter ………. 14
4. Teoretiska perspektiv ………... 15
4.1 Kroppen och dess erfarenhet ……… 15
4.2 Queer fenomenologi och sexualitetens orientering ……….. 16
4.2.1 Orientering ………. 17
4.2.2 Linjer ……….. 17
4.2.3 Objekt ……… 18
4.3 Önskvärd och icke önskvärd sexualitet ……… 18
5. Metod och material ……….. 19
5.1 Urval …………...……….. 20
5.2 Hermeneutisk tolkning ………. 20
5.3 Förförståelse ………. 21
5.4 Etiska överväganden ...……….. 22
5.5 Metodologisk reflektion ……… 23
6. Resultat och analys ………... 23
6.1 Olyckliga relationer ……….. 24
6.2 Ofrivillig ensamhet ……….…... 26
6.3 Sexualitet på egna villkor ………. 30
6.4 En hemlighet jag vill berätta om ………... 33
6.5 En docka att ta hand om ……… 37
7. Diskussion ……….. 40
8. Avslutande kommentar ……… 43
4
1. INLEDNING OCH PROBLEMFORMULERING
En sexdocka är en docka i människolik storlek som marknadsförs med syfte att tillföra erotisk njutning. Dagens sexdockor tillverkas av exklusiva och verklighetstrogna material. Huden känns som mänsklig hud och de har kulleder som möjliggör att armar och ben kan föras till olika ställningar. De flesta sexdockor som säljs runt om i världen idag är av kvinnligt kön (Döring & Pöschl 2018).På senare tid har sexdockan ökat i försäljning (Danaher 2019). Men sexdockans position som sexleksak är inte självklar. Sexdockan kantras av massmedial uppmärksamhet i vilken rådande diskurser kring sexualitet sätts mot varandra. Argumentationen tenderar att återuppliva polariserade debatter som handlar om genus, sexualitet, pornografi och kommersialism. I Sverige vänder sig organisationerna ROKS (Riksföreningen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige) och Unizon mot sexdockor med argument om att de exploaterar kvinnors kroppar. I en debattartikel i Expressen (2019-02-20) uppmanar de till en lagstiftning i frågan. ”Sexrobotar och sexdockor förstärker och normaliserar synen på kvinnor som objekt och normaliserar mäns våld mot kvinnor. Det är dags för skärpt lagstiftning så att ny teknik inte reproducerar värderingar om att exploatera kvinnors kroppar”. Inläggsförfattarna drar paralleller mellan sexdockor och pornografi. De menar att sexrobotar och sexdockor konstrueras med utseende och attribut som är typiska för den objektifierade och sexualiserade kvinnokroppen, vilket anses leda till ett ökat våld mot kvinnor. Författarna kräver i sin debattartikel att Sverige ska lagstifta för att göra det olagligt att driva bordeller med sexrobotar (Persson m.fl. 2019).
Andra framhäver sexdockans positiva effekter. Lust och njutning ses som en naturlig del av livet och som ett tecken på hälsa. För många människor är inte sex inom
relationsramen eller med tillfälliga partners möjlig, sexdockan anses i dessa fall kunna fylla en viktig funktion. Exempelvis kan sexdockor användas som potentiella
sexhjälpmedel för människor med sexuella dysfunktioner, funktionsvariationer, personer som är frihetsberövade samt människor på äldreboenden (Devlin 2018; Eichenberg m. fl. 2019; Levy 2016). Medan kvinnors användande av sexuella
hjälpmedel såsom dildos och vibratorer generellt betraktas som något stärkande för den kvinnliga sexualiteten (Herbenick m. fl. 2011; Laqueur 2003) ses användandet av sexdockor inte med samma positiva inställning. Två frågor framträder som
problematiska; den ena är att sexdockan är ett sexhjälpmedel som främst marknadsförs och köps av män, den andra är att sexhjälpmedlet antar hela formen av en mänsklig varelse. I massmedia och i populärkulturen är diskussionen kring sexdockan just nu aktuell. Trots detta är ämnet fortfarande relativt outforskat utifrån en akademisk synvinkel, särskilt ur en svensk kontext, där ingen vetenskaplig publikation funnits. Döring och Pöschl (2018) menar att orsakerna till att användandet av sexdockor inte studerats akademiskt kan förmodas vara att fenomenet är relativt nytt och att
sexleksaker fortfarande anses vara tabu, något som också påverkat forskarvärlden. Mycket sällan framträder sexdockeanvändarnas röster inom forskning eller inom annan sexologisk kunskap. Jag frågar mig, hur upplever de objektet för sitt begär? Vilka motiv ligger bakom användandet av sexdockor och vilken mening ger de användandet? Denna kvalitativa studie kommer att utgå från inlägg i ett nätforum där personers egna
erfarenheter av sexdockor kommer fram. Inläggen kommer att tolkas utifrån
hermeneutisk ansatts och analyseras med Sara Ahmeds teoretiska perspektiv, queer fenomenologi.
5
1.1 Syfte och frågeställningar
Studiens syfte är att belysa erfarenheter av att använda en sexdocka, som de
framkommer i ett svenskt nätforum. Syftet kommer att utforskas med hjälp av följande forskningsfrågor:
- Vilka motiv har inläggsförfattarna till att använda sexdockor? - Hur upplever inläggsförfattarna det att ha en sexdocka?
- Vilken mening ger inläggsförfattarna användandet av sexdockor?
2. BAKGRUND
I detta avsnitt kommer begreppet sexdocka att utvidgas något. Detta görs för att få tillgång till flera nyanser och perspektiv inom ämnet. Under rubriken, Erotiska
avbildningar i konsten och mytologin, ges en inblick i hur vi sett på sexualitet och erotik kopplat till mänskliga avbildningar genom några nedslag i kulturhistorien. Avsikten med att placera sexdockor i kontexten av kulturhistorien är att öka förståelsen för de känslor som sexdockor väcker. Oavsett om det är känslor av attraktion, nyfikenhet eller ogillande så relaterar de till kulturellt nedärvda förståelseramar. I de nästkommande tre rubrikerna tas det historiska perspektivet på sexdockor, onani och fetischer upp.
Därefter smalnas begreppet av och framväxten av den moderna sexdockan presenteras. I slutet av avsnittet redogör jag för internet som plattform för att diskutera sexualitet med andra.
2.1 Erotiska avbildningar i konsten och mytologin
Tredimensionella avbildningar av människor har skapats i många kulturer och i flera tidsepoker. Dessa skulpturer och avbildningar har både ett symboliskt och dekorativt värde. Den erotiserade statyn har ofta fått stå som symbol för de olika påfrestningarna som mellanmänskliga relationer kan komma att möta (Ray 2016). I och med
feminismen börjar kritik att framföras kring hur kvinnan framställts i dessa konstverk. Kritikerna menar att kvinnan ofta fått symbolisera en idealbild som är skapad ur den manliga blicken (Barker 2019).
I den grekiska mytologin berättas historien om Pygmalion som var kung av Cypern och skulptör. Han kom att förälska sig i en skulptur han gjort av en kvinna. Efter att ha sökt efter en livspartner utan att lyckas ber han till Afrodite om att få träffa någon som liknar den skulptur han skapat. Hans bön blir till uppfyllelse, efter en kyss blir hon verklig. Han ger henne namnet Galatea (Ferguson 2010). Myten om Pygmalion har givit upphov till många tolkningar genom historien. I slutet av 1700-talet skriver Jean-Jacques
Rousseau en pjäs om historien. I den vaknar Galatea av sig själv. Hennes första ord blir ”jag” då hon pekar på sig själv, ”inte jag” då hon pekar på en annan staty och återigen ”jag” när hon pekar på Pygmalion. I denna tolkning är skaparen och den skapade en och samma person (James 2011). Sigmund Freud kommer senare att bygga ett resonemang i linje med Rousseaus tolkning som han kallar för den narcissistiska kärleken. Pygamlion kan enbart älska sig själv eller bli älskad av Galatea som egentligen är en förlängning av honom själv. På detta sätt menar Freud kan självet både existera som objektet eller subjektet (Brad 2007).
