Svenskhet i läromedel – en diskursanalys

Institutionen för pedagogik, didaktik och utbildningsstudier.

Examensarbete i utbildningsvetenskap inom allmänt utbildningsområde,

15 hp.

Svenskhet i läromedel – en diskursanalys

Torgny Grundin & Niklas Sjösten

Handledare: Sofia Lindgren Examinator: Cecilia Rodehn

Rapport nr: 2016vt01972

Sammanfattning

Syftet med föreliggande studie var att undersöka hur svensk diskurs i läromedel diskursivt konstruerar svensk tillhörighet och svenska levnadsvillkor och hur detta framställs i fyra läromedel för gymnasieskolan. Ovanstående begrepp kommer sedermera att konkretiseras och benämnas i diskursanalytiska termer, samt att ses som en del av nationell diskurs med

utgångspunkten att diskursen är en diskursiv konstruktion.

Frågeställningen som studien ämnade att besvara var;

 Hur konstrueras svenskhet diskursivt i de utvalda läromedlen?

Ovanstående syfte och frågeställning undersöktes genom en diskursanalys med avstamp ur en diskursteoretisk ansats. Genom att förena kategorierna svensk tillhörighet samt svenska levnadsvillkor som har använts för att göra urval i materialet, med analysverktygen flytande signifikanter och ekvivalenskedjor, så möjliggjorde detta att besvara frågeställningen i undersökningen av empirin.

Studiens resultat visade att identiteskonstruktioner och grupbbildning var återkommande teman som diskursivt konstruerades och upprätthölls genom att sättas i opposition till andra element, aspekter av det “svenska” sattes i relation till “de andra”, “invandrare” och “invandrargrupper”

och fick således sin betydelsetillskrivning i diskursen. Genom att framhäva den svenska arbetsmarknaden i termer av moderna och samhällsutvecklande mekanismer så lyftes stora företag och enskilda förhållanden på den svenska arbetsmarknaden fram som särskilt viktiga inom ramen för svensk diskurs. I detta avseende så betonades att inom ramen för det “svenska”

så kännetecknades detta av hög sysselsättningsgrad, produktiva och välutbildade medborgare, jämställdhet samt de svenska företagens roll som en starkt bidragande faktor till

samhällsutvecklingen.

Nyckelord: Samhällskunskapsdidaktik, gymnasiet, läromedel, diskursanalys, nationell diskurs

Innehållsförteckning

1. Inledning ... 4

2. Bakgrund ... 6

3. Litteraturöversikt ... 8

3.1 Tidigare forskning ... 8

3.1.2 Forskning om läromedel ... 8

3.1.3 Bilden av Sverige – perspektiv på svenskhet ... 9

4. Teoretiska utgångspunkter ... 13

4.1 Diskurs ... 13

4.1.2 Diskursteori ... 14

4.1.3 Nationell diskurs ... 17

5. Syfte och frågeställningar ... 19

6. Metod och material ... 20

6.1 Metod för databearbetning och analys ... 20

6.2 Metoddiskussion ... 22

6.3 Material, urval och avgränsningar ... 23

7. Analys och redovisning av empiri ... 27

7.1 Svensk tillhörighet ... 27

7.2 Svenska levnadsvillkor ... 34

8. Diskussion... 41

9. Konklusion ... 44

Referenslista ... 46

1. Inledning

Läromedel är något som är starkt förknippat med skolverksamheten. De utgör ett återkommande inslag i undervisningen och innehållet och strukturen kring läromedlen kan variera. Utifrån de VFU-kurser vi har haft under utbildningen på Uppsala universitet är detta något vi kan instämma i. Vi har under dessa tillfällen undervisat med och utan läromedel men det är ofrånkomligt att läromedel är vanligt förekommande oberoende på vilka skolor vi har haft den verksamhetsförlagda utbildningen. Läromedel tenderar att utgöra en bas i undervisningen och de är ständigt återkommande om än i varierande omfång. Att läromedel utgör ett sådant centralt redskap i undervisningen kan möjligtvis vara en förklaring till att många studier inom lärarprogrammet innefattar just läromedel som forskningsobjekt i textanalyser.

1991 avskaffades den statliga läromedelsgranskningen vilket öppnade upp för nya aktörer på läromedelsmarknaden (Skolverket 2015). När denna granskning avskaffades så innebar detta vidare att ingen kontinuerlig granskning av läromedel längre bedrivs i Sverige - det är numera helt upp till den enskilda skolverksamheten att ta ställning till vilka läromedel som anses lämpliga att använda för undervisningen. Idag finns det läromedel från massvis med aktörer i skolverksamheten och denna uppsjö av utbud är något lärare och skolledare ständigt är tvungna att förhålla sig till. Denna studie kommer att undersöka hur svensk diskurs i läromedel diskursivt konstruerar svensk tillhörighet och svenska levnadsvillkor i fyra förlagsutgivna läromedel i samhällskunskap för gymnasieskolan utifrån att dessa två begrepp ses som en del av nationell diskurs med avseende på en svensk kontext. I denna studie definieras nationell diskurs som en svensk diskurs i läromedel. Eftersom att läromedel förmedlar en viss typ av innehåll så är vi intresserad att närmare undersöka hur detta uttrycks i läromedlet. Detta kommer vi att göra genom en diskursanalys.

Arbetsfördelningen i denna studie har varit att inledningen, bakgrunden, den tidigare forskningen samt de teoretiska perspektiven och metod har bearbetats gemensamt. I analysavsnittet har vi undersökt samma material men med olika utgångspunkter utifrån våra två analysverktyg. Torgny Grundin har undersökt materialet utifrån analysverktyget svenska levnadsvillkor och Niklas Sjösten har undersökt materialet utifrån analysverktyget svensk tillhörighet. Därefter har vår respektive datainsamling presenterats för varandra och diskuterats. Slutligen har diskussion- och

konklusionsavsnittet skrivits gemensamt utifrån resultatet i datainsamlingen i analysavsnittet som har varit uppdelad utifrån ovanstående redogörelse.

2. Bakgrund

Denna studie tillhör kategorin läromedelsforskning och läromedel kommer att vara forskningsobjekt i densamme. Läroböcker har än idag en stark ställning som källa till kunskap i skolverksamheten, trots att läroboken har utmanats av alternativa källor som läromedel. (Apple &

Christian-Smith 1991, 5 och Levén, 2003)

Karlsson (2011, 47) menar att innehållet i läromedel speglar dominerande samhällsgruppers intressen genom att urvalet av det innehåll i läromedel är särskilt utformade utifrån de kunskaper, förhållningssätt och information denna grupp vill förmedla, samtidigt som alternativa perspektiv och synsätt utelämnas. En debatt som fick ett nytt uppsving i Sverige, inte minst efter Sverigedemokraternas framgång i valen 2010 och 2014, är debatten om svensk kultur. Människor har diskuterat vad svensk kultur är och om den är hotad eller inte. Det är denna debatt som har fött idén till vår studie, i vilken vi vill undersöka hur svensk diskurs i läromedel diskursivt konstruerar svensk tillhörighet och svenska levnadsvillkor utifrån ett diskursanalytiskt angreppssätt och hur det framställs i fyra läromedel för samhällskunskapsundervisning.

Läromedel och i synnerhet läroböcker, är ett återkommande inslag i undervisningssammanhang.

Utifrån detta så finner vi det intressant att studera innehållet i läroböcker. Det blir således intressant att undersöka hur aspekter av Sverige framställs i läromedel. I denna studie så kommer begreppen läromedel och läroböcker att överlappa varandra men dess innebörd kommer att i båda fallen vara traditionella läromedel som är utgivna av läromedelsföretag, om inget annat anges. Läromedel utgör en stor del av undervisningsmaterialet i skolverksamheten och dess framställning av Sverige kan därför innebära att en viss bild diskursivt konstrueras utifrån svensk diskurs.

Ammert (2011, 28) menar att läroböcker har ett stort inflytande på undervisningens innehåll och genomförande, vilket innebär att det är intressant och relevant att studera vad läroböcker innehåller och hur innehållet presenteras, varav det senare kommer vi särskilt att göra i denna studie. Den statliga läromedelsgranskningen är som sagt numera nedlagd, vilket innebär att läromedel generellt är intressanta att undersöka, då ingen kontinuerlig granskning längre genomförs. Numera vilar således ett kvalitetsgranskande ansvar hos de ansvariga lärarna, vilket innebär att de själva väljer läromedel som de anser speglar innehållet i kurs- och läroplaner.

