Diskussionen i Fäderneslandet

Fäderneslandet var alltså en tidning som konsekvent följde sin egen, radikala linje i dåtida tidningsvärld.¹⁷ Detta realiserades också i tidningens nyhetsförmedling med ett antal konkreta exempel som analyseras i detta avsnitt. Tidningen kom ut som halvveckotidning (onsdagar och lördagar). Den är nästan ensam om bland dagstidningar att även ha illustrationer på sina sidor i samband med nyhetsartiklar. Personer som förekommer i bilderna tecknas nästan som karikatyrer. Speciellt motståndarna saknar mänskligare anletsdrag.¹⁸

Fäderneslandet var en av de få tidningar som yrkade förbättringar för sågverksarbetare och överhuvudtaget visade sympati för dem och deras aktion. Å andra sidan en av tidningens ledstjärnor var att försvara tryckfriheten. Den visualiserades i tidningens logotyp på första sidan i form av ett lejon. Tryckfriheten skall försvaras mot våld, värld, orätt och tyranni med tryckfrihetens svärd (symbol). Denna kamp om rättvisan framställdes bl.a. med tidningens retoriska stil för att försvara småfolk mot överheten.¹⁹

Enligt Hustavlans princip som bygger på Guds ordning har överheten maktbefogenhet över medborgarna inom samhället, prästerna har auktoritet inom kyrkan och föräldrarna har makten över sina barn och tjänare inom familjen. Det finns alltså tre sorts fäder genom blodsband, husfäder och landsfäder samt andliga fäder som dessutom alla är skyldiga Guds lydnad.²⁰ I början av sin rapportering om arbetarstrejken ställer tidningen framför allt Hustavlans två stånd, nämligen tjänare (arbetarna) och husbonden (makthavarna), mot varandra och fokuserar på dem som representant för sin grupp och på deras relation med varandra. Tjänaren i sammanhanget är sågverksarbetarna som en massiv grupp och av husbonden som förkroppsligas personligen av landshövding Treffenberg med militärmakten till sin hjälp. Även andra

17 Rydén 1981, s. 73.

18 Rydén 1981, s. 72

19 Rydén 1981, ss. 72-73.

20 Luther 1999, ss. 53-54.

14 makthavare förekommer senare i tidningens spalter. Tidningen ställer alltså dessa två stånd i bjärt kontrast mot varandra, de värnlösa sågverksarbetarna och den beväpnade makteliten som förskansar sig bakom krav på ordning att följa lagens bokstav till varje pris.

Den 31 maj, några dagar efter det att strejken hade brutit ut, visas första strejknotiser och varnande kommentarer upp i tidningens spalter. Tidningen skapar en diskussion om en tänkbar hotbild mot den rådande samhällsordningen. Denna överhängande fara, enligt tidningen, är den världsliga överheten som har maktbefogenheter men som inte alls tar sitt ansvar för att försvara den aktuella samhällsordningen. Tidningen syftar följaktligen till socialistiska idéer som hade fått fotfäste både i Ryssland och i Tyskland och som kunde uppfattas även som fara mot den nuvarande maktbalansen i svenska samhället. Tidningen skriver i kritiska ordalag om sådana tecken som nu signaleras av arbetarkolonier på sågverksanläggningar i norra Sverige där ekonomiska villkoren har lett till att tusentals sågverksarbetare har gått i strejk. Tidningen uppmanar således makthavarna att upprätthålla ordningen och ta sitt ansvar med hjälp av lagstiftning för att motarbeta sådan hot. Den världsliga överheten tvivelsutan har som sin uppgift gentemot samhällsmedlemmarna att stifta lagar som förbättrar deras situation. Tidningens föreslår som utväg i sådan situation att stifta rättvisa, ekonomiska lagar till förmån för arbetarklassen för att åstadkomma djupgående och långvariga förbättringar på bristande maktbalans mellan arbetsgivare och arbetstagare. Förbättringen skulle garantera jämn fördelning av ekonomisk kompensation oavsett konjunkturer och samtidigt bära sina egna kostnader.²¹ Tidningen poängterar med emfas att det är makthavarna som goda husbönder som bär ansvaret för att rätta till missförhållanden, nämligen social och ekonomisk obalans i relation mellan arbetsgivare och arbetstagare. Enligt Lutherska Hustavlan är det föräldrarna och ansvariga myndigheterna som har ansvar för sitt folk för att hjälpa dem till trygghet och välfärd.²² Tidningen levererar i den synpunkt ett tydligt förslag till överheten