6
Myten om Pygmalion kom att skrivas om i modern tid både som pjäs och så småningom som den välkända musikalen ”My fair lady” som skrevs 1956. James (2011)
uppmärksammar att handlingen nu har ändrats så pass mycket att statyn helt är borttagen från historien. Istället finner vi Henry Higgins som tar sig an den fattiga blomsterflickan Eliza Doolittle. Hans uppdrag är att få Eliza att tala och föra sig
kultiverat så att hon ska kunna passera som högre ståndaktig. Det kvarlevande konceptet från den grekiska sagan är mannen som skaparen av kvinnan. Något som
fortsättningsvis diskuteras inom kulturhistorien. Vidare menar James (2011) att en sådan modern omkullkastning av ett klassiskt verk kan användas som verktyg för analys av samtiden. Genom historien har skildringen om Pygmalion reproducerats efter
rådande tankar och idéer om genus. Musikalens huvudpersoner är ojämlika ur ett maktperspektiv vilket kommer att bli den feministiska kritiken av Pygmalion och My fair Lady i nutid. Kritiken som framförs handlar om att kvinnlig subjektivitet inte lyfts fram utan hon ses enbart utifrån mannens blick. Mannens blick eller mannens åtrå blir således det som skapar kvinnan (Barker 2019; James 2011). Samma slags kritik kommer att föras mot sexdockor av Kathleen Richardson, brittisk professor i etik och robotkultur. Hon har initierat en pågående kampanj mot sexrobotar med en feministisk ansats. Robotkulturen ses som en förlängning av en världsbild där mannen inte har något behov av kvinnan, en myt som hon menar härstammar från de monoteistiska religionerna. Idén om att det enbart existerar en gud likställs med att ett kön är skapare av det andra, såsom Adam skapar Eva ur sitt revben. Den artificiella teknologin står således för ytterligare ett skapande av kvinnan (Richardson 2016).
En av de få berättelserna i kulturhistorien om en avbild av manligt kön finner vi i berättelsen om Laodamia, ur den grekiska mytologin. När hennes make, Protesilaus omkommer i det trojanska kriget ber hon till Gudarna om att få återse honom. Gudarna ger paret tre timmar tillsammans men det är inte tillräckligt för Laodamia som låter tillverka en staty till hans avbild. I hemlighet bevarar hon statyn i sin säng, kysser den och håller om den. Av en tillfällighet upptäcks hon av sin egen far. I tron att statyn inte låter henne gå vidare i sorgeprocessen och att hon plågar sig själv i onödan slänger han statyn i en eld. Laodamia väljer då att ta sitt eget liv genom att följa statyn i
eldsflammorna (Devlin 2018). Kanske handlar denna berättelse om att sorg behöver ta tid och om vikten att bevara minnet av den som sörjs. Statyn representerar således minnet av en person och i det minnet ryms även intimiteten och erotiken. Men detta är inte självklart för Laodamias far vilket orsakar en tragedi. Han ser statyn som ett hot mot framtida lycka. Han är rädd för att Laodamia inte ska kunna komma över sin sorg, att skulpturen ska fylla en plats som en levande person skulle kunna fylla. Att skapa en avbild efter en saknad person är inte helt ovanligt. En annan person som skapade en docka efter en saknad kärlek var den österrikiske expressionisten Oskar Kokoschka (1886–1980). Efter att ha deltagit i det första världskriget kom han hem för att upptäcka att hans fästmö gift sig med en annan man. I bedrövelsen lät han konstruera en docka till hennes avbild. Till skillnad från Laodamia var Kokoschka öppen med sin relation till dockan. Han tog med henne på operan och på fester. Dockan kan också ses som ett konstprojekt där Kokoschka undersöker gränsen mellan konsten och det verkliga livet. Andra har menat att Kokoschka efter kriget var nära galenskap och att skapandet av dockan var ett uttryck för denna galenskap (Roos 2005).
Under 1500-talet f Kr stod den grekiska statyn för den perfekta kroppen. The nude som dessa typer av statyer har kommit att kallas, hade en onaturligt perfekt kropp som symboliserade en spirituell fulländning. Statyn stod som förebild för tidens ideal av balans, välmående och anständighet. Ingen levande människa kunde jämföra sig med
7
dessa avbildningar. Under 1900-talet börjar konstnärer skapa realistiskt perfekta kroppar, till skillnad från de äldre statyerna sågs inte dessa statyer vara avbilder av gudomligheter. Dessa kroppar kritiseras för att visa oss ett onåbart kroppsideal istället för den tidigare onormalt perfekta kroppen (Ockman 2011).
Barbiedockan kan ses som en onaturligt perfekt kropp. Hennes proportioner är inte förenliga med den mänskliga naturen, hon är för lång, för slank, har för stora bröst samt är försedd med ickeexisterande höfter. Dockan har kritiserats för att sprida en rigid syn på genus, stå för en hegemonisk heterosexualitet samt återuppliva idealiserade bilder av femininitet. Emellertid verkar Barbies ikonstatus skapas av just paradoxen kring den onaturligt perfekta kroppen. Barbiedockan symboliserar det onåbara, i det märkliga utrymmet mellan ideal och realism (Ockman 2011). Barbies uppkomst är därför
intressant. Upphovsmakaren är den amerikanska företagaren Ruth Handler som sett sin dotter ”Barbara” leka med verklighetstrogna vuxna klippdockor i papper. Vid den tiden var dockor oftast avbildade som barn eller spädbarn. Därifrån uppkom idén om att låta tillverka en docka för barn att leka med som såg ut som en vuxen kvinna. Under en resa i Tyskland får hon se en docka som marknadsförs för män, nämligen ”Blid Lilly”. Det var en liten blond docka tillverkad av plast med håret uppsatt i en tofs och med kurvig kropp. Blid Lilly uppkom efter en tecknad seriestripp där hon på ett komiskt sätt lyckats lura män på deras pengar genom sexuella anspelningar. Denna lilla pinuppa såldes till herrar som en pornografisk karikatyr hos tobakshandlare och barer på Berlins red light district på 1950-talet. Blid Lilly var mindre än barbiedockan och köptes av män
tillsammans med en uppsättning kläder och kunde exempelvis användas för att ställas i utmanande poser (Ferguson 2010).
2.2 Sexdockor genom historien
Utifrån arkeologiska fynd kan vi anta att sexleksaker på ett eller annat sätt använts sedan mänsklighetens början (Devlin 2018). De första uppmärksammade sexdockorna dök upp hos sjömännen under 1600-talet. Enligt gammal tradition förde det otur med sig att ha kvinnor med sig på skepp. Detta har varit bakgrunden till berättelser om sirener och sjöjungfrur liksom talesättet att sjömän har en kvinna i varje hamn. Seglatserna var långa och för att dämpa sexuella frustrationer gjorde de spanska och franska sjömännen kvinnodockor av tyg eller gamla kläder. Dessa kallas för dames de voyage. Arkeologer tror att dessa dockor delades av besättningen och att det som höll ihop tygtrasorna var sjömännens sperma. Under 1700-talet förfinades dockornas konstruktion och istället för tyg byggdes de upp av läder. Andra började intressera sig för dem och resande holländare kom att använda sig av dem i utbyteshandel med befolkningen i Japan. Begreppet datch waifu eller dutch wives används fortfarande med betydelsen sexdocka eller människostor kudde av bambu (Ferguson 2010).
I början av 1900-talet började sexdockor att annonseras ut för försäljning i Europa under rubriken ”Parisiska gummiartiklar”. De såldes med argument om att de kunde ersätta relationer som i sin tur innebar svartsjuka, könssjukdomar, oenigheter och utpressning. Dessa dockor var handgjorda och stor omsorg lades på detaljerna såsom håret, naglarna, tänderna, blodkärlen, ögonen och tungan (Smith 2013).
I samband med upptäckten av gummi och plast kom tillverkningen av sexdockor att öka. Möjligheten att tillverka dockor billigt och i stor skala gjorde dem intressanta för kommers. Den uppblåsbara sexdockan trädde in på 1950-talet då upptäckten av
vulkaniserat gummi kom att användas vid tillverkningen av många vardagsartiklar. Vid denna tid började sexleksakerna att träda fram på marknaden. Den första sexbutiken
8
öppnade 1962 i Tyskland och den uppblåsbara sexdockan kom att ha en avgörande plats i utbudet. För dem som inte hade tillgång till sexbutiker var postorder ett sätt att få tag i dockan (Ferguson 2010).
