Diskussion

Hela den resultatredovisning som ovan påtalats färgas av några faktorer som är värda att nämna innan studiens teorier appliceras på resultaten. Först den ovan diskuterade faktorn, nämligen vilka kända eller någorlunda kända människor som var i ropet vid programmens

56,8 60,7 63

60,5 58 58,2 57,9 56,8 57,3 58

54,5 53,7 57,7

43,2 39,3

37 36,5

42 41,8 41,1 43,2 42,7 42 45,5 46,3

42,3

0 10 20 30 40 50 60 70

2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016 2017 2018 2019 2020 2021

Uppträdande gäster

Män Kvinnor

29 inspelningstillfälle. Sen vem/vilka som arbetade med att boka gäster för programmen- som under åren eventuellt har förändrats till trots snarlika gäster sett till kön och ålder. Samt den tredje faktorn, som eventuellt påverkar mer än vad som är synligt i dessa tabeller och diagram är alla de tillfrågade som valde att inte delta. Kanske tillfrågades exempelvis fler kvinnor än de som syntes i programmen, eller män i de annars ”kvinnorepresenterade yrken” som inte dök upp, eller fanns det helt enkelt inte nog kända personer inom vissa yrken eller åldrar?

Det som går att se är att det många år funnits en trend i vilka som fått synas- så oberoende av de ovan nämnda faktorerna till varför gästfördelningen kanske ser ut som den gör blir bilden mot de tittare som följer programmet densamma. Fortsättningsvis i denna diskussion kommer dessa resultat granskas i förhållande till det teoretiska ramverket som berör representation, där representativitet inledningsvis kommenteras kortfattat.

Totalt syntes 42 olika yrken (44 om man räknar med schackspelare och monarker), vilket innebär att det täcktes in kreativa, praktiska och stillasittande yrken- med både utbildning och autodidakta bakgrunder. Ifall en total överblick av alla yrken som figurerat i programmen efterfrågas finns de beskrivna i den andra bilagan i uppsatsens appendix. Det är svårt att säga om det här anses vara en rättvis representativitet av Sveriges yrkeskår eller inte; det som däremot blir anmärkningsvärt att mer än hälften av de yrken som syntes representerades utav män, där det säkerligen också finns kvinnor på samma positioner. Sett till representativitet i ålder och könsfördelning stämmer det inte överens med Sveriges befolkningspyramid, men återigen är det viktigt att poängtera att de inte är där för att göra programmet representativt för Sverige eller världen (eftersom programmet gästas av internationella medborgare som inte bor i Sverige), utan för vad de har att berätta. Därför blir diskussionen om representation mer givande.

Som ovan nämnda resultat visat är det genomgående fler män som har gästat, dels i gästantal, dels i representationen av olika yrken. Utöver att räkna gästerna och sammanställa dem i diagram så bör diskussionen lyftas till vad den här typen av representation kan innebära på kort och lång sikt. Att vissa yrken enbart företräds av ett upprepat mönster av gäster kan styrka redan existerande stereotypa idéer i samhället (Edström 2005, s. 37). Exempelvis att enbart ha kvinnor i kategorien ”Eventsäljare och butiksdemonstratör, modell, bloggare med flera” (som deltog vid 14 tillfällen), styrker eventuellt idéen om att kvinnor bedöms på sin yta, eller att ha 95 procent män som representerar ”Idrottstränare och instruktörer med flera” kan

30 bekräfta idéen om att män passar bättre i atletiska sammanhang. Detta är två exempel på vilka stereotypa bilder av män och kvinnor som kan bekräftas genom den här typen av gäster. Då mångfaldsarbetet hos public service långsiktigt arbetar för att vidareutveckla och ändra invanda (omedvetna) förväntningar kan gästrepresentation som dessa tyvärr bekräfta de stereotypa förväntningar publiken eventuellt besitter.

Beroende på hur trogen en tittare är till programmen finns det olika mönster som kommer observeras på kort och lång sikt. Någon som ser programmet i enstaka fall upplever de mönster som finns hos gästerna som bokas säkerligen annorlunda från någon som sett programmen under flera år. Eventuellt noteras i vilken ordning gästerna kommer in, hur lång tid de får prata och om det är en man eller kvinna som pratar utifrån sin yrkesroll. I de allra flesta fall kanske inte programmen analyseras i större utsträckning eftersom de ses i

underhållande syfte. Det som kvarstår av programmen är en bekräftad diskurs av vilka gäster vi bör lyssna till och rikta vårt fokus mot. Tillika kan avsaknaden av vissa typer av gäster signalera att dessa inte bör synas och reproducera bilden av vem som har makt i samhället.

Appliceras den teorin på resultatet i studien bekräftas till viss del en patriarkal ställning i samhället, som skulle kunna liknas vid en hegemonisk maktstruktur där män står i överläge genom att de ständigt representeras i större utsträckning än kvinnor.

Avslutningsvis i denna diskussion bör belysas att alla resonemang och resultat redovisade här bara kan visa någonting om jämställdheten och sverigespeglingen som produktionsbolaget Monkberry AB har möjligheten att visa i två av sina program. Det är också värt att poängtera att de trender som synts mellan 2009–2021 enbart talar för den undersökta perioden, och går alltså inte att generalisera till eventuella efterkommande säsonger. Som introducerat i

inledningen arbetar SVT ständigt med att utvärdera tittarnas nöjdhet med utbudet och skulle exempelvis materialet 2021 leda till mindre nöjda tittare skulle drastiska förändringar kunna ske, inom alla programkategorier som sänds.

Tillika säger resultaten inte mycket om hur public service kanalerna i större utsträckning reproducerar bilden av vilka människor som är viktiga att lyssna till, det finns flera

programtimmar att arbeta med jämställdhet och mångfald. Att kravet om jämställdhet uppkom i sändningsavtalet 2014 har säkerligen förändrat hur många män och kvinnor som figurerar i TV generellt (exempelvis en mer jämställd sportrapportering), men en markant skillnad i programmen Skavlan och Carina Bergfeldt går inte att utläsa utan snarare en svag trend i

31 förändringen. Däremot kan en studie som denna belysa att det fortfarande finns mål att arbeta mot, exempelvis att fördelningen mellan män och kvinnor bör vara mer jämn sett till deras närvaro i underhållningen, dels genom vilka yrken de representerar och i vilken ordning de kliver in i programmen.