Johnsson Harrie (2009, 10) menar att idag är det helt upp till producenterna och konsumenterna att bestämma utformandet och kvalitén på de läromedel som finns på marknaden.

Samhällskunskap är ett ämne som särskilt har intressen av utomstående aktörer fortsätter Johnson Harrie (2009) vilket kan motivera läromdelsanalyser i synnerhet av sådana läromedel, när den statliga läromedelsgranskningen inte längre finns. Det är även intressant att studera hur

”svenskhet” diskursivt konstrueras och upprätthålls i samhällskunskapsläromedel då ämnet ska erbjuda eleverna möjligheter att utveckla kunskaper som rör:

“gruppers och individers identitet, relationer och sociala levnadsvillkor med utgångspunkt i att människor kategoriseras utifrån kategorier som skapar både gemenskap och utanförskap”

(Skolverket 2011, 145). Utifrån att studera nyutgivna samhällskunskapsläromedel, som är anpassade till den senaste läroplanen, så kan dess framställning av nationell diskurs illustreras i en samtida kontext.

3. Litteraturöversikt

3.1 Tidigare forskning

I detta avsnitt så kommer först tidigare forskning om läromedel på ett översiktligt plan att behandlas som belyser dess roll i undervisningen. Denna forskning visar att läromedel används i stor utsträckning i undervisningen. Detta är en relevant aspekt i vår studie då forskningsobjekten är läromedel, vilket gör det intressant att behandla ett sådant avsnitt.Därefter så kommer tidigare forskning hur det nationella och Sverigebilder har framställts att presenteras i en generell kontext och sedan övergår avsnittet mot en presentation av forskning kring dess förekomst i läromedel.

Tidigare studier om det nationella och Sverigebilder kan sedermera förstås i relation till vår teoretiska samt metodologiska utgångspunkt diskursteori och i synnerhet nationell diskurs. Dessa presenteras alltså för att förstås som bakgrund till studiens teoretiska ramverk som presenteras i avsnitt 4. Nationell diskurs definieras i denna studie som en svensk diskurs i läromedel, vilket kommer att presenteras och redogöras mer ingående i avsnittet om teoretiska utgångspunkter.

3.1.2 Forskning om läromedel

I dagens digitala informationssamhälle så förekommer det en uppfattning att de traditionella läromedlen, dvs. läroböcker, allt mer har spelat ut sin roll som det dominerande verktyget i undervisningssammanhang till förmån för alternativa läromedel, exempelvis digitalt material.

Skolverksamheten har till stor del, likt övriga sektorer i samhället, blivit digitaliserad i de flesta avseenden. Trots detta så har digitala hjälpmedel inte alls konkurrerat ut de traditionella läromedlen, menar Carlsson & von Brömssen (2011, 30). Detta indikerar att det råder en missuppfattning om läroböckers roll i dagens skola, då dessa fortfarande uppvisar en stark ställning i undervisningen. I nedanstående avsnitt, så visar ytterligare forskning att läromedel fortfarande används i stor utsträckning i undervisningen, vilket gör det relevant att i vår studie vidare uppmärksamma sådana aspekter. Ammert (2011, 26) hävdar att det är ett faktum att forskningen om läromedel visar likartade resultat, nämligen att läroboken dominerar undervisningen i flera ämnen och den har en utpräglad ställning i allmänhet i skolverksamheten.

Johnsen (1999, 15) hävdar liknande som ovanstående författare, att läroboken har en stark ställning i skolverksamheten trots att det bara är en av de källor som kan användas i undervisningen. Denna föreställning stärks ytterligare utifrån en studie från USA som visar att lärobokens frekventa ställning i undervisningen blir tydlig då 75-90% av all undervisning är

läroboksbaserad, enligt Selander (2003, 199). Det tenderar alltså inte endast vara ett svenskt fenomen att läroboken har en särskild ställning i undervisningssammanhang, utan detta tordes möjligen vara ett fenomen som även gäller utanför Sveriges gränser. Utifrån ett globalt perspektiv är således läroboken fortfarande starkt förknippat som det huvudsakliga undervisningsmaterialet.

För läraren innebär dessutom läroboken en tydlig struktur att utgå ifrån i undervisningen, vilket delvis också kan vara en förklaring till att lärare mer sällan planerar utifrån läroplanen, menar Ibid (2003, 198). Denna ståndpunkt kan dock ifrågasättas, inte minst utifrån att i Sverige så har en ny läroplan tillkommit efter att tidigare nämnt studie gjordes. Det är dock ändå intressant att det förekommer att lärare använder läroboken som utgångspunkt i undervisningen istället för att utgå uttryckligen från styrdokumenten. Detta visar möjligen också på en övertro kring lärobokens innehållsmässiga användbarhet. Slutligen så lyfter Englund (1999) fram att läroboken har ett antal primära funktioner i skolverksamheten, vilket också kan vara en förklaring kring lärobokens starka roll i undervisningssammanhang. Läroboken har en auktoriserande, disciplinerande och kunskapsorienterad roll, en sammanhållande och gemenskapsfrämjande roll, läroboken underlättar undervisningen på ett generellt plan, samt att läroboken fungerar som en modell, som ger eleverna ett tydligt ramverk för hur lärandet ska gå till.

3.1.3 Bilden av Sverige – perspektiv på svenskhet

Katarina Mattsson presenterar i en rapport av Statliga offentliga utredningar som heter Svenskhet- Diskrimineringens andra ansikte- svenskhet och ”det vita västerländska” vilka behandlar bland annat förekomsten av den normativa svenskheten (SOU 2005: 41, 139). I denna text behandlas olika idéer om svenskhet och hur det skapar ett segregerat samhälle. Det uppkom idéer och diskussioner om svenskhet i början av 1990-talet som en del av en oro för svenska identitetens framtid. Detta har påverkat flera områden i det svenska samhället som exempelvis har det skapat kurser om ”det typiska svenska” i olika företag. Detta var en del av en process om att människor hade föreställningar om att Sverige hade blivit ett invandringsland. Detta har fått fäste än i dag när diskussioner sker om svenska samhället och dess processer (ibid, 145). Dessa diskussioner och idéer har blivit en del av hur vi delar upp samhället, när vi diskuterar vilka som är svenskar och inte. Det bildar etniska klyftor i Sverige, både strukturellt och institutionellt. Utifrån detta för Katarina Mattsson en diskussion om hur idéer om svenskhet ser ut och vilken betydelse det har för positionen som svensk. Denna normativa svenskhet ska förstås utifrån ett större perspektiv enligt Katarina Mattsson, närmare bestämt ”det vita västerländska” (ibid, 145).

I sina studier använder sig Katarina Mattsson sig av kritiska vithetsstudier. Med hjälp av det så påvisar hon att vita människor har en överordnad position i samhället, politiskt, ekonomiskt och

positioner som innebär tolkningsföreträde. Vithet är en diskurs och betydelsesystem i samhället, det är något överordnat gentemot resten (ibid, 143).

I vår studie är vi särskilt intresserade av svenskhet och hur Katarina Mattsson diskuterar kring det. Hon diskuterar hur dominerande diskurser påverkar människors tänkande och handlande.