Den uppblåsbara Barbaran är internationellt sett den mest kända sexdockan. Den sägs vara både arketypen och stereotypen av en sexdocka. Med de uppspärrade ditmålade ögonen, den ständigt öppna munnen och den typiska ballonguppblåsta kroppen gjorde hon sig känd under 60 och 70-talen. Tillverkningen startade i Tyskland och spred sig sedan snabbt. Den uppblåsbara Barbaran såldes via annonser i pornografiska tidningar, i sexbutiker och på red light districts runt om i Europa och i USA. Till en början
tillverkades den uppblåsbara Barbaran av vinyl, något man senare kom att sluta med på grund av vinylets hälsofarliga ämnen. Istället används latex vilket gör dockan lite tyngre och utan sömmar. Idag lever den uppblåsbara dockan vid sidan av de mer exklusiva dockorna. Uppblåsbara Barbara har kvar sin ikonstatus men hennes erotiska verkan har ändrats till att ses som ett komiskt objekt som marknadsförs för att användas som en rolighet att skratta åt på svensexor och på fester (Ferguson 2010).
2.3 Äktenskaplig kärlek och egensex
Genom den västerländska historien har kampen mot onanin varit framträdande på olika vis. Innan 1800-talet ansågs självbefläckelse vara en mindre religiös överträdelse. Onanisten beskrivs i läkarböcker från den tiden som en person som led av kraftlöshet, avmagring och tärande feber. Samtidigt som texterna i sexhandböcker varnade för den hemliga lasten kunde de även läsas som att upptäckten av den egna njutningen hörde till den privata sfären och skulle göras i avskildhet (Laqueur 2003; Laskar 2005; Ryan & Jethá 2010).
Under slutet av 1800-talet kom förändringar i samhällsstrukturen att påverka framställningen av onani i sexhandböcker. Samhället genomgick en förändring som bidrog till demokratisering, urbanisering och industrialisering. Under denna tid börjar även den romantiska kärleken att konkurrera ut konvenansäktenskapet. Äktenskapet förväntades ingås på grund av kärlek och sexuell attraktion. Den heterosexuella relationens grundbult var gemensamhet; även sexualiteten skulle vara gemensam. Tidigare hade relationerna bundits ihop av ekonomiska och ståndsmässiga faktorer. Sexualiteten inom dessa äktenskap hade krav på en avkomma, men inte krav på annan sexuell gemensamhet. För män äventyrade inte sexuella aktiviteter utanför äktenskapet relationen, under förutsättningen att de skötes diskret. Förändringen i slutet av 1800-talet ger kvinnor mer utrymme och makt men med kärleksäktenskapet skapas nya normer för relationer. Den egna sexualiteten utanför ”vi-gemensamheten” kommer i en allt högre ton att ses som ett hot. Härmed ses fortplantningssamlaget som det mest normala och moraliskt korrekta. Onani, andra sexuella praktiker eller homosexualitet blir samhällets fiender (Laskar 2005). Handböcker om barnuppfostran från denna tid vittnar om förslag på fysiska och psykiska övergrepp för att få bukt med all typ av sexuell manifestation hos barn. Att dessa metoder och idéer kunde få fäste kan ses som ett bevis på tidens starka anti-masturbatorika pedagogik (Ryan & Jethá 2010).
På grund av onanins hot mot den moderna civilisationen vid slutet av 1800-talet, gick beteendet ifrån att vara ett föräldraansvar till att ses som en samhällsangelägenhet (Ryan & Jethá 2010). I svenska sexhandböcker från denna tid ligger en stark betoning på att sexualiteten ska hållas i schack. Alla former av sexuell förkonstling och lust till sexualitet på ett konstlat sätt ses som negativ. Att fantasin hade makten över sexualiteten visste man och därför sågs det som extra angeläget att inte hemfalla åt
9
detta. Att fantisera kunde vara en ingång till en otyglad sexualitet och ett avvikande begär. Onani kopplades på så vis ihop med risken för homosexualitet (Laqueur 2003; Laskar 2005).
Med tiden kom onanin att omvärderas och ses som en naturlig del i ett sexuellt utforskande. 1972 skriver The American medical association att onani bör ses som en normal del av ungdomstiden och den sexuella utvecklingen. Onani bör inte leda till medicinska ingripanden (Ryan & Jethá 2010). Genom kvinnorörelsen och gayrörelsen börjar onanin under 60 och 70 talen ges en ny innebörd. Onanin börjar ses som en befrielsehandling. Kvinnorörelsen uppmärksammar kvinnors rätt till sin sexualitet, krav på autonomi och på njutning. Kvinnorörelsen tar avstånd från Freuds idéer kring
kvinnlig sexualitet. Myten om den vaginala orgasmens överordning avtäcks och utbildning i onani för kvinnor uppmuntras. Att ha sex med sig själv ses som något positivt för kvinnans sexuella utforskande och som en förutsättning för att kunna dela sexualitet med en partner. Användandet av sexuella hjälpmedel för kvinnor såsom vibratorer och dildos uppmuntras och normaliseras. Idag är sexuella hjälpmedel för kvinnor i undersökningar socialt accepterat (Herbenick m. fl. 2011; Laqueur 2003). Crewe och Martin (2017) menar att sexuella hjälpmedel för kvinnor idag paketeras med känslor av sexuell frihet, sexuellt självuppfyllande och sexuell agens. På så vis kan de även sägas vara symboler för kvinnlig frigörelse.
Medan den kvinnliga onanin genomgick en befrielserörelse som bidrog till normalisering och uppmuntran menar Laqueur (2003) att mannens onani förblev outforskad under modern tid. Manlig onani kopplas inte i lika hög grad till sexuell frigörelse. Även om den anses vara vanlig och naturlig finns det fortfarande inslag av misslyckande, smutsighet samt problematik kopplat till den onanerande mannen.
Avsaknaden av en problematisering av mannens sexualitet bidrar till att stärka bilden av den endimensionella mannen och till att skapa stereotyper (Connell 2008). Sexuella hjälpmedel som främst riktas till män såsom sexdocka eller fleshlight är fortfarande något som det inte talas om eller lyfts fram såsom dildos och vibratorer (Langcaster-James & Bentley 2018; Eichenberg m. fl. 2019; Ray 2016).
2.4 Fetisch
Idag kopplas begreppet fetischism i dagligt tal till sexualitet. Det var kring 1880- talet som sexualitet och fetischism slogs ihop och började studeras som en sexuell läggning. Ursprungligen beskrev begreppet den religiösa dyrkan till vissa objekt, exempelvis reliker eller objekt med heliga krafter. Under modern tid växte ett slags misstänksamhet kring kulten av sådana objekt, att dyrka objekt ansågs vara något ofint. Relationen till gud skulle förhålla sig utanför materiella ting. Den sexuella fetischen sågs också som en lägre stående sexualitet eftersom den riktades mot objekt och inte mot en annan
människa (Böhme 2014).
I Richard Krafft Ebings Psychopathia sexualis från 1886 ses fetischism som en sexuell avvikelse där driften riktats fel. Orsaken till avvikelsen kan ha varit en
barndomsupplevelse där sexuell lust plötsligt inträtt i samband med handhavandet av ett objekt. Objektet har härmed trängt sig in i ett rum som är ämnat vara till för människor, vilket orsakar att objektet blir sexualiserat. Krafft Ebing klassificerade fetischism utifrån vilket objekt som frammanade lust. Antingen var fetischen riktad mot kroppen
exempelvis en fot, en röst eller en doft, eller så riktades den mot ett objekt som
10
en näsduk, kläder eller accessoarer. Det var främst kvinnligt kodade objekt som ansågs vara objekt för ett fetischistiskt intresse.
Sigmund Freud såg fetischism utifrån driftteorin, vilket innebär att sexualitet ska riktas mot motsatta könet. Detta är en medfödd, naturlig och logisk drift som också medför driften att vilja skapa en familj i en heterosexuell konstellation. Sexualitet som riktades åt andra håll diagnostiserades som omogen. Grunden till fetischismen var enligt Freud en fixering av ett föremål personen haft under barndomen, exempelvis ett
övergångsobjekt. En person med en mogen sexualitet menade Freud ska inte kunna få ejakulation av ett objekt. Dock ansågs fetischism vara en mild avvikelse som av de olika sexuella avvikelserna låg närmast det normala (Böhme 2014).
