Diskussionen i Medelpads Allehanda

Medelpads Allehanda var en sundsvallstidning som utkom tre gånger i veckan (måndag, onsdag och fredag, på afton) och representerar i denna uppsats den lokala rösten på arbetsinställelsen. Till sin ideologi var tidningen liberal. Tidningen ställer sig negativt till strejken överhuvudtaget i sina spalter redan från första början och speciellt till frireligiösa grupper som tidningen ser som stöd och anhängare till de strejkande. Tidningen åberopar den juridiska principen för att upprätthålla den samhälleligt rådande ordningen.

Den 4 juni skriver tidningen i en artikel om strejker i Norrland i största allmänhet och

39 Luther 1999, s.54. Jämförelsevis fastslår Luther i Stora Katekesen att varken bovar eller tyranner skall ha föräldrars ställning eller vara överhet. De skall i stället samvetsgrant och troget förvalta sitt ämbete samt vara lydiga och hörsamma mot Gud.

om skälen till dem. Arbetskonflikter hade uppstått bland sågverksarbetarna på flera håll i Norrland (Hudiksvall, Söderhamn osv.) och inte enbart i Sundsvall. I en artikel (Arbetsinställningar) refereras det till materialet som har funnits i Hudiksvallsposten. Där hänvisas det först till arbetskonflikten i Sundsvall samt beklagas den uppkomna situationen trots att de strejkande håller sig i styr. Därefter framförs det allmänna löneläget under lågkonjunkturen för arbetarna som ett av skälen till strejken. Sådana villkor till tidningens besvikelse skall inte vara berättigade att ändra konjunkturlagens ekonomiska villkor och utvidgar detta även att gälla allmänna samhällsordningen, dvs. mot den ordningen som sanktioneras av den Lutherska Hustavlan. Inga överträdelser skall vara tillåtna utan juridiska konsekvenser för att kunna kränka andra samhällsgruppernas medborgerliga rättigheter. Artikeln beskriver situationen i starkt juridiska ordalag och kräver också rättsliga åtgärder för att komma till rätta med problemet

Och hvad som oberoende häraf måste vara klart för hvarje svensk medborgare är, att hvarje förgripelse på andras frihet och sjelfbestämningsrätt är ett brott mot samhällets lagar, hvilka icke kan få lemnas ostraffadt.⁴⁰

Den 6 juni klagar tidningen starkt på väckelserörelser och deras s.k. präster och argumenterar kraftigt för patroner och deras samarbetsvilja p.g.a. att arbetsgivaren har låtit bygga bönehus och kapell för att främja samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare på egen mark samt för att sprida gudsfruktan.⁴¹ Enligt andemeningen i tidningstexten har arbetsgivaren uppträtt som en god husbonde för att upprätthålla den ordningen som Gud har skapat. Tidningen ger en positiv bild av arbetsgivaren som således har bidragit till för att förstärka relation mellan olika stånden i Hustavlans anda då patronerna har sett till att bönhus har kunnat byggas för arbetarna på arbetsgivarnas marker.

Larsson låter dock bli att uppmärksamma då tidningen i samma artikel även påpekar statskyrkans frånvaro med sina predikningar för att undervisa sina medlemmar så att de inte skall lämna sitt stånd och sålunda rubba den gängse samhällsordningen. Det finns alltså en förväntan på andliga fäder som tidningen efterlyser. Luther menar i Katekesen att brist på sådan respekt leder till att lögnpredikanter får utrymme med allt det onda som detta innebär.⁴² Tidningen frågar efter statskyrkans ansvarstagande och undrar om dess representanter alltså är rädda för att möta sina motståndare och ta strid för endräkt. Tidningen finner att läroståndets auktoritet håller på att svika och efterlyser återskapandet av den andliga maktbalansen

40 Medelpads Allehanda 4/6 1879.

41 .Medelpads Allehanda 4/6 1879..

42 Luther 1999, s. 53.

22 Men hvar hafva vi då statskyrkans prester? Hvarföre söka icke kyrkoherdarne i Timrå, Skön, Alnön och Njurunda att tala fridens ord till dem, hvilkas andlige ledarne de äro satta att vara?