De som har makten att skapa dessa dominerande diskurser är människorna som får effekt av dem. Alltså har diskurser med svenskhet som norm, exempelvis en nationell diskurs, en effekt på människor som är ”svenskar” eller identifierar sig med ”det svenska”. Det påverkar vardagslivet genom hur människor ser på sig själva och andra. Det kan exempelvis påverka arbets- och bostadsmarknaden exempelvis när människor söker arbete eller bostad. Effekterna av detta är materiellt, men även ideologiskt och symboliskt. Ideologiskt har diskursiva konstruktioner betydelse av hur identiteter ska bemötas och ses i samhället. I detta fall används begreppet hegemoni att beskriva hur det ojämna maktförhållandet blir vedertaget accepterat. (ibid, 148)

Nationalism, som ofrånkomligen blir en aspekt av det nationella, är teman som har studerats över en längre tid i relation till läromedel. Kommande två verk är exempel på detta. Tingsten (1969) ger utifrån ett historiskt perspektiv en bild av nationalism och dess förändring över tid i läromedel. Tingsten undersökte förekomsten av nationalism i svenska läroböcker, amerikanska läroböcker samt europeiska läroböcker. Resultatet visade att den nationalistiska propagandan avtog i samtliga läroböcker under 1960-talet till förmån för ett internationellt perspektiv med huvudsakligt fokus på demokrati och fred. Liknande resultat lyfter Andolf (1972) fram. I författarens avhandling om historieläroböcker så dämpas de nationalistiska aspekterna till förmån för att den moderna historien ges ökat utrymme, läroböckerna förmedlar istället en medborgarorienterad bild som visar hur man som medborgare ska förhålla sig till olika levnadsvillkor i vardagslivet i det samtida samhället.

Mattlar (2008, 191f) har undersökt fem läroböcker i svenska som andraspråk genom en ideologianalys i sin doktorsavhandling i didaktik. I relation till vår studie så är nedanstående avsnitt av Mattlars resultat i studien särskilt intressanta. På ett övergripande plan menar författaren att det svenska samhället framställs genom en relativt samstämmig bild i det undersökta materialet, trots att det ideologiska innehållet skiljer sig åt. Det svenska samhället framställs generellt som demokratiskt och rättvist. Det vilar på mer eller mindre manifesta grundvärderingar som särskilt får sig i uttryck i relation till barnuppfostran och jämställdhet. Det svenska samhället bygger på en vetenskaplig grund och är sekulariserat. Religionen och kyrkans

inflytande är begränsat i dagens Sverige. Det är istället vetenskapen och den framgångsrika industrisektorn som framhålls som grundfaktorerna i Sveriges utveckling och välfärd. Sverige uppfattas som en god stat, då den bygger på trygghet och välfärd. I Mattlars studie finns en tabell som visar på motsattsförhållanden mellan vad som är typiskt “svenska värden” och inte typiskt

“svenska värden”, exempelvis modernitet/omodernt, rättvisa/förtryck, demokrati/diktatur, fred/krig, jämställdhet/kvinnoförtryck och vetenskap/okunskap. En generaliserad bild av det svenska samhället förekommer i läromedlen och studien framhåller att målgruppen, i detta fall de som läser svenska som andraspråk, kommer från ett annat samhälle än det svenska, vilka är människor som har bakgrund i länder med levnadsförhållanden som i många fall placerar sig inom ovanstående exempel inom det som benämns inte typiska “svenska värden”.

I sin avhandling uppmärksammar Carlsson (2002, 105) läromedel avsedda i ämnet svenska för invandrare med fokus på etnicitet, genus och svensk självbild och författaren menar att undervisningen likväl som läroböcker upprätthåller och reproducerar normer som råder i samhället. Hon ger exempel på bilder i läroböcker som framhäver goda demokratiska medborgare i “svensk anda” vilket speglar en svensk självbild som är av etnocentrisk karaktär.

Romare, Selander, Ullman & Trotzig (1990) undersökte främlingsfientlighet i 200 böcker i olika ämnen från grundskola till vuxenutbildning. Resultatet visade inte någon uttryckligen främlingsfientlighet, däremot föreföll det tydligt att de undersökta läroböckerna hade ett tydligt utpräglat etnocentriskt perspektiv, vilket förstärkte kontrasterna mellan den rika och fattiga världen samt att Sverige alltid utmålades som ett föregångsland inom den rika världen.

Eilard (2008) har undersökt hur flertalet aspekter som är kopplat till samhällsidentiter har framställts över tid i läseböcker för grundskolans tidigare år. De resultat som är särskilt intressanta i relation till vår studie är att även om explicita rasistiska uttryck har försvunnit så förekommer ändå en viss underordning av invandrare i relation till svenska ideal. Det tenderar att förekomma någon form av implicit uttryckta fördomar, i form av vardagsrasism i de nyare läseböckerna istället för explicita rasistiska utsagor som förekom i de äldre läseböckerna.

Slutligen är det relevant i denna studie att nämna ett examensarbete gjord av Blomstrand (2014).

Denna studie torde vara den enda vi har hittat som i vissa avseenden på nationell diskurs har aspekter som påminner om vår studie, därför är den värd att nämna i detta avsnitt. Författaren undersöker hur nationell diskurs upprätthålls i två sponsrade läromedel i samhällskunskap, båda utgivna av Svenskt näringsliv. Studiens resultat visar att Sverige och det svenska i nationell

diskurs framförallt får sin betydelse i relation till en rad ekonomiska faktorer, exempelvis sambandet mellan entreprenörskap, äganderätt, tillväxt och välfärd, men även relationen till utvecklingsländer. Avslutningsvis diskuterar författaren att de läromedel som är undersökta framhäver det svenska i relation till en ekonomisk tillväxtsaspekt som betonas utgöra en viktig och central roll i samhällsutvecklingen.

4. Teoretiska utgångspunkter

Diskursanalys utifrån ett diskursteoretiskt angreppssätt kan vara förenat med omfattande teoretiska ansatser. I detta avsnitt kommer ett urval av de grundläggande aspekterna av diskurs som är relevant för denna studie att behandlas. Detta är således en förenkling av ett omfattande teoretiskt begrepp, men det anser vi vara en rättfärdig avgränsning för en studie av denna omfattning. Först så kommer begreppet diskurs att diskuteras, därefter diskursteori.

Diskursanalys utifrån diskursteori kommer att användas som en teoretisk utgångspunkt samt metodologisk utgångspunkt i denna studie. Anledningen till att diskursanalys används som teoretisk och metodologisk utgångspunkt i detta arbete är att diskursanalys utifrån diskursteorin fokuserar på hur världen kartläggs och uppfattas utifrån de språkliga framställningar som sker, vilket i denna studie är utsagor ur läromedel. Dessutom är diskursanalys användbart vid studier av hur identiteter och gruppidentiter konstrueras, exempelvis “svensk” och “svenskhet” samt vilka konsekvenser dessa identitetskonstruktioner har. Avslutningsvis så kommer nationell diskurs att behandlas i detta avsnitt om teoretiska perspektiv.

4.1 Diskurs

Begreppet diskurs är inget entydigt och har många olika definitioner. En definition som är användbar i vår studie är Winther Jörgensen & Phillips (2000, 7) som beskriver begreppet diskurs utifrån att det är; “en idé om att språket är strukturerat i olika mönster som våra utsagor följer när vi agerar inom olika sociala domäner” (ibid). Gemensamma drag som kan återfinnas i olika försök att definiera diskurs, är att de åsyftar någon form av social praktik som har att göra med språkanvändning i ett visst konkret sammanhang. Sociala praktiker innebär processer som innefattar människor som interagerar. Det är interagerande som handlingsmönster människor emellan som är intressant och vilka mer eller mindre regelstyrda mönster dessa följs (Bergström

& Boréus 2000, 17)

Börjesson (2003, 19) menar att diskurser representerar eller gestaltar verkligheten, samtidigt som diskurser illustrerar världen genom fokus på tyngdpunkter och givande av selektiva skildringar.

Bergström & Boréus (2000, 223) menar att diskursdistinktionen kan ses som antingen snäv eller vid. I vår studie så kommer vi att använda oss av diskursteori, varpå denna faller inom ramen för en mer snäv distinktion. Om diskurs betraktas som snäv, hur ska skillnaden mellan text och

diskurs förstås? Författarna menar vidare att diskurs i detta sammanhang ska betraktas som interaktion, dvs. relationen mellan text och avsändare. Denna distinktion är således en utgångspunkt även i denna studie.

