De normer som är tydligast och mest frekvent återkommande i bilderböckerna är
heteronormen och vithetsnormen (genus, sexualitet, kön, klass, generation, ålder, etnicitet,
religion och funktion). Genom dessa föreställningar, om heterogenitet och vithet, syns i bilderböckerna mönster om en längtan efter att lämna en ensamhet, då normen i vårt samhälle handlar om att vara en social individ och tillhöra en gemenskap. Globalt sett syns dessa normer tydligt på flera olika ställen i vårt samhälle, från klädbutikens pojk- och flickavdelningarna och man- och kvinnoavdelningarna där heteronormen råder, till den reklam som vi dagligen möter i vår vardag och det kulturella utbud som främst innefattar den eftersträvansvärda vitheten.
Fyra av fem bilderböcker som vi analyserat börjar de i en dyster ton, men slutar lyckligt. Detta kan visa på en romantiserad bild av en verklighet som inte alla känner igen sig i och säga något om de normer som genomsyrar vårt samhälle, att människan förväntas ha en positiv inställning till livet. Genom bilderböckerna får barnen en slags statisk bildning och tycks i många fall lämnas ensamma för att reflektera och bearbeta bokens innehåll, t.ex. olika levnadsvillkor, miljöer eller familjekonstellationer, vilket kan bero på en snäv tidsram i verksamheten. På grund av att det av olika anledningar inte får/tar tid för att samtala och kritisera de rådande normer, ur ett normkritiskt perspektiv, blir barnen enbart matade med de förgivettagna föreställningar och därför kanske barnen ha svårigheter med att utveckla en förståelse för andra som anses avvikande från normen.
Bilderböckernas karaktärer förefaller framställas på stereotypa sätt, men att de få spår av normbrott verkade handla om genus och kön. Dock var inte normbrotten kring kategorierna etnicitet, religion och funktion lika synliga, vilket kan bero på att de tas för givna i den kontext bilderböckerna är skrivna i och i den de läses. Här ses vithet, kristendom och funktionsduglighet som norm och tas för givna. I ett större perspektiv tänker vi att de normbrott som sker är just inom genus och kön, medan de andra kategorierna kan upplevas känsligare att ifrågasätta, men vem vet, kanske föreställningarna kring hur människan ser på kategorier kommer förändras över tid.
Moral och attityd, ifråga om att anpassa barn efter en önskvärd syn på barn, tyckte vi var genomgående under bokstunderna. Vi märkte att barngruppen under bokstunden förväntades sitta fint samt pedagogens intention och vilja att förmedla rätt attityd och moral från en generation till en annan, vilket går stick i stäv med Läroplan för förskolan, Lpfö98 (2010) och som kan peka på en föränderlig generations- och ålderssyn. Colemans (1990) begrepp om en diskonjunkt (asymmetrisk) maktordning ekar här, då normen om att barnen ska synas, men inte höras tycks gälla. Efter att ha analyserat vår empiri anser vi att det finns en önskan från de vuxna om en lugn barngrupp som är aktiva i lyssnandet och samtidigt sitter lugnt och fint på sin plats.
I de förskolor som ingår i studien, finns begränsat med utrymme för några att inleda spontana samtal, vilket kan bero på att bokstunderna kan vara påverkade av en institutionell styrning. Det tycktes som om pedagogerna vid bokstunderna bortsåg från vissa element i bilderböckerna, som kan uppfattas som ”dåliga” inslag/vanor, t.ex. den potentiella alkoholhaltiga drycken samt piprökning, som förekom i på några uppslag i bilderböckerna. Dessa inslag uppmärksammade inte vi heller under bokstunderna, utan först när vi dekonstruerade bilderböckerna, vilket kan peka på att texten under bokstunden hamnar i fokus för pedagoger medan bilderna hamnar något i skymundan och inte blir synade i lika hög grad.
Det faktum att vissa barn under bokstunderna flyttades och kontrollerades, kan förklaras med att den institutionella styrningens inverkan hade en stor roll. I vår empiri var det endast pojkar som fick denna behandling, vilket också kan peka på en reproduktion av en heteronorm då flickorna blev aktiva aktörer, när de i rollen som passiva (stilla) lyssnade tycktes vara de önskvärda i pedagogens ögon. Som tidigare forskning visar på talar Schmidt
och Tomasello (2012) om att förväntade beteenden från vuxna förmedlas till barnen, som är
grundade på samhällets rådande normer, medan Markström (2005) anser att barnen i sin
kontext (förskolan) också kan visa på motstånd genom dessa normer då de skapar sin egen plats och rum. Vi fann i vår studie några små tecken på motstånd mot dessa rådande normer, som bland andra exempel 7, 17 samt 31 visar på. Ytterligare en aspekt som vårt resultat kan peka på och går i linje med Eilards (2009) studie, att heteronormativa ideal i stor utsträckning finns i läse- och bilderböckerna.
Som slutsats för vår studie, med utgångspunkt i syfte och frågeställningar, upplever vi att medvetenheten kring normer i förskolan under bokstunder och kring bilderböcker inte alltid är så stor, vilket kan leda till en reproduktion av gängse och stereotypa normer. Vidare upplever vi att hetero- och vithetsnormen är framförallt de normer som synliggörs mest, medan förgivettagna föreställningar angående annan och/eller avvikande sexualitet, etnicitet, religion och funktion inte alls uppmärksammas. Detta kan peka på att reproduktionen i förskolans kontext, där föreställningar tas för givet, förekommer.
Vidare om studiens tillförlitlighet har vi, utifrån våra erfarenheter, reflekterat kring om denna studie kan upprepas och genomföras igen. Vi tänker att det är möjligt att uppnå liknande resultat, men att olika faktorer kan ha betydelse för resultatet. De olika faktorer som spelar in kan vara att erfarenheter och medvetenhet kring normer varierar mellan individer, generation och förskolor, där den institutionell styrning sätter ramar för verksamheten. Det finns även en tidsaspekt att beakta, då normer kan vara tröga men föränderliga.
En kritisk reflektion mot vår studies metodval kan vara att vi uteslöt intervjuer av barn, för att närma oss deras tankar och perspektiv kring normer, men examensarbetets tidsram hindrade oss från att samla in ytterligare material genom intervjuer.