Diskussion av resultat

6.1.1 Hur talar och beskriver förskollärarna om relationsskapande och

samverkan i relation till barn och vårdnadshavare med annat modersmål än

svenska?

Något som framkommer i samtliga informanters utsagor är att sociokulturella skillnader såsom område, traditioner, religioner samt vilka olika bakgrunder barnen kommer ifrån och vad de varit med om är betydelsefulla faktorer i mötet med flerspråkiga familjer. Det första mötet med familjer med annat modersmål än svenska bör planeras för att skapa, bygga upp och bevara goda relationer. Förskollärarna menar att kommunikationen mellan verksamhet och vårdnadshavare är en viktig aspekt och i det första mötet bör pedagogen vara ödmjuk eftersom att upplevelserna kring vad en förskola är kan skilja sig åt. Våra informanter påpekade att barnets bakgrund och omgivning är av stor betydelse, barns tidigare erfarenheter kan komma att spela en avgörande roll för deras lärande. Björk- Willens och Puskás (2017) tidigare forskning styrker detta påstående då vi i deras resultat kan avläsa att språkets utveckling har att göra med vilka sociala, kulturella och pedagogiska sammanhang barnet kommer i kontakt med (Björk-Willen & Puskás, 2017).

Vidare framkommer det av analysen att språket är så mycket mer än bara de talade orden. Både tidigare forskning samt våra informanter beskrev att det verbala språket utgör endast

43

en liten del av kommunikationen och att kroppsspråk, gester, miner samt förstärkning med hjälp av tolk anses betydelsefullt i mötet med andra människor. Skans (2011) betonar vikten av att pedagoger använder sig utav gester, miner, kroppsspråk samt andra uttryck för att stödja det talade språket (Skans, 2011). Lunneblads (2013) studie belyste även den att pedagoger tydliggör för vårdnadshavare vad som menas i olika situationer genom att använda sig utav både verbalt språk och kroppsspråk (Lunneblad, 2013). Våra informanter lyfte betydelsen av att ta hjälp av varandras språkkompetenser kollegialt när språkförståelsen brister eller är svag, kommunikationen bör vara rak och tydlig.

I samtliga intervjuer framkom det att alla pedagoger lyfte betydelsen av en välplanerad verksamhet och att förskolläraren har ett stort ansvar för att undervisningen genomförs med alla barns bästa i åtanke. Lustfyllda gruppaktiviteter ses som en bra metod för att inkludera och förena alla barn. Björk-Willéns (2018) tidigare forskning visar att förskolan är den plats där barnet har möjlighet att lära sig det svenska språket och detta gör att pedagogen får ta ett stort ansvar som kräver särskild planering. Författaren lyfter att barn behöver vuxenstöd för att få tillgång till språkliga utmaningar, lära sig att samspela samt känna delaktighet i ett sammanhang (Björk-Willéns, 2018). Svenssons (2012) studie belyser att förskolan har en betydelsefull roll i att stödja och utveckla barns språkutveckling, speciellt för de barn som har svenska som andraspråk, eftersom det är i förskolan som många barn för första gången möter det svenska språket (Svensson, 2012).

Under det senaste decenniet har tvåspråkighet och flerspråkighet blivit vanligare i de tre nordiska länderna, Finland, Norge och Sverige. Författarna Hofslundsengen, et al, (2020) menar på att eftersom det kan finnas många olika språk presenterade i varje barngrupp så är det svårt att ge uttryckligt pedagogiskt stöd till varje barn med annat modersmål än finska, norska och svenska. Ett sätt att välkomna barn med annat modersmål kan vara genom att inkludera tryck och böcker från barnens modersmål och även användning av digitala verktyg i den fysiska miljön (Hofslundsengen, et al, 2020). Våra informanter beskrev att de använder digitala verktyg som ett redskap för att främja barns språkutveckling då de bland annat erbjuder pedagogiska appar dels för att översätta det svenska språket till barns modersmål när förståelsen brister samt att de använder appar där barnböcker översatts från svenska till barnets modersmålspråk.

