6.1. Diskussion kring undersökningen
I arbetet med uppsatsen har jag utgått från att det finns ett samband mellan självförtro- ende och prestationer i matematik. Detta har inverkat på mitt val av frågeställningar och kan eventuellt också ha märkts i samband med intervjuerna, vilket kan ha påverkat både lärare och elever när de svarat på frågorna. Jag anser dock att det är en rimlig utgångs- punkt i uppsatsen på grund av den litteraturstudie jag genomfört. I undersökningen ställs förutom de frågor som uppenbart syftar till att besvara frågeställningarna även frågor kring lärares kontaktmönster med elever, elevers attityder till matematik, elevers samar- bete och hur elever reagerar när de stöter på uppgifter som de känner att de inte kan lösa. Anledningen till att dessa frågor ställs är att jag själv anser att förbättringar kan göras inom dessa områden för att stärka elevers självförtroende och att jag därför ville undersöka vad elever och lärare ansåg om detta. När jag frågade om dessa områden för- sökte jag vara objektiv. Ett flertal av de intervjuade talade själva om samarbete och lä- rare 2 nämnde att det vore intressant att titta på händelser som ändrar elevers självför- troende, vilket var en av mina tankar med att ta upp exempel på händelser som fått ele- ver att känna sig dumma i matematik eftersom detta kan påverka deras självuppfattning. I uppsatsen har endast studiemotiverade elever på NV- och SP-programmen undersökts. I klasserna finns fler flickor än pojkar och det var fler flickor än pojkar som valde att delta i undersökningen. Denna snedfördelning kan ha påverkat resultaten både på så sätt att det är svårare att jämföra flickorna med pojkarna och att det är svårt att jämföra med andra undersökningar. Att det endast är 73 av de tillfrågade 101 eleverna som till slut ingår i undersökningsgruppen har gjort resultaten mer osäkra, eftersom sannolikheten är större att resultatet i en undersökning är representativt för populationen ju större urvalet är (Trost 2001). Att så många valt att inte delta i undersökningen beror delvis på att vissa elever tyckte att det var onödigt att skaffa tillstånd från målsman för att få vara med. Många elever uttrycker tydligt att de själva vill bestämma i denna fråga och detta gäller speciellt pojkarna, vilket kan förklara att det är fler pojkar än flickor som inte lämnar in tillstånd från målsman. De elever som valt att inte delta i undersökningen är enligt lärarnas klassificeringar i grupperna A-D relativt jämt fördelade med avseende på självförtroendegrad och prestationsnivå, så därför anser jag att handlingsplanen kan an-
vändas för samtliga elever. Det faktum att det är fler pojkar än flickor som inte deltagit kan också påverka resultatet. Eftersom det var fler flickor än pojkar som fanns i de fyra klasserna från början har jag emellertid försökt redovisa resultaten separat för pojkar och flickor där det varit möjligt. Jag har även valt att i intervjuerna intervjua lika många pojkar som flickor för att även pojkarnas åsikter ska framgå tydligt. Handlingsplanen är tänkt att kunna användas för både flickor och pojkar. Flickor uttrycker tydligare än poj- kar att de vill få mer beröm från sin lärare, men jag har inte sett några specifika åtgärder som pojkar vill ha som inte flickor efterfrågar, så utformningen av planen är tänkt att passa både flickor och pojkar. De punkterna som flickorna tar upp gynnar även poj- karna.
Prestationsmässigt skiljer sig undersökningsgruppen en del från riksgenomsnittet, men detta är ett medvetet val eftersom Jones et al (1995) hävdade att könsskillnader fram- kommer tydligare bland de 10 – 20 bästa procenten i ämnet. Speciellt stora könsskill- nader har dock inte framkommit, mer än det faktum att pojkarna ha bättre självförtro- ende än flickorna. Av elevintervjuerna framgår det dessutom att eleverna tolkar frågorna olika. Det är också troligt att pojkarna överskattar sig själva i vissa svar, medan flick- orna underskattar sig. Dessa skillnader mellan könen överensstämmer med resultat från exempelvis Pajares (2005), Adolfsson (2005) och Tallberg Broman (1998).
Uppsatsens resultat kan också ha påverkats av att vissa av eleverna samarbetade när de fyllde i frågorna. Jag uppskattar att cirka sex av eleverna fyllde i enkäterna gemensamt. När jag upptäckte det bad jag dem att svara enskilt. Vid jämförelse av deras svar fram- går det att de inte skrivit likadant på alla frågor, men de kan dock ha påverkat varandras svar på några frågor. Eftersom det endast är ett fåtal elever som samarbetat anser jag dock inte att detta har påverkat resultaten i någon större utsträckning.
