Syftet med denna uppsats var att ta reda på om lärare hört talas om samlevnadsprojektet. Vad de ansåg om materialet och om de kan tänka sig att implementera det i undervisning-en. I detta kapitel redogör vi för våra tankar kring metoden och resultatet. Vi avslutar varje underrubrik med att dra slutsatser utifrån det vi diskuterar.
8.1 Diskussion och reflektion kring metodval
Det var debatten kring filmen Sex på kartan som väckte vår nyfikenhet och därför var det till en början den vi fokuserade på. Vi var inte intresserade av att göra en innehållsanalys på varken filmen eller debatten. Istället ville vi veta vart i debatten målgruppen befann sig. När vi sen letade mer information om filmen, visade det sig att Sex på kartan inte var en enskild produkt utan en del av en kommunikationskampanj från UR och RFSU. Detta gjorde att vi omvärderade våra intentioner och istället fokuserade på kampanjen ur ett in-formationskommunikationsperspektiv.
Vi var till en början oroliga över att ingen adoption eller implementation av samlevnads-projektet gjorts, då samlevnadspaketet funnits så pass kort tid. Då innovationsteorin hand-lar mycket om attityder kände vi ganska snabbt att djupintervjuer var den bästa metoden eftersom den tillåter grundliga och reflekterande svar från respondenten.
När det kommer till intervjumetoden är det en hel del vi kunde ha gjort annorlunda. Ef-tersom vi fastslog vårt metodval relativt sent i uppsatsprocessen påverkades den slutgiltiga storleken på populationen. Den motvillighet vi stötte på i våra försök att hitta respondenter ledde till att vi tog kontakt med våra hemkommuners grundskolor. Vi hoppades att lärarna där skulle ställa upp eftersom vi är gamla elever. Vi är medvetna om att detta kan uppfattas som ett bekvämlighetsurval. Då tiden höll på att rinna ut och det enda urvalskriteriet var att det skulle vara en högstadielärare som undervisar i sex och samlevnad såg vi ingen annan utväg.
Om vi hade haft en större population skulle vi kunnat dra mer generella slutsatser kring respondenternas utsagor. Självklart önskar vi att antalet respondenter var fler men samti-digt anser vi att den empirin vi faktiskt införskaffat är både fyllig och intressant eftersom vi anser att vi fick svar på våra frågeställningar.
I djupintervjun rekommenderas forskaren att genomföra intervjun ansikte mot ansikte ef-tersom respondentens ansiktsuttryck och kroppsspråk kan bidra med information om vad de egentligen känner. Tyvärr omöjliggjorde det geografiska avståndet ett sådant förfarande i två av respondenternas fall. Då vi är oerfarna på intervjumetodik är vi osäkra på hur mycket visuella intryck vi missade när det gäller just de två.
Att aktivt lyssna på respondenten, kunna formulera följdfrågor och veta när materialet är mättat är bara några av de aspekter en forskare måste klara av i en intervjusituation. Vi inser efter de genomförda intervjuerna att vi borde ha tagit oss tid att testintervjua en eller flera personer. Vid transkriberingen visade det sig att det material som innehöll mest och bäst information var den sista genomförda intervjun. Vad det kan bero på kan diskuteras. Det kan vara så att vi missade tillfällen då vi kunde ha ställt följdfrågor eller så kanske vi inte grävde tillräckligt djupt för att nå respondentens verkliga och mest ärliga attityd. Hur som helst var det en för oss båda intressant och lärorik upplevelse då vi fick ta del av och fördjupa oss i individers tankebanor kring samlevnadsprojektet.
8.2 Resultatdiskussion och slutsats
Vår empiri och analys visade att berörda lärare kan få information på olika sätt och trots att UR och RFSU sagt att de skickat ut lådan till samtliga högstadieskolor förvånades vi över att endast en respondent faktiskt mottagit den.
Genom att enbart använda sig av masskommunikation är det väldigt svårt att ändra någons attityd gentemot exempelvis en innovation, i detta fall samlevnadsprojektet. Enligt Rogers behövs det både masskommunikation och interpersonell kommunikation för att påverka, vi tror att det var interpersonell kommunikation som saknades i detta fall.
UR och RFSU har inte, vad vi vet, gjort någon uppföljning på utskicket vilket vi tycker är ett ganska naivt sätt att se på kommunikation. Vi anser att man inte bara kan skicka ut en låda och sen hoppas att den kommer till rätt person. En förklaring till varför endast en re-spondent erhållit lådan kan vara att den försvunnit på vägen. Det kan också vara så att inte alla skolor fått en låda. En annan förklaring kan vara att både rektorer och våra responden-ter på grund av rådande omständigheresponden-ter selekresponden-terat bort informationen.
Vår övertygelse är att UR och RFSU:s strategi var att skicka lådan till rektorerna som sen skulle sprida den vidare till lärarna. Vanligtvis är opinionsledare ett bra verktyg om man vill sprida information vidare. I detta fall misslyckades UR och RFSU tyvärr med att an-vända rektorer som opinionsledare, istället blev det vi som kom in och påverkade respon-denterna.
