Sammanfattningsvis pekar de empiriska analyserna i detta kapitel på att individens socioekonomiska status, både mätt genom objektiva och sub-jektiva indikatorer, har större betydelse för livstillfredsställelsen än för välbefinnandet. Faktorerna inkomst, yrkesstatus och arbetslöshet samva-rierar alla starkare med livstillfredsställelsen jämfört med välbefinnandet.
Den tydligaste diskrepansen kan dock skönjas i relation till individens subjektiva levnadsstandard som samvarierar mycket starkare med livstill-fredsställelsen än med välbefinnandet. Detta resultat pekar på att männi-skor direkt väger in sina socioekonomiska livsvillkor när de bedömer livet. Sådana intuitioner kan i sin tur antas vara grundande på oreflekte-rade föreställningar om vilka livsvillkor som bör ingå i ett gott liv (Kah-neman m.fl. 2010). I människors oreflekterade checklista ingår antagligen faktorer såsom en hög inkomst och ett prestigefyllt yrke, människor vä-ger därför in dessa saker vid sidan av sitt välbefinnande när de bedömer livet. Det faktum att det råder ett starkt samband mellan individens upp-fattade levnadsstandard och livstillfredsställelse, samt att detta samband är betydligt svagare för välbefinnandet, ger starka indikationer på att checklisteförklaringen är rimlig. Det kan dock inte uteslutas att detta mönster även kan förklaras av omvänd kausalitet, att individens bedöm-ning av livet påverkar den uppfattade levnadsstandarden.
Även statusförklaringen, att individen jämför sin sociala status med andra människor när hon bedömer livet, fick visst stöd i analysen med tanke på att individens yrkesstatus uppvisade ett starkare samband med livstillfredsställelsen än med välbefinnandet. Dock var sambandet mellan
individens yrkestatus och livstillfredsställelse i absolut mening förhållan-devis svagt vilket pekar på att statusjämförelser knappast är någon domi-nerande källa till individens bedömning av livet. Det resultat går delvis på tvärs mot hypoteser i tidigare forskning där individens sociala status har antagits spela en central roll för livstillfredsställelsebedömningen (Layard 2006).
Man kan även tänka sig att de starkare sambanden mellan de olika mar-körerna för socioekonomisk status och livstillfredsställelse kan bero på att en hög socioekonomisk status gör det möjligt för individen att för-verkliga andra värden än det personliga välbefinnandet. Att diskrepansen mellan arbetslöshet och yrkesstatus i relation till de två formerna av lycka var så pass stor skulle kunna förklaras av att arbetet skänker individen mening och sammanhang i livet. Något som sannolikt har stor betydelse för hon i sin tur bedömer sitt liv. Men som vi sett kan arbetet kan också tolkas i checklistetermer, då att ha ett arbete kontra att vara arbetslös sannolikt ingår i människor oreflekterade föreställningar om ett gott liv.
Ytterligare en möjlig förklaring till att de socioekonomiska faktorerna uppvisar en starkare effekt på livstillfredsställelsen är att individen väger in förväntningar om sitt framtida välbefinnande i bedömningen av livet.
Denna förklaring ter sig inte minst rimlig på basis av att diskrepansen mellan livstillfredsställelsen och välbefinnandet var tydligare i fallet med arbetslöshet än i fallet med inkomst. Arbetslöshet uppvisade nästan en dubbelt så starkt effekt på livstillfredsställelsen jämfört med välbefinnan-det. Arbetslöshet uppfattas sannolikt en osäker situation som påverkar individens förväntningar om framtida välbefinnandenivåer negativt.
Slutligen är det viktigt att påpeka att analyserna pekar på att individens inkomst, arbetslöshet och yrkesstatus alla har viss betydelse för välbefin-nandet. Dessa resultat kan således kontrasteras till de betydligt svagare samband som Kahneman m.fl. (2010) fann mellan inkomst och välbe-finnande samt det nollsamband som Knabe m.fl (2010) fann mellan ar-betslöshet och välbefinnande. Anledningen till att man i dessa fann ex-trema diskrepanser mellan livstillfredsställelsen och välbefinnandet i rela-tion till inkomst och arbetslöshet är sannolikt att man bara mätt välbe-finnandet under en enda dag samt att man använde sig av för små urvals-storlekar. Att dra slutsatsen att faktorerna inkomst och arbetslöshet sak-nar betydelse för välbefinnandet (Kahneman m.fl. 2006; Knabe m.fl.
2010) bör därför avvisas utifrån resultaten i denna studie. En rimligare
slutsats är förmodligen att individens socioekonomiska situation har be-tydelse för välbefinnandet men att bebe-tydelsen inte är lika stor som för livstillfredsställelsen. En viktig uppgift för framtida forskning är att mer direkt försöka undersöka vilka mekanismer som kan förklara denna diskrepans.
