Diskussion kring studiens metodval och resultat Vår studie har syftat till följande frågeställningar:

ñ Hur synliggörs barns perspektiv vid de dokumentationsprocesser som sker i förskolan? ñ Hur kan olika faktorer påverka vem det är som får en möjlighet att styra en

dokumentation?

Studien har resulterat i kunskaper angående hur både vuxna och barn resonerar kring den dokumentation som sker. Vi har fått en inblick i barns egna tankar, erfarenheter och berättelser kring den dokumentation som de möter dagligen. I syftet formulerade vi ordet styra vilket synliggjordes i analysen. Det visade sig att barnen på förskolan väldigt få gånger får ta egna bilder och därmed styra dokumentationer samt synliggöra sitt perspektiv. Detta grundade sig i att det vanligtvis var de vuxna som valde när, vad samt hur något fotograferades. Däremot fick barnen vara med och styra när det gäller reflektionsarbetet samt över innehållet i deras dokument och pärmar. Om vi diskuterar våra resultat ytterligare kan vi se att uttryck som går att koppla till begreppet styra användes ofta vid intervjuerna med de vuxna men inte lika mycket under promenaderna med barnen. När barnen pratade om sina pärmar så framkom det att de själva bestämmer över dessa. Vi tolkade detta som att barnen förmodligen vet om att de har en möjlighet att styra över pärmarna. Det är även värt att fundera kring om barnen är medvetna om att de faktiskt kan styra över sin egen vardag i förskolan och den dokumentation som sker. Även om barnen berättade att det vanligtvis är de vuxna som fotograferar så kanske de inte uppfattar det som att de inte får en möjlighet att styra?

Det har även blivit tydligt att de vuxna försöker utgå från barnens intresse. Men vet barnen om att deras intresse påverkar vad som händer i förskolan?

Under studiens gång har vi gjort sökningar på olika databaser för att hitta relevanta artiklar, avhandlingar och böcker. Vi bokade även handledning med bibliotekspersonal där vi inte lyckades finna någon forskning kring vårt specifika syfte. Eftersom det var svårt att hitta tidigare forskning inom det valda området så utmanade det våra tankar gällande vilka olika infallsvinklar vi kunde tillämpa i studien. Samtidigt har vi sett det som en tillgång och en spännande utmaning. Det har också öppnat upp för andra relevanta forskningar och teorier som annars kanske inte hade använts.

Vi nämnde innan att vår första tanke var att intervjua barnen. Vårt val att istället utföra promenader grundar sig i studiens centrala begrepp, nämligen barns perspektiv. Vi förmodade att barnen skulle känna sig mer bekväma under promenader än vid intervjuer vilket i sin tur skulle hjälpa oss att nå deras perspektiv på ett bättre sätt. Frågan är om vårt resultat hade sett annorlunda ut om vi hade genomfört intervjuer. Även om vi fick bra resultat från alla promenaderna så kan vi ändå ställa oss kritiska till vårt val att promenera med nio barn. Hade vår möjlighet att synliggöra barns perspektiv utökats om vi hade utfört promenader med fler barn? Detta går även att ställa i relation till intervjuerna med de vuxna. Fick vi det vi önskade av de fyra intervjuerna och vad kan vi dra för slutsatser av dem? I efterhand har vi reflekterat över intervjuerna och om vi hade kunnat ställa ytterligare några frågor till de vuxna. Även om vi fick bra information angående deras förhållningssätt så hade det kunnat utökas om vi till exempel hade frågat hur de själva anser att deras förhållningssätt kan påverka vissa situationer. Vi har även funderat kring vårt val att utföra studien på en förskola där vi kände alla medverkande sedan innan. Studiens resultat hade kanske sett annorlunda ut om vi genomfört studien på en förskola som vi inte var bekanta med. Möjligheten att nå barnens perspektiv hade förmodligen varit svårare eftersom vi då inte hade haft någon relation till dem.

