Disposition

I kapitel 2 definieras och beskrivs källkritik utifrån både det vetenskapliga fältet och Skolverkets styrdokument. En detaljerad genomgång av Skolinspektionens rapport genomförs också för att förtydliga på vilka grunder som svenska skolan misslyckats med undervisning om källkritik och vilka utvecklingsområden som identifierades. En kort genomgång av elevers digitala vardag genomförs också.

I kapitel 3 beskrivs metoden i föreliggande studie. Innehållsanalys är den centrala metoden och är baserad på bakgrunden i kapitel 2. Resultatet från innehållsanalysen används både för sitt eget resultat och för att måla upp en övergripande bild av vilken källkritisk idealtyp som läromedlen har. De källkritiska idealtyperna är också baserad på bakgrunden i kapitel 2.

I kapitel 4 appliceras innehållsanalysen på de utvalda läromedlen för att granska deras olika framställningar av källkritik. Från detta presenteras både variabler och citat från läromedlen om hur de förhåller sig till den vetenskapliga bakgrunden i kapitel 2. I sammanställningen av alla variabler från innehållsanalysen granskas även vilken källkritisk idealtyp som de olika läromedlen uppvisar.

I kapitel 5 diskuteras vilken betydelse som läromedlens framställningar av källkritiken kan ha på elever i svenska skolan. Det diskuteras även hur bristen på aktörer som diskuterar

källkritiken framhäver ett källkritiskt problem för både föreliggande studie och källkritiken i allmänhet. Slutligen presenteras studiens slutsatser.

Efter referenserna finns fem bilagor som kan hjälpa läsaren att förstå den metodologiska valen som studien vilar på. Bilaga 1 är analysschemat, med en medföljande guide i Bilaga 2.

Bilaga 3 är studiens urvalsschema, där det visas vilka och hur läromedlen valdes som relevanta för studien. Bilaga 4 är en sammanställning av de tre källkritiska idealtyperna.

Bilaga 5 är exempel på kodningar av utdrag från de granskade läromedlen. Det är exempel på variabeln ”tendenskriteriet” och underkategorin ”vem” från variabeln källkritiska frågor.

Bilagan syftar till att skapa en transparens om hur de olika graderingarna tolkades vid genomförande av studien.

6 2. Bakgrund

Källkritik är både en granskningsmetod av – och ett förhållningssätt till – information och informationskällor (Allern & Pollack, 2019; Thurén & Werner, 2019). Metoden beskrivs av Thurén och Werner (2019) som ett sätt att värdera en informationskällas trovärdighet och tillförlitlighet. Det åstadkoms genom att ställa frågor till texten och granska den enligt fyra källkritiska kriterier. De fyra kriterierna som källor ska prövas mot är följande:

äkthetskriteriet, närhetskriteriet, tendenskriteriet och beroendekriteriet. Viktigt att notera är att olika författare och organisationer namnger dessa på olika sätt. De syftar på samma saker, men ibland namnges exempelvis beroendekriteriet som oberoendeprincipen eller liknande (Allern & Pollack, 2019; Thurén & Werner, 2019).

2.1 De fyra källkritiska kriterierna

Äkthetskriteriet avser om källan är förfalskad eller inte (Thurén & Werner, 2019, s.12, 27–

36). Vanligt förekommande förfalskningsmetoder är att ange falska författare till texter, presentera information som är medvetet förfalskat eller använda olika medel för att förfalska bilder, filmer och ljudklipp. Upphovspersoner är också viktiga att granska, då de kan vara imitationer av kända personer eller organisationer. Imitering avser att använda sig av andras trovärdighet för att få sin källa att framstå som mer trovärdig.

Närhetskriteriet avser om källan är nära i tid och rum till vad den rapporterar (Thurén &

Werner, 2019, s.12, 38–39). Om källor beskriver något som är både långt bort geografiskt och tidsmässigt, så är det svårare att förlita sig på den. Närhetskriteriet avser även vilken typ av information som rapporteras (Thurén & Werner, 2019, s.37–40, 65–70). Här efterfrågas om informationen är från primär- eller sekundärkälla och om den kommer från muntliga utsagor, vittnesmål eller annat.

