I följande kapitel kommer studiens empiriska material ställas i relation till den teoretiska referensramen och den tidigare forskningen inom området. Detta för att analysera och kunna besvara studiens syfte och frågeställningar.
5.1
Sociala medier och nyhetsspridning
Likt teorin definierade en respondent sociala medier som den andra generationens internet – en plats med demokratisk anda, öppen och tillgänglig för alla att offentligt kommunicera med andra individer och organisationer, något som ställer nya krav på motparten. (R2; Hermida et al, 2012; Lozanovski & Wadbring, 2013) Flera forskare förefaller sig vara av meningen att sociala medier är ett forum som skiftar makten från de som traditionellt haft den till publiken
(Lozanovski & Wadbring, 2013;Findahl & Davidsson, 2015), och som uttryckts i empirin kan
medierna liknas med ett verktyg för människor att samla sina styrkor och driva en form av aktivism (R2).
Att användning av sociala medier bland unga vuxna är mer av ett faktum än ett undantag, bekräftas inte bara av den teoretiska referensramen, utan även av denna studies respondenter. Alla intervjurespondenter såväl som enkätrespondenterna var flitiga användare av sociala medier på en daglig basis. Nätverket Facebook, vars dominerande ställning på internet och bland sociala medier (Findahl & Davidsson, 2015) upplevdes nästan som synonymt med sociala medier och hade en uppenbar plats i respondenternas vardagliga liv. Enbart en enkätrespondent använde inte nätverket. Social kontext, bekräftelse, inspiration, underhållning och
kommunikation var huvudsakliga anledningar till att respondenterna använde sociala medier privat. Trots detta så uttryckte en majoritet av intervjurespondenterna att det önskade minska på sitt användande av sociala medier, och upplevde det som ett oönskat behov eller beroende. En respondent menar att den nuvarande utvecklingen av sociala medier börjar bli invecklad till den nivån att människor väljer att avveckla sina medier (R2). Trots hyllningarna till sociala medier som en arena för kommunikation och aktivism, verkade upplevelserna vara att det består av mer och mer trams eller oseriöst innehåll. En utveckling som verkar vara en följd av det fria mediet. Tydligt var även att stor del av användningen skedde via mobiltelefonen, vilket flera forskare menar är en av de avgörande tekniska utvecklingarna som drivit fram förändringarna i medielandskapet (Purcell et al., 2010, Funk, 2009, Lozanovski & Wadbring, 2013). Genom mobiltelefonerna skedde också intervjurespondenternas främsta konsumtion av nyheter, från att
använda sig av avsedda nyhetsapplikationer till att i stor utsträckning ta del av nyheter via sociala nätverk som Facebook. En respondent uttryckte att nyheter är i princip det innehåll hens sociala flöde på Facebook bestod av (R4). Majoriteten av enkätrespondenterna instämde med att nyheter når dem via sociala medier dagligen eller ofta, medan cirka 10 procent upplevde det som sällan. Vad de olika respondenterna anser räknas som en nyhet är däremot inte sannolikt detsamma, då det enligt forskningen råder en nuvarande förvirring över begreppet (Lozanovski & Wadbring, 2013), något intervjurespondenterna kunde instämma med. För en av dem innebar en nyhet enbart negativ information (R4), medan en annan förklarade att nyheter kännetecknas av olika nivåer. Definitionen av nyheter har också suddats ut då relevansen för information har skiftat i generationerna. (R2) Att nyheter var någonting viktigt att ta del av instämde alla respondenter med, både för individen och samhället.
Studien bekräftar att Twitter som generellt sätt haft en låg andel användare bland svenskarna i jämförelse med Facebook, har en ökning skett senaste åren (Findahl & Davidsson, 2015). Bland intervjurespondenterna var två av fyra aktiva användare medan ytterligare en respondent var mindre aktiv. Trots att nära en tredjedel av enkätrespondenterna sade sig använda Twitter var det bara knappt en tjugondel av dem som sade mediet vara ett av deras mest besökta. Samtidigt verkar mediet mycket riktigt enligt både teorin och de aktiva intervjurespondenterna vara det sociala mediet som tydligast går mot ett nyhetsinnehåll, tack vare dess snabba format (Kwak et al., 2010; R1 & R2). Detta tyder på att mediet har ett mer specifikt användningsområde än andra populära sociala nätverk, vilket gör att användningen blir mer koncentrerad till utvalda tillfällen och inte på daglig basis. Nätverkets ökning, och riktning mot mer nyhetsförmedling, kan komma att utmana nyhetskonsumtionen bland unga ytterligare.