Vi måste hafva sociala lagar, som ordna de sociala förhållandena och i synnerhet förhållandet mellan arbetsgifvare och arbetstagare [ … ] Dessa lagar måste vara sådana, att de någorlunda betrygga arbetspersonalens ekonomiska ställning jemväl under den svåra tiden, så att densamma icke då, efter att ha egnat en stor del af sitt lifsarbete åt arbetsgifvaren, helt plötsligt kan blifva satt på bar backe och slutligen falla fattigvården till last, allt under det att arbetsgifvaren, hvilken på sin arbetspersonal förtjent rikedomar, sauverad drager sig tillbaka från den dåmera icke tillräckligt vinstgifvande affären.²³

21 Fäderneslandet 31/5 1879.

22 Luther 1983, s.43.

23 Fäderneslandet 31/5 1879.

Tidningen refererar i samma artikel också till arbetarna (tjänare) och anser att de tar sitt ansvar, uppför sig disciplinärt och inte överträder sina gränser med tanke på relationer till övriga samhällsgrupper utan är lojala. Deras avsikter är inte att omstörta den aktuella samhällsordningen.

Tidningen skriver i positiva ordalag om de strejkande och deras avsikter

Af allt hvad som under de båda första dagarne af denna strejk kunnat skönjas, framgår tydligen, att arbetarnes afsigter varit fullkomligt lojala. Nykterhet och sträng disciplin hafva de under denna tid sig emellan noggrannt upprätthållit, … ²⁴

Då det gäller makthavare Treffenberg anser tidningen att han genom sitt förhastade agerande och med hjälp av överdimensionerad militärmakt bryter mot konvention om umgänget mellan den som har makten och dem som skall styras. Tidningen har väl i tankarna vad som står skrivet i stora Katekesen om goda relationer mellan olika rollsinnehavare till varandra i detta avseende.

Sådant onödigt och hotfullt beteende som landshövdingen ger prov på får också arbetarna att reagera och som påverkar sinnesstämningen, dvs. att det utgör en fara för förtroendet mellan stånden. Tidningen fortsätter och ifrågasätter om makthavaren agerar obalanserat och inte såsom fadersämbete förutsätter som ”styrande med faderligt hjärta” underförstått såsom det anstår den gode husbonden i Katekesen.²⁵ Tidningen understryker speciellt den kolossala närvaron av olika militära enheter i sammanhanget

… och det var först landshöfding Treffenbergs förhastade åtgärd att infinna sig på platsen med en lifvakt af 24 (!!!) artillerister samt att ditkommendera ett kompani soldater dalregimentet, som af arbetarne måste betraktas såsom något dittills både onödigt och för dem hotfullt, och följaktligen bidraga att reta sinnesstämningen.²⁶

Den 4 juni, refererar tidningen till landshövdingens tal till arbetare i en krönika (Bref till syster Ulla). Tidningen beskriver hur landshövdingen med maktmedel hotar för att bevara ordningen, nämligen att förstärka sin egen position som makthavare. Tidningen bedömer för övrigt att landshövdingen utövade sina maktbefogenheter på ett sätt som borde ha fått Justitieombudsmannen att reagera.²⁷ Treffenberg åberopar i sitt tal också konungen till hjälp och

24 Fäderneslandet 31/5 1879.

25 Luther 1999, s. :50.

26 Fäderneslandet 31/5 1879.

27 Larsson 1972, ss.142-143.

16 hotar med mer fysiskt våld. Tidningen citerar ordagrant i ett avsnitt från talet om dessa hotelser

Om I nu inte hållen er vackert och beskedligt i skinnet, om I nu inte lyssnen till mina ord, så kommer jag med en stab af militärer och polis och tukta er! Ett annat af sina tal till de strejkande slutade hr Treffenberg med att höja ett ”lefve konungen!²⁸

