I samma veva som en bokstund på Vesslan skulle inledas delades en moralisk pekpinne ut, i likhet med det som behandlas under rubriken Moralkakor och tillrättavisningar, och en stereotyp syn på genus märktes.
– Nu får vi försöka vara tysta, sa Besarta och riktade sin uppmärksamhet till flickorna som satt i soffan och fingrade i varandras hår.
– Nu kan vi inte hålla på med hår och såna ting, det gäller att man lyssnar, fortsatte hon. (Vesslan, avd. B, ex 30)
Vi uppfattar att tillsägelsen var specifikt riktad till flickorna, utan att de egentligen störde de andra barnen nämnvärt. Detta kan bero på pedagogers olika syn, som vi har lyft under
rubriken Rätt barn på rätt plats, på hur pojkar och flickor förväntas bete sig utifrån allmänna normer. Vi vill även poängtera att här finns spår av regler på hur barn under en bokstund ska bete sig gentemot varandra på en förskola. Det är först när reglerna, som är skapade av normer, bryts som de blir möjliga att se. När huvudkaraktären i bilderboken fick sitt hår flätat av sin mamma frågade Besarta flickorna i soffan
– Flätar era mammor håret på er ibland? frågade pedagogen
– Oskar, du kan inte fläta ditt hår, sa Ahmed till Oskar. (Vesslan, avd. B, ex 31)
Pedagogens fråga och Ahmeds konstaterande kan ses som fortsättning av ett stereotypt synsätt kring genus, men att Ahmeds uttalande riktat till en annan pojke kan anses vara en smula ovanlig inom ramen för Besartas fråga. Det tas för givet att det är mammor som flätar håret och att det är flickor som får sitt hår flätat, trots att det i Stor-Emma (2011) är pappan som till slut får ta ansvaret för Emmas hår. Här tycks Ahmed på eget initiativ ta del av ett samtal, vilket han till det yttre egentligen inte verkar vara inbjuden eller inkluderad i. Ytterligare ett exempel, från Sagan om den lilla farbrorn (2010), där vi anser att en genusaspekt blir uttrycks följer här.
– Flickan är finare, sa Lana och syftade på varför hunden nu var med barnet istället för lilla farbrodern. (Räven, avd. D, ex 32)
Vi tolkar det som om Lana anser att barnet i bilderboken är finare än lilla farbrorn. Det kan bero på att hon identifierar sig med barnet i bilderboken eller att hon håller med lilla farbrorn när han i bilderboken uttrycker att barnet är finare än honom. Bilderboken kan vara ett exempel på att förstärka normen om vad om är fint och således vad som är fult, genom att koppla skönhet till barn/flickor och dess motsats till äldre och handlar alltså om generation och ålder.
bilderboksanalysen. Vi uppmärksammande att kategorin genus var mest förekommande, uttrycktes både verbalt och kroppsligt av pedagogerna, vilket således reproducerades utan att heteronormen ifrågasattes och att de andra identitetskategorierna tycktes bortses och verkade tas för givna.
Ett annat inslag i bokstunderna handlade om pedagogens intention och vilja att förmedla rätt attityd och moral från en generation till en annan, i likhet med Läroplan för förskolan,
Lpfö98 (2010). Vidare kan fenomen, som beror på ålder och generation, synliggöra maktförhållandet mellan vuxna och barn, där fysisk och åldersmässig överlägsenhet märktes. Det tycks som om det aktiva barnet (verbalt) premieras till en viss nivå, medan det passiva barnet (kroppsligt) ses som något bra under bokstunden
Vi upplever att strukturen i de förskoleverksamheter som vi observerat, inte visar på något större utrymme för några utsvävningar, vilket kan bero på att bokstunderna kan vara underordnad tid och rutiner som verksamheten är uppbyggd kring.