Tendenskriteriet avser vilka bakomliggande intressen som potentiellt kan påverka hur källan framställer information (Thurén & Werner, 2019, s.12, 73–88). Centralt är att fråga om det finns ekonomiska, politiska eller andra personliga anledningar som kan påverka hur

upphovspersoner presenterar information. Finns det anledning att misstänka jäv eller ej? Vid gransknings av forskningsstudier det viktigt att granska var de fick sponsring eller resurser ifrån, och bedöma på vilka sätt det kan påverka studiens resultat. Tendens avser även det bakomliggande urvalet som bestämt vilken information som förmedlats (Allern & Pollack, 2019, s.88–91; Thurén och Werner, 2019, s.92–102). Alla utsagor är på något vis filtrerade.

7 Vanligt är att avsändare har politiska, ekonomiska eller personliga anledningar som gör att de framhäver eller väljer bort viss information. Det är också vanligt förekommande att

avsändare inte tror att viss information är väsentlig att förmedla eller att det inte finns tid och utrymme för det. Oavsett vad anledningen är har information undanhållits mottagaren, och avsändaren var den som bestämde vad och varför det undanhölls.

Beroendekriteriet avser om källan är oberoende eller bunden till andra källor (Thurén &

Werner, 2019, s.12, 73–75). Ett vanligt sätt att kontrollera om en källa är trovärdig är att jämföra den med andra källor. Det kräver dock att källor inte är i beroendeställning till varandra eller bakomliggande intressen. Centralt är att fråga om källor kopierar av varandra , brukar ett identiskt underlag för den information de förmedlar. Vidare, om flera jämförda källor är publicerade av samma organisation är detta också ett tecken på en beroendeställning.

Beroendeställningen kan även avse om upphovspersoner är påverkade av exempelvis propaganda eller annan suggestion (Thurén & Werner, 2019, s.43–50). Allern och Pollack (2019, s.86–88) menar att beroendekriteriets främsta syfte är att förstå de bakomliggande relationerna som källor har till varandra, och på vilka sätt dessa relationer kan påverka en källas trovärdighet.

2.2 De källkritiska frågorna

Frågorna som genomgående ska ställas till texten ska enligt Thurén och Werner (2019, s.10–

12) bygga på tre grundfrågor: vad, hur och varför? Mest grundläggande är att fråga ”vad har hänt?”, ”hur har det gått till?” och ”varför har det skett?” (Thurén & Werner, 2019, s.11).

Dessa grundfrågor bör sedan vidareutvecklas beroende på vilken typ av källa det är och med vilket syfte man brukar den. För exempelvis tv-intervjuer bör anpassningar göras för att bedöma vilka som valdes – och inte – att intervjuas, vilka frågor som ställdes och vad som valdes bort när intervjun väl presenteras (Thurén & Werner, 2019, s. 10–12, 92–95). Syftet är som regel att få insikt i den ursprungliga källan till informationen – primärkällan – och hur en potentiell mellanhand – sekundärkällan – kan framställa information annorlunda jämfört med originalet (Thurén & Werner, s.52–66). Frågorna bör dock inte framhållas som det mest väsentliga i källkritik utan är snarare till för att snabbt och ytligt bedöma en källas trovärdighet. Thurén och Werner (2019, s.10–12) menar att frågorna kan fungera som

supplement till de fyra källkritiska kriterierna, då dessa inte bedömer allting som kan påverka trovärdigheten hos en källa. Författarna lyfter exempelvis urvalsfrågan som ett viktigt

supplement till kriterierna (Thurén & Werner, 2019, s.92–95). Allern och Pollack (2019,

8 s.210–212) lyfter frågor om normativa värden och hur de kan påverka vilka som får uttrycka sig i källor, vilket också hjälper fånga sådant som kriterierna inte lyfter.