I och med att vi valt en intervjumetod där det krävdes en viss förkunskap om samlevnads-projektet motiverade vi respondenterna att införskaffa mer kunskap kring materialets inne-håll. De respondenter som uppmärksammat materialet innan vår inblandning hade inte re-flekterat speciellt mycket över en eventuell adoption och i stort sett beslutat sig för att
för-kasta materialet. När vi sen kom in och bad dem ta ställning i frågan så förflyttades de från ett redan taget beslut tillbaka till kunskaps- och övertalningsstadiet i Rogers beslutspro-cessmodell. Utifrån det kan man dra slutsatsen att vi blev förändringsagenter som påver-kade våra respondenter. Kanske hade det sett annorlunda ut om respondenterna antingen erhållit lådan, känt ett behov av materialet i ett tidigare skede eller att deras rektorer utö-vade mer styrning.
Vi var medvetna om att vi antagligen skulle påverka respondenterna därför bad vi dem i ett tidigt skede av intervjun berätta vad de kände till om projektet och vilka tankebanor lärarna haft i början av året.
När det gäller vilken typ av information som påverkat respondenterna ser vi det tydligast i det fall där en respondent uppmärksammat debatten och diskuterat framförallt Sex på
kar-tan med sina kolleger. Här kan man ställa sig frågan om det är ett individuellt
ställningsta-gande, den negativa uppmärksamheten i media eller skolans normer som påverkat Kvinna,
50, Lappland att förkasta framförallt filmen. I övriga fall var det främst via media man
uppmärksammade delar budskapet, men som vi sagt tidigare så, beroende på rådande om-ständigheter så fattade man antingen inte att det var en del av ett projekt eller så var man inte intresserad just då.
När det gäller respondenternas inställning till projektet kan man dels se det ur perspektivet; ”Innan vi vår inblandning” och perspektivet; ”Efter vår inblandning”. Om vi inte hade påverkat respondenterna hade det varit svårt för dem att bidra med information och därmed svårt för oss att undersöka deras syn på projektet. Dessutom, då projektet fortfarande är i startgroparna och ingen respondent ännu tagit något beslut om implementation har vi svårt att generalisera vilken eller vilka typer av adopterare våra respondenter är.
Tre av respondenterna reflekterade inte över materialet innan vår inblandning och därmed funderade de inte på hur det skulle kunna bidra till deras undervisning. Det var först efter att de fått information via oss som lärarna kunde ta ställning till varför eller varför inte materialet är bra. Rent generellt kan vi se att endast en respondent har ett verkligt behov av materialet då Kvinna, 66, Västergötland i kontrast till resterande respondenter inte verkar vara lika tekniskt uppdaterad samt att denne uttrycker en avsaknad av metodik och materi-al. Övriga tre visar på egenskaper att aktivt uppdatera sig och därmed utveckla undervis-ningen, de tycker samlevnadsprojektet verkar vara bra men är samtidigt tillfredsställda med dagens upplägg.
På grund av respondenternas kunskapsklyfta kan vi ana att det som Rogers kallar för The
Väs-tergötland medveten om det nya läromedlet är vi osäkra på om hon på grund av sin
bris-tande teknikkunskap ens upptäckt samlevnadsprojektet.
Å andra sidan, trots att hon visar på karaktären att vara en eftersläntare skulle hon kunna vara en innovatör. Vi vet inte i dagsläget om andra lärare ens övervägt materialet och då respondenten är den enda i studien (efter vår inblandning) som beställt materialet kan hon tillhöra de första som beslutar sig för att använda samlevnadsprojektet i sin undervisning.
Slutsatsen vi kan dra är att UR och RFSU misslyckades med sitt försök att göra våra re-spondenter uppmärksamma på och intresserade av samlevnadsprojektet. Att enbart förlita sig på en teaserlåda som ett försök att nå målgruppen anser vi vara ett föråldrat sätt att se på kommunikation. Man kan inte skicka ett meddelande och sen förvänta sig att alla som träffas av det påverkas att handla som man önskar.
Däremot anser vi att teaserlådan är en bra idé och ett trevligt sätt att presentera ett material på, men att UR och RFSU:s strategi borde ha följts upp med någon typ av interpersonell kommunikation.
Då det finns en rad faktorer som spelar roll när en kommunikationsinsats som denna äger rum är vi medvetna om att det kan vara fel av oss att föreslå en generalisering genom att endast basera ovanstående slutledning på fyra respondenters utsagor, de visar enbart ett utsnitt av verkligheten. Vår ambition har inte varit att hitta generella mönster, utan vi har utifrån våra frågeställningar försökt synliggöra hur det skulle kunna se ut.
Det var mycket intressant att det som granskningen år 1999 kom fram till stämde så väl överens med respondenternas upplevelser.
8.3 Förslag på vidare forskning
Som resultatet visar, kan det hända att vi genomfört denna studie i ett allt för tidigt skede av kampanjen. Därför föreslår vi att man låter lärarna få tid och möjlighet att upptäcka materialet innan man genomför en liknande, mer utvecklad studie.
Syftet med projektet är enligt UR och RFSU att det i förlängningen skapar en kunskapsök-ning hos ungdomar. Det skulle vara intressant att veta om samlevnadsprojektet lever upp till detta mål. Vi hoppas att vårt bidrag till ämnet därmed kan inspirera forskare att genom-föra en långtidsstudie med syftet att utvärdera materialet.