Synliggörs barns perspektiv vid reflektioner?

När vi intervjuade personalen blev det väldigt tydligt att de försöker inkludera barnen i de olika reflektionstillfällen som sker på förskolan. Pedagog A berättar för oss:

Det är ganska mycket vuxendokumentationer faktiskt. Sen är där några dokumentationer också där vi har pratat med barnen och låtit dem vara med i det. Men det handlar mycket om tid och hela den aspekten. […] vissa saker kanske man ska vänta med att reflektera tillsammans med barnen och andra saker kan man kanske ta nästan direkt annars glömmer de bort det. Det är lite olika vilka barn det också är, vissa tycker om att prata mycket och andra behöver mer tid att fundera. (Pedagog A)

Det som Pedagog A berättar framkommer även under de resterande intervjuerna. Pedagog B, Pedagog C och Pedagog D förklarar att de också känner av tidsbristen. Pedagog D förklarar att det är ganska tidskrävande att reflektera tillsammans med barnen och att de inte hinner med det så mycket som de egentligen vill. Vidare talar Pedagog A om för oss att hen skulle vilja få in barnens egna tankar om dokumentationer

oftare. Pedagog C meddelar för oss att de använder datorer till reflektion inne på avdelningen:

[…] men innan var det lite mer såhär att datorn var lite tabu inne på avdelningen fast så är det inte längre, så nu har vi gärna datorn framme som ett verktyg liksom, så att barnen vet ”åh vad är det nu för film vi tittar på”, och det gör att fler barn kommer och tittar […] (Pedagog C)

Vi frågade även barnen om de brukar samtala om de bilder som har tagits. Pontus berättar att han brukar få göra det:

Pontus: Japp. Ibland kollar jag med en vuxen och ibland kollar jag med mig själv. Vi: Vad pratar ni om då?

Pontus: Ehm, inget. Vi bara kollar var jag är. De e ju jag på och sen när min mamma kommer hit. Alltså när hon kommer och ser bilderna.

Även Diana berättar att barnen brukar diskutera bilderna tillsammans med de vuxna. Hon talar om för oss att hon har pratat med de vuxna angående vad hon gör på olika bilder. Vidare förklarar Anna vad de kan använda bilderna till: ”Ibland klipper vi ut dem, sen skriver vi vad vi har gjort ibland och sen klipper vi ut bilderna som vi är med på och sen får vi göra någonting runt om”. Pedagog A säger att hen ibland sätter sig i personalrummet med några barn och tittar på bilder och filmer tillsammans. Vid dessa tillfällen skrivs barnens tankar ner samt hur de har upplevt en specifik situation. Hen får även ta del av barnens åsikter och idéer kring hur de kan gå vidare med dokumentationen eller processen. Pedagog D diskuterar olika pedagogiska dokumentationer och förklarar att utfallet av en aktivitet kan bli en helt annan när man utgår från det som fångar barnens intresse. Vidare delar Pedagog A med sig av sina tankar angående barns perspektiv när det gäller pedagogisk dokumentation:

Vi försöker utgå från deras perspektiv och så men det blir ju vi vuxna som filtrerar deras tankar och tolkar det som de säger, så det är svårt att få exakt det som barnen tänker alltid, så är det ju. (Pedagog A)

Efter detta berättar även Pedagog A hur förskolan genomför sina utvecklingssamtal. Hen säger att barnen är med i utvecklingssamtalen och att detta har fått mycket positiv respons. Vidare förklarar hen att: ”Barnen är med och tittar i datorn och bestämmer vad som ska visas och inte visas, sen för vi samtal utifrån de bilder och filmer som barnet har valt ut […] så samtalet utgår mycket från reflektioner med barnen”.

Medan vi går på promenad med Aldin så undrar vi om han tycker att det är bra att de vuxna tar bilder. Han tittar upp i taket och svarar: ”Ja, så att man kan minnas. Så att jag kan minnas”.

