Svenska levnadsvillkor

Läroboken Reflex 123- Samhällskunskap för gymnasieskolan av Hans Almgren, Stefan Höjelid och Erik Nilsson (2012) i kapitlet som heter Individen och Identitet, handlar nedanstående utdrag om svenska kvinnors status i förhållande till invandrade kvinnor där således en gruppbildningsprocess inträffar. Det nämns även att det finns skillnader i förtryck och diskriminering beroende på vilken grupp invandrare en tillhör:

“Svenska kvinnor har ofta en högre status på arbetsmarknaden än invandrande kvinnor och olika grupper av invandrare i Sverige möter inte samma typer av förtryck och diskriminering” (ibid, 61)

Den flytande signifikanten “svensk” får sin betydelsetillskrivning genom att sättas i ekvivalent position till “invandrare” samtidigt som även “kvinnor” förekommer i ekvivalenskedjan. Det sker i detta sammanhang en betydelsefixering ur ett könsperspektiv, där “svenska kvinnor” sätts i opposition till “invandrande kvinnor” och dess villkor på arbetsmarknaden inom nationell diskurs vilket artikuleras med ”högre status” för de svenska kvinnorna. Det sker dessutom en gruppbildning genom att dessa två grupper av kvinnor särskiljs åt.

I kapitlet Arbete och näringsliv i läroboken Vårt samhälle - Samhällskunskap 1,2 och 3 (Rundblom & Berg 2014) så lyfts det faktum att ministerposterna i Sverige tillhör kvinnor, vilket är en aspekt av arbetsmarknaden och kön:

“Ungefär hälften av ministrarna i regeringen är kvinnor. Det är vi ensamma om i världen.” (ibid, s?)

I denna kontext, genom uttrycket “Det är vi ensamma om i världen” så får den flytande signifikanten “vi” representera en svensk kontext, vilket innebär att denne sätts i ekvivalenskedja med “kvinnor” och tillsluter ett fenomen inom nationell diskurs som vi är ensamma om i Sverige, nämligen att kvinnor innehar fler ministerposter än i andra länder. Denna tillslutning föreskriver också att det är något som är en mer fördelaktig situation i Sverige än i andra länder.

I läromedlet Samhällskunskap 1,2 och 3 av Daniel West och Uriel Hedengren (2013) i kapitlet Näringsliv och arbetsmarknad framkommer i texten resonemang om situationen på arbetsmarknaden när arbetslösheten är hög, om hur arbetsgivare förhåller sig till olika grupper när vid anställningsprocesser:

“Är arbetslösheten hög ökar konkurrensen om lediga arbeten, och arbetsgivarna kan välja mellan ett stort antal arbetssökande. Många arbetsgivare väljer då bort sökande som varit arbetslösa långa perioder, men också i hög grad de med bristande arbetslivserfarenhet, eller invandrarbakgrund.” (ibid, 356)

Människor som är eller har varit aktiva en längre tid på arbetsmarknaden ekvivaleras från de andra grupperna som har varit arbetslösa länge tid eller har bristande erfarenhet. Det blir en gruppbildning som skiljer på möjligheterna på svenska arbetsmarknaden, de som har stora möjligheter till arbete och de som inte har det. I stycket nämns gruppen människor med invandrarbakgrund, som har det svårare på arbetsmarknaden. Det uppstår en “vi och dem”-formulering, alltså svenskar och svenskar med invandrarbakgrund. När elementet ”invandrarbakgrund” uttrycks så sker en uteslutning ur nationell diskurs.