Eftersom det är ett begränsat antal elever som deltar i undersökningen går det inte att dra några slutsatser utanför undersökningsgruppen. Handlingsplanen är tänkt att kunna användas i de klasser som deltagit i undersökningen. Även om det i vissa klasser är ganska många elever som inte tillhör undersökningsgruppen framgår det av lärarnas klassificeringar att de som ingår är ganska representativa med avseende på prestationer och självförtroende. Det faktum att det är fler flickor än pojkar som deltagit i undersök-
6.2. Förslag till fortsatt arbete
Mycket forskning har tidigare gjorts inom självförtroende och prestationer, men just kopplingen mellan självuppfattning och kön är inte helt klarlagd eftersom olika under- sökningar visar olika resultat (Linnanmäki 2002, Reuterberg et al 2000) och därför be- höver fler studier genomföras kring dessa frågor. I den här uppsatsen har fokus lagts på studiemotiverade elever i första året på NV- och SP-programmen. Det hade även varit intressant att studera elever med andra inriktningar och andra åldrar. Att skapa ett själv- förtroende börjar tidigare än gymnasiet, så jag tror att det hade varit givande med ett åldersintegrerat projekt mellan olika delar av grundskolan och gymnasiet. En alternativ undersökningsmetod är att först utveckla en konkret handlingsplan när enkäten genom- förts och efter några månaders användning av handlingsplanen utvärdera arbetet med den och dra slutsatser kring förändringar i elevers självförtroende och prestationer. En fråga som denna uppsats inte tar upp är varför pojkar generellt har bättre självförtro- ende än flickor. I denna undersökning kan det till exempel vara så att resultaten delvis beror på att det bland eleverna som söker sig till NV-programmet finns fler pojkar med starkt självförtroende och fler flickor med svagt självförtroende. Att göra en större un- dersökning med fler elever som läser olika inriktningar är därför intressant för att kunna dra generella slutsatser kring exempelvis könsskillnader.
En annan intressant frågeställning är hur viktig kopplingen mellan lärare och elever är för utvecklandet av självförtroende. I den här uppsatsen har jag inte koncentrerat mig på denna, utan endast undersökt grupperna var för sig. Några frågor har ställts kring hur mycket kontakt lärarna har med eleverna. Wernersson (1989) tar upp det faktum att mängden uppmärksamhet elever får i klassrummet påverkar deras självuppfattning. Det vore intressant att undersöka till exempel hur elevers självförtroende kan förbättras ge- nom att det finns fler vuxna i matematikklassrummet eller vad som händer med själv- förtroendet hos en elev som plötsligt får mycket mer kontakt med sin lärare. I den här undersökningen har framgått att fler elever med starkt självförtroende oftare uttrycker att de behöver få uppmuntran av sin lärare än elever med svagt självförtroende. Det vore intressant att studera om detta resultat gäller generellt och hur mycket uppmuntran olika elevgrupper verkligen får.
6.3. Slutord
Att uppfylla målet i lpf94 (Skolverket 1994b) att stärka elevers tro till sig själva är vik- tigt inte bara för att de ska lyckas i matematik, utan också för deras utveckling till vuxna människor. De elever som deltagit i undersökningen är enligt betyg och läraromdömen intelligenta och duktiga, men eftersom självuppfattning är något som är relativt obero- ende av intelligensnivå (Chapman et al 1990) tycker likväl många av dem att de inte kan och inte förstår. Det är min uppgift som lärare att tillsammans med eleverna hjälpa alla att tro mer på sig själva och sina förmågor. Den här uppsatsen har hjälpt mig komma en bra bit på väg i detta arbete och gett mig grundtankar och redskap som jag saknar från lärarutbildningen. Jag tror även att materialet kan fungera som hjälp för de lärare som deltagit i undersökningen.
Attityder som att elever tror att pojkar är mer lämpade för matematik och att det är fler flickor som behöver hjälp, vilka framgår i en undersökning av Brandell et al (2004), är något vi behöver arbeta med för att kunna förändra. Speciellt viktigt anser jag att det är att uppmuntra flickor att våga fortsätta inom matematiken för att kunna utjämna de könsskillnader som finns, se Tabell 2-1. En flicka skrev på enkäten att ”jag tror inte att det är möjligt för mig att tro på min kunskap”. Jag blev berörd när jag läste hennes ord. Som lärare kommer jag i framtiden att stöta på fler elever som känner likadant. Med kunskapen jag fått från denna uppsats hoppas jag att jag kan vara tillräckligt medveten om konsekvenserna av denna inställning för att kunna hjälpa elever ändra sin syn på sig själva.