Diskussionen i Nya Dagligt Allehanda

Nya Dagligt Allehanda var en konservativ sexdagarstidning som kom ut vardagar utom söndagar och helgdagar. Under första dagarna av Sundsvallsstrejken levererar tidningen endast nyhetsmaterial om arbetskonflikten och om dess förlopp utan att närmare kommentera varken de inblandade eller deras agerande. Det är först några dagar in på strejken då tidningen börjar ge sin syn på det inträffade.

Den 30 maj i en artikel (Arbetareuppträdena i Sundsvall) kommenterar tidningen bägge inblandade parter (arbetare och makthavare) och deras agerande som representant för sitt stånd.

Tidningen uttrycker sitt ogillande för strejken som är både oväntat och får även den stora allmänhetens ogillande samt väcker oro i hela nejden (Sundsvallstrakten). Det är underförstått att strejken kan rubba den rådande samhällsordningen enligt lärdom i den Lutherska Hustavlan.

Tidningen förvånande uttrycker sig över det inträffade med tanke på svenska arbetarnas och svenska folkets laglydighet och beskedlighet i största allmänhet. Sådant beteende förväntas ge stabilitet åt den rådande samhällsstrukturen utan rädsla för ståndsöverskridande aktioner samt för att högakta andras frihet och ha självrespekt ”Den svenske arbetaren är liksom vårt folk i dess helhet känd för att vara laglydig och hafva lika mycken aktning för andras frihet och rätt som omsorg om sin egen värdighet.”⁵⁹ Men nu har de strejkande alltså överskridit sina gränser som också måste få sitt juridiska efterspel, nämligen att lagen skall följas så som det står skrivet för att inte för övrigt skada samhällsordningen. Tidningen hänvisar alltså till den återkommande tanken om den harmoniska samhällsstrukturen och den ömsesidiga respekten som finns som grundidé i Hustavlan. Den skall behållas till varje pris med hjälp av samhälleliga maktmedel och inte med hjälp av ”faderliga” vägledning såsom Hustavlan förutsätter. Tidningen uttrycker också sin oro för framtiden och de praktiska konsekvenserna då man inte vet hur sådan hungrande massa kommer framdedes att bete sig om lagen inte respekteras.⁶⁰

Mot detta ställs landshövding Treffenbergs agerande som makthavare för att lugna situationen genom sitt ”på en gång sällsynt kraftiga och humana uppträdande” som han har uppvisat. Nya Dagligt Allehanda anser att det är ”en lycka” att ha landshövdingen på plats som lagens rättmätige försvarare. Tidningen medger att det finns ekonomiska orättvisor även hos andra svenska arbetare men att det är framför allt lagen som skall upprätthållas. Tidningen alltså tar parti för makthavarens agerande och mot arbetarna som endast skall vara laglydiga. Deras agerande fastslås vara helt mot lagen utan närmare förklaringar. Men det är Treffenberg som är en rätt man på rätt plats för uppgiften. Tidningen understryker att det är laglydigheten som skall

59 Nya Dagligt Allehanda 30/5 1879.

60 Nya Dagligt Allehanda 30/5 1879.

28 gå före allt annat för att upprätthålla samhällsstrukturen ”… en man med den bestämdhet, det mod och den fasta beslutsamhet att upprätthålla lagens helgd, som man alltid funnit såsom utmärkande för hr Treffenberg …”⁶¹ Tidningen bortser helt tanken som finns i Hustavlan om den gode husbonden att överheten samtidigt skall också agera som Guds tjänare och hjälpa dem som de har under sig i den sociala strukturen till trygghet och välfärd.⁶² Det finns enligt tidningen två aktörer som står i motsatsförhållandet till varandra. Tjänaren som mot förväntningar har överskridit sina samhälleliga gränser och samtidigt spridit ogillande och oro bland sina egna och i övriga samhällsklasser. Den andra inblandade är makthavaren, personifierad av andshövding Treffenberg, som genom sitt fasta agerande försvarar lagen med beslutsamhet, mod och bestämdhet vilket också förväntas utav honom som samhällets världsliga makthavare.

