Diskussion

Utifrån de genomförda intervjuerna var Pebbe, Irene, Birgitta, Toni, Peter och Ella fullt övertygade om att transspråkande är positivt för deras elever. De beskriver det som ett förhållningssätt där läraren ska ha ett öppet klimat i klassrummet. Klimatet präglas av att alla språk har samma värde och att man ska ta tillvara på elevernas språkliga resurser. Lärarna betonade att de använder sig av transspråkande strategier som leder till språkutveckling i det första och andra språket samt förstärkning av elevernas identitet. Detta avspeglas i hur några av de intervjuade lärarna planerar grupparbetet och hur de involverar vårdnadshavarna i undervisningen. Lärarna betonar även att transspråkande är ett förhållningssätt snarare än en metod. Detta stämmer överens med tidigare forskning av Karlsson,

33

Nygård Larsson och Jakobsson (2018) vilket innebär att resultatet av studien visar att det är av betydelse att elevernas språkliga resurser uppmuntras, motiveras och att båda språken kombineras vilket i sin tur leder till att eleverna lär sig nya ord samt får ett djupare förståelse av ordens betydelse.

Irene hade ett positivt förhållningssätt till transspråkande. Dock hade hon även som krav att eleverna ska kunna tala, läsa och skriva på sitt modersmål för att det skulle anses som en effektiv strategi.

Läraren anser att elever ska ha hög kognitiv kunskap inom modersmålet för att hon ska kunna använda sig av de transspråkande strategierna i sin undervisning. Irene tillåter elever med hög kognitiv kunskap att diskutera på modersmålet under hennes genomgångar. Dock tycker hon att det är utmanande att tillåta elever med låg kognitiv kunskap inom sitt modersmål att göra likadant. Detta stämmer med vad García, redovisar i forskningsresultat om lärare som har ett positivt intryck till transspråkande som förhållningssätt men som inte känner sig bekväma med att använda sig utav det. Forskarna menar att det beror på att lärare inte är tillräckligt kunniga om var eleverna befinner sig kunskapsmässigt samt att de brister i deras kunskaper inom de pedagogiska strategierna. Vidare skriver Svensson (2016) om lärare hamnade i en situation där de inte vet hur de bör stödja eleverna med sitt förstaspråk bör lärare skapa språkgrupper uppdelade i hög- respektive låg kognitiv nivå med möjlighet till samplanering med modersmålslärare. I detta fall saknar Irene kunskapen kring att skapa språkgrupper i klassrummet vilket är en del av de transspråkande strategierna. Detta går ihop med Svensson (2016) som betonar att läraren bör skapa språkgrupper där alla elever med samma modersmål samarbetar, diskuterar på första språket och sedan redovisar för klassen på andra språket. Forskarna menar att med denna strategi får eleverna djupare ämnesförståelse.

Jones och Nils är två lärare som är emot transspråkande och motiverar detta med att inblandning av flera språk i undervisningen förvirrar elever och inte gynnar deras inlärning. De menar att svenska skolor har enspråkiga normer där flera lärare inte är flerspråkiga. Deras uppfattning kan inte stödjas av tidigare forskning. Forskningsresultat visar på att lärarna bör ägna sig kunskap om flerspråkighet och interaktionens betydelse för elevernas språkinlärning. Dock tillåter Jones eleverna att använda sig av översättning. Översättningen används vid enstaka ord med fokus på det svenska språket. Kolu (2017) skriver i sin forskning att Garcia motsäger sig själv och förklarar att begreppet ”trans” betyder att gå över och kan hänföras till kodväxling. Han skriver vidare att enligt Garcia finns det skillnad mellan kodväxling och transspråkande. Med detta sagt, att tillåta eleverna att översätta ord, innebär inte att de använder sina språkliga resurser utifrån ett transspråkande perspektiv.