Foucault (2002) såg ett samband mellan hur etnologerna i de gamla kolonierna hade sett ursprungsbefolkningens fetischerade objekt som barnsliga och lägre stående med hur vetenskapsmännen under det sena 1700-talet sett den sexuella fetischen som en perversion. Denna perversion som i och med tidens medikalisering kom att bli en angelägenhet att botas ifrån. Foucault var kritisk till att sexualitet skulle definieras och klassificeras av sexologer och psykologer som avvikelser. Han menade att detta var nytt för den tiden och inte kunde återfinnas längre bak i historien. Istället för att betrakta fetischisten som en avvikare kunde den ses som någon som utmanade den dåvarande normen om att sexualiteten skulle riktas till en annan människa. Det fetischerade objektet tillhör oftast personens associativa värld. Strumpeband, masker, juveler och kläder har oftast en stark teatralisk anda. Fetischismen, menade Foucault, gränsar till BDSM som på många sätt dekonstruerar makt genom att skådespela den (a.a).
Genom åren har fetischismen getts olika förklaringsmodeller. En psykologisk teori har varit att det rört sig om en narcissistisk sammansmältning med objekt eller en onaturlig sexuell självförsörjning. Modern amerikansk forskning gör istället en retorisk läsning av fetischisten. Det vill säga att den åtrå som gives ett föremål retoriskt återkommer till personen som en projektion av lust. Den erotiska blicken på kroppsdelar och ting kan således innebära en inläsning av lust i objektet. Fetischisten låter därmed erotisk energi få rörelse vilket leder till att energin så småningom riktas till självet (Böhme 2014). Smith (2013) använder denna förklaringsmodell då det handlar om sexdockan som objekt för fetischism. Han menar att sexdockan kan vara lust, en projektion, en fantasi, ett hopp eller en möjlighet. Det är användaren av sexdockan som bestämmer vilken erotisk energi som sexdockan kommer att laddas med och som retoriskt återgår till sin användare. På samma sätt beskriver Böhme att fetischisten låter objektet stå för en historia. ”A fetishis an object masquerading as a story. Our thinking must therefore somehow stay‘in between’and tolerate the contradictions” (Böhme 2014, sid. 360). I litteraturen beskrivs att sexuella fetischer oftare förekommer hos män än hos kvinnor (American Psychiatric Association, 2013; Smith 2013; Böhme 2014; Ryan & Jethá 2010). Att män oftare än kvinnor upplevt sexuell lust och åtrå till osedvanliga objekt menar Ryan och Jethá (2010) beror på att kvinnor traditionellt sett är mer benägna att anpassa sig till sexuella normer och därför finner det lättare att ignorera eller inte uppmuntra sådan slags lust till objekt (a.a).
Idag finns ”fetishistic disorder” klassat i den amerikanska diagnostiska manualen för psykiska störningar, DSM-5 under rubriken parafilier. För att uppfylla diagnoskriterium bör en sexuell dragning till objekt ha varit ihållande under en sammanhängande period av 6 månader. Beteendet måste tillfoga personen lidande eller nedsatt funktionalitet. Om objektet för det fetischistiska intresset är avsett att ge genital stimulans såsom en
11
2013). I förklaringstexten för diagnosen nämns ej sexdockor specifikt. Definieras sexdockor som ett sexhjälpmedel innebär det att diagnosen ”fetishistic disorder” inte kan användas. Detta innebär dock inte att vissa användare själva inte kommer att benämna sin sexuella praktik för att vara fetischism (Smith 2013).
2.5 Sexdockan – nutid och framtid
Kate Devlin (2018) forskar kring frågor om sexualitet kopplat till digital teknik och artificiell intelligens i England. Hon menar att sexleksakerna som tillverkas idag bör ses i ljuset av våra teknologiska framsteg. Vi ser en ökad efterfrågan på behagliga,
anpassade och programmerbara objekt för njutning varav den moderna sexdockan kan ses som en leksak i mängden. Sexualitet är och har länge varit en drivkraft för skapandet av ny teknologi. Idag kan sexualitet och teknik sägas vara sammanlänkade. Begreppet sextech (sex technology) beskriver just mötet mellan sexualitet och teknik. Det innebär både hårdvara såsom sexleksaker och mjukvara såsom appar för dejting och
intimitetsträffar samt pornografi via internet och genom virtual reality (Devlin 2018) Sexrobotar är en sexdocka som är programmerad med både mjukvara och hårdvara. Danaher (2019) har formulerat ett antal kriterier som definierar en sexrobot. Enligt dessa måste roboten ha en människolik form, ha ett människoliknande rörelsemönster och beteende samt tillgång till någon form av artificiell intelligens. Dess förmåga att tolka och svara på information från yttre miljö behöver inte vara avancerad (a.a). Idag uppfyller de flesta sexrobotarna inte dessa kriterier. Däremot finns det sexdockor med enklare form av artificiell intelligens. Vi kan för enkelhetens skull kalla dem för programmerbara sexdockor. Det innebär att sexdockan kan svara på tilltal och hålla enkla konversationer utifrån inprogrammerade känslor eller personligheter. Köparen har möjlighet att välja en docka som är programmerad till att exempelvis svara utifrån frigiditet eller sexuell äventyrlighet. Det säljs även sexdockor som har sensorer under huden så att de ska kunna reagera på beröring (Langcaster-James & Bentley 2018). Dessa enklare typer av programmerade sexdockor anser Cheok m.fl. (2015) komma att finnas på marknaden inom kort tid. Den typen av sexdocka som vanligast konsumeras idag är däremot en exklusiv och mycket verklighetstrogen sexdocka utan
programmering. Kvaliteten och tillgängligheten på dessa dockor har under senare tid ökat markant. Idag kan den hyperrealistiska dockan vara utformad med handgjorda tårkanaler och välmanikyrerade naglar (a.a). I och med den förbättrade kvalitén har även priset för sexdockor stigit från några hundralappar till uppemot 100 000 kronor
(Danaher 2019).
Dagens sexdockor har oftast skelett av metall eller pvc med rörliga kulleder. Skelettet täcks av antingen silikon eller tpc (thermoplastic elastomer). De har oftast ett ungt och attraktivt utseende. En sexdocka väger mellan 20 och 40 kg beroende på storlek och material. De flesta sexdockor som säljs idag är mindre i storlek än en mänsklig kvinna. Det finns en stor variation av utseenden som kan kombineras till köparens preferens. Valen som kan göras är bland andra val av hudfärg, ögonfärg, kroppsform, hår, ansikte, smink, genitalier och bröst. Man kan välja fötter till dockan vilket gör att den kan stå. De flesta hyperrealistiska dockor som säljs i Sverige och internationellt idag är har vulva och bröst men även dockor med penis finns till försäljning samt shemale-dockor (med bröst och penis) och andra kroppsliga kombinationer (Döring & Pöschl 2018; Langcaster-James & Bentley 2018; Döring & Poeschl 2019; Ray 2016).
12
2.6 Internet, nätforum och sexualitet
En faktor som möjliggjort sexdockors framfart är internet. Det är genom internet som sexdockor marknadsförts, något som håller nere kostnaderna och möjliggör en variation i utbud och tillval (Ray 2016).
Internets överlägsna medium för sexualitet och kärlek kan förklaras genom en modell som kallas för ”Cooper Tripel A model”. Modellen beskriver internets egenskaper som perfekta i relation till sexualitet. Den första och främsta egenskapen är möjligheten till anonymitet. Denna egenskap ses som central när det gäller att känna sig bekväm med att öppna sig och ta till sig av erotiskt material. Den andra egenskapen är tillgängligheten. Internet har öppet under alla dygnets timmar. Den tredje egenskapen är internets ekonomiska överkomlighet (Daneback 2012)
Det är genom internetforumen för användare av sexdockor som utbytet av erfarenheter, idéer och bildmaterial sker. På så vis sker också succesivt en normalisering av
användandet av sexdockor. Många gånger är företagen som säljer sexdockor också initiativtagarna till forum för användare (Ferguson 2010; Ray 2016).