I Reflex 123- Samhällskunskap för gymnasieskolan (Almgren, Höjelid & Nilsson2012) i kapitlet Individen och identitet (47) nämner texten hur andelen invandrare har ökat i Sverige från 1930 till idag. I detta fall sker en identitetskonstruktion av den svenska nationen genom följande utsaga:

“År 1930 var bara en procent av Sveriges befolkning födda utomlands. Idag är Sverige ett invandrarland. 14 procent av landets 9,4 miljoner invånare är födda i ett annat land. Fyra procent av invånarna i Sverige är födda i Sverige med två utrikesfödda föräldrar och ytterligare sex procent har en förälder född utomlands” (ibid, 50)

Här får den flytande signifikanten “Sverige” en betydelsetillskrivning genom att ekvivaleras med “invandrarland”. Detta förstärks vidare genom de två sistnämnda artikulationerna kring att utrikesfödda föräldrar föder barn i Sverige.

I nedanstående utdrag från läromedlet Arena 123 – Samhällskunskap för gymnasieskolan i kapitlet om arbetsmarknad och näringsliv (Almgren, Höjelid & Nilsson 2012, 263) så lyfts arbetet fram som en central del i det Svenska samhället. Det intressanta är hur nedanstående utdrag artikuleras och i det närmsta ger uppmaningar till läsaren:

“Arbetet är en viktig del av våra liv. Allra viktigast är att vi får inkomster genom att arbeta, men vi lär oss också av att arbeta.” (ibid)

Givet att det handlar om en svensk kontext, så är rimligen “våra” och “vi” en avspegling av den flytande signifikanten “svensk” och livet i Sverige. “Arbetet” ekvivaleras med “våra liv” och artikuleras genom att det är “en viktig del”. Med avseende på den uppmanande aspekten, så framkommer det att vi också lär oss något av att arbeta, men detta utvecklas inte ytterligare vad det mer uttryckligen innebär att vi lär oss när vi arbetar. I kapitlet Arbete och näringsliv i läroboken Vårt samhälle - Samhällskunskap 1,2 och 3 (Rundblom & Berg 2014) så framkommer en redogörelse kring arbetslivet för svenskarna. I nedanstående exempel så lyfts det faktum upp att mer än fyra miljoner svenskar går till arbetet varje dag:

“Varje dag går mer än fyra miljoner svenskar till arbetet. Deras arbetsplatser kan se ut på många olika sätt. Somliga går till en bullrig och smutsig arbetsplats, medan andra får jobba i ljusa och behagliga lokaler.” (ibid, 224)

“Svenskar” ekvivaleras i denna utsaga med “arbetet” och artikuleras genom att det är många av svenskarna som går till arbetet varje dag, närmare “fyra miljoner”. Fortsättningsvis artikuleras det positiva elementet “arbetet” genom att vissa arbetsplatser är “bullriga och smutsiga” och andra är “ljusa och behagliga”. Lite senare i kapitlet så beskrivs hur arbetslösheten i Sverige ser ut i förhållande till resten av Europa, vilket står i relation till ett redogörande om att arbetslösheten de facto i Sverige är förhållandevis låg:

“Arbetslösheten i Sverige är lägre än i andra många länder i Europa.” (ibid, 244)

I ovanstående exempel så får den flytande signifikanten “Sverige” sin betydelsetillskrivning genom att sättas i samstämmighet i ekvivalenskedjan med “arbetslösheten” och detta förstärks genom artikulationen att denne är “lägre” än i många europeiska länder. Således tillskrivs denna situation på den svenska arbetsmarknaden, i detta avseende på den låga arbetslösheten i Sverige, som något mer fördelaktigt än i andra europeiska länder och nationell diskurs lyser således med en förstärkt närvaro i relation till andra europeiska länder. Övriga företeelser på den svenska arbetsmarknaden och dess villkor som lyfts fram som särpräglade för Sverige förekommer i många delar i det undersökta materialet. Exempelvis lyfts samma läromedel men i ett tidigare kapitel så förekommer nedanstående utdrag vilket pekar på jämställdhet, vilket indikerar att det

förekommer inte endast aspekter om jämställdhet i relation till kön som har presenterats tidigare, utan även utifrån förhållanden som är relaterad till den svenska arbetsmarknaden och det svenska systemet:

”En annan stor förändring i Sverige är att papporna i dag tar helt annan del i barnens omvårdnad och uppfostran. Det svenska systemet, där en del av föräldraledigheten är avsedd enbart för pappan, är unikt i världen.” (ibid, 160)