Den 31 maj skriver tidningen i en lång artikel om strejken och rapporterar bl.a.

landshövdingens andra besök på lägret vid Missionshuset i Kubingenborg kvällen innan. De strejkande beskrivs tämligen i positiva ordalag och det verkar som om de fortfarande hade en viss respekt och tillit till överheten ”Genast när de sågo landshöfdingen togo alla af sig hattarne, vänligt och delvis med ljusnande ansigten” På hemvägen spekulerar tidningens speciella korrespondent i sin artikel huruvida arbetarnas beteende var inövat eller naturligt. Han konstaterar att arbetarna vet nog sin ”plats” genom sitt kynne och att de är lätt att styras, dvs. de är mottagliga och förstående för information exempelvis genom undervisning som maktmedel uppifrån ”… torde dock förhållandet vittna om arbetarnes på det hela taget fredliga och ganska fogliga sinnelag, något, som jemväl vitsordades både af landshöfdingen sjelf och många stadens invånare, …”⁶³

Den 4 juni fortsätter tidningens korrespondent i Sundsvall rapportera om strejkens förlopp. I artikeln tas också upp händelsen då de strejkande har velat skicka ett telegram till konungen men att inget svar i gengäld har erhållits varför det övervägdes att ett nytt telegram skulle skickas till konungen. Åtminstone i början av strejken hade de strejkande alltså vissa förhoppningar på överheten (konungen) som en god husbonde och som tidningen rapporterar om. Fastän i fortsättningen ifrågasätter tidningen om överhuvudtaget något telegram har skickats iväg då inget svar har erhållits, dvs. att de strejkande hade blivit förda bakom ljuset av sina egna för att kunna fortsätta med strejken utan splittring i leden.⁶⁴

Den 9 juni rapporterar tidningen om förhören på de 36 arresterade på Skarpskytteläger i Kubikenborg efter sprängningen av strejken. De förhörs av landshövdingen. Landshövdingen

61 Nya Dagligt Allehanda 30/5 1879.

62 Luther 1983, s. 43.

63 Nya Dagligt Allehanda 31/5 1879.

64 Nya Dagligt Allehanda 4/6 1879.

beskrivs som en jovial och mild ”husbonde” som faderligt förlåter sina tjänare och uppmanar dem med hans hälsningar att skynda sig till sin egen husbonde och be om att få återinträda sina gamla arbeten. Beskrivningen låter som en idealbild av Hustavlans husbonde i all sin mildhet utan att spara några överord. Däremot rapporteras det ingenting om arbetarnas reaktioner under förhören eller dess resultat.

Ransakningen leddes af landshfdingen sjelf, som visade den största mildhet och välvilja mot alla de förhörde, ställande till dem många vänliga förmaningar, uppmanande dem att återvända till sina förra husbönder och med helsningar från honom, landshöfdingen, bedja att få återtaga det arbete de i ett ögonblick af förvillelse så obetänksamt lemnat.⁶⁵

I en annan artikel från den 11 juni utpekar tidningen syndabockar till strejken. Den talar inte ut exakt vilka de är men ger antydningar om aktuella religiösa rörelser som upphovsman med sin

”sjelftagen apostlaverksamhets straffvärda söndringsbegärd” och som har vilselett de strejkande som inte har varit på sin vakt och kämpat emot sådana tendenser för att bevara den rådande, officiella religionen och sederna ” … att ingenting bör ligga samhället mera om hjertat än medborgarnes upplysning om rätta förståndet af religion och sedlighet …”.⁶⁶ Tidningen anser att det finns endast en kyrka och inte diverse fraktioner som kan ta ansvaret för den rätta religionsundervisningen i samhället. Man menar tydligen inriktningar som inte undervisar enligt den Lutherska lärans laglydighet som är tidningens riktlinje i sina bedömningar om strejken och dess berättigande.