Andra faktorer som gör internet oslagbart när det gäller sexualitet är det man senare lagt till i ”Cooper Tripel A model” nämligen att det blivit accepterat i samhället att vara uppkopplad och att ha relationer via nätet. Därtill ger internet möjligheten att testa olika roller och identiteter i olika kontexter. Detta kan vara svårt att uppnå på annat vis. Med internet uppstår en slags virtuell närhet samtidigt som en fysisk distans är given vilket öppnar upp för ett sexuellt experimenterande (Daneback 2012; Ross 2005). Ross (2005) beskriver samma typ av effekt genom begreppet ”typing without doing”. På internet kan vi välja att vara aktiva i forum genom att berätta med text, bild eller film men vi kan också välja att enbart observera - att vara publik i ett slags föreställning som pågår. Internet tillåter att vi testar olika roller, vi testar delar av oss själva, vi tillåts att
överskrida och utmana oss själva. Internet har även möjliggjort trygga internetforum för människor med sexuella intressen utanför normen. Genom dessa forum löper personer mindre risk för att bli avvisade eller utsatta för sanktioner. Att tillhöra en sexuell minoritet kan vara stigmatiserande. Därför skapades grupper för personer med sexuellt specifika intressen tidigt på internet. Här kan sexuella fantasier och sexuella önskningar delas på ett öppet sätt utan att dömas utifrån de sexuella normerna. ( Daneback 2012; Ross 2005).
3. TIDIGARE FORSKNING
I detta avsnitt presenteras hur forskningsläget ser ut när det gäller sexdockor. Idag finns det inte så mycket forskning kring sexdockor och andra sexleksaker (Döring & Pöschl 2018; Langcaster-James & Bentley 2018). Den forskning som finns kommer främst från de anglosaxiska länderna samt från Japan. Ingen forskning från Sverige har kunnat hittas utifrån systematiska sökningar på ”libsearch”. Majoriteten av all forskning om sexdockor handlar om olika problematiska aspekter som ämnet berör, exempelvis frågan om barnsexdockor. Dessa aspekter tas främst upp inom ämnena juridik och psykologi. En liten del av forskningen har undersökt användare av sexdockor och uppmärksammat ämnets komplexitet samt variation av motiv till användandet.
13
3.1 Intresse och erfarenheter av sexdockor
För att undersöka intresset och erfarenheter av sexdockor har ett antal studier gjorts via internetforum som riktar sig till personer med detta intresse (Langcaster-James & Bentley 2018; Su m. fl. 2019).
Langcaster-James och Bentley (2018) har gjort en nätbaserad undersökning på ett sexdockeforum med 83 respondenter som svarade på ett frågeformulär med
demografiska frågor samt frågor kring erfarenhet och motivation för att använda en sexdocka. Respondenterna kom övervägande från Nordamerika (70 %) och Europa (24%). Resultatet visade att den generella användaren av sexdockor är en heterosexuell (88%) man (90%) i åldern 30 till 59 år. Cirka hälften av respondenterna uppgav att de var singlar och cirka en fjärdedel levde i en relation. Majoriteten var yrkesverksamma, utbildningsnivån varierade men de flesta hade någon typ av utbildning efter 18 års ålder. Hälften av respondenterna ägde mer än en docka. 70% ägde dockor som såg ut som kvinnor. Resterande ägde dockor som såg ut som män, barn eller en icke människolik docka. 14% hade dockan enbart för sex. Vilket visar att de flesta använder dockan för fler ändamål än enbart sexuella. Detta än något som bekräftas av andra studier (Cheok m. fl. 2015; Su m. fl. 2019).
Det är vanligt att använda dockorna som sällskap på samma sätt som med verkliga människor. Något annat som användare av sexdockor anger att de gör är att sköta om dockan genom till exempel att välja kläder till den, göra den fin samt fotografera den i olika poser och situationer (Langcaster-James & Bentley 2018, Döring & Poeschl 2019, Su et al. 2019). Eftersom motivationen för att använda en sexdocka inte enbart är sexuell menar Langcaster-James och Bentley (2018) att den andra sidan av att äga en sexdocka bör tas upp genom att benämna det med ord, författarna själva använder sig av termen allodoll. Su m. fl. (2019) menar att ägare till sexdockor i fantasin ger dockorna ett slags agentskap, detta konkretiseras genom att klä dem och ge dem en roll att spela. Ägaren får således vara med i både skapandet och utlevandet av femininitet. Detta upplevs både som kreativt och meningsfullt. Sexdockorna kan på så vis ses både som objekt och som subjekt.
Även relationella orsaker till att använda en sexdocka anges i studier. Exempelvis att partnern inte har samma sexlust, upplevelser av oförmåga till en ”riktig” relation, rädsla för att bli sårad med risk för uppbrott som skilsmässa. Att använda en sexdocka ses som positivt för den mentala hälsan, mot ångest och skörhet (Langcaster-James & Bently 2018: Su m. fl. 2019).
En studie som genomförts i Tyskland visar att 9% av männen i en befolkning och 2% av kvinnorna använt en sexdocka för ensamsex eller tillsammans med en partner. Vanligast var dockor som såg ut som kvinnor därefter dockor som såg ut som män eller
transpersoner (Döring & Pöschl 2018). Forskning visar att män oftare är positivt
inställda till sexdockor än kvinnor (Döring & Pöschl 2018; Langcaster-James & Bentley 2018; Su et al. 2019). I en studie från Japan som undersökte eventuella faktorer som sammanföll med intresse för sexrobotar fann man att personer som själva definierade sig som ”otaku” vilket kan översättas som en person med specialintressen och som av andra ses som lite egen (jmf nörd) var mer positivt inställda till sexdockor än andra. Det förklaras genom att många otaku i Japan har specialintressen för animation, manga och spel. Dessa personer har av tradition en större öppenhet för ny teknologi vilket skulle kunna inkludera sexrobotar. Personerna som angivit blygsel som en egenskap de innehar angav också en större benägenhet till att vara positivt inställda till sexdockor (Appel m. fl. 2019).
14
3.2 Sexdockor i terapi- och utbildningssyfte
I och med sexdockors framväxt har frågor rörande huruvida de kan användas i sexual terapeutiskt syfte och i utbildningssyfte uppkommit. Attityderna till dildos och
vibratorer är generellt positiva hos kliniker som arbetar med sexuella problem. I många fall rekommenderas de i arbetet av sexuella dysfunktioner och som rehabilitering efter gynekologisk cancer (LoPiccolo & Lobitz 1978; Phillips 2000; Brotto m. fl. 2008). Forskare och andra som arbetar med sexualitet har lyft frågan om att undersöka om sexdockor kan användas i ett terapeutiskt arbete till exempel vid erektil dysfunktion, snabb utlösning och sociala rädslor inför första sexuella kontakten. Eichenberg m.fl. (2019) har undersökt vilken inställning sexualterapeuter har till att använda sig av sexdockor i sina arbeten med personer som söker hjälp för sexuella problem. Resultatet visade att terapeuterna inte tyckte att sex med sexdocka kunde ersätta sex med en verklig människa. Terapeuterna definierade sex med sexdocka som masturbation. De ansåg att sexdockor skulle kunna användas i det praktiska arbetet. Särskilt när det gällde frågor om säkrare sex, orgasmsvårigheter och som prevention av sexuella övergrepp. Generellt var det större acceptans för användandet av sexdockor ifall personen hade en funktionsnedsättning samt om de användes för att leva ut särskilda fantasier. Däremot ansåg inte sexterapeuterna att sexdockor var lämpliga i arbetet med frågor kring tillit i relationen. Ingen av de tillfrågade använde sig av sexdockor i sitt arbete men hälften kunde tänka sig att göra det i framtiden. På frågan om vem de kunde tänka sig att rekommendera sexdockorna till svarade de till personer med funktionsnedsättning, till personer som önskar leva ut vissa speciella fantasier samt för personer som lever isolerade, frihetsberövade samt med social ångest som förhindrar ett sexuellt liv. Vissa nämner att behandling med sexdockor skulle kunna vara användbart för personer med autism och demens samt som behandling av pedofili. Sexdockor ses som något positivt i relation till prostitution eller flyktiga relationer. Intervjupersonerna såg även en del farhågor med att använda sexdockor i behandling. Rädslorna handlade om att förlora sociala färdigheter genom att inte öva upp dem vilket ansågs kunna leda till större isolering. Vissa jämförde användandet av sexdockor med konsumtion av pornografi. De menade att användandet av en sexdocka skulle kunna liknas vid överkonsumtion av pornografi vilket de sett negativa konsekvenser av. De terapeuter som definierade sig som kvinnor hade generellt en mer negativ inställning till sexdockor än de som definierade sig som män (a.a).