I studien beskriver vi hela undersökningsprocessen vilket gör det möjligt för andra att undersöka med liknande tillvägagångssätt. Alvehus (2013) menar att detta ökar reliabiliteten hos en studie. Kvale (1997) framför hur forskare kan intyga en studies validitet, det vill säga hur tillförlitlig och sanningsenlig den är. Validiteten hos en studie fastställs vanligen genom att reflektera över om observationer faktiskt speglar det fenomen som forskaren intresserade sig av. I stort sett all information som vi fick ta del

också att vårt material är tillförlitligt då det speglar vår ursprungstanke med denna studie.

Att vi är två som har genomfört denna studie ser vi som en tillgång. Kvale (1997) framhåller att en analys vanligtvis endast görs av en forskare, vilket resulterar i att läsaren inte kan förstå hur analysarbetet påverkas av forskarens egna perspektiv. Eftersom vi är två personer som har tolkat resultaten bidrar detta också till att analysen bli mer tillförlitlig. Då vi har använt oss av både citat och egen beskrivande text så får läsaren en eventuell möjlighet att själv avgöra analysens tillförlitlighet. Eftersom vår fallstudie inriktar sig på ett specifikt fenomen så bidrar detta enligt Merriam (1994) samtidigt till att studiens generaliserbarhet minskar. Vår ursprungstanke var inte att våra resultat skulle kunna generaliseras till andra verksamheter och vi är väl medvetna om att våra resultat kanske inte förekommer på andra förskolor.

Om vi diskuterar studiens resultat i relation till ett verksamhetsperspektiv så kan arbetet med att synliggöra barns perspektiv vid dokumentationer påverkas. Som vi diskuterat innan så kände personalen av tidsbrist när de arbetar med dokumentation och att de inte alltid hinner med allt. Westlund (2011) lyfte dilemmat med tidsbrist och hennes undersökning visade att barns inflytande ökade i samband med att det var tillräckligt med pedagoger på plats. Därför kan tidsbristen som har framgått i vår studie påverka hur barns perspektiv synliggörs vid dokumentationer samt barns möjligheter att styra. Det kan även vara så att problemet med tidsbrist grundar sig i organisationsfrågor och förmodligen inte är något som personalen på förskolan kan ha en större inverkan på, men fortsätter dilemmat med tidsbristen så kommer förmodligen även problemet som personalen känner av att fortsätta.

Studien har tillfört något som vi inte har uppmärksammat innan. Det är värt att fundera på det krav som dagens förskolor har, nämligen att kontinuerligt föra pedagogisk dokumentation och även hur det kan påverka pedagoger samt vår framtida yrkesroll. Får en verksamhet bättre kvalité om det hela tiden ska filmas och fotograferas? Våra tankar går att relatera till det som Lindgren och Sparrman (2003) problematiserar. De diskuterar om barn förlorar sin fria lek när pedagoger kontinuerligt ska föra dokumentation. Om barn eventuellt kan förlora sin fria lek så borde det samtidigt innebära att de också kan förlora sitt inflytande eller sin möjlighet att styra. Med hänsyn till detta samt studiens resultat så kan förskolan se över vilket utrymme barnen får i verksamheten. När en dokumentation utförs så kan barnen få en möjlighet att styra mer och därigenom få ett större inflytande. Personalen kan tillsammans fundera

kring hur de använder kameran i förskolan och hur barnen kan bli mer delaktiga när bilder tas.

Avslutningsvis kan vi se något som vi inte var medvetna om innan. Vi vet nu att barns perspektiv kan synliggöras vid dokumentationer om de ges denna möjlighet. Det är de vuxna som väljer vem och vad som ska fotograferas, det är de som väljer om barnen ska vara med och reflektera och det är de som väljer att barnen ska få en möjlighet att själva bestämma och styra över olika bilder i förskolan. Det är alltså, vid de flesta fall, de vuxna som styr över barnens möjlighet att styra.