Inledningsvis i denna sammanfattning kommer studiens syfte att återupprepas, eftersom slutsatserna av resultat och analysdelen ämnar förhålla sig nära syftet. Syftet med studien har varit att undersöka huruvida identitetsmarkörerna kön, ålder och yrke hos de medverkande gästerna i Skavlan och Carina Bergfeldt reflekterar SVT:s mångfaldsarbete
”Sverigespeglingen” samt hur programmen lever upp till SVT:s jämställdhetspolicy. Genom att undersöka alla sända avsnitt finns även möjligheten att se om jämställdhetstillägget i 2014 års sändningstillstånd har förändrat hur många kvinnor och män som gästar programmen. För att kunna besvara syftet formulerades två forskningsfrågor till materialet. Dessa två frågor kommer besvaras separat för att sedan avväga hur väl syftet uppfyllts.
F1: Vad är den procentuella representationen av respektive identitetsmarkör hos gästerna i Skavlan och Carina Bergfeldt?
Eftersom studien är kvantitativ med stort undersökt material redovisas mycket av resultaten med hjälp av diagram och tabeller för att göra dem mer visuella och överskådliga. Den procentuella representationen av vardera identitetsmarkör kommer här därför enbart
sammanfattas i stora drag. Av alla gäster som klev in i programmen var 61 % män och 39 % kvinnor hos Skavlan, och hos Carina Bergfeldt var 59 % män och 41% kvinnor. Fördelningen mellan skandinaviska och internationella män och kvinnor var liknande där 40 % av de skandinaviska gästerna var kvinnor (60 % män) och 38 % av de internationella gästerna var kvinnor (62 % män), detta är dock sett till alla medverkande gäster och inte fördelat per sändningsår.
Vidare till identitetsmarkören yrke har män till större andel representerat olika yrken, dels sett till yrken som enbart företrätts av män (7 st varav motsvarande för kvinnor var 4 st), dels sett till de 31 yrken som företrätts av både män och kvinnor där 19 av yrkena hade en högre procentuell andel män. Totalt fanns 42 olika yrken representerade, varav två ytterligare som inte fanns med i SSYK katalogen- monarker och schackspelare. Genom alla säsonger fanns en
32 variation av kreativa, praktiska och stillasittande yrken- både med utbildning i botten och autodidakta bakgrunder.
Inom identitetsmarkören ålder har det genom programmen funnits gäster mellan 10–114 år.
Gästerna som deltagit har delats upp i intervaller om 10 år för att överskådligt kunna identifiera vilka åldrar som representerats mest frekvent. Den vanligaste förekommande gästen var mellan 34–44 år (21,6 %), därefter 45–54 (20,2 %) samt 25–34 år (16 %), utanför dessa åldrar föll antalet representerade gäster. För att undersöka skillnaden mellan
medverkande män och kvinnor delades de upp i respektive ålderskategorier. I ålderskategorin 10–24 samt 25–34 år var det flest kvinnor, därefter i ålderskategori 45–54 år var deltagandet snarlikt fördelat mellan män och kvinnor för att sedan gå över till att fler män gästar tills skiftet vid ålder 75–114 där kvinnor med låg procentuell fördel gästade vid enstaka tillfällen.
F2: Hur ser skillnaden ut från programmens start till slut vad beträffar gästerna som medverkar?
Under programmens gång har gästerna som deltagit varierat, dock har några mönster kunnat utläsas av vilka typer av gäster som representerats i större utsträckning. De inledande åren av programmen 2009–2014, som spelades in utan ett krav på jämlik fördelning mellan män och kvinnor hade två år (2011 och 2013) som hade en fördelning som hade klarat
jämställdhetspolicyn (om den funnits). Efter att kravet om jämställdhet och mångfald (§6) skrevs in i sändningsavtalet 2014 och SVT:s jämställdhetspolicy definierade att
maxavvikelsen per programkategori skulle vara 10 procent, var det enbart år 2015 som låg utanför gränsen, år 2021 låg fördelningen mellan män och kvinnor (60/40 %) precis på gränsen. Se tabell 1 under rubrik 5.1 för exakta procentsatser.
