Olika aspekter av samverkan med vårdnadshavare

Förskollärarna beskrev att det är betydelsefullt att möta familjer med tryggt förhållningsätt där ödmjukhet, respekt och förståelse utgör grundpelarna. Rak, tydlig och i vissa fall kort kommunikation beskrev våra pedagoger som en viktig aspekt för att bygga upp tillits- och förtroendefulla relationer. Genom att skapa trygga relationer upplever informanterna att missförstånden med flerspråkiga vårdnadshavare blir färre och vidare menar förskollärarna i studien att när relationen är uppbyggd så upplevs samverkan lättare. Samverkan mellan pedagog och vårdnadshavare fungerade olika bra med olika vårdnadshavare, men merparten av informanterna ger uttryck för goda erfarenheter av samverkan. I följande citat beskriver informanten att samverkan med vårdnadshavare som har annat modersmål än svenska behöver vara tydligare för att det ska skapas en förståelse i situationen.

P4: Det är svårare att samverka med vårdnadshavare som inte har svenska som modersmål för ofta behöver du vara klarare och tydligare. Det är lättare att prata med vårdnadshavare som har svenska som

modersmål, då vet jag att de har förstått vad jag säger och menar. Förståelsen är ju så viktig.

I citaten ovan ger informanten uttryck för att kommunikationen och samverkan skiljer sig mellan vårdnadshavare som inte har svenska som modersmål och de vårdnadshavare som har svenska som modersmål. Förståelsen är viktig och informanten lyfte att det förekommer personal på förskolan som är flerspråkiga, många språk talas och detta är till stor hjälp för att samverkan ska fungera mellan pedagoger och vårdnadshavare. Vidare ger vi uttryck åt att en del av personalen på förskolan som informanten arbetar med är tvåspråkiga. Detta generar till att om det brister i språkförståelsen mellan pedagog och

32

vårdnadshavare så tar pedagogerna hjälp av varandra. I relationskompetensen handlar det inte om att förskolläraren använder sig utav bestämda metoder, utan snarare handlar det om att vara beredd på de oväntade situationerna som kan uppstå. I detta fall förhåller sig informanten till den oförberedda situationen och väljer att ta hjälp av en kollega, det handlar snarare om en fråga om beredskap (Aspelin 2018).

Vidare i det kollegiala samarbetet lyfts det av två informanter att studievägledarens roll på skolan är särskilt betydelsefull i samverkan med vårdnadshavarna som inte hade svenska som modersmål. En utav informanterna ställde sig frågande till vad det kan vara som gör att vårdnadshavare anförtror sig mer till studievägledaren.

P2: Vår studievägledare som pratar det majoritetsspråk på skolan som pratas av barn med annat modersmål än svenska upplever vi kommer dessa familjerna djupare än vad vi gör. Ibland känns det som att vårdnadshavare hellre delar med sig om hur det är hemma till hen än till oss. Hen är mer privat med de

vårdnadshavarna än vad vi är med de svenskspråkiga vårdnadshavarna, på gott och ont. Ibland kan jag känna att deras relation är mera privat än professionell och att språket har en avgörande roll i det hela.

Precis som informanten ställde sig frågande till varför samverkan upplevs fungera lättare med studievägledaren, så väcktes även funderingar kring detta hos oss. Är det för att de talar samma språk eller rör det sig om vilken roll man intar? För att pedagoger och vårdnadshavare ska kunna upprätta ett samarbete då de möts i olika roller lyfter Juul och Jensen (2009) betydelsen av att mötas på ett jämlikt plan där respekt och lyhördhet utgör själva grunden. I dessa roller finns ett maktförhållande eftersom den ena parten är professionell och den andre parten är både känslomässigt och privat involverad. I en relation där den ena parten uppvisar mera makt än den andra, en asymmetrisk relation, så har pedagogen ett större ansvar för samverkan och dess konsekvenser (Juul & Jensen, 2009). Vi tolkar det som att de flerspråkiga familjerna på den här skolan har lättare att kommunicera och vända sig till studievägledaren eftersom att de talar samma språk samt att förskollärarna upplevs mer professionella och studievägledaren intar en mer privat och nära roll. Informanterna upplever att studievägledaren byggt en vänskapsrelation till vårdnadshavarna, snarare än en professionell relation. Aspelin (2018) lyfter att närheten i en relation, som det beskrivs i den här situationen mellan studievägledaren och vårdnadshavarna, kan bli för stor och menar att då upphör relationen att vara pedagogisk.

Vidare beskriver informanten att hen upplever att studievägledaren har större förståelse för de tvåspråkiga familjernas hemsituation.

33

P2: Studievägledaren har mycket mer förståelsen för hemsituationen för de tvåspråkiga barnen.

Det som informanterna ger uttryck för kan ses som ett exempel på en asymmetrisk relation, när den professionella pedagogen försöker samverka, blir det en utmaning att möta vårdnadshavare på ett jämlikt plan även om båda parter strävar mot samma mål. (Juul & Jensens, 2009) I citatet ovan styrks vår tidigare tolkning av att studievägledaren upplevs mer privat involverad med familjerna och detta kan vara anledningen till att vårdnadshavarna i större utsträckning hellre anförtror sig till studievägledaren än till förskollärarna. Vidare beskriver informanterna på samma skola som vi tidigare har lyft att skolan är liten och många anställda har arbetat en längre tid tillsammans. För att förstå fenomenet relationskompetens så är såväl de inre aspekterna som förskollärares motiv, strategier, självkänsla, intentioner som de yttre aspekterna som skolorganisation, gruppstruktur, normer och roller angelägna. I grund och botten så är det där som relationskompetens finns (Aspelin, 2018). Förskollärarna beskriver en välfungerande skolorganisation med väl etablerade strategier och roller för att få en fungerande samverkan till vårdnadshavare. Vi tyder det som att på den här skolan har de kommit långt med både yttre och inre aspekter i relationsbygget och har av den anledningen byggt upp en god samverkan.