3.3 Negativa aspekter
Av den begränsade forskningen som finns inom ämnet sexdocka handlar en stor del om de problematiska delarna som fenomenet väcker. Det handlar om en rädsla för att sexdockor ska normalisera beteenden som anses stötande. En av de negativa aspekterna är rädslan för att sexdockor ska påverka synen på kvinnor. Forskning har inte kunnat visa att användandet av sexdockor leder till att kvinnor objektifieras, vilket i sin tur skulle ha lett till ett ökat våld mot kvinnor. Resonemanget är väl etablerat i den
offentliga debatten och kan ibland skönjas även i forskningen (Döring & Pöschl 2018). Exempelvis menar Cassidy (2016) att sexdockan förstärker traditionella definitioner av heterosexualitet och genus. Detta är baserat på en analys av en litteraturvetenskaplig jämförelse av Donna Haraways A cyborg manifesto från 1985 med hur dagens användare av sexdockor ser ut. ”The plastic beloveds of iDollators (användare av sexdockor) are women trapped forever in the home, whose access to the public is quite literally only through their male possessors. Woman is securely put back in her place,
15
her body locked inside his home, her being trapped inside his mind.”(Cassidy 2016 sid. 213). Användandet av sexdockor ses som ett uttryck för att vilja återgå till en idé om en passiv kvinna som är inlåst i hemmet enbart för tillfredställande av en manlig fantasi. En annan negativ aspekt som tas upp i forskningen om sexdockor är rädslan för att de ska ersätta relationer med verkliga personer. Något som skulle kunna leda till att användare av sexdockor blev isolerade och stigmatiserade (Eichenberg m.fl. 2019). Levy (2008) motsätter sig denna åsikt, och menar att sexdockor skulle kunna ha ett psykosocialt värde för personer som annars riskerar att hamna i socialt utanförskap. Därmed kan sexdockor leda till att personer upplever mer hälsa och välmående (a.a). Den allra största oron som ses i forskningen gäller användandet av barnsexdockor. Många länder har lagstiftning som förbjuder all handel (import, distribution och försäljning) med dockor som föreställer barn för sexuella ändamål. Vissa anser att sex med barnsexdocka ska dömas som pedofili i förebyggande syfte. Lagstiftningen ska på detta sätt har en normerande verkan. Förbudet handlar om om att överträdelsen kränker idén om barnet trots att inga egentliga barn har blivit kränkta. Handlingen i sig
symboliserar den likgiltighet inför sexuell moral som personen överträder, något som anses baseras på respekt och jämlikhet (Chatterjee 2020). Detta slags etiska resonemang kritiseras för att inte tro på människans förmåga att skilja fantasi från verklighet.
Tidigare har dessa resonemang varit aktuella i dataspelsdebatten, debatten om våld i film, och i pornografidebatten. Men till skillnad från dessa debatter är forskare i frågan om barnsexdockor eniga. Konsensus finns om att försiktighet bör råda i frågan. Trots den eventuella vinsten en behandling för att bota pedofiler skulle kunna leda till är konsekvenserna så pass allvarliga att det inte anses vara av värde att forska på det (Brown & Shelling 2019; Chatterjee 2020; Danaher 2019).
4. TEORETISKA PERSPEKTIV
När empiriskt arbete ställs i relation till teori skapas en förklaringsmodell som hjälper oss att få en förståelse för empirin (Aspers 2007). Nedan presenteras studiens teoretiska ramverk. Grunden utgörs av Sara Ahmeds queera fenomenologi med begreppen
orientering, linjer och objekt. För att närmare belysa de rådande sexuella normsystemen kommer Gayle Rubins modell The charmed circle (sexualitetshierarki för sexuella handlingar) att användas. Modellen är förenlig med Ahmeds (2006) teori.
Avsnittet inleds med att beskriva kroppen och dess erfarenhet som en grund för fenomenologins förståelse av världen. Sedan kommer ett avsnitt som berör sexologi utifrån queerfenomenologi samt en redogörelse av Gayle Rubins sexualitetshierarki för sexuella handlingar. Avslutningsvis förklaras de queerfenomenologiska begreppen orientering, linjer och objekt.
4.1 Kroppen och dess erfarenhet
Kunskapen jag söker i denna uppsats är en erfarenhet, närmare bestämt erfarenheten av en sexdocka, såsom den är genomlevd i kroppen och given en mening av användaren. Eftersom jag vill belysa den kroppsliga erfarenheten börjar jag med att söka förståelse för kroppen.
16
Den västerländska kulturen sägs vara präglad av en tudelning mellan kroppen och själen, där själens yttringar givits högre status än kroppens. Sexualiteten kan också sägas varit präglad av denna tudelning. Eftersom sexualiteten sågs som en kroppslig drift utan koppling till det högre medvetandet är detta något som under perioder i vår historia hanterats nedsättande och belagts med skam (Möllås & Carlsson 2014). Begreppet själ kan ibland verka vilseledande, eftersom det på svenska oftast tolkas utifrån den religiösa betydelsen som innebär att själen är den delen hos människan som har kontakt med Gud. Den betydelsen jag avser använda är själen som sinnet,
medvetandet, erfarenheten eller människans inre. Denna innebörd återfinns i engelskans, body och mind. Det som bearbetas i våra själar (mind) avspeglas i våra kroppar och påverkar vår förmåga eller oförmåga att uppleva sensationer. En modernare syn på sexualitet är att den är beroende av en mängd faktorer som samspelar där
kroppsliga sensationer och upplevelser beror på fysiologiska mekanismer, emotioner, kulturella föreställningar, relationer, kognitioner, genusnormer och sociala sammanhang (Elmerstig 2012). På så vis kan sexualitet sägas involvera både kropp och själ. Precis som kroppen och själen inte kan separeras så kan inte sexualiteten separeras från denna enhet (Johnsdotter 2012).
En filosof som står för en integrativ syn på kropp och själ är Maurice Merleau-Ponty (1945/1997). För honom var kroppen som vilket ting som helst, det vill säga ett objekt som kan observeras och bedömas. Men kroppen ses också som det som människan upplever världen genom. Kroppen finns hela tiden med människan vilket innebär att hon själv alltid är i centrum och världen vecklar ut sig enbart genom hennes perspektiv så som hon kan uppleva världen. På så vis kan våra kroppar även tolkas som talande och meningsskapande. Människan och världen är alltid födda samtidigt i ett konkret
ögonblick och hon befinner sig alltid i en slags dialog med världen. Det är genom kroppen vi sträcker oss mot världen och möjliggör att drabbas av erfarenheter. Merleau-Ponty placerar den levda erfarenheten i kroppen och studerar den genom fenomenologin (Merleau-Ponty 1945/1997).
4.2 Queer fenomenologi och sexualitetens orientering
I detta avsnitt redogör jag för queerfenomenologi samt dess begrepp ”orientering”, ”linjer” och ”objekt” vilka kommer att vara grundläggande för analysen av det empiriska materialet. Inläggen jag avser undersöka är skrivna av personer med en kroppsligt förvärvad kunskap som erhållits genom olika erfarenheter. Erfarenheterna är givna en mening för inläggsförfattarna. Denna mening är beroende av en kontext, de förvärvas och tolkas i denna kontext. I ett sammanhang där sexualitet präglas av normer behöver vi få förståelse för dessa och hur de internaliseras och påverkar oss. För Ahmed (2006) är kroppsliga levda erfarenheter verkliga och sanna för oss och de påverkar vilka vägar vi tar. Hur vi blir till sexuella varelser beskrivs i spatiala termer. Vår kärlek, åtrå och lust kan sägas vara riktad åt ett visst håll. På så vis vecklar världen ut sig för oss. Att välja väg för sina sexuella erfarenheter kan göras genom att ”gå en väg”. Det finns vägar som kan kännas mer eller mindre givna, de följer normen och det finns avsteg från givna vägar (a.a).