Att nyhetsspridning på sociala medier är ett aktuellt globalt fenomen har konstaterats
genomgående i denna studie, och i flera dess för innan. Upplevelserna bland respondenterna var däremot av en övervägande negativ karaktär, då de anser att innehållet som sprids ofta tenderar att vara oseriöst eller till och med felaktigt. Flera nämner det som riskfyllt eller till och med farligt, och en menar att om kontrollen över vilka som får agera nyhetsförmedlare släpps fri, försvinner både kompetens och integritet i innehållet (R2).
Att unga vuxna har mer negativa upplevelser av majoriteten av de nyheter de oavsiktligt konsumerar har sannolikt en effekt på deras intresse för nyheter i grunden. Den respondent som förknippade nyheter med tråkiga besked, var inte heller särskilt intresserad av att aktivt ta del av nyheter. Att det existerar en splittring i nyhetspublikens vanor hos olika generationer (Arkhede & Ohlsson, 2015) blir också synligt i empirin. Nästintill ingen av respondenternas
nyhetskonsumtion skedde via andra medier än digitala, med mindre undantag för tv-nyheter. Likt Williamsons et al. (2012) studie värderade däremot respondenterna traditionella
nyhetsmedier så som dagstidningar, men hindret låg då i kostanden då de inte var villiga att betala för att ta del av nyheter. Detta visar tydligt på många ungas inställning till nyheter som någonting som existerar i överflöd, och de inte aktivt behöver söka upp.
Ett resultat som kan ses som aningen förvånande var intervjurespondenternas negativa inställning till såväl sin egen användning av sociala medier som utbredningen av
nyhetsspridning på plattformarna. Det verkar generellt sätt råda en nästan tröttsam attityd till sociala medier bland unga vuxna idag.
5.2
Rörligt och livesänt innehåll på sociala medier
Det var tydligt att majoriteten av respondenterna upplevde ett ökat rörligt innehåll i form av nyheter på sociala medier. Att videoformatet och livesändningar exploderat på sociala medier sista tiden (Walters, 2015) stämmer alltså bra överens med användarnas upplevelser. Nätverket YouTubes popularitet bekräftades hos respondenterna vilka av flera var aktiva användare, och räknades efter Facebook, Instagram och Snapchat som det mest använda sociala mediet. En enkätrespondent tog YouTubes popularitet som exempel till det rörliga formatets framfart, vilket även är fallet i många studier (Kaplan & Haenlein, 2009; Ma et al., 2014). Varför det rörliga formatet fått sådan uppgång och spridning tror respondenterna beror på desslättillgänglighet, då många människor idag är för lata, stressade eller upptagna för att ta sig tiden att läsa text. Ett rörligt format ger också en upplevelse på ett annat sätt som till exempel text inte gör, vilket Scott (2015) intygar. Även om formatet erbjuder en stimulans eller
underhållning, verkar dess främsta popularitet grunda sig i enligt en respondent uttryckte det – en mänsklig strävan att förenkla för oss själva.
Empirin visade på viss motstridighet när det kommer till respondenternas benägenhet av att ta del av rörligt format över till exempel skriven när det kommer till nyheter delade på sociala medier. Medan intervjurespondenterna var i majoritet av att dras mot ett rörligt format, ansåg enkätrespondenterna sig istället vara mer benägna att ta del av skrivet format. Det utesluter inte att frågan blev tolkad på olika sätt, men det verkar råda en osäkerhet eller relativ balans över vilket format respondenterna dras mot. Framstående var även huruvida respondenterna själva var intresserade av att producera, eller enbart konsumera, mer rörligt innehåll på sociala medier. Ett absolut intresse fanns hos hälften av intervjurespondenterna, medan en mycket liten andel var motsvarande bland enkätrespondenterna där de flesta inte kände ett särskilt intresse. Det bör
poängteras att frågan ställdes gemensamt i enkätundersökningen, men var för sig under
intervjuerna. I intervjuerna framgick att de flesta kunde tänka sig att konsumera mer rörligt och livesänt innehåll, medan de inte var lika intresserade producera själva. Om än orsaken till ointresset aldrig lyckades bli besvarat i enkätundersökningen, verkade anledningen hos
intervjurespondenterna finnas dels i deras initiala kritiska inställning till nya format och medier, dels i behovet av att först uppmärksamma andra personer i deras omgivning använda sig av formatet.