Det är oundvikligt att i ett avsnitt om diskurs inte nämna den franske filosofen och idéhistoriken Michel Foucault som är en förgrundsgestalt inom begreppet. Den diskursanalys som används i samhällsvetenskap och humaniora finns i olika inriktningar, men de har alla gemensamt att de är genomgående påverkade av Foucaults historiska studier och diskursidéer, menar Borés (2011, 152) Hans centrala tankegångar som kan relateras till vårt diskursanalytiska perspektiv diskursteori är det som kommer att nämnas. I detta avsnitt kommer dock han att nämnas översiktligt, vilket kanske uppfattas som trivialt. Det är dock relevant att lyfta några utvalda och avgränsade delar ur hans teoretiska perspektiv, då hans teorier om diskurser har varit banbrytande inom flertalet vetenskapliga discipliner i modern tid. Foucault (1926-1984) betraktade diskurs som ett uttryck som gestaltade hur en viss språklig kategorisering förhöll sig till ett visst objekt och hur sättet att beskriva objektet (exempelvis genom att betrakta hur det språkligt framställs) är centralt för hur vi förstår eller uppfattar objektet. Således uppstår en version av objektet och denna version konstituerar detta objekt (Bryman 2008, 474).

Foucault menar att kunskap inte enbart är en avspegling av verkligheten. Sanningen är diskursivt konstruerad, beroende på vilken kunskapsregim så kan sant och falskt vara olika i sina former.

Foucault syftade vidare till att kartlägga strukturer i de olika kunskapsregimer för att överhuvudtaget kunna förstå vad som betraktas som sant och falskt. (Winther & Jörgensen 2000, 20). Diskursteorin delar Foucaults uppfattning om att sanningen är diskursivt konstruerad, men fokuserar snarare på de språkliga uttrycken och hur dessa gestaltar en social verklighet. En annan skillnad mellan Foucault och diskursteorin är att den senare menar att alla sociala fenomen ska behandlas diskursivt, relationen mellan det diskurs och icke-diskurs är inte lika gränsdraget (Börjesson & Boréus 2005, 314).

4.1.2 Diskursteori

Det finns flertalet inriktningar inom diskursanalys. I denna studie kommer Laclau & Mouffes diskursteori (se Laclau & Mouffe 1985, Winther Jörgensen & Philips 2000 samt Bergström &

Borés 2005) att användas som utgångspunkt i diskursanalysen. De två sistnämnda författarna presenterar diskursteori och ger förslag på hur detta kan användas i bruk, då de menar att Laclau

& Mouffe inte ger några riktlinjer för hur diskursteorin kan tillämpas. Genom att förena och komplettera dessa två verk så har dessa huvudsakligen använts för att tillämpa diskursteorin i

denna studie. I detta avsnitt så kommer först begreppet diskursteori att förklaras och redogöras i relation till denna studie. Centrala begrepp kommer vidare att diskuteras för att underlätta förståelsen för hur diskursteorin vidare kommer att användas som metod i datainsamlingen.

Laclau & Mouffe (1985) menar att diskurs som begrepp handlar om att undersöka hur vi skapar verkligheten. Det handlar alltså inte om att kartlägga en objektiv verklighet, vilket de menar är omöjligt. Samhälle och identitet, likväl som språket, är inte helt bestämd, utan flytande och föränderlig. Det handlar om att i en analys se hur verkligheten skapas och inte vilka grupper som ingår i verkligheten.

Diskursteorin syftar till en förståelse av att se det sociala som en diskursiv konstruktion, i vilken alla sociala fenomen kan analyseras med hjälp av diskursanalytiska verktyg. Den centrala tankegången i diskursteorin är att betydelsen av sociala fenomen aldrig kan slutgiltigt bestämmas, de är ständigt föränderliga, vilket ger upphov till social strid om begreppet och dess definition av samhälle och identitet, menar Winter Jörgensen & Phillips (2000, 31).

Inom diskursteorin så kan man utläsa att den har influerats av huvudsakligen tre traditioner, nämligen språket som teckensystem, hermeneutik och marxism. (Bergström & Boréus 2005, 315ff ). Det är emellertid huvudsakligen perspektivet språket som teckensystem som har använts för att konstruera analysverktyget, så för att avgränsa detta avsnitt så kommer det perspektivet att huvudsakligen förklaras. Däremot förekommer även aspekter av de två andra traditionerna i analysavsnittet när empirin undersöks.

Det lingvistiska perspektivet i diskursteori bygger på den schweiziske lingvisten Ferdinand de Saussure idé om språket som teckensystem. Detta innebär att en term/uttryck inte har någon given innebörd. Här särskiljs uttrycket som är en beteckning/namnet och innehållet, det betecknade (ibid). Tillsammans så bildar uttrycket och innehållet ett tecken. Tecknen i sig kan ses som en social konstruktion och är öppna för tolkning, diskursanalysen intressera sig för hur denna betydelseskapande process framkommer, dvs. när tecken får mening. Diskursen mångtydighet belyses när man talar om begreppet element. Detta begrepp innebär de tecken som är ständigt utsatta för en kamp och som blir mångtydiga. I t.ex. politiska diskurser kan en sådan vara tecknet demokrati. Laclau & Mouffe betecknar element som är särskilt öppna för flera betydelser för flytande signifikanter (ibid, 316). I relation till vår studie, med ovanstående som utgångspunkt i följande resonemang, så kan elementet “svensk” vara mångtydigt i den nationella diskursen och således utgöra en flytande signifikant. Elementet utsätts för en kamp om vad det egentligen kan

betyda. Det är emellertid viktigt att poängtera att det finns flertalet möjliga element som kan falla inom ramen för en sådan kategori.

Ett angreppssätt som kan genomföras utifrån diskursanalys är att skapa ekvivalenskedjor. Detta är ett analysverktyg i denna studie. Detta innebär att ett visst element får en betydelse om det sätts i relation till en ett motsatt element. Detta kallas också distinktion. Dessutom klassificeras detta utifrån att dessa element har en positiv eller en negativ funktion vilket betyder att de avspeglar funktionen ett visst element besitter. Den förras funktion visar på en samstämmighet och den senare visar på en opposition mellan elementet. Notera att här sker betydelsetillskrivningen. Inom nationell diskurs, givet att detta handlar om en svensk kontext, kan ett positivt element vara

“Sverige” och “hembygd” samtidigt som att andra element som ställs emot nationell diskurs kan förekomma, exempelvis “Norge” eller “norsk”, vilket i detta exempel får betraktas som element vilka förefaller ligga utanför nationell diskurs med avseende på Sverige. (ibid, 318)

Hermeneutik är den andra traditionen som har influerat Laclau & Mouffes diskursteori. Detta innebär att man tar avstånd från uppfattningar att studera exempelvis den nationella diskursen som något objektivt, dvs. som något som kan betraktas som en samling fakta som sedan observeras och kan förstås. Vidare avvisas också språket som en representant av verkligheten utan endast som ett resultat av språkliga överenskommelser, t.ex. vad som kan betraktas som sant eller falskt. Utifrån detta så diskuteras begreppet artikulering, vilket är ett händelseförlopp där en social praktik skapar en viss relation mellan olika element. (ibid) Artikulering kan således visa på hur något yttras och inte endast att något yttras.

Marxismen är den tredje traditionen, vilket i avseende på diskursteori innebär ett synsätt på en grundläggande konflikt mellan diskurser, närmare bestämt antagonism. Den sociala tillvaron ska betraktas i termer av konflikt med avseende på meningsskapande på språklig nivå, vilket tidigare har framgått i redogörelserna av element och flytande signifikant. Det pågår alltså en meningsskapande strid, en konflikt, på den språkliga nivån. (ibid, 319)

När en konflikt i diskurs betraktas som icke utmanad av andra diskurser, benämns detta som hegemoni. Det innebär att en viss diskurs betraktas i allt större grad som objektiv och har en särskilt maktposition i relation till andra diskurser.

4.1.3 Nationell diskurs

I denna studie kommer nationell diskurs att definieras som en svensk diskurs i läromedel. I studien kommer emellertid både termerna svensk diskurs samt nationell diskurs att användas.

Diskursen kommer sedermera att förstås som en diskursiv konstruktion, vilket innebär att nationell diskurs i denna studie uppmärksammas som flytande och föränderlig och inte som något stabilt och konstant.

