Under en av de observationer vi gjorde, märkte vi pedagogens benägenhet att justera barnens placering inför den kommande bokstunden. I något fall flyttade pedagogen rent fysiskt på barn som de ansåg skulle sitta på en annan plats än den de själva valt, som i exemplet nedan:
Tre flickor och tre pojkar placerade sig på soffan, men när pedagogen kom började hon med att justera var barnen skulle sitta. Två av pojkarna fick flytta från soffan och sätta sig på golvet. En flicka till satte sig på soffan och det var nu fem barn, fyra flickor och en pojke, Anders, som satt i soffan.
(Vesslan, avdelning B, exempel 1)
Anders fick förutom att sitta kvar i soffan även välja den bilderbok som skulle läsas vid bokstunden. Barnen runt omkring uttryckte sitt missnöje kring detta, då de flesta kände att Anders ofta får välja boktitel. Under vår observation märktes det tydligt att Anders var ett av de få barnen som inte riktigt kunde sitta stilla, enligt pedagogens önskemål, under läsningen. Vi tolkar det som att han fick inflytande över bokstunden och att pedagogen i förlängningen tänkte att det skulle göra honom mer uppmärksam. Pedagogens agerande kan liknas vid ett slags brickspel där hennes intention, att lämna Anders ensam kvar i soffan med fyra flickor, var att det skulle ha en lugnande effekt på honom. Ovanstående fall kan visa på att pedagogen har olika syn på flickor och pojkar, att flickor generellt ses som lugna och duktiga.
I ett annat exempel såg vi liknande strukturering av barnskaran innan läsningen kunde inledas:
Barnen satt på golvet men Berit ville att två barn, Adam och Karin, skulle bytta plats med varandra och de gjorde som hon sade. (Räven, avd. D, ex 2)
I takt med att pedagogen läst ett stycke in i bilderboken och att barngruppen minskat i antal då några blev hämtade frågade Berit
– Vill du byta plats, Adam? Adam nickade tyst och flyttade närmare den övriga barngruppen. (Räven, avd. D, ex 3)
Kort därefter kom en annan pedagog och slog sig ner bredvid Berit. Då blev den nyanlända pedagogen uppmanad att sätta sig på andra sidan istället. Hen reste sig och satte sig intill Adam. Detta kan visa på att Adam blev behandlad på ett annat sätt än de andra i rummet, att deras platser inte kontrollerades i lika hög utsträckning. Berit tycks ändra barnens platser efter hennes tidigare erfarenheter av bokstunden, alltså att Adam i ett slags förebyggande syfte placeras i utkanten av barngruppen för att kanske inte stimuleras till bus. Berit hade kunnat be Adam bytta plats med vilket barn som helst, men hon valde i detta fall en flicka, vilket kan visa på att pedagogen tror att flickor har lugnare effekt på pojkar, som exempel 1 också visar. Detta får oss att tänka på reproduktionen av den heteronorm som verkar i samhället i stort där villkoren ser annorlunda ut beroende på kön, så även i förskolans kontext.
Figur 1 (Elmeroth, 2012) på sida 12 visar hur förväntningar kontinuerligt skapar specifika normer för ett sammanhang beroende på vilka föreställningar en individ/grupp har. Vi vill med följande exempel förtydliga detta då en pedagog under en bokstund sa
– Anders sluta banka med fötterna, Angel sitt fint. (Vesslan, avd. B ex 4)
Ett annat exempel som vi uppmärksammade då en pedagog hade en pojke (Akikki) i famnen visar på en annan slags kontroll i rummet.
Bianca hade en ofokuserad pojke, Akikki, i famnen som vände och vred sig, verkade inte vilja sitta med den vuxne. Akikki mumlade något ohörbart och började sedan skratta högt ”-Hahahaha” och tittade åt alla håll och sedan rakt upp i taket. Bianca bad honom att sluta, men han lyssnade inte. Då tittade
Bianca på honom, höjde rösten ännu mer och bad honom sluta i högre och skarpare ton.(Räven, avd. C, ex 5)
Här tycks det som att pedagogen använder både kroppsliga och verbala medel för att bibehålla sin föreställning om hur en god ordning ska vara, kan vara baserat på egna erfarenheter eller på den andan och de föreställningar som institutionen förskola är uppbyggt kring där figur 1 (på sida 12) återigen kan peka på hur normer verkar. I något fall lades en lugnande hand på barnets axel för att det skulle sätta sig, utan att något ord uttrycktes.
Ett annat fenomen som vi uppmärksammade var förhållandet mellan uppläsaren (pedagogen) och barnen, som i nedanstående fall kändes instrumentell och bar på en distans, en avsaknad av närhet mellan barn och pedagog.
Den vuxna som satt på pallen kunde liknas vid en stor ledare, som från sin upphöjda plats förkunnar och förmedlar sitt politiska budskap till folkmassan (barnen) på marken. (Räven, avd. D ex 6)
Det faktum att pedagogen valde att sätta sig på en pall, fick oss att tänka i termer av makt och vilka normer som råder i och under just dessa specifika bokstunder. Här kan pallen signalera ett institutionellt ansikte samt vilken ledarroll pedagogen har som sitt uppdrag som förskollärare. Det visar på att vuxna har mer makt, bestämmer bland annat vart alla ska sitta och styr barnen.
– Sätt dig på din plats Ibrahim, sa Bahar. – Men jag kan inte se, sa Ibrahim
– Alla får se, fortsatte Bahar. (Vesslan, avd. A, ex 7)
Ett liknande exempel är hämtat från förskolan Räven, när ett barn lagt sig ner och pedagogen sa
– Saga kan inte se, sätt dig upp. – Men jag kan se, svarade Saga.
– Jaha, kan du, men lägg dig som Claudia, hon ligger med fötterna inåt. – Huvudet är större än fötterna så ligg med fötterna inåt så blir det inte trångt, fortsatte Bianca. Flera andra barn la sig nu ner och försökte ligga
I dessa tre fall är det de vuxna som drar fördel av en skapad norm medan barnen blir den grupp som underordnas, i likhet med vad Coleman (1990) menar. Här visar exempel 7 och 8 på att pedagogen talar om vem som ser och inte ser, alltså lämnas barnens egna önskemål åt sidan. I ett annat fall var det tvärtom:
– Hon äter salta pinnar, slog Fiffi fast när bilderboken visades upp för åhörarna.
– Får jag se? frågade Besarta och vände boken till sig igen. – Du ska också få se, fyllde Fiffi i. (Vesslan, avd. B, ex 9)
Exemplet ovan kan tolkas som att det är viktigt för pedagogen att ha koll på vad som sker i och under bokstunden, men verkar i alla fall inte tänka på de barn som vill se och kan i vissa fall dessutom visa en irriterad sida gentemot barn som vill stilla sin nyfikenhet. Gemensamt för alla observationerna var att pedagogerna tycks göra det bekvämast för sin egen del, de sitter mot väggen med utsträckta ben, på en pall/stol eller tar gott om plats i kuddpölen. Detta kan såklart både bero på olika fysiska behov, men också en rådande maktordning.
Vi tänker att det i vårt material finns fler markörer för hur normer verkar. Under nästa rubrik behandlar vi interaktion under bokstunden, där vi hittar fler tecken på normreproduktion genom agerande och språk.