44

I förskolan lyfter informanterna att pedagogerna vill ha en bra dialog med vårdnadshavare, där pedagogen tar reda på barnets bakgrund för att på bästa sätt kunna bemöta enskilda barn och ge rätt förutsättningar till utveckling och lärande.

6.1.2 Hur beskriver förskollärarna överlämningen mellan förskola och

förskoleklass när det handlar om barns bristande språkkompetenser?

En slutsats vi drar efter att ha analyserat vårt resultat är att barn med språksvårigheter ofta faller mellan stolarna vid överlämning från förskolan till förskoleklass. Förskollärarna beskrev överlämningarna mellan förskola och förskoleklass som bristfällig i de flesta fall när det handlar om barns bristande språkkunskaper och poängterar en stark önskan om en annan och förbättrad samverkan. Det är endast barn med handlingsplan som verkar vara intressanta att lyfta i överlämningssamtalen mellan pedagoger. Björk-Willén (2018) beskriver att det finns barn som har alltför bristfälliga kunskaper i svenska när de lämnar förskolan för att börja i förskoleklass. Dessa barn hamnar olyckligtvis “mellan stolarna”, då de inte ges möjlighet att praktisera svenskan på den nivå som krävs för att klara skolundervisningen (Björk-Willén, 2018). Vi kan se att detta överensstämmer med vårt resultat, vi har även en uppfattning om varför detta sker då intresset för språksvaga barn beskrevs som lågt och ligger inte i fokus vid överlämningar.

Samtliga informanter efterlyser en förbättring kring samverkan mellan förskolan och förskoleklass och detta styrker tidigare forskning som Alatalo, Meier och Frank (2014) lyfter i deras studie “Överlämningar från förskola till förskoleklass”. I forskarnas studie framkom det att informanterna var eniga om att det behövs mer samarbete och kontakt mellan förskolan och förskoleklassen och att förskolan behöver vara drivande i

utvecklingen av samarbetet (Alatalo, Meier & Frank, 2014). Samtliga informanter uppgav att det är alltför stort avstånd mellan förskolan och förskoleklassen och menar på att avstånden behöver vara mindre. Förskollärare som arbetar inom förskoleklassen har samma utbildning som förskollärarna i förskolan. Även Norlings (2019) tidigare studie lyfter att fortsatt forskning kring området behövs för att ta reda på hur de nya riktlinjerna för förskola och förskoleklass implanteras samt vilka olika förutsättningar för undervisning som finns för barn i övergången från förskola till förskoleklass (Norling, 2019).

Med stöd i läroplanen (Lpfö, 18) kan vi läsa att rektorn ansvarar för samverkan och för samarbetsformerna mellan förskolan och förskoleklassen.

45

Detta ansvar har rektorn för att skapa förutsättningar för en samsyn och ett förtroendefullt samarbete mellan verksamheterna (Lpfö, 2018, s. 20). För att säkerställa vilken information om barns utveckling och lärande inom målområden som anges i förskolans läroplan som finns med i överlämnande situationerna, så lyfte förskollärarna att samverkan bör förbättras, bli enhetlig och likvärdig, möjligtvis i hela Sverige

Vidare uppgav samtliga informanter att på grund av den rådande pandemin så fungerade en stor del av samverkan ännu sämre i år. Vanligtvis så brukar informanterna som arbetar i förskoleklassen hälsa på alla nya elever på deras förskola men eftersom fysiska besök inte har gått att genomföra så har pedagogerna skickat ut information digitalt och även bilder på verksamheten.

6.1.3 Vilka hinder och utmaningar ger förskollärarna uttryck för gällande

samverkan och relationsskapande mellan förskola och förskoleklass?

I vår studie beskriver informanterna ett bristfälligt samarbete mellan förskolan och förskoleklassen och belyser rektorernas frånvaro i samverkansituationerna samt så efterlyser informanterna en önskan om att riktlinjer gällande samverkan ska ligga på organisationsnivå. Informanten belyser att verksamheterna är för långt ifrån varandra och att det saknas inblick för varandras verksamheter trots att de tillhör samma yrkesgrupp. Alatalo, Meier och Frank (2014) studie beskriver en viktig aspekt i sin studie och belyser att informanterna gav uttryck för olika synsätt på lärande i de olika verksamheterna, detta trotts att förskollärna har samma utbildning i förskolan och förskoleklassen. Informanterna uppgav att om det saknas kommunikation och samarbete mellan förskolan och förskoleklassen så kunde detta leda till fördomar och antagande om varandras verksamheter (Alatalo, Meier & Frank 2014).