Att det existerar en ökad medborgarjournalistik med möjligheterna i mobiltelefonerna (David, 2010), kunde också intygas i respondenternas svar. En enkätrespondent upplevde det genom att människor idag filmar händelser eller ”nyheter” med sina egna mobiltelefoner och delar
innehållet på sociala medier. En annan pekar på Twitter och livestream-tjänsterna Bambuser och Periscope som plattformar för medborgarjournalistik. Däremot verkade det bland många
respondenter råda en egen avhållsamhet från att producera och dela livesänt innehåll på sociala medier. Då en intervjurespondent var medveten om sin brist på impulskontroll ansåg hen det som alldeles för riskfyllt att sända live, och menade att det krävde stort ansvar och integritet för att formatet skulle användas på individnivå (R2). Frågan är om livetjänsterna har gjort att ansvaret för medieinnehållet har gått för långt för publiken att klara av som ensamma individer? En klar majoritet av de tillfrågade unga vuxna verkar stämma in med forskningen och
trendspaningen om att ett ökat rörligt och livesänt innehåll på sociala medier kommer slå igenom detta år, om det inte redan har. Flera respondenter upplevde utvecklingen som
pågående. Vad detta innebär för övriga nyhetsmedier uttrycker en enkätrespondent helt sonika som att ”om sociala medier börjar bli mer live-baserat kommer resterande media att ta efter, för det gör de alltid.”. Sanningen i detta påstående är kanske inte helt långsökt, då flera traditionella medier har tvingats följa med utvecklingen på sociala medier för att överleva.
5.2.1
Är rörliga och direkta nyheter mer tillförlitliga?
Med tanke på att den nämnda risken med nyhetsspridning på sociala medier att felaktiga nyheter sprids i stor utsträckning (Chen et al., 2015) även var upplevelser som bekräftades av
respondenterna, är källkritik som fråga central i fenomenet. Båda undersökningarna visar att det finns en skeptisk inställning till tillförlitligheten i nyheter förmedlade i sociala medier och digitala medier generellt, ännu tydligare i förhållande till de traditionella nyhetersförmedlarna. Det var även tydligt att det fanns en stor medvetenhet hos majoriteten av de unga vuxna att tillförlitligheten var en komplicerad och nyanserad fråga, som främst berodde på källan eller
avsändaren. I vilka sammanhang nyheten är publicerad var också avgörande för huruvida respondenterna ansåg den som mer eller mindre tillförlitlig. Enligt Hermida et al. (2012) är det vanligt att människor avgör delade nyheters sanning baserat på det förtroende vi har för människor vi känner. Något en respondent intygar då hen alltid säger sig ta hänsyn till den person som nyheten förmedlats via (R2). Forskningen menar detsamma i den meningen att vårt sociala nätverk av människor agerar filter av de nyheter vi tar del av på sociala medier (Findahl & Davidsson, 2015; Hermida et al., 2012; Lee & Ma, 2013).
Intressant är att trots respondenternas kritiska inställning till olika förmedlare av nyheter, finns en relativt osäker attityd till nyheter förmedlade i olika medieformat. Text anses, om än omedvetet, mer tillförlitlig än video. Även om flera respondenter poängterar att det har en inställning att även det som filmas eller sänds live är möjligt att förvränga, upplever de livesändningar som mer tillförlitliga eller transparenta i frågan på grund av de större svårigheterna att manipulera formatet. Däremot kan det som sänds live riskera att inte vara bekräftad information utan mer av ett ”rykte” då förmedlare vill vara först ut med nyheten. Likt David (2010) nämner kan amatör-videor filmade av privatpersoner och i sämre kvalitet än av professionella nyhetsförmedlare upplevas som mer äkta. Något empirin inte utesluter men heller bestämt bekräftar. Några upplevelser är däremot att chansen är större att det som sänds live faktiskt visar ett händelseförlopp som sker där och då, än någonting som visas efter det att det skett.
Det går att konstatera en generell medvetenhet hos respondenterna om vikten av källkritik gällande nyheter, specifikt de förmedlade på sociala medier. Förvånande nog erkände
intervjurespondenterna att dem själva var dåliga på att faktiskt vara källkritiska, trots att de vet att de borde vara det. Detsamma gäller för deras misstankar om andra unga vuxna. De verkar mena att unga idag är för lata eller ovilliga för att bekräfta tillförlitligheten i de nyheter som förmedlas på sociala medier. Kanske rör det dem inget om nyheten i fråga är sann eller inte. Som en respondent resonerade verkar den inre diskussionen om tillförlitlighet avvecklas hos de yngre generationerna.