Anderson (1991) och Persson (2005, 29) menar att nationalstater är ett förhållandevis nytt fenomen, för att första bildandet av dessa så behöver man bara blicka tillbaka till 1700-talet, då människors liv i Europa istället var organiserade kring furstendömen och byar. Utifrån detta så kan en rimlig slutsats vara att nationell diskurs likväl är ett förhållandevis nytt fenomen, som grundar sig på vad Anderson (1991, 21) vidare menar med att nationen är en föreställd gemenskap. Delvis har det att göra med att nationalstater är ett relativt nytt fenomen men författaren utvecklar detta mer ingående och menar också att nation och nationalitet är en föreställd gemenskap eftersom att majoriteten av denna gemenskap aldrig har med varandra att göra men ändå upprätthåller ett medvetande om en särskild gemenskap. Winther Jörgensen &

Phillips (2000, 166f) redogör för att nationell diskurs utgår från idén att det är något som särskiljer de olika länderna ifrån varandra, utifrån att de har olika historia och kultur. Det är en bild av en nationell identitet, som står i relation till andra nationella identiteter. Enligt

diskursteorin uppfattas nationell identitet som något relationellt konstituerat, vilket innebär att exempelvis “svensk” och “svenskhet endast existerar för att den går att särskilja från andra nationella uttryck som “dansk” och “danskhet”. Det är något “annat” som man särskiljer sig ifrån och därav uppstår en konstruktion. Genom det relationella kan det bildas olika relationer mellan

“vi” och “dem”, för att förtydliga olikheterna. Men denna bild är inte konstant, då den kan förändras beroende på vem vi jämför oss med (ibid). Detta hänger också ihop med att diskursen är diskursivt konstruerad.

När nationell diskurs analyseras är det viktigt att uppmärksamma gruppbildning, hur

gemenskaper konstitueras. En gruppbildning innebär en reducering av möjligheter. Människor som ingår i dessa grupper som konstituerats har något som de kan identifiera med varandra som är relevant för gruppen. Samtidigt som de utesluter motpolen, “den andre”. De skillnader som finns inom en grupp ignoreras. En gruppbildningsprocess etableras genom ekvivalenskedjor, alltså att motsatsförhållanden uppstår mellan tecken. På det sättet bildas en grupp, exempelvis när människor identifieras som invandrare i relation till svenskar i Sverige.

Trots att dessa människor har olika bakgrunder och i grunden kanske identifiera sig själva som någonting annat, exempelvis som svenskar, så blir de betraktade som en homogen grupp invandrare i förhållande till det svenska. Det leder till att människor som har en utländsk bakgrund representerar hela gruppen invandrare, som en avgränsad enhet. Detta sker vidare i olika domäner i samhället (Winther Jörgensen & Phillips 2000, 51).

Representation i gruppbildningsprocessen är en viktig del, för att kunna belysa att gruppen finns.

Då grupper inte är givna på förhand och i det sociala existerar grupper först när någon/några uttrycker sig om gruppen eller talar för gruppens vägnar. Denna gruppbildning ingår i en kamp om hur samhället presenteras, eller att det medför hur människor delas in i grupper enligt olika samhällsbilder. Vilken av de olika samhällssynerna som får genomslag påverkar

gruppindelningarna som därav påverkar våra handlingar. Om vi exempelvis upplever att en klasskamp finns i samhället, eller att olika människor tillhöra olika grupper, så påverkar det gruppindelningen och handlingarna (Winther Jörgensen & Phillips 2000, 53).

Identitetsskapande är en annan aspekt att förhålla sig till när nationella diskursen ska studeras. En identitet är någonting som tilldelas eller antar genom förhandlingar i olika diskursiva processer.

Det innebär att identiteten skapas genom en relationell process beroende på vilken diskurs, för att förklara vad hen är och inte är. Men identiteten är inte fast utan likt diskurserna är de föränderliga (Winther Jörgensen & Phillips 2000, 51).

Med ovanstående som utgångspunkt så kommer våra utformade kategorier svensk tillhörighet svenska levnadsvillkor ge oss möjlighet att systematisera de flytande signifikanterna inom nationell diskurs och därefter kan ekvivalenskedjor konstrueras i analysen för att ge de flytande signifikanterna betydelsetillskrivningar. Detta kommer att exemplifieras mer ingående i avsnitt 6.

5. Syfte och frågeställningar

Syftet med föreliggande studie är att undersöka hur svensk diskurs i läromedel diskursivt konstruerar svensk tillhörighet och svenska levnadsvillkor och hur detta framställs i fyra samhällskunskapsläromedel för gymnasieskolan. Eftersom att denna studie använder diskursanalys som teori och metod, så kommer ovanstående begrepp att konkretiseras och benämnas i diskursanalytiska termer, samt att de ses som en del av nationell diskurs med

utgångspunkten att diskursen är en diskursiv konstruktion. Frågeställningen vi ämnar besvara är således;

 Hur konstrueras svenskhet diskursivt i de utvalda läromedlen?

6. Metod och material

I detta avsnitt om metod så presenteras diskursteori utifrån att det är den metodologiska utgångspunkten i denna studie. Sedan presenteras hur diskursteorin har använts i analysen. I relation till detta konkretiseras analysverktygen och presenteras hur detta har tillämpats i undersökningen av empirin. Därefter diskuteras metodens praktiska förtjänster och dilemman denna metod kan medföra. Avslutningsvis presenteras materialet för datainsamlingen och vilka urval och avgränsningar som har gjorts i denna studie.

6.1 Metod för databearbetning och analys

Metoden för denna studie är som tidigare nämnt, diskursanalys utifrån diskursteori. En central utgångspunkt i den diskursanalytiska teoribildningen är att språket betraktas som en skapare av den uppfattade verkligheten. Eftersom att diskursen anses som diskursivt konstruerad så är verkligheten och hur den uppfattas, beroende av hur diskursen framhäver och betydelsetillskriver verkligheten. Diskursanalys blir således en användbar metodologisk utgångspunkt när läromedel ska undersökas, då en fördel med metoden är att den bl.a. med förtjänst kan illustrera identitetskonstruktioner genom språkliga uttryck, menar Bergström & Boréus (2005, 357).

Nedanstående redogörelse visar hur metoden tillämpades utifrån Laclau & Mouffes diskursteori och detta tillvägagångssätt har inspirerats utifrån författarna Winther Jörgensen & Phillips (2000) som ger förslag på hur diskursteori i bruk kan användas i en konkret diskursanalys.

Utgångspunkten som även tidigare har nämnts är att diskurs ses som en diskursiv konstruktion samt ett huvudsakligt fokus på språket som teckensystem. Diskursteorin är som tidigare nämnt dels en teoretisk utgångspunkt men även en metodologisk utgångspunkt i denna studie. Den förstnämnda beskrevs i avsnittet om teoretiska utgångspunkter och den sistnämnda kommer att konkretiseras i detta avsnitt.

I närmandet av materialet var vi tvungna att sätta upp riktlinjer för hur tillvägagångssättet skulle gå till. Dessa riktlinjer var huvudsakligen våra kategorier som avgränsade vad vi skulle fokusera på i materialet samt våra analysverktyg som användes för att analysera materialet. Diskursanalys kräver en omfattande närläsning av det utvalda materialet, vilket har tillämpas i denna studie. Vi har läst igenom materialet flera gånger för att närma oss texterna i detalj. Den första läsningen var en översiktläsning för att få en blick av materialet och närvaron av en eventuell nationell diskurs.

Därefter tillämpades kategorierna mer konkret i samband med närläsningen för att uppmärksamma gestaltningen av dessa och sedermera tillämpades analysverktygen flytande signifikanter samt ekvivalenskedjor i relation till kategorierna.

