Som vi sett är det underförstådda antagande hos många komparativa samhällsforskare att de stora länderskillnader som uppmätts avseende livstillfredsställelse även reflekterar skillnader i affektivt välbefinnande.
Alla forskare är emellertid inte överens om detta antagande. Kahneman
& Riis (2005), Angelini m.fl. (2008) samt Inglehart & Rabier (1987) häv-dar att länderskillnaderna i livstillfredsställelse är alldeles för stora för att reflektera motsvarande skillnader i affektivt välbefinnande. I synnerhet hävdar dessa forskare att skillnaderna mellan länder som befinner sig på en relativt likvärdig nivå av ekonomisk och social utveckling är orimligt stora (ibid.). Som exempel hävdar Kahneman och Riis (2005) att det är orimligt att de arbetslösa i USA skulle uppleva ett högre välbefinnande än människor som förvärvsarbetar i Frankrike. Detta är emellertid den slutsats som man måste dra om man tolkar de uppmätta skillnaderna avseende livstillfredsställelse som skillnader i affektivt välbefinnande.
Arbetslösa amerikaner är nämligen mer nöjda med livet än förvärvsarbe-tande fransmän.
Varför skulle då landsnivåer av livstillfredsställelse och välbefinnande systematiskt skilja sig åt? I tidigare forskning finns ett flertal olika argu-ment för att man kan förvänta sig diskrepanser mellan nationella nivåer av livstillfredsställelse respektive välbefinnande. Ett första skäl till att det kan finnas diskrepanser mellan livstillfredställelse och välbefinnande på landsnivå är att nationella normer påverkar vilka krav människor har på livet. Angelini m.fl. (2008) fann att människor bedömer livet utifrån ganska olikartade referensramar i olika länder. Denna slutsats grundan-des på en empirisk studie av hur människor i tio europeiska länder be-dömer livstillfredsställelsen för olika hypotetiska individer. Med hjälp av så kallade vinjetter lät man intervjupersonerna skatta hur nöjda de trodde att personer med olika livsvillkor var med livet. Samma vinjetter använ-des i alla studerade länder för att se om olika referensramar använanvän-des när intervjupersonerna bedömda hur nöjda de trodde att de hypotetiska in-dividerna var med livet. Resultaten visade att de intervjupersoner som bodde i länder där höga nivåer av livstillfredsställelse uppmäts i tidigare forskning i högre utsträckning tenderade att ge höga livstillfredsställelse-skattningar för de hypotetiska individerna. ‖De nöjda‖ danskarna uppgav till exempel i genomsnitt att John, en 63 årig änkling med låg inkomst och hjärtproblem, är relativt nöjd med livet emedan de ‖missnöjda‖
itali-enarna uppskattade att denna man hade betydligt lägre livstillfredsställel-se. Överlag fann Angelini m.fl. (ibid.) stora skillnader i vilka krav männi-skor har på livet i Europas länder. Invånare i länder med höga genom-snittsnivåer av livstillfredsställelse tenderade också att bedöma de hypo-tetiska individernas liv positivt. Huruvida dessa skillnader i krav också får en motsvarande betydelse för människors affektiva välbefinnande måste dock betraktas som en öppen empirisk fråga, inte minst om människor sällan tänker på och utvärderar sitt liv till vardags (Kahneman 2011).
Ett andra argument till att det potentiellt finns diskrepanser avseende länderskillnader i livstillfredsställelse och välbefinnande är att landsspeci-fika förväntningar kring ideala nivåer av livstillfredsställelse påverkar hur människor bedömer sitt liv i olika länder. Diener m.fl. (1999) undersökte vilken nivå av livstillfredsställelse som anses vara ideal i olika länder och fann stora länderskillnader. På en 7-gradig skala ansåg australiensarna i genomsnitt att 6.23 var idealet jämfört med 4.0 för kineserna. Vidare rapporteras en korrelation på +0.73 mellan ideala nivåer och faktiska nivåer av livstillfredsställelse på landsnivå. I länder där människor för-väntas vara nöjda med livet tenderar således människor att också vara nöjda med livet (Diener m.fl. 1999; Oishi 2010). Visserligen skulle dessa normer också kunna påverkar individens välbefinnande i motsvarande riktning, men detta måste betraktas som en öppen empirisk fråga.
