I detta avsnitt ges en sammanfattad diskussion av resultaten från den insamlade empirin i förhållande till studiens frågeställning samt en jämförelse med den tidigare forskningen. I fyra traditionella läromedel som är utgivna av två väletablerade utbildningsförlag har denna studie undersökt hur svensk diskurs i läromedel diskursivt konstruerar svensk tillhörighet och svenska levnadsvillkor. Eftersom att denna studie har använt diskursanalys som teori och metod, så har ovanstående begrepp konkretiserats och benämnts i diskursanalytiska termer, närmare bestämt att de har setts som en del av nationell diskurs med utgångspunkten att diskursen är en diskursiv konstruktion.
Frågeställningen som studien ämnade svara på var;
Hur konstrueras svenskhet diskursivt i de utvalda läromedlen?
Utifrån våra egna utformade kategorier svensk tillhörighet och svenska levnadsvillkor samt analysverktygen flytande signifikanter och ekvivalenskedjor har dessa tillsammans tillämpats för att kunna besvara ovanstående frågeställning. I den undersökta empirin så har kategorierna avgränsat, uppmärksammat och åskådliggjort nationell diskurs i materialet och analysverktyget har vidare illustrerat hur de flytande signifikanter i diskursen sammankopplats och fått sin betydelsetillskrivning i relation till normer, arbetslivets förutsättningar, ekonomisk tillväxt, identitetskonstruktioner, gruppbildningsmekanismer samt ur ett jämställdhetsperspektiv.
Artikulationer som är vanligt förekommande i empirin är exempelvis att svenska levnadsvillkor framställs som moderna och arbetsmarknadens roll i detta är central. De flytande signifikanterna inom kategorin svenska levnadsvillkor får sin betydelsetillskrivning i många fall genom att ekvivaleras med exempelvis positiva element som “låg arbetslöshet”, “jämställdhet”, “det svenska systemet”. Lagar och regler men även privata aktörer på arbetsmarknaden ekvivaleras och framhålls som centrala för samhällsutvecklingen och visar på viktiga aspekter. Det har även förekommit ekvivaleringar som innefattar “stora företag” och dess betydelse för människors levnadsvillkor och samhällsutvecklingen och samtidigt har tillslutningar skett som utestänger alternativa perspektiv i levnadsvillkoren än sådana som innefattar tillväxtaspekter. Förekomsten av alternativa anställningsformer än inom den privata sektorn tonades ner. En intressant tendens som förekom var i ett av läromedlen där artikulationer kring företagen och dess roll för
samhällsutvecklingen påtalades. Det låg dessutom mycket fokus på den privata sektorn och vad den kan åstadkomma på marknaden för att upprätthålla goda levnadsvillkor och en gynnsam samhällsutveckling. Även element kring arbetskraften artikuleras i sammanhanget som “välutbildad” och “produktiv”. Dessa ekvivalerades i positiv funktion och poängterade uttryckligen att sådana aspekter är önskvärda. I relation till de framträdande tillväxtaspekterna i materialet så kan dessa relateras till Mattlars avhandling i didaktik (Mattlar 2008, 191f) som menar att bl.a. industrisektorn framhålls som en av grundstenarna i Sveriges utveckling och välfärd. Flytande signifikanter inom kategorin svensk tillhörighet får sin betydelsetillskrivning i många fall i ekvivalent opposition till element som omfamnar en negativ funktion som exempelvis “de andra”, “invandrare” och “invandrargrupper”, där dessa utesluts ur diskursen genom artikulationer som tillskriver dessa “en plats” utanför diskursen. I vissa fall har även ”svensk” ekvivaleras med element som ”etnicitet”, ”norm” som innefattar en positiv funktion i ekvivalenskedjan. Denna ekvivalering ger en tydlig distinktion av vad som förefaller inom respektive utanför nationell diskurs. Vidare har även ekvivaleringen “seder och bruk” förekommit som ekvivalering i relation till flytande signifikanter inom nationell diskurs. Ovanstående redogörelse kan relateras till (SOU 2005: 41, 139) som menar att diskurser med svenskhet som norm får en effekt på människor som identifieras sig med normen och således en effekt av tillslutningen av diskursen, på de som faller utanför denna. Även i relation till Carlsson (2002, 105) som exempelvis framhäver att läroböcker upprätthåller och reproducerar normer som råder i samhället, är resultatet i denna studie med avseende på svensk tillhörighet och dess gestaltning inom nationell diskurs liknande som författarens. Nationell diskurs utesluter tillskrivningar som exempelvis “invandrare” och framhäver istället redogörelser kring “svensk etnicitet” vilket är en tydlig tillslutning av diskursen. Möjligen visar detta dessutom på en hegemonisk tendens vad gäller konstruktion av “svenskar” i läromedlen, som innebär att nationell diskurs inte utmanas och behåller en ledande ställning, istället för ett antagonistiskt perspektiv där diskursen ständigt utmanas.
På flera håll i det analyserade materialet förekommer identitetskonstruktioner och gruppbildningsprocesser vilket Winther Jörgensen & Phillips (2000, 51f) menar är vanligt i nationell diskurs. Detta sker framförallt utifrån ovanstående redogörelser, där vissa element ekvivaleras som element med negativ funktion och således utesluts ur diskursen. Det finns även fall där tillslutning sker genom tillskrivningar av element med positiv funktion inom nationell diskurs och dessa upprätthålls på likartade sätt i de fyra läromedlen. Oppositionella
framträdanden i texterna är vanliga där element med negativ funktion inte sällan bidrar till gruppbildningsprocesser och således även exklusionsmekanismer.
Det är viktigt att poängtera att vi anser att inga generella slutsatser om läromedel och hur dess innehåll framställs kan göras utifrån denna studie. Detta av den huvudsakliga anledningen att vi har undersökt för få läromedel för att sådana generaliserbara slutsatser kan dras. Resultatet ska i det perspektivet beaktas med försiktighet och bör dessutom inte generaliseras på vare sig andra förlagsgivna läromedel eller andra varianter av läromedel.
Avslutningsvis så kan nämnas att även andra textanalytiska kan vara lämpliga att tillämpa i en studie av denna karaktär. Anledningen till att vårt val föll på Laclau & Mouffes diskursteori är att vi ansåg att deras synsätt att diskursen skapar den uppfattade verkligheten genom språkliga uttryck är lämplig vid analyser av texters språkliga framställning. (se Laclau & Mouffe 1985) Läromedlen uttryckte en viss uppfattad verklighet och således förmedlar de en viss typ av innehåll. Styrkan i detta angreppssätt är också att redskapen som Winther Jörgensen & Phillips (2000) tillhandahåller för diskursteori i bruk, nämligen att diskursteorin belyser språket och hur dess uttryck (i denna studie framförallt i skrift) kan tillskriva vissa betydelser i ett visst sammanhang och att dessa uttryck kan framställas på olika sätt i olika kontexter och således hur denna framställning kan förstås i relation till diskurstoerins teoretiska ramverk.