I en annan artikel (Arbetarestrejken i Sundsvall) i samma nummer av tidningen refereras det till ett annat tal som landshövdingen också höll för arbetare i ett möte med dem. I avsnittet som citeras påminner landshövdingen arbetare om den kristnes skyldighet att hålla sig inom sin samhällsgrupp och visa det i sina relationer till övriga stånd i enlighet med Hustavlan. Det är första gången då tidningen i sina skriverier tar upp mer konkret den religiösa bakgrunden, dock endast gällande plikter för de underordnade. Artikelförfattaren hänvisar dock snarare till läran om samhällsbyggnaden som baserar sig på den gudomliga ordningen om respekt för sina överordnare. Tidningen citerar ett avsnitt i talet då landshövdingen uppmanar arbetarna att ta sitt ansvar i strejken inför sina överordnade. Trots tidningens kritiska inställning till makthavare så kommenterar den inte då landshövdingen ensidigt betonar undersåtarnas lydnadsplikt, dvs.

husbonden har inget ansvar i sammanhanget. Tidningen endast repeterar landshövdingens tal

Man säger, att I här ute morgon och afton umgåns med Gud i bönen; är det sant? (Ja, ja!

tusenstämmigt) Viljen I tjena Gud, konungen och samhället, bedjen då Herren upplysa edert omtöcknade förstånd och röra edra förtöcknade hjertan. Gud välsigne eder.²⁹

Senare i samma artikel beskriver tidningen de strejkande som disciplinerade. De har inte överskridit sina befogenheter över ståndsgränser såsom det anstår en trogen tjänare. Detta bekräftas också från flera håll och sådant beteende ”nästan” skaffar medlidande för de strejkande.

Tidningen fortsätter beskriva sin uppfattning om arbetare som exemplariska medborgare

Hela denna strejk vittnar om arbetarnes fredliga och fogliga sinnelag, som jemväl vitsorda både af landshöfdingen sjelf och många stadens invånare, och som, i förening med arbetarnes ordentlighet, gjort, att man nästan allestädes hyser medlidande med dem.³⁰

Krönikan fortsätter sedan med vidarerapportering om händelseutveckling och noterar arbetarnas samarbetsvilja i pågående förhandlingar mellan arbetarna och arbetsgivare, andra representanter

28 Fäderneslandet 4/6 1879.

29 Fäderneslandet 4/6 1879.

30 Fäderneslandet 4/6 1879.

för makthavare. Förhandlingarna, för att få slut på strejken, avslutas dock utan ömsesidiga eftergifter. Tidningen återkommer i slutet av artikeln till ett negativt omdöme igen om landshövdingen som husbonde. Landshövdingen har lagrum och militära maktmedel till sitt förfogande som han utnyttjar till fullo. Här går tydligen två olika åsikter om den gode husbonden mot varandra. Landshövdingen anser att han med lagens rätt skall hålla ordningen. De strejkande menar, refererande till Katekesens lärdom, att man kan visa aktning för överheten såtillvida deras befallningar är överens med Guds vilja.³¹ Om strejken var tillåten enligt Guds stiftade ordning var ofta förekommande tvisteämne mellan arbetskonfliktens parter. Bägge lägren ansåg sig ha rätten på sin sida. Tidningen rapporterar en tydlig skiljelinje utan återvändo parterna emellan i frågan

Landshöfding Treffenberg besökte ånyo pingstdagen arbetarne, och sedan de ytterligare förklarat sig ej vilja återgå till arbetet, underrättade han dem att, om de ej voro skingrade före den 3 Juni, skulle upprorslagen uppläsas och trupperna ingripa. Arbetarne påstodo sig ej frukta trupperna.³²

Den 3 juni hade landshövdingen satt stopp på strejken och sprängt strejklägret i Kubikenborg där missionshuset vid Skarpskyttelägret hade fungerat både som andaktsrum och strejkexpedition.

Den 4 juni skriver tidningen i ett kåseri (Bref till syster Ulla) om upplösningen av strejken med hjälp av militären och speciellt om landshövding Treffenbergs insats. Med tanke på kåseriets litterära form kunde kanske Treffenberg kallas för ”boven i dramat” enligt tidningens redogörelse. Tidningen påpekar nu också Treffenbergs tidigare benägenhet till politiska lösningar med brutala maktmedel och hänvisar bl.a. till hans förslag (1869) som riksdagsman att giljotin kunde användas vid avrättningar.³³ Detta kan ses också mot bakgrund att det var endast undantagsvis som en dödsdömd person avrättades efter 1864 års strafflag och att en förnyad metod för hängning i förekommande fall började användas.