7 DUBBLA UNISONA BUDSKAP
Här nedan följer en analys för att se vad som händer när normerna från bokstunder och bilderböcker möts. I vår analys av bilderböckerna fann vi normmarkörer, som vi under bokstunderna inte märkte av i samma utsträckning. När vi närmade oss bilderböckerna hittade vi som tidigare exemplifierat, klass, kön, sexualitet, religion, etnicitet, generation, ålder, funktion, vilka inte synliggjordes i samma utsträckning under läsningen. Bokstunderna handlade snarare om vilka regler och normer angående attityd och moral som förekommer i förskolan och dess kontext. Fokus tycktes här handla om maktförhållandet mellan barn och vuxen i rummet.
Under rubriken Rätt barn på rätt plats finns exempel på dessa pedagoger tycks benägna att barnen ska sitta fint och justera barngruppen utifrån kategorin kön, enligt en norm om fina flickor och busiga pojkar. Maria Wester (2008) är också inne på ett liknande spår, att pojkar och flickor bemöts olika beroende på kön, vilket hon menar reproducerar stereotypa könsroller. Som exempel på detta såg vi i Sagan om den lilla farbrorn (2010) att det enda barnet (flicka) framställdes som fint, både i text och bild. Barngruppen verkade sympatisera med flickan, då de tog till sig bilderbokens förskönande bild av henne. Även i Stor-Emma synliggjordes normen om vad om anses fint i bilderboken, genom att pedagogen under sin läsning förstärkte Stor-Emmas ”dåliga” beteende gentemot Emma. I kontrast till den fina flickan, ställs den busiga pojken, vilket inte bilderböckerna tycktes förmedla, men under bokstunden Aja baja Alfons Åberg (2006), blev pedagogens hyttande pekfinger återkommande och disciplinerande, vilket från första början vad ämnad till Alfons (pojke). Utifrån detta menar vi att både bokstunderna och bilderböckerna reproducerar en rådande syn på stereotypa könsroller.
Något annat som på samma vis reproduceras via bilderböcker i bokstunderna är normen om rätt attityd och moral som exempel 13, där Berit ifrågasatte männen som la krokben på lilla farbrorn, visar på. Detta går i linje med Läroplan för förskolan, Lpfö98 (2010:8), att förskolan skall sträva efter att varje barnutvecklar ”förmåga att ta hänsyn till och leva sig in i andra människors situation samt vilja att hjälpa andra”.
handling. Även i Sagan om den lilla farbrorn (2010) använde pedagogen samma medel under sin läsning för att delge rätt attityd kring empati och vänskap. Alltså skulle pedagogerna kunna sägas bruka bilderböckerna som ett verktyg i sin verksamhet. Bilderböckerna tycktes främst ha en nyttoaspekt, snarare än att läsas för nöjes skull.
En aspekt från bokstunden där bilderboken Stor-Emma (2011) lästes var pedagogens uppmaning åt flickorna att inte leka med sitt hår, innan läsningen inletts. Tidigt i bilderboken dök frågan upp om just hårflätning och pedagogens, kanske förgivettagna föreställningar om vem som ska fläta hår, märktes då hon riktade en fråga till nyss nämnda flickor igen. Inom bokstundens ramar, vilka är uppsatta av pedagogen och förskolan, var det till en början inte okej att fingra i sitt hår, men när bilderbokens handling berörde ämnet blev det mer accepterat.
Något annat som vi uppmärksammade i mötet mellan bokstunden och bilderboken var exempel 12, som både kan osa klass och generation, dels när pedagogen tar för givet att alla barnen ätit räkor och när hon utan att visa större intresse läste vidare.
7.1 SAMMANFATTNING
Några större brott mot heteronormen, vithetsnormen, trosuppfattning eller rörelseförmågan har inte lyfts, vilket kan peka på en reproduktion av normer i förskolans kontext och att de tas för givna, som processcirkeln i figur 1 på sida 12 visar. Alltså, har det generella för alla bokstunder och innehållet i bilderböckerna byggts på förgivettagna föreställningar angående sexualitet, etnicitet, religion och funktion.
8 DISKUSSION
Här diskuterar vi och reflekterar kritiskt kring vår studies resultat och svarar på våra frågeställningar som bygger på studiens syfte. Fortsättningsvis resonerar vi kring vilka konsekvenser studien har på vår framtida yrkesroll som förskollärare. Slutligen ger vi förslag på vidare forskning inom vårt område.