Transspråkande

Transspråkande är ett begrepp som kommer från engelskans ”Translanguaging”. Translanguaging myntades av språkforskaren Cen William. William presenterade forskning som handlade om elevers språkväxling. William beskriver hur elever ska kunna växla mellan språk och menar att om elever fick inflöde på det ena språket så ska utflöde komma ut på det andra språket. Resultatet av hans studie visade positiva framgångar i både språk- och ämnesutveckling samt att elever fick djupare kunskapsförståelse. Collin Baker var den första forskaren som översatte ordet från kymriska till translanguaging. Baker hävdar att processen är att skapa mening, erfarenheter och uppnå förståelse och kunskap genom att använda två språk. Baker menar att det finns fördelar med transspråkande.

Fördelen är att man kan använda sig av det språk man behärskar mest för att kunna kommunicera eller lära sig ett nytt språk (William, Baker 1996, 2011).

Jim Cummins skriver att förstaspråket är en resurs för inlärning av andraspråket. Cummins menar att man kan använda sig av alla språkliga resurser för att utveckla eller lära sig ett nytt språk. Cummins teori visar att individens språk består av en gemensam underliggande förmåga i hjärnan. Detta nämner Cummins för Common underlying proficiency. Teorin illustreras i en isbergmodell som visar att det inte går att avskilja mellan första och andraspråk utan att språket överförs från det ena till det andra språket. Cummins teori illustrerar vikten av att elever som talar ett annat språk än skolans offentliga språk bör få möjligheter att använda sig av dessa språkliga resurser. Cummins påstår också att lärare bör stödja eleverna för att de ska kunna utveckla och förstå skoluppgifter eller ämnesinnehåll. Läraren kan använda sig av några specifika strategier som bilder, filmer, modeller eller konkreta exempel och

10

upplevelser för att öka elevernas förståelse för skolans uppgifter. Ju mer elevernas förståelse ökar desto mindre stöttning behöver eleverna (Cummins 2000 - 2017).

Ofélia Garcia är en amerikansk forskare inom flerspråkighet. Garcia beskriver att språkbruk hos individen är i ett ständigt förändringsväv som stödjer individen med att bilda nya kombinationer.

Garcia benämner det för dynamic bilingualism. Med bilingualism menar Garcia att man kan vara kunnig inom två eller flera språk (Garcia & Wei 2014). Till skillnad från Cummins menar Garcia att språket sammanflätas i varandra och används i olika sammanhang och kontext.

3.

2.1Transspråkande som ett förhållningssätt

Transspråkande ett begrepp som växt fram i ett antal svenska skolor de senaste åren. Detta kan ställa till förändring i lärarens attityd och inställning i förhållande till transspråkande. Garcia & Wei hävdar att läraren bör använda sig av transspråkande strategier för att kunna stödja eleverna i sin utveckling samt för att kunna se var eleverna befinner sig i sin kunskapsutveckling. Dessa strategier leder pedagoger fram till förändringar i sättet undervisningen sker på samt sättet att lära sig. Garcia betonar att transspråkande inte handlar om någon särskild metod och menar med detta att den kan tillämpas på olika sätt och dessutom kombineras med andra pedagogiska metoder. Vidare definierar Garcia två övergripande principer för transspråkande i undervisningen som hon benämner social rättvisa och social praktik. Social rättvisa handlar om att alla språk ska vara likvärdiga och en källa för lärande.

Även bedömningen, de kognitiva förväntningarna och elevers metakognitiva förmåga ska betraktas som likvärdiga. Eleven ska vara medveten om sitt tänkande och sina handlingar. Social praktik innebär att transspråkande ska tillämpas strategiskt där lärarens planering ska fokusera på språket. Elevernas språkliga resurser ska tillåtas och elevernas erfarenheter ska kopplas till lektionens innehåll.

Grupparbete, kamratstöd och elevernas vårdnadshavare ska vävas in i lärarens planering och tillämpning av transspråkande. Detta kan även tolkas som att transspråkande är ett förhållningssätt snarare än en pedagogisk metod (Garcia & Wei 2014).