Bakgrunden till analysen var att konstruera kategorier för att åskådliggöra och uppmärksamma nationell diskurs i materialet. När detta genomfördes så kunde flytande signifikanter i materialet uppmärksammas. Flytande signifikanter innebär element inom en diskurs som är särskilt mångtydiga. Exempel på sådana är “svensk” och “norsk” inom nationell diskurs. Dessa element kan sedermera inte förstås enskilt, utan de måste betraktas i relation till andra element, vilket innebär att det är i den processen elementen får sin betydelsetillskrivning. För att illustrera hur denna betydelsetillskrivning av de flytande signifikanterna går till, så konstruerades ekvivalenskedjor, vilket innebär att dessa får sin betydelse genom distinktioner. Ekvivalenskedjor ger således flytande signifikanter en viss betydelse beroende på hur element kopplas samman. Att konstruera ekvivalenskedjor är ett vanligt tillvägagångssätt i diskursanalys, vilket också är analysverktyget i denna studie tillsammans med flytande signifikanter. Nationell diskurs uppmärksammades i texterna genom avgränsas med våra utformade kategorier samt att diskursen sågs som en tillfällig tillslutning, vilket innebär utifrån Winther Jörgensen & Phillips (2000, 36) att diskursen fixerar betydelsen på ett visst sätt, men betydelsefixeringen är inte så för alltid, den är inte konstant eller slutgiltig. Betydelsefixeringen påverkas av hur artikulationer sker och dessa kan se annorlunda ut från fall till fall. Beroende på hur de flytande signifikanterna artikuleras så ges en betydelsefixering av nationell diskurs vid ett givet tillfälle. Utgångspunkterna i diskursteorin för denna studie var att betrakta de språkliga uttrycken som avspeglar nationell diskurs i utsagorna som diskursivt konstruerade vilket innebär att dess betydelse inte slutgiltigt kan fixeras, vilket ger upphov till ständig social strid om definitioner som utsagorna konstruerar. Den andra utgångspunkten som var att tillämpa språket som teckensystem vilken kan fungera som teoretisk ram för analysverktygen flytande signifikanter och ekvivalenskedjor, genom att sträva efter att skapa entydighet i dessa utsagor och hur de kan förstås. Målet är således inte att illustrera vad som framställs i empirin, utan genom att sträva efter att skapa en entydighet i den diskursiva konstruerade verkligheten så kan studien spegla hur empirin framställer denna verklighet med hjälp av diskursteorin och i synnerhet språket som teckensystem.

6.2 Metoddiskussion

Syftet med studien är, som tidigare har beskrivits, att undersöka hur svensk diskurs i läromedel diskursivt konstruerar svensk tillhörighet och svenska levnadsvillkor och hur detta framställs i fyra samhällskunskapsläromedel för gymnasieskolan. Metoden för studien är en kvalitativ och en induktiv sådan och datainsamlingsmetoden är som tidigare nämnt, en diskursanalys som särskilt utgår från diskursteorin.

När en diskursanalys av dirskusteoretisk karaktär genomförs är det viktigt att reflektera över förtjänster en sådan analys medför men även hur tolkningarna av materialet i analysen kan problematiseras. Generellt kan diskursanalys vara användbart för att studera samhällsfenomen samt maktförhållanden, utifrån idén att språket formar uppfattningar om verkligheten. Esaiasson m.fl. (2007, 240) menar att diskursanalys utifrån ett metodologiskt perspektiv kan uppmärksamma aspekter av samhällslivet som annars tas för givna och som kan vara svårare att genomföra med systematiska empiriska undersökningar. Dessutom så är diskursanalys ett lämpligt angreppssätt när språkets betydelse i texter och hur sådana yttranden kan förstås. Det sistnämnda är särskilt i linje med vad denna studie har som intresse. Däremot så finns det alltid ett subjektivt inslag från forskarens sida i tolkningen av materialet vilket är viktigt att uppmärksamma. Beroende på vem som utför en diskursanalys så finns det en risk att utsagor tolkas olika. Detta kan således innebära ett reliabilitetsproblem när denna metod används, vilket innebär att de subjektiva inslagen metoden innebär kan leda till att tillförlitligheten kan ifrågasättas. Detta är överlag ett dilemma med diskursanalys som metod. Liknande som ovan, nämner Bolander & Fejes (2015, 94) att forskaren inte är fristående från en diskurs, det går inte att omfamna en roll utanför diskursen och analysera den på avstånd. Forskaren är istället ett subjekt bland allt annat som faller inom ramen för diskursen. För att bibehålla en hög reliabilitet i studien så har vi gemensamt går igenom allt material enskilt och sedan diskuterar vi och jämför våra respektive resultat för att eventuella slarvfel uppmärksammas. Vi anser att det är en styrka ur denna synpunkt att arbeta två stycken med examensarbetet, då detta examensarbete ständigt har två perspektiv på materialet som i detta avseende kan vara fördelaktigt. När det gäller validitet så menar Bryman (2008, 351f) att man mäter det man avser att mäta. Författaren menar vidare att eftersom kvalitativa undersökningar inte strävar efter att mäta så blir frågan som rör validitet inte det huvudsakliga intresset i kvalitativa studier. I relation till diskursanalys så blir validitet något problematiskt, då diskursanalysen är ett socialkonstruktionistiskt perspektiv vilket innebär att det inte finns några ”sanningar”. Kraven på vetenskaplighet minskar dock inte, men forskning som har en socialkonstruktionistisk utgångspunkt problematiserar verkligheten och sanningen och

vilken roll vetenskapen har i det hela, vilket leder till att giltighets- och validitetskravet verkligen drivs till sin spets (Johansson 2006). Med avseende på etiska överväganden så erhåller Vetenskapsrådet forskningsetiska principer som gäller inom forskning på de humanistiska- samhällsvetenskapliga disciplinerna. Dessa fyra forskningsetiska principer har som syfte att skydda personer som bidrar i något avseende med känslig information till forskningsmaterial och forskningsmaterial till en studie. Denna studies material är läromedel vilka inte faller inom ramen för beaktandet av dessa forskningsprinciper, då studiens material inte utgörs av människor.

6.3 Material, urval och avgränsningar

Materialet för denna studie är fyra läromedel från två förlag, Liber AB och Gleerups utbildning AB. De utvalda läromedlen är dessutom utgivna efter att Läroplan, examensmål och gymnasiegemensamma ämnen för gymnasieskolan 2011 (se Skolverket 2011) inträdde, vilket innebär att de är anpassade efter den senaste kursplanen för samhällskunskap på gymnasiet. Detta innebär sedermera att resultatet av studien kan fånga en samtida bild av hur svenskhet diskursivt konstrueras i samhällskunskapsläromedel. Undersökningen speglar således endast utsagor som förekommer i de undersökta läromedlen. Det är därför viktigt att poängtera att slutsatserna bör beaktas med försiktighet och dessa säger ingenting om generaliserbara mönster som kan appliceras på andra läromedel utanför undersökningen. Nedan presenteras materialet för datainsamlingen, dvs. de analyserade läromedlen. Dessa läromedel har valts som ett representativt urval, de är utgivna av två stora läromedelsförlag med lång tradition av att publicera läromedel.

Läromedlen är skrivna av olika författare samt utgivna av två väletablerade läromedelsförlag, vilket möjligen kan ge olika perspektiv och nyanser av materialet. I urvalsprocessen av materialet har vi inte tagit hänsyn till kön, etnicitet, ålder eller liknande aspekter i valet av författarna till läromedlen. Urvalet har grundat sig på att läromedlen är utgivna av två väletablerade läromedelsförlag, författade av olika författare samt att de är utgivna och anpassade till den aktuella läroplanen Lgy11. Utbudet på Uppsala universitetsbiblioteket har till viss del också legat till grund för urvalet.

6.3.1 Presentation av läromedlen

Nedan kommer en presentation av vilka läromedel som har undersökts. Därefter presenteras vilka avsnitt som har undersökts i läromedlen.

Arena 123 - samhällskunskap för gymnasiet (2011). Lars-Olof Karlsson. Gleerups utbildning AB

Läromedlet är författat av Lars- Olof Karlsson vilken inte presenteras ingående i läromedlet.

Under rubriken förord (Karlsson 2011, 3) så nämns bokens titel “Arena” fram som en metafor för samhället. Detta förklaras vidare genom att det är på arenan vi lever, där allt som vi kallar politik, ekonomi och kultur utspelar sig (ibid). Läromedlet beskrivs vidare som att det kan utgöra en stabil grund som en ämnesmässig bredd i underlaget för undervisningen. Läromedlets innehåll är konstruerat utifrån läroplanen Lgy 2011. Det nämns också att en ambition till skapandet av detta läromedel var att det skulle kunna bidra med kunskaper och verktyg för att inspirera till fortsatta studier på högskolenivå inom samhällsvetenskapliga ämnen (ibid). På baksidan av läromedlet så beskriver författarna att Arena ger verktygen för att kritiskt och självständigt kunna reflektera över fakta och värderingar.