Sekretesslagen nämns som en utmaning och upplevs av förskollärarna som deltagit i studien som en begränsande faktor för överlämning då en del förskolor och vårdnadshavare inte vill lämna ut information om barnet vilket gör det svårt till att få en god och fungerande samverkan. Alatalo, Meier och Frank (2014) studie beskriver att sekretesslagen i förskolan kan ses som en begränsande faktor för överlämning av information mellan skolformerna och att informanterna efterfrågade utökad samverkan mellan förskolan och förskoleklassen (Alatalo, Meier & Frank 2014).

46

6.2 Metoddiskussion

Syftet med föreliggande studie var att undersöka pedagogernas erfarenheter och beskrivningar kring att möta barn och vårdnadshavare med annat modersmål än svenska samt samverkan mellan förskolan och förskoleklassen i relation till flerspråkiga barn. Förskollärarnas verklighet bidrar till nya kunskaper och denna kunskap fördjupar en förståelse för pedagogernas verklighet, som genererar empirin i vår studie. Vi valde att utföra en kvalitativ forskning med semistrukturerade intervjuer och där vi intervjuade fem förskollärare från två förskolor och två förskoleklasser med hjälp av en diktafon. Vidare så har vi utgått ifrån relationskompetens för att analysera vår empiri, denna teori användes för att skapa en större förståelse för hur samverkan och relationskapandet upplevs och beskrivs utifrån förskolläraren mellan förskollärare, barn och vårdnadshavare.

Då vi önskade att ha utbildade förskollärare som varit verksamma en längre tid till vår studie så använde vi oss av ett strategiskt urval. En anledning till detta urval var att vi gärna ville intervjua förskollärare med lång yrkeserfarenhet. Samtliga av våra informanter har erfarenhet av arbetet med flerspråkighet, teoretiska kunskaper och praktiska färdigheter som vi hoppades på skulle bidra med nya erfarenhetsbaserade kunskaper till vår undersökning. Urvalet av våra informanter påverkades på grund av den rådande pandemin så vi fick använda vårt kontaktnät för att rekrytera deltagare till studien. Detta val gjordes eftersom möjligheten till att få ett godkännande till studien försvårades i och med de restriktioner som fanns i verksamheterna. Förskollärarna vi kontaktade är gamla arbetskollegor som har börjat arbeta på andra arbetsplatser. Att intervjua förskollärare som vi är bekanta med gjorde att vi upplevde intervjusituationerna utmanande, detta genom att vi behövde upprätthålla distans till forskningsområdet. Att vara bekanta och ha förkunskaper gjorde det å andra sidan lättare för oss att förstå förskollärarnas beskrivningar som resulterade i att det var lättare för oss att ställa följdfrågor kopplat till studiens syfte. Efter varje avslutad intervju så meddelades alla medverkande att efter vårt arbete med transkribering så kommer materialet att mailas tillbaka för att den intervjuade ska ha sista ordet om hur det som sägs ska registreras.

Efter våra genomförda intervjuer så utförde vi transkriberingen tillsammans genom att vi turades om att skriva ner informanternas ord från vår ljudupptagning. Genom att vi hjälptes åt med transkriberingen så fick vi känslan av att vi båda fördjupade oss i empirin och kunde

47

föra samtal under och efter transkriberingen kopplat till tidigare forskning, litteratur samt teorier. Vi valde att sammanställa empirin tillsammans för att slippa återberätta till varandra och därav kanske förlora viktiga detaljer i transkriberingen. Vidare har vi tillsammans analyserat empirin med ansats i relationskompetens för att bidra till en ökad förståelse till hur förskollärare beskriver sina erfarenheter och perspektiv kring att möta barn och vårdnadshavare med annat modersmål än svenska samt samverkan mellan förskolan och förskoleklassen i relation till flerspråkiga barn.