Ovan så betydelsetillskrivs den flytande signifikanten ”Sverige” genom att ekvivaleras med “det svenska systemet” som artikuleras genom att vara unikt i världen och således tillsluter sig en utpräglad ställning. Föräldraledigheten och pappans roll i barnens omvårdnad och uppfostran lyfts fram och artikuleras som de faktorer som ligger bakom denna unika ställning. I och med denna framställning så lyfts det svenska systemet i detta avseende fram som något som innehar en unik position i världen. I läromedlet Arena 123 - samhällskunskap för gymnasiet (2011) så diskuteras löneskillnader i Sverige på arbetsmarknaden i följande utsaga:

“Generellt är lönerna i Sverige ganska sammanpressade. Det vill säga löneskillnaderna är mindre än i flertalet länder”. (ibid, 271)

Den flytande signifikanten “Sverige” ekvivaleras med “flertalet länder” och “löneskillnader” och det senare artikuleras med att vara “mindre”. Tillslutningen sker i detta exempel framförallt med avseende på att den flytande signifikanten “Sverige” och elementet “löneskillnader” särskiljs från “flertalet länder” genom artikulation “mindre” vilket antyder att de relativt sammanpressade löneskillnaderna i Sverige framförs som något eftersträvansvärt. I kapitlet Jobben och arbetsmarknaden ur läromedlet Reflex 123- Samhällskunskap för gymnasieskolan (2012) så framkommer ytterligare aspekter om arbetsmarknaden och dess koppling till nationell diskurs förekommer i nedanstående utsaga:

“Jämfört med många andra länder spelar arbetsmarknadens organisationer i Sverige en mycket stor roll för samhällsutvecklingen och de har alla möjligheter att komma till tals i den politiska debatten.” (ibid, 290)

I denna kontext får den flytande signifikanten “Sverige” sin betydelsetillskrivning genom att ekvivaleras med “arbetsmarknadens organisationer” och “samhällsutvecklingen”. Samtliga intar en positiv funktion i ekvivalenskedjan genom att artikulation “mycket stor roll” avspeglar just

förhållandet mellan dessa i ekvivalenskedjan. Nedan så beskrivs liknande aspekter i samma kapitel, som lyfter fram aspekter på den svenska arbetsmarknaden men istället handlar det om aspekter som rör lagar:

“Det är betydligt färre lagar i Sverige som styr arbetsmarknaden än i andra länder. I Sverige finns t.ex. ingen lag om minimilön, en arbetsgivare begår således inget lagbrott om de anställda bara får 25 kr i timmen.” (ibid, 295)

I föreliggande utdrag får den flytande signifikanten “Sverige” sin betydelsetillskrivning genom att återigen ekvivaleras med “arbetsmarknaden”, likt det förra utdraget, samt att det inte förekommer lika mycket “lagar” som artikuleras. I Samhällskunskap 1,2 och 3 av Daniel West och Uriel Hedengren (2013) i kapitlet Näringsliv och arbetsmarknad så diskuteras arbetsmarknaden och dess roll i det svenska samhället. Det torde vara ett stort fokus på ekonomisk tillväxt och framförallt den privata sektorn av arbetsmarknaden och deras betydelse, vilket framkommer i några kommande utdrag:

“En majoritet av den svenska befolkningen jobbar i den privata sektorn. Till den privata sektorn hör alla de företag som inte ägs eller drivs av staten eller kommunerna” (ibid, 346)

Den flytande signifikanten “svenska befolkningen” artikuleras med ”majoriteten” och att dessa jobbar i den privata sektorn. En tillslutning av det “svenska” sker här när ekvivaleringen “majoriteten” inträffar. Alternativa arbetsmöjligheter utelämnas och sådana levnadsvillkor i relation till arbetsmöjligheter på arbetsmarknaden förekommer inte i utsagan. I relation till ovanstående utdrag i empirin så diskuteras alltså inget i läromedlets avsnitt om alternativa arbetsmöjligheter än den privata sektorn, vilket är anmärkningsvärt. Nedan så framkommer ytterligare uttryck för företagen på den svenska arbetsmarknaden och dess betydelse för den svenska ekonomin:

“Även om de riktigt stora företagen är förhållandevis få är de fortfarande mycket viktiga för den svenska ekonomin” (ibid, 347)

“Företagen” får sin betydelsetillskrivning genom artikulationen “mycket viktiga” i förhållande till det positiva elementet “svenska ekonomin”. De stora företagen utmålas här som något viktigt för den svenska ekonomin och utesluter andra möjliga tillskrivningar som att exempelvis andra former eller aktörer som bidrar till tillväxt inte är i samma utsträckning betydelsefullt. I

nedanstående utdrag på nästa sida i samma läromedel så framkommer liknande aspekter som lyfter fram fördelar och nackdelar på den svenska arbetsmarknaden:

“De fördelar Sverige länge har haft är välutbildad och produktiv arbetskraft, bra infrastruktur, politisk stabilitet, välutvecklat rättsväsende och ett minimum av korruption. Till nackdelarna brukar man istället räkna höga lönekostnader och skatter, ibland hårda regleringar, samt lagar som gör det svårare att anställa och fritt säga upp personal. På senare tid har mycket av den politiska diskussionen kring företagsklimatet i Sverige kommit att handla om möjligheter och villkor för främst de mindre företagen. Frågan hur man uppmuntrar fler att vilja bli entreprenörer, ta risker och starta nya företag har många gånger hamnat i fokus” (ibid, 348)

“Sverige” är en flytande signifikant som hamnar i konflikt och får både en negativ och positiv funktion. I den första delen så ekvivaleras “Sverige” med elementen ”arbetskraft”, ”infrastruktur”, ”politisk stabilitet”, ”rättsväsende” och ”korruption” varav det sista artikuleras med minimum. Genomgående för denna ekvivalenskedja är att de artikuleras i positiva termer, vilket innebär att samtliga element fyller en positiv funktion i ekvivalenskedjan i relation till ”Sverige”. I andra delen av samma text beskrivs däremot företagsklimatet i Sverige som sämre, med höga lönekostnader, skatter och hårda regleringar för att anställa och säga upp personal. Den flytande signifikanten ”Sverige” får sin betydelsefixering genom att ekvivaleras med element som innehar en negativ funktion, vilka är ”lönekostnader”, ”skatter” och ”regleringar”, vilka samtliga artikuleras med aspekter som vi tolkar som inte önskvärda eftersom att de uttrycks ”sämre” och ”hårda” exempelvis. I detta utdrag är dessa utsagor intressanta, framförallt det sistnämnda som väljer att lyfta fram aspekter på den svenska arbetsmarknaden som tillskrivs negativa egenskaper, vilket de nödvändigtvis inte behöver innebära. Det är en något ensidig bild som lyfts fram. Liknande aspekter som lyfter fram Sverige som ett välfärdsland sker i läromedlet Arena 123 - samhällskunskap för gymnasiet (2011) som diskuterar Sverige som en modern välfärdsstat:

”Sverige tillhör i många avseenden världens mest avancerade länder. Det märks på vår höga levnadsstandard och utbildningsnivå, liksom på ett utvecklat näringsliv och en omfattande forskning.

I ovanstående utdrag ur empirin så får den flytande signifikanten ”Sverige” sin betydelsetillskrivning genom att ekvivaleras med ”avancerade länder” och denna positiva funktion ekvivalenskedjan tillgodoser innebär således att i detta utdrag framstår Sverige som ett

land med goda levnadsvillkor, vilket framträder ytterligare genom att den höga levnadsstandarden, utbildningsnivån samt det utvecklade näringslivet och den omfattande forskningen lyfts fram som parametrar som förklarar de goda förutsättningarna för att leva i Sverige.