Reflex 123 - Samhällskunskap för gymnasieskolan (2012). Hans Almgren, Stefan Höjelid

& Erik Nilsson. Gleerups utbildning AB

Detta läromedel är författat av Hans Almgren, Stefan Höjelid och Erik Nilsson. Författarna presenteras vidare att dem är lärare med erfarenhet från klassrummet. Under rubriken “Till eleven” så presenteras ämnet samhällskunskap och vilken roll denna lärobok kan spegla i elevens kunskapsprocess. Exempelvis nämns att;

“Läroboken hjälper dig att få grunden, översikten och sammanhangen. Den vill underlätta för dig att komplettera den kunskap som du får i det verkliga livet; som samhällsmedborgare…” (Almgren, Höjelid & Nilsson 2012, 5)

Vidare poängterar författarna i inledningstexten att läromedlet följer de kursplaner som regeringen beslutade om 2010 (ibid).

Samhällskunskap 1,2 och 3. (2013). Daniel West & Uriel Hedengren. Liber AB.

Författarna till detta läromedel heter Daniel West och Uriel Hedengren. I avsnittet “förord” West

& Hedengren (2013, 8) så inleds detta med att författarna nämner att vi lever i en tid då gränser mellan länder alltmer suddas ut. Globaliseringen torde vara det som genomsyrar hela förordstexten. Att samhället är komplext på grund av globaliseringen och dess konsekvenser, utmaningar samt möjligheter avspeglas även när författarna diskuterar när de nämner “vad är det vi ser, vart är Sverige, Europa och resten av världen på väg?” (ibid). Efter denna inledning

fortsätter texten med att nämna att kunskap är det centrala om man ska leta efter svaren på dessa komplexa frågor, eller åtminstone komma en bit på vägen i sökandet av svar. Författarna nämner att läromedlet är utformat för att eleverna ska ta sig igenom sina gymnasiestudier men även att innehållet kan hjälpa eleverna att ta ställning i olika samhällsfrågor (ibid).

Vårt samhälle - Samhällskunskap 1,2 och 3 (2014). Gunilla Rundblom & Leif Berg. Liber AB.

Läromedlet är författat av Gunilla Rundblom och Leif Berg. Under rubriken “Några ord till läsaren” presenteras läromedlet av författarna. De nämner att läromedlet innehåller fakta om viktiga samhällsområden. Fortsättningsvis förklarar författarna att läromedlet “vill stimulera läsaren till att tänka efter, diskutera, ta ställning och våga stå upp för sin ståndpunkt” Rundblom

& Berg (2014, 7). Avslutningsvis nämns att läromedlet ger underlag för bra övning inför kommande studier. På baksidan av boken så förklaras det att läromedlet förmedlar synsätt och värderingar som kan åskådliggöra för hur komplext samhället är. Slutligen på baksidan av läromedlet så presenteras författarna genom att de har arbetat många som lärare samt skrivit flertalet läroböcker.

Undersökta kapitel i läromedlen

Läromedlen kommer sedermera inte att undersökas i sin helhet, utan utvalda kapitel kommer att undersökas, vilka behandlar likartade aspekter. Våra kategorier som är svensk tillhörighet och levnadsvillkor utformades för att göra avgränsningar i materialet och speglar innehållet i de undersökta kapitlen. Kapitlen i läromedlen är totalt sex stycken. Dessa kapitel heter följande:

 “Individen i samhället”

 “Arbetsmarknad och näringsliv”

 “Individen och identitet”

 “Jobben och arbetsmarknaden”

 “Att leva i samhället”

 “Arbete och näringsliv”

De flesta av dessa kapitel i läromedlen har som ovan illustrerar, liknande namn. Dessutom förekommer de två sistnämnda som kapitel i två av de undersökta läromedlen. Anledningen till att endast dessa utvalda kapitel studeras och inte böckerna i sin helhet, är en medveten avgränsning i denna studie som bl.a. grundar sig på studiens tidsbegränsning. Däremot vore det

intressant att se en mer omfattande forskning som undersöker läromedlen i sin helhet i framtida studier, men det ligger bortom denna studies ramar.

7. Analys och redovisning av empiri

I följande avsnitt kommer analys och redovisning av empirin att presenteras. De utsagor ur empirin som kommer att presenteras är sådant som vi har bedömt som representativa utifrån från syftet och frågeställningen och som således har hjälpt oss att besvara vår frågeställning. Dessa utsagor i empirin kommer att redovisas i citatform, därefter följer en analys med hjälp av våra analysverktyg av respektive utdrag ur empirin. Våra tidigare nämnda avgränsade diskursteoretiska begrepp för diskursanalys, vilka är flytande signifikanter samt ekvivalenskedjor har använts som analysverktyg för analysen. Dessutom kommer kategorierna som har använts för att göra urval i materialet att synas som underrubriker, för att läsaren enkelt ska kunna orientera sig i avsnittet utifrån dessa. Detta ger dessutom strukturen i detta avsnitt en fördelaktig layout. Först så kommer analys och redovisning av empirin utifrån analysverktyget svensk tillhörighet att redovisas och därefter så kommer utifrån samma upplägg analysverktyget svenska levnadsvillkor att redovisas.

7.1 Svensk tillhörighet

I kapitlet Individen, samhället och kulturen i läromedlet Samhällskunskap 1,2 och 3 (West & Hedengren 2013, 69) så framkommer i nedanstående utdrag ett exempel på hur “vi och dem” konstrueras i reflektioner över ett “vi och dem”-tänkandet genom att uttryckligen beskriva att dessa i “många fall” inte är problematiska. Dessa fall exemplifieras sedermera utifrån diverse idrottssammanhang:

”I många fall är “vi och dem” -tänkandet inget större problem. Ett exempel kan vara den gemenskap många svenskar känner när det är OS eller VM och man håller på “våra”

svenska idrottare och håller tummarna för att “de andra” ska misslyckas” (ibid, 75)

I ovanstående utdrag så får den flytande signifikanten “svenskar” sin betydelsefixering genom att ekvivaleras med elementen “svenska idrottare” och “gemenskap” som båda fyller en positiv funktion i ekvivalenskedjan samt att detta förstärks genom artikulationen “våra”. “De andra”

intar en opposition i ekvivalenskedjan mot tidigare nämnda element och får en negativ funktion, vilket innebär att genom att benämnas “de andra” vilket uttryckligen särskiljer sig från “svenskar”

så faller dessa utanför nationell diskurs.

Några sidor senare i samma kapitel så återkommer en “vi och dem”-framställning i texten. I detta fall handlar det om reflektioner kring seder och bruk och att dessa ser annorlunda ut. Det intressanta i nedanstående utdrag är att man utgår från “vi i Sverige” i exemplifieringen av hur seder och bruk kan uppfattas. Detta visar möjligen på ett något etnocentriskt förhållningssätt i texten.

“På samma sätt som vi i Sverige kan tycka att andra har konstiga seder och bruk, tycker andra, med samma självklarhet att det är vi som är de konstiga”. (ibid, 80)

Den flytande signifikanten “Sverige” får sin betydelsetillskrivning genom att artikuleras med “vi”

som förstärker att det utgör Sverige samt i opposition mot “andra”, vilka utesluts i den nationella diskursen. Det exemplifieras dock inte vilka “andra” är, men det är en tydlig gränsdragande linje kring vilket som faller utanför den nationella diskursen. Artikulationen “konstiga” med avseende på seder och bruk, visar en förstärkning i tillslutningen. I läromedlet Vårt samhälle - Samhällskunskap 1,2 och 3 av Rundblom & Berg (2014) så förekommer likväl aspekter av “vi och dem”-teman i kapitlet - Att leva i samhället (ibid, 150) där invandrare och dess etablering i det svenska samhället diskuteras. Trots att det konstateras i nedanstående redogörelse att personer som har invandrat till Sverige, bildat familj och fortfarande bor kvar i Sverige, så förekommer alltså tendenser till “vi och dem”-aspekter i texten. Detta framkommer i nedanstående utdrag:

”Så småningom lärde de sig svenska. Många bildade familj och bor fortfarande kvar i Sverige. Dessa invandrare blev till stor nytta för industrin och hela ekonomin i Sverige, som nu utvecklades snabbt.” (Ibid, 184)

Genom att den flytande signifikanten “de” ekvivaleras i samstämmighet med “invandrare” sker här en betydelsetillskrivning som något som inte tillhör nationell diskurs. Det nämns dessutom att de fortfarande bor kvar, men inget om någon form av uttrycklig inkludering av dessa element med avseende på svenska aspekter, utan de särställs således istället som något nationell diskurs.