Gästernas ålder undersöktes också över tid, där skillnaden i gästernas ålder vid deltagande över tid inte skiftade markant. Den genomgående trenden var att den största andelen gäster varierande mellan 45–54 samt 35–44 år. De närliggande åldersintervallerna 25–34 och 55–64 år hade vissa sändningsår också en högre andel gäster. Äldre gäster (85 år och uppåt) förekom inte innan 2016 (med undantag för 2011 och 2013) och år 2021 var ett år centrerat mer åt de yngre gästerna där den vanligaste gästen var mellan 25–34 år gammal. En yngre
representation av gästerna 2021 skulle kunna bero på att äldre medborgare hade
rekommendationer om att stanna hemma, men detta sågs inte lika tydligt år 2020 som hade liknande rekommendationer.
33 Gästernas entré in i studion noterades, om det var män eller kvinnor som anlände som första, andra, tredje gäst osv. Fem olika diagram (nr 7–12) visade fördelningen mellan anländande gäst och kön, där några år utmärkte sig för mer jämlik representation. Dessa var 2016, 2018, 2019 och 2020 där alla med undantag för 2018 även korrelerade med de mest jämlikt
fördelade åren sett till könsfördelningen.
Vilka slutsatser går då att dra av dessa resultat? Det går att se att frågeställningarna besvarats, och gästernas identitetsmarkörer kan nu användas för att se om syftet uppfyllts. När det kommer till att undersöka ”Sverigespeglingen”- tillika mångfaldsarbetet, alltså hur väl programmen visar på en representation och likabehandling av: kön/genus (jämställdhet), svensk/utländsk bakgrund, funktionsnedsättning, nationella minoriteter, sociala aspekter, sexuell orientering, ålder och tro/livsåskådning (Sveriges Television AB 2016 s. 29), finns några tydliga resultat. Män och kvinnor syns inte i lika stor utsträckning och främst syns de i yngre åldrar. Vidare har programmen visat upp olika yrken, dock är detta inget som
efterfrågas men det går att argumentera för att yrke kanske faller under sociala aspekter.
Programmen har visat upp gäster med svensk och internationell bakgrund, dock även där främst män.
Vidare syftade studien till att se hur SVT:s jämställdhetspolicy eventuellt förändrat hur många män och kvinnor som medverkat i programmet. Resultatet visar på en svag utveckling mot en jämlik gästfördelning, bortsett från år 2021. Dock är det återigen värt att poängtera att
jämställdhetspolicyn innefattar hela programkategorier så det här resultatet speglar inte hela bilden av vilka gäster som figurerar i talkshows på SVT1. Det hade dock varit intressant att få möjligheten att fråga tittarna hur de upplever mångfalden och jämställdheten i enbart dessa program likt de tillfrågas inför public servicerapporten. Med dessa reflektioner anser jag syftet uppfyllt i den mån det är möjligt att kommentera både Sverigespeglingen och
jämställdhetspolicyn.
Slutligen är det värt att belysa att jämställdhetspolicyn och mångfaldspolicyn till viss del går in i varandra, eftersom mångfaldspolicyn betonar att kön/genus ska vara likvärdigt
behandlade, dock utan en definierad procentuell fördelning som jämställdhetspolicyn.
Mångfaldsarbetet faller även på varje programansvarig, till skillnad på jämställdhetspolicyn som rör hela programkategorier. Detta borde kanske innebära att vi skulle se en ännu mer jämställd representation av män och kvinnor än vi gör i nuläget.
34 6.1 Tidigare forskning
Studien kommer nu ställas i förhållande till den tidigare forskning som ligger till grund för undersökningen för att sedan riktas mot framtida forskning.
Inledningsvis presenterades talkshowens historia och betydelse där Gill (2007) pekade på hur talkshowen har möjlighet att visa upp minoriteter och synliggöra de som sällan tar plats för att i förlängningen kunna lyfta diskussioner från den privata sfären till det publika rummet (Gill 2007, s. 155). Vad gästerna samtalat kring har inte lyfts i den här undersökningen, i stället kan vi se att olika typer av (främst kända) människor har fått synas. Mot bakgrunden att
talkshowen är med och formar samhällets diskurs och riktning har den här studien möjliggjort ett perspektiv kring hur gästernas medverkan kan forma den implicita diskursen i samhället (genom exempelvis bekräftandet av stereotypa roller) och den explicita diskursen som berör samtalet kring vilka gäster de såg i fredagens program.