2.3 Primär- och sekundärkällor

En viktig komponent av källkritik är insikten att mycket av den information vi blir

förmedlade är berättelser (Thurén & Werner, 2019, s.37–51). Det är berättelser om andras liv, vittnesmål eller intervjuer som presenteras i media, framställningar från historiska texter, etcetera. Primärkällan till en sekundärkälla är något som Thurén och Werner (2019, s.37–51, 52–66) menar måste granskas, för att bedöma en källas trovärdighet. De argumenterar exempelvis för att vittnesmål är bland de mest opålitliga primärkällorna som finns.

Människor är lättpåverkade, jäviga och glömska. Minnet är något som inte är källkritiskt trovärdigt, då det förändras över tid, glöms bort och sällan återspeglar verkligheten gediget (Thurén och Werner, 2019, s.37–51). Författarna menar att man måste granska primärkällans form för att kunna bedöma trovärdigheten hos varje källa man använder. Det här är viktigt eftersom sekundärkällor kan vara mycket trovärdiga avseende sin skildring av primärkällan, men om primärkällan är falsk blir även sekundärkällan missvisande. Denna process är dock inte helt enkel. Thurén och Werner (2019, s.52–66) påpekar att primärkällor ofta består av andra källor i någon bemärkelse. Primär- eller sekundärkälla är inte alltid ”svartvitt”. Varje källa innehåller snarare informationsbitar, som i sig kan vara antingen primära eller

sekundära. Thurén och Werner (2019) exemplifierar detta genom att påpeka att intervjuer ofta är delade mellan vittnesmål av en händelse – en primärkälla – och berättelse om andras upplevelser av händelsen, en sekundärkälla. Trots detta presenteras helheten ofta som en primärkälla, då intervjuer uppfattas vara en primärkälla av ren praxis (Thurén & Werner (2019). I själva verket är intervjun – som exemplifierat ovan – både en primär- och sekundärkälla samtidigt.

Att undersöka primär- och sekundärkällor är även viktigt då information traderats (Thurén &

Werner, 2019, s.52–71). Tradering syftar på när information ”byter ägare”. När en journalist intervjuar ett vittne är detta som regel en insamling av primärt källmaterial. Lyssnar man på intervjun i sin helhet är det också en primärkälla. Men i omvandlingen till en nyhetsartikel traderar journalisten informationen – överför den – så den nu blir en sekundärkälla (Thurén

& Werner, 2019, s.52–55). Traderingen medför ofta att viss information framhävs eller väljs bort. I nyhetsrapportering kan det exempelvis vara när en artikel görs mer attraktiv för läsare genom att lyfta fram orättvisor eller ta bort det som uppfattas som tråkigt. I en

9 desinformationskampanj kan det exempelvis vara att välja bort information som motbevisar budskapet man vill förföra med. Man kan se det som att sekundärkällan agerar mellanhand mellan läsaren och primärkällan, vilket samtidigt betyder att den kan fungera som ett filter mot det som anses icke önskvärt att förmedla. Thurén och Werner (2019, s.65–71) menar att tradering av information orsakar problem inom vetenskapen. Information tenderar att traderas i långa led, med risken att primärkällans innehåll blir förvrängt. Har en enskild forskare eller författare traderat något på ett missvisande sätt, så blir alla följande källor tvivelaktiga. Det är därför enligt Thurén och Werner (2019) viktigt att veta hur många led som information har gått i – hur mycket den traderats – för att bedöma en källas trovärdighet.

2.4 Källkritik och digitalisering

Digitaliseringen har medfört ett paradigmskifte för källkritiken (Strachal & Thurén, 2011).