Tidningen beskriver Treffenberg som en blodtörstig och maktgalen representant för sitt stånd som ringaktar de strejkande och deras religiösa övertygelse. Relation mellan arbetare och överheten är totalt bruten tack vare överhetens maktmissbruk. Tidningen ifrågasätter också hans egen religiositet som hyckleri i beskrivande ordalag. Beskrivningen är långt ifrån att vara en idealbild för den gode husbonden enligt den Lutherska Hustavlan och ger en föga smickrande

31 Luther 1983, s. :44.

32 Fädernesland 4/6 1879.

33 Nordisk familjebok 1919, ss. 649-650.

18 bild av Treffenberg och hans umgängesformer med de underordnade

Sedermera, då de strejkande cernerats af knektar, som voro färdige att nedgöra dem med kulor och krut, med kanoner och bajonetter — då titulerade han dem ”lösdrifvare”! Då betecknade han deras gudtjenst såsom en hädelse mot Gud. ”Ingen tjenar Gud utan att tjena konungen”, sade hr Treffenberg. Liksom vore konungen Guds son och hr Treffenberg den helige ande! Men hvarje kristen arbetare vet nog också, att man icke på samma gång kan tjena Gud och mammon.³⁴

I en annan notis (Belöning för tapperhet i fält) av samma nummer av tidningen finns det en teckning som med tidningens typiska drag illustrerar sina antagonister. I teckningen tar landshövdingen emot en tapperhetsmedalj ur konungens hand. Treffenberg till vänster i bilden är klädd i en militäruniform med utdragen sabel i handen pekande rakt uppåt. Han tittar rakt konungen till höger som också är klädd i militäruniform och håller på att räcka fram medaljen till landshövdingen. I bakgrunden finns en uppvaktning av några personer med stridsyxor i sina händer. I den korta texten nedtill skrivs det något ironiskt om makthavarna vilket också bekräftar teckningens småelaka stämning

Landshöfding Curry Treffenberg dekoreras af ordningsmaktens högste representant med tapperhetsmedaljen för den utomordentliga strategiska skicklighet och det lika utomordentliga mannamod, han ådagalagt under arbetarestrejken i Sundsvall.³⁵

Den 11 juni är strejken redan över och tidningen börjar summera det inträffade. I en artikel (Bref från Norrland. Från red:s korrespondent) där Sundsvallsstrejken utgör den första delen av artikeln framställs ”förlorarna och vinnare”, dvs. arbetare och makthavare, mot varandra och analyseras deras relation till varandra under strejken. Bilden som ges verkar vara långt ifrån den harmoniska balansen som framställs i den Lutherska Hustavlan och fridsamma relationer mellan olika stånden. Den världsliga makten beskrivs som instängd sammanslutning med sina egna ekonomiska värderingar utan hänsyn till sitt samhälleliga ansvar om andra samhällsgrupper.

Tidningen understryker detta speciellt med vissa kursiveringar och skriver ”Dessa sågverksegare och patroner pläga eljest, som vi veta, förstå konsten att handla i eget intresse, till förmån uteslutande för sina kassakistor.”³⁶

34 Fäderneslandet 7/6 1879.

35 Fäderneslandet 7/6 1879.

36 Fäderneslandet 11/6 1879.)

Samtidigt beskrivs arbetare som en disciplinerad grupp som av ekonomiska skäl börjar strejka vid en väl utvald tidpunkt då deras arbetsinsats (att lasta skepp) behövs som mest.