När vi granskar intervjuerna och promenaderna förstår vi att barnen får ta del av olika reflektionsarbeten som utspelar sig på förskolan. Johansson och Pramling Samuelsson (2003) framhåller att när barn får en möjlighet att reflektera i samspel med andra barn och pedagoger så bidrar detta till att barnens föreställningar utmanas. Barn kan genom denna utmaning samt reflektioner se samband och skillnader. När en sådan reflektion utförs ska både barn och vuxna rikta sin uppmärksamhet åt ett och samma innehåll. Sommer, Pramling Samuelssons och Hundeide (2011) anser att barns perspektiv utgår från barns förståelse samt tankar av sin omvärld. Under promenaden med Aldin berättar han att det är bra att de vuxna fotograferar så att han kan minnas. Här får man ett tydligt exempel på Aldins egna tankar om sin vardag i förskolan samt hur han ser på den dokumentation som finns på avdelningen.

Pramling Samuelsson och Sheridan (2003) betonar att det finns en ambition att fånga barns perspektiv genom dokumentation. Denna ambition blir synlig under intervjuerna eftersom personalen upprepande gånger går igenom dokumentationer tillsammans med barnen då de vill få en förståelse för hur de ser på det som har dokumenterats. Reflektioner har stor betydelse enligt Palmer (2012) som framhåller att dessa tillfällen är väsentliga för hur pedagoger väljer att använda sig av dokumentationer samt hur de väljer att gå vidare. Pedagog D påstår att när de utgår från barnens intresse så kan utfallet av en aktivitet bli något helt annat. Skolverket (2001) poängterar att man ska ta hänsyn till barns intresse samt att det ska vara en utgångspunkt för hur det fortsatta arbetet planeras. Detta går att ställa i relation till det som diskuteras under intervjun med Pedagog A. Hen tydliggör att barnen har en inverkan på hur personalen väljer att gå vidare med en dokumentation eller process. Arnér (2009) ger exempel på hur barn kan få ett inflytande i förskolan. Hon poängterar att barns initiativ, idéer och erfarenheter ska påverka hur det pedagogiska arbetet utvecklas och planeras. I det som Pedagog A och Pedagog D förklarar synliggörs det att barnen får en möjlighet att styra det fortsatta arbetet som sker på förskolan. Dock betonar Pedagog A att de tyvärr inte hinner sitta med barnen och dokumentera så mycket som de önskar på grund av att det är ganska tidskrävande. Westlund (2011) diskuterar liknande i sin demokratididaktiska studie, nämligen att ett dilemma med barns inflytande i förskolan var tidsbristen som ofta

berodde på personalbrist. Är det så att det som Pedagog A talar om också beror på personalbrist?

Pedagog A betonar att det pågår mycket vuxendokumentationer men att hen försöker ge barnen en chans att medverka vid reflektioner. Vid dessa tillfällen kan vi se att barnens perspektiv synliggörs eftersom barnen får en möjlighet att dela med sig av sina egna tankar och erfarenheter om de bilder, filmer eller teckningar som diskuteras. Under intervjun med Pedagog A framhåller hen att de försöker utgå från barnens perspektiv men att det samtidigt är de vuxna som filtrerar barnens tankar och därefter tolkar det som barnen uttrycker. Det som Pedagog A lyfter under intervjun går att ställa i relation till det som Sommer, Pramling Samuelsson och Hundeide (2011) menar. De avser att när vuxna tillämpar ett barnperspektiv så är det och kommer alltid att vara ett försök till att få en förståelse av barn samt deras tankar. Pedagog A är väldigt tydlig med att berätta för oss att även om hen vill utgå från barnens perspektiv så är det i själva verket hen som tolkar det som barnen säger.

Pedagog A förklarar att barnen får vara med och välja ut vilka bilder som ska respektive inte ska användas under ett utvecklingssamtal. Bilderna, som tar hänsyn till barnens perspektiv, används sedan som ett underlag i samtalet tillsammans med föräldrarna. Hen berättar även att utvecklingssamtalen grundar sig i de reflektioner som har skett tillsammans med barnen. När Pontus berättar om de bilder han har reflekterat över meddelar han även att hans mamma ibland får se dessa bilder. De bilder som Pontus mamma får se kan antingen vara sådana som finns på avdelningen eller som hon har fått se under ett utvecklingssamtal. Melin (2009) uttrycker att när barn får vara delaktiga så innebär det att de samtidigt får ”höra till” något. Det som Melin betonar framträder i utvecklingssamtalen då barnen får en möjlighet att vara med och bestämma över det material som ska visas för föräldrar.