Befara de möjligen att bland strejkens hufvudmän möta de vinkelpredikanter, som de å inre missionens vägnar här och der tillsatt?⁴³

Den 9 juni skriver tidningen i en artikel och ställer sig frågande till ordningsmaktens agerande (Hvad gjorde stadens myndighet och polisstyrka under de tre första strejkdagarne?) inledningsvis beskriver tidningen i negativa ordalag de strejkande arbetarna som med hot och våld rycker fram på gatorna i sina demonstrationståg. Enligt tidningstexten skall demonstranterna även systematiskt ha sökt stöd hos andra arbetare samt blockerat arbetare i hamnen som sjöledes kom dit som ersättare. Man ger en bild av en skara arbetare som egenmäktigt överskrider sina lagliga rättigheter med våld. Detta motsvarar inte längre en bild av ett disciplinerat folk som det har gjort tidigare. Tidningen ställer också en fråga om ordningsmakten har skött sin plikt att upprätthålla den allmänna ordningen under protesterna? Tidningens utgångspunkt är legitimitetsprincipen som den söker efter hos bägge deltagare och inte minst hos myndigheterna ”Hvad gjorde nu den myndighet och den personal, som staden aflönar, för att ordning och säkerhet må varda upprätthållen?”⁴⁴

Tidningen besvarar själv sin egen fråga och beskriver de berörda myndigheterna som undfallande och kraftlösa för att upprätthålla ordningen i staden då de har gått med på de strejkandes krav att hålla krogarna stängda och brandkåren i beredskap, dvs. att de styrda har dikterat villkoren och således också har överskridit sina befogenheter i samhället för sin omstörtande verksamhet. Tidningen fortsätter klagande över myndigheternas flathet i sin yrkesutövning som om inget hade hänt

Efter dessa kraftanstängningar återsjunka magistrat och polis i sitt dolce far niente och se åtminstone för verldens ögon ut, som om platt ingen strejk, intet övervåld, inga lagbrott egde rum i vårt goda samhälle.⁴⁵

Tidningen påminner även om de befogenheterna som genom lagen är föreskrivna för ordningsmakten. Att hålla sig strikt i lagens bestämmelser utan undantag verkar vara tidningens lösning på problemet för att kunna styra samhället. Tidningen yttrar sin besvikelse över utebliven maktdemonstration

43 Medelpads Allehanda 6/6 1879.

44 Medelpads Allehanda 9/6 1879.

45 Medelpads Allehanda 9/6 1879.)

Vår vördnad för lagen och vår månhet om dess helgd äro dock för stora för att vi skola tro, att icke lagens majästet just ovilkorligen fodrar, att en sådan protest, ett sådant förbud skall af lagens handhafvare och verkställare aflåtas. […] Att så icke sker förefaller oss i vår juridiska fåvitskhet såsom brist på kraft och omedvetenhet om den makt, som blifvit lagd i en polismyndighetens hand.⁴⁶

Tidningen ser alltså frågan om Hustavlans ståndsindelning med sitt respektive ansvar snarare som en fråga om strikt samhälleliga legitimitet än som fråga om att en ömsesidig hjälp till trygghet och välfärd människor emellan. Tidningen saknar exempelvis helhetssyn på att olika ståndsrepresentanter kan ha olika roller över ståndsgränser.

I en annan artikel (Sundsvall den 9 Juni. Sågverksarbetarnes strejk) i samma nummer av tidningen refereras det till en redogörelse om händelseförloppet och åtgärder som landshövdingen den 6 juni lämnade till civildepartementet. Texten till landshövdingens rapport publiceras i sin helhet. Alla praktiska och lagliga åtgärder redovisas detaljerat som har vidtagits för att återgå till det normala arbetet på sågverken då makthavarna med våld har återställt ordningen, dvs. den gode husbonden har utövat våld på sina tjänare. Tidningen utger t.o.m. rapportens slutord, utan någon närmare kommentar då landshövdingen även vill inräkna tidningar i sitt redskap för att påverka arbetarna att återta sin givna plats i samhället. Detta kan också tolkas som tidningens ställningstagande för att återställa ordningen med maktmedel då den redan initialt var negativt inställd till strejken utifrån legitimitetsprincipen, nämligen att inte störta den rådande samhällsordningen.