Tidningen fortsätter beskriva arbetarnas livssituation under föregående vinter som miserabel för att klara sig sin utkomst. Den tändande gnistan enligt Fäderneslandet blir då staten ger lån om tre miljoner kronor åt den krisdrabbade skogsbranschen. Arbetarna anser att arbetsgivaren (den gode husbonden) skulle ge också dem en lönehöjning. Men svaret blir nej trots att det finns utrymme för kompromiss och tidningen fortsätter beskriva det kompakta motståndet från talrika makthavarnas sida men att det heller inte har skett utan kostnader för dem och på andra nivåer

Men patronerne svarade nej. Patronernes ställföreträdare, hrr inspektorer, förvaltare, disponenter uppträdde med all den imponerande myndighet, hvaraf sådane potentater äro mäktige gentemot fattige arbetare. Arbetarne hånades först och hotades sedan. [ … ] Så bröt stormen lös, som kunnat stillas med ett enda ord om tillmötesgående på halfva vägen, men som man nu måst besvärja med beväpnade knektar och plispatruller med kanoner och bajonetter!

Häraf faller af sig sjelft, att icke allenast sågverksegarne förlorat stora summor på strejken;

utkommenderingen af krigsmakten kostar äfven staten betydligt.³⁷

I den sista notisen för den aktuella perioden utger tidningen i en satirisk teckning på första sidan under rubriken ”Sluttablå i arbetarestrejken” där den segrande sidan, husbonden, har en segerfest över sina tjänare. I teckningen syns i förgrunden uniformerade makthavare sittande och stående samt pokulerande med champagneglas. Landshövding Treffenberg sitter på en trave med tjocka (lag)böcker för att visa att lagen finns på de segrandes sida. I bakgrunden bakom ett bord med bålskål står festklädda herrar också pokulerande. De har en stridsyxa i andra handen. Nedtill i teckningen finns en sarkastisk text

Sågverkspatronernes lukulliska fest i Sundsvalls Tivoli för den tappre arméns general och öfriga befäl, som räddat samhället. Arrangörerne hade särskildt tillsagt restauratören hr Knaust, att

”inga kostnader skulle sparas”. Då det gällde att i någon mån öka de fattige arbetarnes dagspenning, var det ondt om styfvern, men nu …³⁸

Fäderneslandet koncentrerar sig i sin rapportering om Sundsvallsstrejken i förhållandet mellan arbetarna och makthavare (husbonden) som egentligen tillhör samma klass dock med olika roller.

Om detta skall översättas till Hustavlans terminologi så blir arbetarna tjänare och makthavaren

37 Fäderneslandet 11/6 1879.

38 Fäderneslandet 14/6 1879.

20 husbonde. Arbetarna får tidningens sympatier som den gode tjänaren och de beskrivs som en disciplinerad grupp människor som endast vill ha en ekonomisk rättvisa som lösning för att kunna överleva. Detta anser tidning som ett rimligt krav då arbetarna dessutom inte har överskridit gränser för sitt stånd utan har velat endast en fredlig dialog och lösning på problemet.

Tidningen föreslår också en ekonomisk lagstiftning för att förbättra arbetarnas situation.

Arbetsgivarna som skall enligt Hustavlans struktur vara husbonde får en sekundär roll här då landshövdingen tar en funktion som självutnämnd representant för dem och tidningen fokuserar nästan enbart på honom. Således beskrivs makthavaren av tidningen som blodtörstig och maktgalen.³⁹ Han angrips av tidningen personligen. Sågverkspatroner beskrivs följaktligen som en anonym grupp och inte som några individer dock med samma mål som landshövdingen.

Även konungen förekommer i tidningens rapportering som någon slags bakgrundsfigur som ändå kan lyftas fram för att ge mer pondus åt landshövdingens agerande och förstärka trovärdighet av hans maktutövande. Till sitt förfogande har landshövdingen dessutom hela maktapparaten såsom lagen, begäran av ordning och framför allt militärmakten med sina kanoner och bajonetter samt övriga lagens väktare. Genom satiriska teckningar ger tidningen också åt makthavarna ett löjeveckande drag i sin maktbegäran och maktposition över arbetarna. Överheten beskrivs, utifrån Hustavlan, som en husbonde som inte behöver lyda Gud och ännu mindre visa någon faderlig ödmjukhet inför sina tjänare. Den dikterar villkoren hänvisande till lagen. Det är däremot tjänare som skall lyda lagen och visa lojalitet mot överheten.

Kyrkan får något mindre utrymme i tidningens spalter under perioden. Det finns endast en hänvisning till ståndsdelning med det gudomliga som bas för gällande samhällordningen.