Den 14 juni fortsätter tidningen med skuldfrågan och påminner först om den ”sanna”, kristliga principen. Budskapet gäller som underförstått enligt den Lutherska Hustavlan att de kristna skall lyda överheten, följa sina plikter och tjäna Gud ”… att på ett sant kristligt sätt taga den onda dagen med den goda, att lyda öfverheten, återgå till sin pligt och tjena Gud med gerningarne i stället för med orden.”⁶⁷ Men lydnaden avser inte enbart hörsamhet mot de världsliga makthavarna utan även mot de andliga fäder som på rätt sätt vårdar själar.⁶⁸

Senare i samma artikel försöker tidningen modifiera sin uppfattning om den sanna tron och mot olika asketiska riktningar (pietister och kolportörer) som vilseleder de strejkande som har glömt bort den ”rätta” tron ”… att ställa sig den borgerliga och kyrkliga lagens föreskrifter till efterrättelse.”⁶⁹ Tidningen gör ”pligttrogenhet i arbetet och en själsstyrka i lifvets alla skiften” till

65 Nya Dagligt Allehanda 9/6 1879.

66 Nya Dagligt Allehanda 11/6 1879.

67 Nya Dagligt Allehanda 14/6 1879.

68 Luther 1999, s.53.

69 Nya Dagligt Allehanda 14/6 1879.

30 en kristens sanna och rätta kännemärke.

Den 16 juni rapporterar tidningen dessutom om splittring mellan olika frikyrkliga inriktningar sinsemellan och vill misstänkliggöra sådana grupperingar, dvs. dessa grupper saknar förmåga att leda och ta hand om sina tjänare som en homogen grupp såsom den Lutherska kyrkan enligt Hustavlans harmoniska principer ”På hvarje sågverk finns kapell för de olika sekterna. En Waldenstömare kan nämligen ej predika i en sal, der en baptistprest förut predikat o.

s. v.”⁷⁰

Den 23 juni fortsätter tidningen rapportering om det förhör som landshövdingen höll efter att strejken var slutförd. I artikeln tas upp igen fråga om ett telegram till konungen och hans eventuella besök på lägret som har åstadkommit en stor anslutning men slutade med besvikelse och allmän uppfattning att landshövdingen hade satt i gång falska rykten för att kunna arrestera så många som möjligt. Förtroendet på överheten spricker då.⁷¹

I principen hade tidningen en negativ inställning till strejken som enligt tidningen stred mot legitimitetsprincipen och överhuvudtaget laglydigheten, dvs. mot den samhälleliga överheten såsom det framställs i den Lutherska Hustavlan. De strejkande beskrivs som disciplinerade och laglydiga liksom övriga andra medborgare i samhället. Tidningen anser dock att lydnaden gäller endast arbetarna och ifrågasätter inte överhetens agerande eller att makten missbrukas. Det verkar som om tidnigen anser att överheten alltid handlar rätt. Arbetarna, betonar tidningen, är nästan offer som har blivit vilseledda av vissa asketiska och religiösa grupperingar men som går att rätta till genom plikttrogenhet i sitt arbete genom livet. Tidningen saknar dock ställningstagande till statskyrkans ansvar i sammanhanget. Vilselednigen har naturligtvis kommit utifrån. Tidningen saknar närmare uppfattning om dessa religiösa inriktningar. De bedöms snarare efter allmänt tyckande som icke-rumsrena. Tidningen menar att religion är en enande faktor inom landet men endast i dess grundbetydelse enligt Hustavlans principer om samhällsbygge.

Överheten, landshövding Treffenberg, beskrivs som rätt man på rätt plats som handfast insätter de rätta, lagliga åtgärdena för att bevara den rådande samhällsordningen. Övriga resonemang att leda och samråda enligt Hustavlans principer som är kännetecknande för den gode husbonden saknas. Tidningen försöker reparera detta i samband med förhören och beskriver landshövdingen som mild och generös ”domare” då han först med ryktesspridning och militärmakten har vunnit seger över arbetarna.

70 Nya Dagligt Allehanda 16/6 1879.

71 Nya Dagligt Allehanda 23/6 1879.