P1: Samverkan fungerar bra med våra vårdnadshavare. Det är ordning och reda, det är inte så att vi tjatar, nej inte alls. Många gånger är det vi som har varit otydliga och det är ofta vi som får gå till oss själva. Det är väldigt sällan att föräldrarna nämner att dem inte har läst informationen, utan dem berättar att dem har

läst brevet.

I citatet ovanför ger pedagogen uttryck för att samverkan med vårdnadshavare fungerar förvåningsvärt bra. Informanten beskriver att dem har engagerade vårdnadshavare som vill vara delaktiga och ta del av informationen gällande verksamheten. Vidare nämner pedagogen att de använder sig utav en digital plattform som förväntas att fungera som en länk mellan verksamheten och vårdnadshavaren. Om det uppstår missförstånd så är det många gånger för att pedagogen har varit otydlig och behöver gå till sig själv. Förskollärares relationskompetens innefattar förmågan att reflektera över sig själv och sitt ansvar (Aspelin, 2018). I den här situationen blir det tydligt att förskollärarna har självinsikt och tar sitt ansvar genom att hen reflekterar över vad som kan ha blivit fel och hen ser ofta att missförståndet grundar sig i pedagogernas otydlighet. Som pedagog är det nödvändigt att ha förmåga till att ständigt reflektera över sig själv och sitt eget handlande vilket informanten ger uttryck för.

34

På en annan skola beskrivs samverkan med vårdnadshavare som inte har svenska som modersmål som utmanande för en av våra informanter.

P3: Generellt är flerspråkiga barn försenade till skolan, de håller inte tiden, har hög frånvaro och förhåller sig inte till skolplikten. Vårdnadshavare väljer att hålla sina barn hemma fast att det är obligatorisk skolgång, vi får oftast ringa upp vårdnadshavare och påminna om skolplikten. Det blir många

konflikter då det är svårt att förstå vad som är okej eller inte okej.

Ovan beskriver informanten erfarenheter gällande svårigheter som relaterar till skolplikten och beskriver att vårdnadshavare inte respekterar och följer det som är lagstadgat och att konflikter mellan parterna uppstår. Förskolläraren nämner även att familjemedlemmar som syskon och andra personer, följer med till skolan för att kommunicera. Informanten anser att kommunikationen oftast inte når fram till vårdnadshavare, det blir bristfälligt och samverkan uteblir. Vi tolkar informantens beskrivningar som att information ofta försvinner, då vårdnadshavare oftast har annan bakgrund och andra erfarenheter medan pedagogen har en viss förväntning på familjen så uppstår där lätt en kulturkrock i vad som är okej och inte okej. En annan orsak till att samverkan uteblir mellan informanten och vårdnadshavare kan vara att informantens saknar tillvägagångsätt för de inre aspekterna som motiv och strategier i samverkansituationer. I den här samverkanssituationen uppfattar vi att de yttre och inre aspekterna inom relationskompetensen inte etablerats lika väl som på den tidigare nämnda skolan. På den här skolan har inte relationsbygget med vårdnadshavarna kommit lika långt. Orsaker kan vara att personalen inte arbetat så länge tillsammans och inte hunnit bygga upp och etablera relationen med vårdnadshavarna.

I konflikter eller i osämja mellan pedagoger och vårdnadshavare så tenderar oftast att pedagogen använder sin makt för att få igenom sina synpunkter. Exempelvis nämner informanten ovan att hen ofta får ringa till vårdnadshavare och påminna om skolplikten. Detta menar Juul och Jensen är på grund av att det i alla relations positioner finns en osäkerhet och rädsla som står i direkt maktmissbruk eller i pedagogens förhållande till deras relationskompeten (Juul & Jensen, 2009). Informanten gav uttryck för ett intresse och en välvilja till att skapa relation och samverkan till vårdnadshavare men upplever att hen möts av motstridighet. Även fast informanten möts av motgångar så ger hen inte upp, utan konstaterar att hen får kämpa hårdare i dessa situationer när hen söker kontakt för samverkan och ser att ansvaret för relationen ligger på hen själv (Aspelin, 2018). För att

35

pedagoger och vårdnadshavare ska kunna upprätta ett samarbete då de möts i olika roller lyfter Juul och Jensen (2009) betydelsen av att mötas på ett jämlikt plan där respekt och lyhördhet utgör själva grunden. Att mötas på ett jämlikt plan tolkar vi kan vara svårt att uppnå, det är ett dilemma. Vi upplever att samtliga informanter försöker och vill ha en god kontakt och en bra samverkan med vårdnadshavare och där de uttrycker en strävan efter att mötas på ett jämlikt plan med respekt, hänsyn och lyhördhet som grundpelare.

Avslutningsvis menar samtliga informanter att kommunikationen i samverkan med vårdnadshavare behöver vara rak och tydlig, och ibland kort i de fall där språkförståelsen är svag. Pedagogens grundläggande roll i samverkan med vårdnadshavare är att pedagogen ansvarar för tonen, atmosfären och stämningen i samtalet. Detta innebär att pedagogen bör be om hjälp när det inte går att skapa en positiv stämning eller om språkförståelsen är bristande. Informanterna beskriver att de tar hjälp av varandras kompetenser i de situationer där språkförståelsen brister. Det är betydande att komma ihåg att förskollärarens relationskompetens utvecklas kontinuerligt genom arbetslivet och att den bästa lärprocessen i sig utgörs av själva samtalet och även med kollegial reflektion, handledning och fortbildning (Juul & Jensen, 2009).