5. Sociala relationer och lycka
De sociala relationerna har en framskjuten plats i människors föreställ-ning om ett lyckligt liv. I SOM-undersökföreställ-ningen ansågs bara en ‖God hälsa‖ som viktigare än ‖Familjen‖ och ‖Goda vänner‖ när svenska fol-ket skattade hur betydelsefulla de tror olika faktorer är för det personliga välbefinnandet (Brülde & Nilsson 2010). I undersökningen angav 92 procent av respondenterna att familjen är helt avgörande eller mycket viktig för det personliga välbefinnandet. Motsvarande siffra för goda vänner var 82 procent. Även ett kärleksförhållande ansågs viktigt om än inte lika viktigt som familjen och goda vänner, 67 procent av responden-terna angav att ett kärleksförhållande var mycket viktigt eller helt avgö-rande för det personliga välbefinnandet. Även några amerikanska studier understryker relationernas vikt i människors teorier om vad som påver-kar lyckan. Furnham & Cheng (2000) fann i en studie av amerikanska collegestudenter att nära relationer var den enskilda faktor av 38 olika alternativ som studenterna i högst utsträckning trodde karaktäriserade lyckliga människor. Vidare fann Kahneman m.fl. (2006) i en studie av amerikanska kvinnor att kvinnorna trodde att ogifta kvinnor var på be-tydligt sämre humör under en genomsnittlig dag jämfört med gifta kvin-nor. Sammantaget tyder dessa studier på att människor föreställer sig att de sociala relationerna intar en mycket central plats i ett gott liv. Utifrån dessa resultat borde relationerna även vara något som människor ganska ofta uppmärksammar när de utvärderar sitt liv.
Precis som i fallet med kopplingen mellan individens socioekonomiska status och lycka kan relationernas koppling till livstillfredsställelsen och välbefinnandet också tolkas i behovstermer. Speciellt relationernas bety-delse för välbefinnandet. I princip alla teorier om grundläggande mänsk-liga behov innehåller ett behov som relaterar till socialt umgänge och social tillhörighet (se t.ex. Baumeister & Leary 1995; Decy & Ryan 2000;
Lindenberg 1996; Maslow 1954). I Maslows modell (1954) över univer-sella mänskliga behov utgör kärlek och social tillhörighet en egen be-hovskategori. Enligt denna modell tar behovet av social samhörighet över som människans viktigaste behov när de mest grundläggande fysio-logiska och materiella grundbehoven är tillgodosedda. Likaså utgör social tillhörighet ett av tre behov i Deci & Ryans teori (2000) över universella psykologiska behov. Enligt denna teori (ibid.) har situationer och villkor som bidrar till att individen upplever social samhörighet med andra
människor en direkt positiv effekt på det affektiva välbefinnandet. De sociala relationernas roll för människors välbefinnande brukar även lyftas fram som viktiga av mer instrumentella skäl. Ett exempel på detta är när de sociala relationernas betydelse tolkas i termer av socialt stöd (Coen &
Wills 1985). Utifrån detta perspektiv har de sociala relationerna en viktig stödgivande funktion som kan vara till hjälp för att individen ska kunna bemästra en stressig livssituation (ibid.).
Vad säger då tidigare studier om de sociala relationernas faktiska vikt för människors livstillfredsställelse och affektiva välbefinnande? I många översikter av lyckoforskningens resultat brukar de sociala relationerna lyftas fram som en av lyckans viktigaste bestämningsfaktorer (Diener &
Seligman 2004; Haidt 2006; Layard 2006), åtminstone bland de bestäm-ningsfaktorer som kan betraktas som objektiva eller yttre till sin karaktär (Brülde & Nilsson 2010). Diener & Seligman (2002) specialstuderade en grupp väldigt lyckliga studenter och fann att goda sociala relationer var det mest utmärkande draget hos dessa individer. Den lyckliga gruppen studenter, som både hade mycket höga nivåer av livstillfredsställelse och affektivt välbefinnande, spenderade mer tid med vänner och familj och var mer nöjda med sina relationer jämfört med mindre lyckliga studenter.
Diener & Seligman (2002) fann vidare att inga andra yttre villkor särskil-de särskil-den lyckligaste gruppen indivisärskil-der vid sidan av särskil-deras goda relationer och frekventa sociala umgänge.
Tidigare studier (Blanchflower 2009; Layard 2006) pekar även på att in-divider som lever i samboförhållanden och/eller är gifta är mer nöjda med livet än singlar. Dessa samband har även bekräftats i longitudinella studier (se t.ex. Zimmermann m.fl. 2006). Vidare pekar andra studier på att individer som ofta träffar vänner både är mer nöjda med livet och har ett högre affektivt välbefinnande än individer som sällan träffar vänner (Lucas & Dyrenforth 2006). Studier där människors nivåer av affektivt välbefinnande under olika aktiviteter stått i fokus bekräftar även att människor har särskilt höga välbefinnandenivåer i de stunder som de interagerar med sin partner och med sina vänner. (Kahneman m.fl. 2004:
2010; Kreuger m.fl. 2009; Killingsworth & Gilbert 2010).
Till skillnad från kärleksrelationer och vänskapsrelationer som båda har visat sig ha en positiv betydelse för individens livstillfredsställelse och välbefinnande har förekomst av barn inte visat sig ha några lyckobring-ande effekter, åtminstone inte vad gäller livstillfredsställelsen. Både
longi-tudinella studier och tvärsnittsstudier tyder på att barn inte har någon effekt alls eller rent av en svag negativ effekt på individens livstillfreds-ställelse (Kohler m.fl. 2005; Clarck m.fl. 2008; Kahneman & Deaton 2010).