I det avslutande kapitlet besvaras de forskningsfrågor som presenterades i uppsatsens första kapitel. Avsnittet inleds med en diskussion berörande de slutsatser som författarna kommit fram till efter att ha sammanställt och analyserat den empiriska studien. Därefter följer svaren på forskningsfrågorna. Kapitlet avslutas med förslag till vidare forskning inom ämnesområdet.
Trots den stora uppståndelsen kring rankinglistor och deras framfart tycks dessa inte ha någon större inverkan på gymnasieelever. Enligt studien används rankinglistor i en mycket begränsad utsträckning av gymnasieelever, varför det är förvånande att debattläget kring ämnet är så högt. Så verkar fallet uppenbarligen inte vara bland gymnasieelever, utan det förefaller snarare vara ett hett diskussionsämne bland universitetsledningar och media. Då endast en klar minoritet av de tillfrågade gymnasieeleverna hade sett och använt rankinglistor i samband med ansökan till högskola kan rankinglistornas syfte ifrågasättas. Eftersom rankinglistors huvudsakliga syfte är att bidra gymnasieelever och blivande studenter med information känns det som att rankingkonstruktörer bör anpassa sin information och tillgänglighet till blivande studenter bättre om de vill att dessa fortsättningsvis skall vara deras största målgrupp. Enligt vår studie verkar det som om att de flesta gymnasieelever som sett någon typ av rankinglista har använt internet som sökforum. Visserligen tillhör gymnasieelever den generation där internet är en självklarhet, men för att verkligen nå ut till dem och bidra med den information som de är till för, bör de kanske rikta sin marknadsföring bättre genom publikationer i exempelvis studentkataloger. Genom ett ökat samarbete mellan rankingkonstruktörerna och universiteten skulle en så kallad ”win- win situation” kunna uppstå.
Vad beträffar de kriterier rankinglistor bygger på är det tydligt att de är av varierande betydelse för gymnasieelever då vissa kriterier upplevs mer väsentliga än andra, varför den pågående debatten om problematiken med rankinglistor är befogad. Enligt vår studie var det minst viktiga kriteriet ur en gymnasieelevs perspektiv forskning och forskarutbildning. Detta är förståeligt då forskning oftast blir aktuellt först i slutet av utbildningen och kan därför kännas avlägset för många, varför kriteriet inte heller känns relevant i det skedet. De kriterier en gymnasieelev inte anser vara lika viktiga vid utvärdering av universitet bör kanske därför inte prioriteras i en rankinglista ämnade för studenter, utan snarare till forskare eller andra intressenter.
Genom de rankinglistor som gymnasieeleverna själva fick konstruera blev problematiken med generella rankinglistor som jämför lärosäten med skilda inriktningar uppenbar. Detta blev speciellt tydligt i fallet med Sveriges lantbruksuniversitet som hamnade i topp på Uranks rankinglista över Sveriges universitet och högskolor 2009, men i botten på den rankinglista som gymnasieelevernas själva konstruerade. Ett universitet som exempelvis Sveriges lantbruksuniversitet, som har en så pass specifik inriktning, eller som helt enkelt inte går i linje med den sökandes kriterier, blir irrelevant för den sökande, varför dess placering på en rankinglista inte har någon betydelse. För att rankinglistor skall kunna bidra med relevant och objektiv information bör dessa vara ämnes- eller utbildningsspecifika för att rättvisa jämförelser överhuvudtaget skall kunna genomföras. Om rankingkonstruktörer istället skulle fokusera på att enbart värdera och jämföra exempelvis Sveriges tekniska universitet skulle det säkerligen bidra till ett större intresse från gymnasieelevernas sida då informationen
40 skulle ge ett tydligare och mer relevant budskap. Till exempel, för vilken blivande student som ämnar läsa till maskiningenjör är det intressant att veta att Handelshögskolan i Stockholm är högre rankat än exempelvis Luleå tekniska universitet och Chalmers?
I inledningen diskuterades universitetens förhållningssätt till rankinglistor, d.v.s. deras maktlöshet inför rankinglistornas framfart. Det är förståeligt att universiteten känner en press att hamna högt upp på rankinglistor då de ofta når media och tidskrifter som i sin tur hamnar i händerna på blivande studenter. Detta behöver inte vara ett problem men då media vinklar fakta för att attrahera läsare är det av betydelse för universiteten att ligga bra till. Hursomhelst, enligt resultatet av den här studien behöver inte universiteten känna en alltför stor oro inför rankinglistor då de ändå inte verkar vara helt avgörande för vilket universitet gymnasieeleverna slutligen väljer. Det verkar vara mer användbart för studenter som väljer att studera delar eller hela sin utbildning i ett annat land, för att få kunskap om hur universiteten står sig i förhållande till andra internationella universitet.
Det visade sig dock att en stor andel av de tillfrågade inte skulle söka till ett universitet som de visste låg bland de tre lägst rankade på en rankinglista över Sveriges samtliga universitet och högskolor. Då spelar rankinglistor helt plötsligt en större roll, men kanske är det inte placeringarna i sig som är avgörande, utan snarare det rykte och status som förknippas med lärosätet samt prestigen med att gå på ett topprankat universitet. I studien blev det tydligt att det för många gymnasieelever är just ett universitets status och ställning som avgör hur attraktivt det uppfattas som, vilket i sin tur även påverkar beslutsprocessen. Gymnasieeleverna kan alltså antas vara känsliga för omdömen men tydligen inte i så stor utsträckning genom rankinglistor. Resultatet är inte helt förvånande då det är allmänt känt, inte minst av författarna själva, att ungdomar i gymnasieåldern är känsliga för andras omdömen och lätt påverkas av utomstående. Vi vet själva hur stort inflytande familj och vänner hade på vilka universitet vi valde mellan, men också hur vi påverkades av andra förebilder såsom lärare, idrottstränare och idoler.
Studien visade emellertid att betydelsen av att ett universitet återfanns bland de tre högst rankade lärosätena inte var särskilt stor och inte heller hade inverkan på elevens beslut om att studera vid det. Detta kan tänkas bero på att de flesta gymnasieelever har en viss kunskap och uppfattning om de universiteten med en relativt hög placering på rankinglistor. I studien upptäckte vi även ett tydligt mönster mellan avståndet från elevernas hemorter och hur de prioriterar universiteten. Som bör nämnas var det dock vid två av tre gymnasieskolor endast förstahandsalternativet som låg geografiskt närmast. I den rankinglista gjord av Dahlstiernska gymnasiets elever hamnade den närmast belägna högskolan på plats åtta av tretton. En trolig förklaring till detta är att det var elevernas uppfattning om universiteten som var avgörande för hur alternativen rangordnades, snarare än det geografiska läget. En annan förklaring är att till skillnad från Luleå och Stockholm där Luleå tekniska universitet respektive Kungliga Tekniska högskolan hamnade på första plats, är Mellerud ingen universitetsstad och där avståndet till närmsta högskola är 5 mil. Då Mellerud dessutom är en så pass mycket mindre ort i jämförelse med Luleå och Stockholm är det troligt att gymnasieeleverna på Dahlstiernska gymnasiet är mer benägna att flytta därifrån för att studera i en större stad, vilket även var fallet för Desirée. Däremot hamnade Chalmers och Karlstad som är de två närmaste universiteten på andra respektive fjärde plats, vilket ändå antyder på att det geografiska läget är av betydelse.
41