Vidare till jämställdhetsforskningen Global Media Monitoring Projects (GMMP) senaste rapport från 2020 som bekräftade att public service bär ett särskilt ansvar att upprätthålla jämställdheten (Edström & Jacobsson 2020, s. 45). Studiens resultat pekar på att fördelningen mellan män och kvinnor sedan Skavlans start har varierat men med undantag för 2021 (där även Carina Bergfeldt inkluderas) går framåt. Då den mest undersökta genren inom dessa jämställdhetsstudier är nyhetsmedier har underhållningsgenrens kunskap nu breddats med mer data som återigen pekar på att jämställdhet är ett ständigt mål att arbeta mot.
Det underlag som Edström (2018) tagit fram kring ålderism bekräftas till viss del med de resultat som redovisades under rubrik 5.2. Edströms forskning visar att kvinnor representeras mest mellan åldrarna 15–29, något som stämmer överens med gästerna i Skavlan och Carina Bergfeldt, där det är flest kvinnor representerade i ålderskategorin 10–24 samt 25–34 år. Att män representeras mest mellan 30–44 år syns inte lika markant som hos kvinnor, däremot är den vanligaste ålderskategorin för gästerna i studien 35–44 år där männen mäter upp till 22,8 och kvinnorna 19,6 procent. Forskningen som utförts mellan 1980–2000 (Jönsson 2004) samt 1994–2014 (Edström 2018) pekar på att ålderismen inom svensk media är utbredd och att medborgare slutar synas efter 65 kan till viss mån bekräftas i denna studie men också visa på nya insikter. Gästerna representeras i störst utsträckning mellan 25–64 års ålder (71 % av alla gäster fanns i detta spann) men det finns en del som är äldre än dessa. De medverkande gästerna mellan 65–114 år har utgjort 12,2 % av alla gäster. De äldre gästerna har framför allt
35 börjat synas efter 2016, så kanske håller ålderismen långsamt på att minska? Det hade dock behövts kompletterande studier inom andra programkategorier för att kunna bekräfta detta fenomen.
6.2 Framtida forskning
Efter att ha genomfört denna kvantitativa studie på alla gästers identitetsmarkörer finns det tydliga möjligheter kring att vidareutveckla studierna. Den här typen av studie ger enbart inommediala resultat vilket innebär att den saknar dynamiken av att vara jämförbar med en kanal som inte arbetar enligt public service- och jämställdhetspolicyn. Förslagsvis kan studien kompletteras av liknande undersökning på exempelvis TV4 för att kunna redovisa den
mellanmediala aktörsmångfalden av gäster och därmed undersöka hur de skiljer sig åt eller om liknande mönster återfinns bland dessa gäster.
Utöver att ha en jämn fördelning mellan män och kvinnor som figurerar i programmen deklarerar jämställdhetspolicyn även att de som arbetar med produktionen bör vara fördelad likt mellan män och kvinnor (med en avvikelse på maximalt 10 procent), för framtida studier hade det varit intressant att kunna uttala sig om ifall de som arbetat med produktionen varierat eller korrelerat med gästernas fördelning. Finns det möjligtvis ett samband mellan hur många män och kvinnor som arbetar med produktionen och hur många manliga och kvinnliga personer som gästar programmen?
Som poängterat i metodavsnittet finns det faktorer som inte är undersökningsbara med kvantitativ metod, exempelvis ursprung, där en kvalitativ metod hade passat bättre. Skulle en utvecklad studie genomföras hade det varit givande att genom kvalitativa intervjuer kunna undersöka ursprunget i mångfalden ytterligare. Tillika att studera intervjumetoden som används i programmen, om det finns mönster i vilka frågor som ställs till olika gäster, likt Jönsson (2004) sammanställt generella manliga och kvinnliga ämnen. Hur gästen intervjuas påverkar säkerligen också våra tankar om deras medverkande som i förlängningen blir en del av den samhälleliga diskursen.
36