Med avseende på gruppbildning så är det likväl som “vi och dem”-tänkandet något som förekommer återkommande i det undersökta materialet, framförallt i relation till aspekter som rör invandring. Dessa två teman påminner om varandra i stor utsträckning. Gruppbildning är dock något som kan förekomma i fall där ett uttryckligen “vi och dem”-fenomen saknas. I nedanstående utdrag som framkommer lite längre i texten så får afrikaner som en homogen

grupp representera “vissa invandragrupper” genom att de exemplifieras inom den gruppbildningen:

”Bland vissa invandrargrupper är arbetslösheten mycket hög. Afrikaner har till exempel svårt att få arbete, trots att många är välutbildade.” (Ibid, 187)

Ovan så ekvivaleras “invandrargrupper” i relation till “afrikaner” och får en negativ funktion i ekvivalenskedjan i relation till nationell diskurs. “Invandrargrupper” hade kunnat tillskrivas något i form av en annan definition som inte särskiljer det mot “svensk” men ekvivaleras och får således en betydelsefixering genom att särskiljas från nationell diskurs. Dessutom så tillskrivs gruppen “afrikaner” som en homogen grupp som är särskilt utsatta för en exkludering på arbetsmarknaden av invandrargrupperna. Under nästa sidouppslag i läromedlet så blir gruppbildningsprocessen tydligt levandegjord. I nedanstående utdrag så förekommer svenskar och främlingarna i relation till varandra. Dessutom förekommer “Vi och dem”-aspekter även i detta avseende för att vissa på skillnader mellan grupperna men även att dessa uppfattade skillnader succesivt avtog:

“En del svenskar var först lite misstänksamma mot de mörkhåriga främlingarna, men det gick över. Invandrarna kom ju hit för att arbeta och var till nytta för Sverige. Att de var lite annorlunda gjorde inte så mycket. Vi är ju allihopa européer och är i grunden lika, kunde man säga.” (Ibid, 188)

I ovanstående utdrag ges ett historiskt perspektiv som handlar om arbetskraftsinvandringen till Sverige från europeiska länder under 1950-1960-talen. Ovan så får “svenskar” en betydelsetillskrivning genom att sättas i ekvivalent opposition mot “de mörkhåriga främlingarna”.

Detta artikuleras vidare genom utsagorna “att de var lite annorlunda gjorde inte så mycket” och

“vi är ju allihopa européer och är i grunden lika, kunde man säga.” I detta fall så sker en tillslutning av “svenskar” inom ramen för nationell diskurs medan “invandrarna” tillskrivs en uteslutning ur densamme. Dock är det intressant i ovanstående utdrag att en tendens kring en

“europeisk nationell diskurs” förekommer i utsagan i sista meningen, vilket möjligtvis visar på någon form av närmanden kring dessa två element emellan, dvs. svenskar och européer, trots att de särskiljs.

I läromedlet Reflex 123 - Samhällskunskap för gymnasieskolan (Almgren, Höjelid & Nilsson 2014) så förekommer, likväl som i tidigare läromedel, aspekter av gruppbildning och hur sådana processer

kan illustreras i texterna. I nedanstående utsaga så diskuteras den svenska bostadsmarknaden och i relation till att denna är segregerad:

“Det finns exempelvis belägg för att invandrare med arabiskklingande namn inte blir inbjudna till lägenhetsvisningar i samma utsträckning som personer med svenskklingande namn. Vissa personer bedöms alltså som mindre attraktiva hyresgäster och möter därför hinder när de vill flytta.” (ibid, 52-53)

“Svenskklingande namn” sätts i opposition till “arabiskklingande namn” när det handlar om inbjudande till lägenhetsvisningar. Genom artikulationerna “svenskklingande” och

“arabiskklingande” i relation till elementet namn så uppstår ett oppositionellt förhållande och tillsluter dessutom att namn som är “svenskklingande” faller inom ramen för nationell diskurs och “arabiskklingande” faller utanför denna. Detta förstärks också genom att elementet

“invandrare” i första meningen artikuleras med “arabiskklingande” med avseende på namn. I relation till det tidigare utdraget ur empirin så förekommer nästkommande utdrag på samma sida i läromedlet. Även här diskuteras den svenska bostadsmarknaden men i detta avseende fokus på i synnerhet invandrartäta områden och de Sverigefödda invånarna i området i relation till invånare med invandrarbakgrund:

“Det ska tilläggas att Sverigefödda invånarna i dessa stadsdelar/bostadsområden är en grupp som kännetecknas av att de ofta är ensamboende, har låga inkomster och ännu lägre utbildningsnivå än de invandrade invånarna i området”. (ibid)

I relation till utdraget ur empirin så nämns att vissa områden i Sverige är segregerade.

“Sverigefödda invånare” sätts i ekvivalent opposition till “invandrade invånare”. Således fyller den sistnämnda en negativ funktion i ekvivalenskedjan och en distinktion sker här där tillslutning inom nationell diskurs är tydlig.

I likhet med teman om gruppbildning och “vi och dem”-framställningar så förekommer även identitetskonstruktioner i det undersökta materialet. I läromedlet Vårt samhälle - samhällskunskap 1,2 och 3 av Gunilla Rundblom & Leif Berg (2014) så kan en sådan konstruktion utläsas ur kommande utdrag. I kapitlet Att leva i samhället så beskrivs hur “nya svenskar” har upplevt diskriminering i Sverige:

“Många av dessa nya svenskar har känt sig diskriminerade i Sverige. De säger ofta att svenskarna är svåra att få kontakt med, att svenskar är föraktfulla och inte släpper främlingar inpå sig.” (ibid, 188)

Ovanstående exempel torde dessutom vara ett unikt utdrag ur empirin. De två flytande signifikanterna “svenskar”, som artikuleras med “nya”, samt “Sverige” ekvivaleras i relation till varandra, vilket inkluderar dessa i nationell diskurs. Det sker ingen tillslutning eller uteslutning ur diskursen vilket indikerar att båda tillskrivningarna faller inom ramen för diskursen i detta utdrag.

I läromedlet Arena 123 - samhällskunskap för gymnasiet (Karlsson 2011) så framställs även aspekter som kan relateras till identitetskonstruktioner i kapitlet individen i samhället (ibid 14) och utdraget visar kulturella aspekter som ligger till grund för att forma individen i ett avsnitt som behandlar individen i samhället Sverige:

“Vi är inte födda med vår kultur, den lär vi oss genom att växa upp i. Man brukar säga att individen genomgår en socialisering, blir en del av kulturen och samhället. Kultur är ett ord som från början betyder odling. Det är alltså motsatsen till natur, det som människan inte har påverkat, det som är vilt. Vårt sätt att leva, vår kultur är en av de faktorer som knyter oss till ett samhälle.” (ibid, 19)

I ovanstående exempel så uttrycks “vår kultur”, vilken rimligtvis syftar på en svensk kontext utifrån att utsagan använder pronomen “vår”, vilken sedan beskrivs genom att vi lär oss den genom en process vilken är uppväxten. “Vårt” knyts samman med flytande signifikanter som kultur och levnadssätt och tillskriver dessa i en svensk kontext genom att använda pronomen vid återkommande tillfällen. Lite senare i texten så diskuteras majoriteten och kultur kring vad som utgör normen. Detta visar på en identitetskonstruktion som framträder i dessa utsagor. Dessa aspekter förekommer i tre nedanstående utsagor och verkar vara ett genomgående tema i denna del av det undersökta materialet. Nedanstående utdrag ur empirin åskådliggör detta genom följande utsaga:

“Majoritetens kultur brukar man säga utgör normen, dvs. det normala i betydelsen det vanliga, det man först tänker på. Om man är utomlands och får frågan: Hur är en typisk svensk? skulle de flesta av oss beskriva normen. Det är dock inte alltid självklart vad som utgör normen.” (ibid, 20)