Den informationsteknologiska revolutionen har medfört att de källkritiska kriterierna hamnat i kläm. Äkthetskriteriets granskning ställs mot nya teknologier för videoförfalskningar och artificiella röster som kan härma kända aktörer (Nygren, 2019, s. 80–83; Strachal & Thurén 2011, s.13–14). Närhetskriteriet har förändrats då internetkommunikation har möjliggjort kommunikation världen över på ett fåtal sekunder. Innan digitala kommunikationsmedel fanns, så var det relativt otroligt att en person kunde vittna om händelser på andra sidan jorden inom ett visst tidsspann. I den digitaliserade världen är det dock inte lika enkelt att motbevisa att människor deltog i en händelse. Teknik som webbkameror och livest reaming har medfört att miljoner kan vittna om händelser från alla hörn av jorden. Webbsidor som källa har gjort det svårare att säkerställa både tid och rum för när information publiceras eller uppdateras (Allern & Pollack, s.155–169; Strachal & Thurén, 2011, s.14–15). Datum och geografisk hemvist kan fritt förändras av ägaren till webbsidorna. Analoga medier skiljer sig på detta vis då ett tryckt objekt sällan kan förändras när det väl är utanför producentens kontroll. Strachal och Thurén (2011, s.18–20) påpekar att webbsidor gjort att exempelvis nyhetsorganisationer bättre kunnat dölja sina bakomliggande politiska, ekonomiska eller personliga intressen, vilket gör det svårare att granska tendenskriteriet. Webbsidor är också källkritiskt problematiska enligt Nygren (2019, s.48–51, 72–80) då information kan förändras via programmering baserad på vem som ser på den, där informationen läsaren möter kan vara baserad på dennes digitala profil. Detta medför att vad personer ser på internet kan

skräddarsys, där samma webbsidor kan visa olika saker för olika människor.

10 Digitaliseringen har också erbjudit nya positiva möjligheter för källkritik. Nygren (2019, s.65–80) argumenterar för att digitala verktyg har gjort det möjligt att snabbt och smidigt kontrollera många olika källor parallellt med varandra. Sökmotorer, identifieringssystem som DOI, sökfunktioner för texter och automatiserade system för källkritisk granskning: alla har gjort det enklare att granska källors trovärdighet. Där det utvecklats en artificiell intelligens – härefter AI – för att förfalska videoklipp har det också utvecklats AI för att upptäcka

förfalskningar. Nygren (2019, s.53–64) påpekar dock att även dessa nya positiva möjligheter kan vara problematiska ur källkritisk synvinkel. Författaren lyfter till exempel fram att många sökmotorer är programmerade för att ge resultat i linje med sökarens digitala profil, svaren man får är i linje med ens egna åsikter. En AI som är designad för att upptäcka förfalskningar kan fortfarande vara programmerad för att ignorera förfalskningar som är i linje med

programmerarens tendens.

Med internets framväxt har även sociala media blivit ett alltmer vanligt sätt att skapa, hitta och interagera med information. Nygren (2019, s.40–49) menar att innan sociala medias framväxt, så var det nationella nyhetsmedia och privatpersoner i ens omgivning som var de mest förekommande aktörerna som traderade information till en. I det digitaliserade

samhället har i stället sociala media tagit denna roll hos många, både hos den äldre och yngre generationen (Internetstiftelsen, 2021, s.217–246). Sociala media medför liknande problem till digitaliseringen, men skiljer sig i den ”sociala” aspekten. Sociala medias syfte är

interaktionen: användarna ska sprida, modifiera och uttrycka sig om allt de möter (Nygren, 2019, s.40–49). Detta skapar två nya verkligheter för källkritiken. Vem som helst kan

producera information och sprida den till ett teoretiskt sett oändligt antal andra personer. Det betyder också att alla människor som möter information har möjlighet att bestämma hur mycket den sprids och hur diskussionen kring den fortskrider. Digitaliseringen medförde att information kunde spridas oberoende av gränser, tid och resurser; sociala media medförde att information kunde modifieras och styras av alla som möter den.