Rättvisan fordrar ock det erkännande, att samtliga tidningarna på platsen intagit en berömvärd hållning gent emot strejken i det desamma verkat lugnande, upplysande varnande och förmanande på arbetarne.⁴⁷

Den 11 juni hänvisar tidningen i en artikel (Sundavall den 11 Juni. Sundsvallsarbetarnes strejk) till en artikel som har funnits i Aftonbladet (i lördags) och då speciellt till ett tal som landshövding Treffenberg i går åtta dagar sedan höll för arbetarna där han bl.a. konstaterar att arbetarna har brutit mot den gudomliga ordningen som kräver underdånighet mot den gällande samhällsordningen, underförstått enligt Hustavlans lärdom. Tidningen kräver tydligt att lagens bokstav om samhällets bevarande skall följas till punkt och pricka för att bevara det gällande samhällssystemet såsom landshövdingen kräver i sitt tal

46 Medelpads Allehanda 9/6 1879.

47 Medelpads Allehanda 9/6 1879.

24 Och han visade dem, att de brutit mot Guds lag, som fordrar, att man skall vara all mensklig ordning underdånig, mot samhällets lag, som fordrar, att allas rätt skall aktas, och mot sedelagen, som bjuder, att en hvar skall villigt underkasta sig hvad samhällets lag kräfver.⁴⁸

Något senare refererar tidningen till samma tal och i starka ordalag påminner arbetarna om deras kristna plikt att underordna sig till den rådande samhällsordningen

Och ändtligen gaf han i slutet af sitt tal ett varmt erkännande åt den fromhet och kristliga tukt, som utmärkt de strikande i åtskilliga hänseenden, samt uppkallade till sist till sin och samhällsrättens talman i de vilsefördas sinnen den inre röst, som manat dem att morgon och afton samlas inför Gud i bön.⁴⁹

Tidningen fortsätter att med tillfredställelse hänvisa också till strejkens religiösa grunder i landshövdingens tal, dvs. påminnelse om var och ens plats i samhället enligt den gudomliga ordningen och till lydnad för överheten såsom det undervisas i Katekesens Hustavla ”… fick han också anledning att än en gång återkomma till den arbetarstrikens religiösa karakter, till hvilken han förut så värdigt och aktningsfullt vädjat.”⁵⁰

Landshövdingen har enligt artikeln under pingsthelgen kommit till insikt att arbetarnas morgon- och aftonbön endast var skenhelighet. Tidningen tolkar detta som skådespel från arbetarnas sida och börjar prata om skuldfrågan till strejken och gör landshövdingen till språkrör i denna fråga. Han utpekar kolportörernas och svartmålar dem och deras läror mot bakgrund hur folkets medborgerliga och religiösa regler egentligen ser ut. Artikeln påminner om varje människans samhälleliga och religiösa plats på jorden.⁵¹ Tidningen avslutar med ett citat ur landshövdingens tal där han gör sig språkrör för detta budskap

… och det är derför på tiden, att hvar och en andligen vaken man i landet vet sin plats såsom den medborgerliga och religiösa sjelfständighetens värn gent emot den nya uppenbarelse af munkkristendomens anda, som nu håller på att genomsyra nationen.⁵²

Då strejken är över börjar det strömma in till redaktionen insändare som tidningen utger i sina spalter. En lång debattinlägg, som uppdelas av tidningen i flera nummer, initieras den 18 juni. Där

48 Medelpads Allehanda 11/6 1879.

49 Medelpads Allehanda 11/6 1879.

50 Medelpads Allehanda 11/6 1879.

51 Luther 1999, s. 54.

52 Medelpads Allehanda 11/6 1879.

hänvisas det till en tidigare artikel i tidningen från den 6 juni 1879 som ifrågasätter vilka religiösa håll som egentligen bär ansvaret för strejken. Var det frireligiösa och aktiva församlingar eller statskyrkan med sin passivitet? Artikelförfattaren betvivlar uppsatsskrivarens förmåga att avgöra vilka religiösa samfund som skall utpekas som ansvariga till strejken och efterlyser närmare precisering i skuldfrågan då alla religionsutövare har tidigare dragits över en kam. Artikeln vill frigöra vissa delar av religiösa föreningar och lägga skulden endast på några andra, frikyrkliga fraktioner och redovisar närmare sin egen uppfattning

Men har författaren fällt dom, såsom oss synes öfver en religion, och i och med det samma naturligtvis öfver alla religionsutöfvare, då är sjelfklart, att icke blott baptister, metodister m. m.