Ett tredje argument till att man kan förvänta sig en diskrepans vad gäller länderskillnader i livstillfredsställelse och välbefinnande är att människor i individualistiska länder (jämfört med kollektivistiska) är mer motiverade att minnas positiva händelser och upplevelser jämfört med negativa hän-delser och upplevelser. Detta kan i sin tur få konsekvenser för hur indi-vider i individualistiska respektive kollektivistiska kulturer interagerar sina livserfarenheter när de bedömer livet. Om individer i individualistis-ka kulturer primärt minns positiva händelser (och glömmer negativa) individualistis-kan deras bedömning av livet få en oproportionerligt positiv slagsida. Ett visst stöd för detta antagande ger Oishi & Diener (2003) i sin studie av studenter med europa-amerikanskt respektive asiat-amerikanskt påbrå.
Studenterna fick till uppgift att lösa anagram samt att skjuta straffkast i basket. En månad senare fick båda grupperna minnas tillbaka och rap-portera hur de presterat på de två testerna. Analysen visade att europa-amerikanerna jämfört med asiat-europa-amerikanerna överskattade både hur många anagram de klarat samt hur många straffkast de lyckats pricka i korgen.
Slutligen kan diskrepanser mellan landsnivåer i livstillfredsställelse re-spektive välbefinnande förväntas mot bakgrund av att välbefinnandet i högre utsträckning är influerat av genetiskt bestämda personlighetsdrag (Schimmack 2008). Som vi såg i det förra kapitlet tenderar t.ex. person-lighetsdraget emotionell stabilitet att vara starkare knutet till nandet än till livstillfredsställelsen. Utifrån dessa resultat kan välbefin-nandet i lägre utsträckning förväntas vara influerad av den samhälleliga miljön.
Tidigare forskning
Finns det då några empiriska belägg för att det finns en diskrepans mel-lan mel-landsnivåer av livstillfredsställelse och välbefinnande? Givet att lycka nästan uteslutande mätts som livstillfredsställelse i olika internationella enkätundersökningar är de empirirska beläggen för systematiska skillna-der mellan livstillfredsställelse och välbefinnande på landsnivå ännu mycket begränsade. Några mindre studier pekar dock på potentiella diskrepanser. Kahneman m.fl. (2009) jämförde det affektiva välbefin-nandet under en dag för kvinnor i Ohio, USA och Rennes, Frankrike.
Trots att de amerikanska kvinnorna hade något högre nivåer av livstill-fredsställelse hade de franska kvinnorna ett något högre uppmätt välbe-finnande under dagen. Vidare undersökte Oishi & Diener (2008) skillna-den i livstillfredsställelse mellan japanska och amerikanska stuskillna-denter. I linje med tidigare studier hade de amerikanska studenterna högre nivåer av livstillfredsställelse jämfört med de japanska studiedeltagarna. Vid sidan av livstillfredsställelsefrågan fick intervjupersonerna även skatta hur de kände sig ‖just nu‖. Här var det emellertid inte några signifikanta skillnader mellan de två grupperna.
Även Oishi (2010) fann att amerikanska universitetsstudenter rapporte-rade högre livstillfredsställelse än japanska studenter trots att den mo-mentant uppmätta graden av affektivt välbefinnande inte skiljde sig åt mellan länderna. Vidare undersökte Whitchurch m.fl. (2011) skillnaden i positiv affekt mellan koreaner och amerikaner. Inga signifikanta skillna-der uppmättes avseende positivt affekt trots att amerikanerna hade signi-fikant högre nivåer av livstillfredsställelse.
Två större studier med fler länder och större individurval ger vidare indi-kationer på att nivåer av livstillfredsställelse och affektivt välbefinnande uppvisar olika mönster på nationell nivå. Hellilwell m.fl. (2012) fann en betydligt större nationell variation i livstillfredsställelse jämfört med
posi-tiv respekposi-tive negaposi-tiv affekt. Vidare fann Stevenson & Wolfers (2008) överlag starkare samband mellan BNP per capita och livstillfredsställelse jämfört med några olika mått på specifika positiva och negativa känslor.
Ingen av dessa två studier hade emellertid något summerande mått på affektivt välbefinnande och resultaten rapporterades endast i förbifarten utan några mer ingående analyser.
Sammanfattningsvis tyder några småskaliga studier i ett begränsat antal länder på en potentiell diskrepans mellan landsnivåer av livstillfredsstäl-lelse och affektivt välbefinnande. Dessutom pekar två större komparativa studier på diskrepanser avseende livstillfredsställelse och positiv respek-tive negativ affekt. För att med större säkerhet kunna dra slutsatser kring om länderskillnaderna i välbefinnande skiljer sig från länderskillnaderna i livstillfredsställelse behövs mer emellertid representativa individurval, fler länder och sammanfattande mått på livstillfredsställelse och affektivt välbefinnande. Låt oss därför gå vidare och med hjälp av ESS-data för 22 europeiska länder undersöka nivåerna av livstillfredsställelse och affektivt välbefinnande i Europa.