Nygren (2019, s.40–49, 53–54) anser att sociala medias största problem är att de numera är designade för att producera ekokammare. En ekokammare innebär någon form av digitalt eller socialt rum, där man får sina åsikter återspeglade från andra personer. Ekokammare medför ofta att personer radikaliseras i sin världsåskådning, då de inte möter motsägande åsikter. Nygren (2019) menar att det är i sociala medias intresse att skapa dessa ekokammare, då användare av plattformen kan få en säker plats där de uttrycker sina tankar och får dem bekräftade. Återkommande användare som känner att deras ekokammare är den enda platsen

11 de hör hemma i, innebär en säker inkomst för dem som driver sociala medieplattformar (Nygren, 2019).

2.5 Skolverkets kommentarmaterial, råd och riktlinjer för källkritik

Källkritik är en metod som används för att granska information på olika vis (Skolverket, 2021a). Mest grundläggande är källkritik förstått som ”… hur budskap, avsändare och syfte kan urskiljas och granskas …” (Skolverket, 2021b, s.33). Metoden går ut på att genomgående ställa frågor till den text eller källa man läser. Vem är upphovspersonen till det jag läser? Vad försöker personen göra med texten och vad är det som förmedlas? De svar man får

bestämmer om källan är trovärdig eller ej, på en ytlig nivå. Om upphovspersonen är en trovärdig och känd aktör som endast avser att förmedla information på ett rättvisande sätt så ökar det källans trovärdighet. Om upphovspersonen är en ökänd propagandaorganisation är det som regel en negativ faktor för källans trovärdighet.

Enligt dokumentet Digital kompetens i samhällskunskap (Skolverket, 2020b, s.9–10, 18) ska nästa nivå av källkritiken är ”traditionell källkritik”, som avser fler frågor och kriterier som källor ska prövas mot. Den traditionella källkritiken ska enligt Digital kompetens i

samhällskunskap (Skolverket, 2020b) bestå av tre frågor: ”vem står bakom källan?”, ”vilka belägg finns för påståendena i källan?” och ”vad säger andra källor?” (Skolverket, 2020b, s.9). Detta ska sedan vidareutvecklas med de tidigare nämnda fyra källkritiska kriterierna:

äkthetskriteriet, närhetskriteriet, tendenskriteriet och beroendekriteriet. Denna form av källkritik beskrivs i Digital kompetens i samhällskunskap (Skolverket, 2020b, s.9–10, 18) vara den mest vedertagna, och att den är väl lämpad för att granska traditionella källor som analoga böcker, nyhetsartiklar och liknande.

Den mest komplexa källkritiken är ”utvidgad källkritik” (Skolverket, 2020b, s.8–10, 19). Den utvidgade källkritiken består av samtliga komponenter från traditionell källkritik – de tre huvudfrågorna och de fyra kriterierna – och ett antal nya förhållningssätt för digitala källor, kognitiva tumregler, multimedia och värderingsfrågor. I dokumentet Digital kompetens i samhällskunskap (Skolverket, 2020b, s.3–4, 8–10, 15–16) noteras det att digitala resurser skiljer sig från traditionella källor. Det gör att läsaren måste ha fler saker i åtanke när den brukar digitala källor. Digitala resurser kan förändras från dag till dag utan att det noteras, något som sällan sker med exempelvis böcker. Detta kräver en medvetenhet om hur plastisk – förändringsbar – information på internet kan vara. Det krävs också en utökad medvetenhet när källor refererar till varandra, då informationen kanske har ändrats och inte längre

12 stämmer. Digitala resurser består också av bakomliggande programmering. Både hemsidor och sökmotorer är designade för att på olika vis påverka läsaren. Sökmotorer kommer exempelvis visa olika resultat beroende på vilken digital profil som sökaren har (Skolverket, 2020b). En digital profil är baserad på vad en användare har sökt tidigare eller visat intresse för, och används för att göra exempelvis sökresultat mer attraktiva för användaren. Det medför även att tendensen – från tendenskriteriet – hos informationssökaren blir vad som påverkar vilka källor hen finner. Det kan betyda att om två personer söker efter samma saker på samma sökmotor kommer de få olika resultat. Digital kompetens i samhällskunskap (2020b, s.19) lyfter även att digitaliseringen har medfört att informationssökning ofta utmynnar i ett överflöd av information. Det finns helt enkelt för mycket information för att man ska kunna bibehålla ett gott källkritiskt förhållningssätt med all information man möter.