komma under domen, utan äfven sådana, hvilka väl icke i likhet med dessa förra på något sätt söndrat sig från statskyrkan …⁵³

Senare hänvisar tidningen till en artikel som har funnits i en annan tidning, nämligen i Nya Dagligt Allehanda, där det har skrivits speciellt om skuldfrågan till strejken. Arbetarna beskrivs där rätt så positivt utan avsikt att skada andra. Skuldfrågan (underförstått) ligger hos några frireligiösa grupperingar

Våra arbetare äro till karaktären och genom uppfostran i allmänhet allt för rättsinnige för att vilja skaffa sig fördelar genom att skada andra, för flitige för att trifvas med sysslolösheten. Men genom fromleriet tystade de sina samveten.⁵⁴

Senare i samma artikel utpekas dock kolportörerna som okunniga fanatiker som har orsakat splittringen som beror på brist på respekt mot andliga fäder. Detta är en av de viktigaste principerna som Luther poängterar i Hustavlan.⁵⁵ ”Denna fruktansvärda villfarelse var det, som utbreddes och underhölls af kolportörerne; en dylik religion är det som af okunnigheten och fanatisme bjudes vårt folk.”.⁵⁶ Tidningen spekulerar vidare om att sådant beteende kan ha stimulerats även av ”andra högre ställda samhällsklasser”. Den ställer sig och utpekar både predikanter och deras anhängare som ansvariga för det inträffade utifrån att samhällets och kyrkans föreskrifter inte har noggrant efterföljts, nämligen p.g.a. bristande respekt för gällande samhällsordningen vilket leder till förvirring

53 Medelpads Allehanda 18/6 1879.

54 Medelpads Allehanda 20/6 1879-

55 Luther 1999, s. 53.

56 Medelpads Allehanda 20/6 1879.

26 Under predikande och iakttagande af en till asketism gränsande moral i fråga om oskyldiga njutningar hafva denna religiösa missriknings befrämjare så väl som offer visat sig ganska slappa i fråga om att ställa sig den borgerliga och kyrkliga lagens föreskrifter till efterrättelse.⁵⁷

I en annan artikel (Sundsvall den 20 Juni) i samma nummer av tidningen rapporteras det om förhören efter strejkens slut. Det visar sig bl.a. att arbetarna fortfarande i början av strejken hyste tillit till konungen då falska rykten proklamerades från ”bocken” om hans ankomst till lägret den 3 juni. Bocken var ett tillfälligt podium på strejkläger i Kubikenborg varifrån alla fick prata. Det blir en stor anslutning av de strejkande där ute. Men det blir också en stor besvikelse då konungen inte kommer vilket sedan projiceras på landhövdingen samt ”strejkledare” och konfliktens våldsamma avslutning

Åtskilliga personer synas blifva svårt komprometterade dels såsom strejkens synlige hufvudledare, dels såsom ifråga befordrare ej blott af arbetsinställelsen, utan äfven af de begångna våldshandlingarna.⁵⁸

Medelpads Allehanda har initialt en negativ inställning överhuvudtaget till strejken. Tidningens utgångspunkt är legitimitetsprincipen som kräver laglydighet av alla, både tjänare och makthavare (husfadern). Lyder man inte lagen så leder det till upplösning av det rådande samhällssystemet.

Trots att de strejkande är arbetare vill tidningen inte utpeka dem speciellt utan de anses snarare som offer då de har följt varken samhällets eller kyrkans regelverk. Tidningen ser ändå att strejken strider mot den gällande samhällsordningen såsom det står skrivet enligt Katekesens och Hustavlans lärdom.

Men tidningen menar att Hustavlans ordning gäller likväl makthavarna och deras ansvar inför lagen. Tidningen påpekar också det förtroendet som åtminstone i början av konflikten de strejkande hyser hos kungen och hans möjlighet att påverka. Men det rann ut i sanden då det visade sig att allting endast var spel för galleriet från landshövdingens sida.

Tidningen riktar kritik inte enbart till vissa frikyrkliga grupperingar utan även mot statskyrkan. Den efterlyser kyrkans aktiva ansvarstagande för att återupprätta dess förlorade auktoritet hos arbetare då kyrkan endast passivt håller sig tyst i bakgrunden.

57 Medelpads Allehanda 20/6 1879.

58 Medelpads Allehanda 20/6 1879.