Det är i uppmärksamheten av hur vägar blir möjliga för oss som Ahmed (2006) låter fenomenologin möta queerteorin. I hennes beskrivning av att vända sig om uppträder den queera ansatsen; att vända sig om från en given väg är att bli ett subjekt men det är också att synliggöra det andra. Det handlar om en rörelse som får individen att se sådant som varit i dess periferi i dess osynlighet. Ahmed skriver: ”The discontinuity of queer
17
desires can be explained in terms of objects that are not point on the straight line: the object has to go ”off line” to reach such objects.” (Ahmed 2006 sid. 71). Hur vi blir till sexuella varelser är ett samspel mellan den erfarenhet våra kroppar bär på och vilka vägar som finns inom räckhåll, som väljs och som inte väljs.
4.2.1 Orientering
Att uppleva sig vara orienterad är en kunskap som handlar om ens omgivning. Det innebär att jag vet var jag befinner mig eftersom jag kan relatera till det som finns omkring mig, var jag än vänder mig om så vet jag var jag är. Att vara orienterad kan också betyda att jag är vänd gentemot någon som kommer att hjälpa mig att finna min väg, likt ett barn som vänder sig till en förälder. Kunskapen om var jag befinner mig, finns placerad i kroppen. När saker känns fel i kroppen, i magen, strupen, bröstet eller huvudet kan det röra sig om desorientering, motstånd eller överträdelser. Utåt sett kan det beskrivas som att ett brott mot normen återspeglas som en känsla i kroppen. En kropp som är orienterad förhåller sig med sannolikhet inom normen. Kroppen kan leda oss, orientera oss och desorientera oss. Vår värld består av landmärken som jag kan ta fasta på och som hjälper mig att orientera mig, jag uppfattar även de osynliga linjerna som markerar gränser i vår karta. Kroppen utgör också möjligheter och begränsningar för vad jag kan nå. Huden som omringar kroppen reagerar gentemot omvärlden, innanför den finns en slags beboelighet som utgör det bekanta. Härifrån börjar jag och här är kroppen nu (Ahmed 2006).
Att använda en sexdocka kräver en orientering mot den. Upplevelsen av att vara orienterad kan ha föregåtts av en tidigare känsla av desorientering till exempel känslan av att gå emot en norm för hur sexuell aktivitet bör vara. Ändå har personerna som skrivit inläggen jag avser studera orienterat sig till den. Vilka vägar leder till
användande av sexdockor. Hur har personerna orienterat sig hit, hur ser detta landskap ut? Troligtvis finns det minst en väg som leder till sexdockan. Vi sträcker oss mot det som är familjärt eller det som är inom räckhåll. På vilket sätt blir sexdockan inom detta räckhåll? Frågan om att vara orienterad menar Ahmed (2006) gränsar till frågan om var man känner sig hemma någonstans. Är sexdockan något man finner är hemma, en trygghet att orientera sig till?
4.2.2 Linjer
Ahmed (2006) beskriver hur kroppar orienterar sig genom att skapa linjer. Om linjerna startar från kroppen åt vänster innebär det en riktning som från kroppen placeras åt vänster. Skillnaden mellan vänster och höger är således inte neutral utan utgår från självet. När vi tar saker för givna är de för att de finns precis framför oss, det självklara beror på närheten till oss. Vi förnimmer det som finns inom vårt synfält. Linjer är också det som visar sig vara möjligt för oss. Linjer är således normerande. När vi följer dessa linjer ter sig saker som inom räckhåll medan andra förblir osynliga, dimmiga. Fält av saker som inte är inom räckhåll blir till exkluderande fält. Linjer är beroende av
upprepningen, på så vis skapas stigar och vägar. Linjerna ger världen dess konturer. En livslinje innebär att vi reproducerar ett visst typ av liv, reproduktion blir ett sätt att tacka och ge tillbaka. Vi följer linjer som är skapade av andra, repetitionen av linjen gör den osynlig men också inom räckhåll, självklar och precis framför oss. Ahmed skriver: ”We follow the line that is followed by others: the repetition of the act of following makes the line disappear from view as the point from which” we” emerge. (Ahmed 2006 sid. 15). Gränserna förblir osynliga men vi vet att de finns där hela tiden. Rubins
18
sexualitetshierarki för sexuella handlingar är en manifestation av sådant vi redan vet. Att följa en given linje känns inte men att bryta mot den känns i kroppen. Det är enbart vid avvikelsen av den givna vägen, exempelvis genom att inleda en relation över generationsgränsen som vi reflekterar kring överträdelsen (Rubins 1984).
Att vända sig om är att möjliggöra att se det andra, det som inte varit inom räckhåll. Att vända sig om flera gånger är att skapa sin kropp åt ett motsatt håll. Kroppar som går i en linje formar sig åt ett sådant håll och de som inte gör det förvärvar sin form. En riktning är inte bara något som är utan något som görs. Vi vänder oss oftast om i kritiska
situationer i livet, då en relation tagit slut eller vid en förlust. Att bli reorienterad eller att byta linje kan exempelvis vara att sluta att ha relationer till kvinnor och istället njuta av att ha en sexdocka, något som tidigare kanske inte varit synligt för oss, en blind fläck kan plötsligt synliggöras (Ahmed 2006).
4.2.3 Objekt
Ahmed (2006) beskriver objekt som något som kan vara ett fysiskt ting men det kan även vara känslor, tankar eller fördomar. Objekten skall ses som det vi är riktade mot, det som vi tar ställning till och det som anger vår position. Att människor närmar sig objekt är för att de gjorts tillgängliga, nåbara. I denna uppsats kommer jag att centrera sexdockan och låta den utgöra ett objekt för studie. Objektet är i detta fall ett ting som kan förklaras i termer av vikt, konstruktion och material men det fyller inte syftet. Att däremot använda dockobjektet som något som anger en position i ett landskap tillåter mig att studera personernas vägar till dockan. Dockobjektet hör ihop med andra objekt och rörelsen som skapas mellan person och objekt är ett oupphörligt ställningstagande. På så vis laddas sexdockan till ett objekt som inte lägre kan studeras genom yttre faktorer utan dockan har givits en mening.
En queer väg är ett avsteg från en given väg och givna linjer. Avsteg kan upplevas som obekväma eftersom de riktar blicken mot en väg som inte tillhör den nertrampade. Men queera avsteg kan förstås på fler sätt än att bryta mot den heterosexuella normen. Att begå queera avsteg kan vara att sexuellt inte ha ett beteende som förväntas (Ahmed 2006). I Rubins sexualitetshierarki exemplifieras sexuella handlingar som avviker från normen (Rubin 1984).
4.3 Önskvärd och icke önskvärd sexualitet
Att gå en viss sexuell väg eller orientera sig åt ett visst håll kan av individen kännas på olika sätt eller möta olika motstånd. I nutid menar Rubin (1984) anses sexualitet vara något naturligt och gott med förutsättningen att den hålls inom en given ram.
Sexualitethierarkin för sexuella handlingar är en modell, utformad som en cirkel där olika sexuella aktiviteter placeras utifrån ett normsystem av tillåten respektive icke tillåten sexualitet. I den inre delen av cirkeln placeras en önskvärd sexualitet. Denna sexualitet kallas för ”Charmed sex” och karaktäriseras av att vara reproduktiv, handla utifrån kärlek och äktenskap. I den yttre cirkeln finns den sexualitet som inte är accepterad ”The outer limits” (a.a).
19
Gayle Rubins sexualitetshierarki med inre och yttre gränser. Översatt till svenska av Fanny Ambjörnsson (Ambjörnsson 2006 sid. 86)
Denna modell utformades av Gayle Rubin (1984). Man kan diskutera dess aktualitet i dagens samhälle. Vissa normsystem har förändrats genom åren. Idag anser vi
exempelvis inte att sex enbart legitimeras av äktenskapet utan unga personer
uppmuntras tvärtom att utforska sin sexualitet innan personen väljer att stadga sig till en partner. Normer är rörliga och föränderliga men strukturen som Rubin beskriver om att viss sexualitet anses vara önskvärd och annan inte, existerar fortfarande. Vad som hålls i den inre cirkeln eller i den yttre cirkeln skiftar men att normer struktureras efter ett hierarkiskt system består. Normförändring är en process som är långsam och för med sig eftersläpande åsikter och attityder.