Cummins påstår att lärare bör stödja eleverna för att de ska kunna utveckla och förstå skoluppgifter eller ämnesinnehåll. Läraren kan använda sig av några specifika strategier som bilder, filmer, modeller eller konkreta exempel och upplevelser för att öka elevernas förståelse för skolans uppgifter. Ju mer elevernas förståelse ökar desto mindre stöttning behöver eleverna (Cummins 2017). Pauline Gibbons betonar att lärarna bör tala om språket i undervisningen för att utveckla elevernas metaspråk. Detta

11

leder till att eleverna blir mer uppmärksamma på hur språket fungerar. När lärare förklarar svåra begrepp i tal och skrift blir det enklare för eleverna att förstå hur begreppen uttrycks och används.

Det kräver att läraren har tillräckligt med kunskap kring var eleverna befinner sig i sitt första respektive andraspråk, vilket i sin tur underlättar lärarens planering för undervisningen (Gibbons, 2009). Wedin betonar att det är av betydelse att läraren ägnar tid åt kunskap om barns språkutveckling, detta gäller både enspråkiga och flerspråkiga elever. Vidare skriver Wedin att eleverna bör utveckla både sin språkliga medvetenhet förståelsen för hur språket kan användas (Wedin 2017).

3.2.2Språk och identitet

Musk & Wedin anser att identitet är kopplat till språk. Det vill säga att identitet är ett medel som visar hur man talar om sig själv och hur man förhåller sig till andra. Detta är kopplat till hur en person uttrycker sig i olika sammanhang. Identitet kopplas även till hur personen uttrycker sig i ett samspel med andra som talar i ett specifikt samtal och kontext (Musk & Wedin 2010). Garcia påstår att ju mer flerspråkiga elever uttrycker sina personliga attityder, upplevelser, livserfarenheter samt känslor av samhörighet i kulturella och språkliga aktiviteter desto mer stärks deras identitet (Garcia, 2009).

Däremot betonar Vanja Lozic i sin avhandling att elever själv kan känna när de vill identifiera sin identitet. Det kan bero på kontext, sammanhang och situation vilket innebär att eleverna känner när det är nödvändigt att identifiera sig och att de inte är knutna till deras etniska bakgrund som exempelvis språk (Lozic 2010).

Cummins & Early hänvisar till deras projektarbete om identitetstexter för marginaliserade elever.

Projektarbetet fokuserade på textskapande och vid textskapandet användes olika multimodaliteter såsom tal och bild. Forskarna kom fram till flera slutsatser. Studiens resultat visade att identitetstexten stärkte elevernas tilltro till deras egna förmågor och ökade deras självkänsla och tillhörighet. Forskarna kom även fram till att lärarens pedagogiska förmåga, attityd och tillåtelse i undervisningen påverkade elevernas identitetsutveckling. Studien visar även att ju mer läraren var öppen för ändringar i sitt pedagogiska arbetssätt desto mer ökade elevernas självtillit och identitetsutveckling. Cummins och Early vänder sig till alla lärare som arbetar med flerspråkiga elever och menar att det alltid finns möjligheter för läraren att planera en undervisning som inkluderar marginaliserade elever (Cummins

& Early 2011).

12

Hyltenstam, Axelssons & Lindberg (2012) skriver att flerspråkighet har sina för- och nackdelar.

Fördelarna är att hjärnan aktiveras vid inlärning av ett nytt språk, kreativiteten ökar och eleverna kan tillägna sig kunskaper om olika kulturer när de växer upp i flerspråkiga miljöer. Nackdelen däremot är att flerspråkiga elever kan ha svårigheter med att veta vilken av de olika kulturerna de känner tillhörighet till samt att ett av de flera språken de behärskar kan få mer betydelse än de andra. Detta i sin tur skapar förvirring hos eleverna och kan komma att betraktas som identitetsbrist. Forskarna menar att det är av betydelse att läraren känner till vilka språk som eleverna behärskar mest och bör kunna leda de till att använda sig av det språket de är mest kunniga inom för att undvika missförstånd och feltolkning mellan språken (Hyltenstam, Axelssons & Lindberg 2012).