34

Majoriteten av informanterna berättar att transspråkande har en positiv effekt. De anser att ett transspråkande förhållningssätt stärker elevernas identitet. Att lärare respekterar elevernas kulturer och språk leder till att eleverna bildar självtillit och känner sig inkluderade vilket stämmer överens med tidigare forskning som Svensson, García, skriver om. De menar att elevernas samarbete och kommunikation leder till att deras tilltro på sina språkliga förmågor ökar. Detta nämns även i läroplanen som skriver att språk, lärande och identitetsutveckling är nära förknippade till varandra (Läroplan 2011, rev. 2019).

Nils och Jones har uppfattningen att elevernas måste fokusera på det svenska språket och att modersmålsspråket inte behovs i deras undervisning. Dessutom har dem uppfattningen av att eleverna förvirras när många språk och kulturer inblandas. Denna förvirring kan leda till identitetsbrist. Detta är en av anledningarna till varför Nils och Jones inte väljer att tillämpa transspråkande strategier i klassrummet utan utgår från den enspråkiga normen i undervisningen. Deras uppfattning förklarar Svensson (2017) med att lärare som inte tillåter eleverna att använda sig av sina språkliga resurser har ett förhållningssätt som nämns för assimilering och/eller integrering. Detta förhållningssätt kan få elever med flerspråkighet att känna sig exkluderade. De får en känsla av att deras kultur saknar värde.

Ordningsföljden till detta är att elever får identitetskriser. Dock betonar Läroplanen att flerspråkighet bidrar till elevernas tilltro på sina språkliga förmågor som i sin tur kan kopplas till transspråkande som förhållningssätt.

Enstaka intervjuade lärare anser att det är svårt att hitta tid för planering, samplanering med andra lärare, modersmålslärare och studiehandledare samt att hitta metoder för att tillämpa transspråkande i undervisningen. De tycker även att ansvaret för att prioritera tid och få kunskaper om hur de ska planera till den transspråkande undervisningen ligger hos skolledningen och inte hos de själva. Detta går emot vad Svensson nämner i sitt forskningsprojekt (2016) där hon påstår att lärare själva ska hitta de rätta metoderna och strategierna som utvecklar elevernas språk. Dock menar hon att strategierna bygger på Garcias två teoretiska principer (social rättvisa & social praktik) samt att lärarna bör arbeta systematiskt. Jesper (2017) betonar att forskare inte kan förvänta sig att skolor och lärare ska ha anpassad undervisning. Enligt Jesper ligger inte ansvaret eller kravet för att hitta strategier och metoder hos lärarna.

35

En del lärare känner inte att det finns ett behov av transspråkande i de ämnen där man inte undervisar svenska som andra språk. För svenska som andraspråk lärare kan det vara självklart att lära ut på fler språk än svenska men för resterande lärare är detta inte lika självklart (Norling 2018). Författaren menar att resterande lärare kommer utgå från enspråkighetsnormen då de inte har en liknande uppfattning eller kunskap som lärare inom svenska som andraspråk. Även om inte alla forskare anser att ansvaret bör ligga på den enskilda läraren så säger läroplanen det. Dock säger läroplanen att skolledningen bör ge förutsättningarna som behövs för att läraren ska kunna bära det ansvaret. Att skapa språkgrupper och använda sig av multimodala verktyg som transspråkande strategier ger eleverna möjlighet att i sampel med varandra utveckla sina kunskaper. Detta ger eleverna en chans att utvecklas i enlighet med Blooms kunskapstaxonomi trots att de saknar vissa språkliga kunskaper på andraspråket. Eleverna kan med hjälp av sina kamrater och genom att använda olika verktyg gå igenom de sex steg som finns i Blooms process till att nå de högre kognitiva nivåerna. Eleverna lär sig inte bara att minnas vissa begrepp utan de lär sig att förstå, tillämpa, analysera, bedöma och skapa ny kunskap. Även läroplanen betonar att skolans uppdrag är att främja lärande där kunskapsbegrepp ska diskuteras. Läroplanen lyfter fram de fyra aspekterna såsom fakta, förståelse, färdighet och förtrogenhet som eleverna bör samspela med i undervisningen. Samspelet blir därmed möjligt med transspråkande strategier, även för de elever som inte behärskar det svenska språket till fullo.