Att studera användandet av en sexdocka utifrån Rubins sexualitetshierarki ger
användandet av sexdocka en position. Denna position tar jag med mig i analysen av hur sexualitet med en sexdocka kan erfaras. Användandet av sexdocka kan utifrån denna modell ses som en normbrytande handling som berör fler punkter av icke accepterad sexualitet. Användandet av en sexdocka är en sexuell praktik som placeras i cirkelns yttre gräns genom att vara icke reproduktiv sexualitet samt onani med ett hjälpmedel. Praktiken kan även tolkas som promiskuös och som en fetisch. Rubins modell innebär också att förhålla sig till den inre cirkeln, den önskvärda sexualiteten. Att använda en sexdocka innebär följaktligen att samtidigt förhålla sig till den rådande normen som lyder att denna sexualitet inte är önskvärd.
5. METOD OCH MATERIAL
I detta avsnitt presenteras och diskuteras uppsatsens metodologiska tillvägagångssätt, på vilket sätt som data i form av texter ur ett nätforum inhämtats, avgränsats, bearbetats, tolkats och analyserats. Senare beskrivs och diskuteras de etiska överväganden som gjorts, min förförståelse samt en metodologisk reflektion.
20
5.1 Urval
Studien bygger på textinlägg från ett internetforum för personer som önskar diskutera ämnet sexdockor. För att hitta ett aktivt och populärt forum som diskuterade ämnet valde jag att använda sökmotorn Google och sökorden ”sexdocka” och ”erfarenheter”. Därefter valdes ett forum enligt mina kriterier om aktiva deltagare, seriösa diskussioner och ett behändigt antal inlägg.
Internetforumet är ett så kallat öppet forum, det vill säga ett forum som inte kräver medlemskap eller inloggning för att läsas. Onlinematerial är intressant eftersom det skildrar ett samspel mellan personer som önskar diskutera liknande intressen. På så vis kan personers egna tolkningar och normsystem studeras (Mallén 2017).
Forumet fungerar genom att en person lägger upp en frågeställning som placeras i kategori ”ämne”. Svaren kategoriseras som ”inlägg”. På forumet finns det vid tiden för inhämtningen 52 ämnen vilka följs av allt från några få upp till 45 inlägg. Hela
materialet har valts att analyseras vilket motsvarar 71 950 ord. Alla inlägg är skrivna på svenska. Inläggen som analyserats är hämtade från januari 2018 till och med april 2020.
5.2 Hermeneutisk tolkning
Studiens syfte är att belysa erfarenheter av att använda en sexdocka så som de
framkommer i det nätbaserade forumet. Tolkningarna av inläggen kommer att ske med en hermeneutisk ansats. Nedan ges en kortfattad beskrivning av hermeneutiken samt hur den används i uppsatsen.
Hermeneutiken har sin grund i filosofin och teologin, och har med åren även utvecklats till att användas inom den samhällsvetenskapliga forskningen (Ödman 2016). Utifrån en modern hermeneutisk uppfattning är all förståelse ett resultat av tolkningar. Människan är ett väsen som ständigt har en önskan av att förstå, det är tolkningen som sätter ord på det förstådda. En texttolkning innebär enligt hermeneutiken att finna den mening som är uttryckt i texten. Denna ansats uppnås genom att texten ses som både del och helhet. Texten läses både i sin helhet och textdelar läses för sig. Även vid detaljläsning av delar lösrycks de inte ur sitt sammanhang (Kjørup 2009).
Detta sätt att tolka en text är en process som liknas vid en spiralform där utsagans olika delar hela tiden kopplas till helheten. Spiralen innehåller en rörelse som går uppåt (Aspers 2007; Ödman 2016). Rörelsen i spiralen kan ses som en symbol på att
verkligheten inte innehåller fixa eller färdiga tolkningar och betydelser. Tolkningar är levande i nuet och bör förstås utifrån historiska kontexter samt utifrån den person som gör tolkningen. I tolkningsakten vävs förförståelse och det som tolkas samman. Tolkningsakten är således dialektisk (Ödman 2016).
De inlägg jag avser tolka kan läsas och tolkas för sig. Ett inlägg är skriven av en person och avspeglar den personens tankar och idéer. Men risken med att separera delen från helheten är att man missar tonen i samtalet i nätforumet samt den samlade kunskapen som inte alltid uttalas. Jag började med att läsa igenom hela materialet en gång för att få en övergripande känsla för helheten som de olika delarna ska tolkas emot. Därefter lästes materialet om med syfte att få förståelse för meningen som personerna gav sin erfarenhet. I denna läsning plockades helheten in. Helheten det vill säga alla inlägg tillsammans anger en riktning, en ton, som jag som uttolkare också tar hänsyn till. I de enskilda inläggen finns denna helhet inbakad och i helheten ryms varje enskildhet. Därför läses delarna var för sig och tolkas i relation till helheten. Genom alla läsningar
21
av det empiriska materialet har förförståelse samt den teoretiska ämnesfördjupningen tagits in enligt den hermeneutiska spiralformen.
För at göra materialet greppbart skrevs minnesanteckningar under läsningens gång. Dessa minnesanteckningar som kunde röra sig om viktiga återkommande ord, beskrivningar eller uppfattningar bildade så småningom kluster med kärnfulla beskrivningar. Vilka så småningom smalnades av till 5 teman.
Men det är inte enbart hela nätforumet med alla inlägg som är den helhet som jag som tolkare tar hänsyn till. Modern hermeneutik tar in normtanken som en del av
texttolkandet, ett uttryck sägs inte utan att vara påverkad av normer från det samhället vi lever i. Texten yttras i en bestämd kontext av normer, antaganden och förväntningar (Kjørup 2009). Denna idé om att människan inte är fri sin kontext har tidigare beskrivits av Heidegger (refererad i Kjørup 2009) i former att vi som uttolkare bär med oss våra förförståelseramar och fördomar som påverkar hur vi tolkar vår text. Fördomar ska inte ses som något negativt utan Heidegger menade att fördomar utgör en grund i vår förståelse. Våra fördomar uttrycker vår förankring det vill säga varifrån vi kommer exempelvis familj, kultur, samhälle och stat. Detta bör finnas i åtanke då vi ska förstå något nytt. Därför behöver uttolkaren dras in i den hermeneutiska cirkeln genom att redogöra för sin egen förförståelse. Detta möjliggör att uttolkaren kan spela ut den egna fördomen i förmån för att erfara den andres anspråk till sanning (Aspers 2007). I nästa avsnitt redogör jag för min förförståelse.
Inom hermeneutiken är målet att få förståelse för den andres mening. Mening framträder genom tolkning. Den meningen jag söker i denna uppsats handlar om meningen användare av sexdockor ger sin aktivitet. När mening är personlig och kopplad till en aktivitet eller fenomen ges meningen ofta en värdering (Gilje & Grimen 1992).
5.3 Förförståelse
Inom den hermeneutiska forskningstraditionen riktas den del av uppmärksamheten till uttolkaren. Uttolkaren ses som en del av den hermeneutiska cirkeln. Begreppet
förförståelse syftar till att varje tolkning har sitt ursprung ur en tidigare förståelse, på så vis läggs olika förståelser på varandra (Kjørup 2009). Jag kommer därför att delge hur jag reflekterat samt mina egna tankar om forskningsämnet.
Mitt intresse för sexologi växte i samband med arbete som barnmorska på en
ungdomsmottagning. I mitt förhållningssätt till mina besökares sexualitet försökte jag vara så professionell som möjligt. Men när jag började på mastersprogrammet i sexologi insåg jag att mina kunskaper varit begränsade vilket eventuellt påverkat hur jag
diskuterat kring sexologiska spörsmål. Kanske mötte jag behov och frågeställningar från en del av populationen vars sexuella skript sammanföll med mina? Utbildningen lät mig se vilka normer som varit rådande i mitt arbete samt hur dessa normer skapat
skygglappar och blinda fläckar för min syn på sexologin. Att mötas av detta gjorde att jag ville bredda min kunskap och på så vis utmana min egen horisont. Gadamer (refererad i Kjørup 2009) talar om begreppet horisont som möjligheter för förståelse. Horisonter ska inte ska tolkas som slutet för ens förståelseramar utan något vi kan välja att gå in i och bli en del av. Förståelse skapas av en sammansmältning och förflyttningar av horisonter (Kjørup 2009). En avsikt med uppsatsen är att få djupare förståelse för ett ämne som jag vid början av utbildningen inte reflekterat kring. Under någon av de första dagarna nämnde en kursare till mig att en av framtidens sexologiska frågor