Det medför att informationssökare förlitar sig mer på sina kognitiva tumregler än källkritiska metoder. Med kognitiva tumregler menar Digital kompetens i samhällskunskap Skolverket, 2020b) att man i stället för att källkritiskt granska en källa bedömer dess trovärdighet baserat på ytliga faktorer, som tidigare erfarenheter och förväntningar. Exempelvis kan ryktet om utgivaren – eller om källan uppfyller ens förväntningar om trovärdiga källors utseende – vara tumregler man använder för att bedöma källor med i stället för källkritiska principer. Det kan exempelvis vara att man automatiskt tror på en källa bara för att information kommer från en myndighet, och man antar att det en myndighet säger borde vara sant.

Utvidgad källkritik tar också formen av ett multimedialt källkritiskt förhållningssätt (Skolverket, 2020b, s. 4, 8, 15–19). Granskning av bilder, filmer och ljud – både i

kombination och för sig själva – är en viktig komponent i den utvidgade källkritiken. Digital kompetens i samhällskunskap (Skolverket, 2020b) lyfter att exempelvis filmer måste

behandlas annorlunda än skriftliga källor, då filmer innehåller så många olika medieformer.

Filmer består som regel av bild, ljud och tal. Dessa tre medieformer kräver olika former av källkritisk granskning. Ljud i filmer kan användas för att påverka känslor. Bilder i

dokumentärfilmer kan vara medvetet förvrängda för att spela på tittarens förväntningar eller känslor. Det krävs en mycket mångsidig och kritisk granskningskapacitet för att kunna bibehålla ett utvidgat källkritiskt förhållningssätt.

2.6 Skolinspektionens rapport om källkritik

Skolinspektionen (2018) genomförde 2017 en granskning av den källkritiska utbildningen inom ämnena svenska och samhällskunskap för årskurserna 7–9. Granskningen fokuserade

13 även på att undersöka hur digitaliseringen har påverkat och om – eller hur – digitaliseringen lagt nya krav på lärare som undervisar om källkritik. Skolinspektionen (2018) identifierade att skolan numera arbetar med tre olika källtyper. Den första typen är analoga källor, Skolinspektionen (2018, s.6, 10–12, 16) syftar här på källkritiska förmågor kopplade till främst böcker eller trovärdiga auktoriteter som Nationalencyklopedin. Granskningen fann att svenska skolan över lag uppnådde målen med denna typ av källa. De fann även att arbetet med traditionella nyhetsmedia fungerade bra, då eleverna bland annat gavs möjligheten att förstå hur nyhetsmedia kan påverka samhället på olika vis och hur de avsågs granska nyhetsmaterial (Skolinspektionen, 2018, s.25).

Den andra källtypen är digitala källor. Skolinspektionen (2018, s.6, 28–32, 35–36) syftar här på bland annat sociala media, sökmotorer eller bloggar. Skolinspektionen (2018) fann att svenska skolan väldigt ofta misslyckades att undervisa kring dessa källtyper. Knappt en tredjedel av de granskade skolorna undervisade om sökmotorer och hur de väljer vilka resultat som visas för läsaren. Vidare noterade Skolinspektionen att endast hälften av de granskade skolorna arbetade med konkreta metoder avsedda för olika digitala källor.

Resterande skolor behandlade digitala och multimediala källor med samma metoder som

Resterande skolor behandlade digitala och multimediala källor med samma metoder som