philip Lalander var även ansvarig för en studie han genomförde tillsammans med Nelson Carmona Santis om droger relaterad till ett delvis annat kulturellt samman-hang som presenteras i studien Utanförskap och droger: Unga svenskchilenare i en lågstatusförort (Lalander & Carmona Santis, 2004). här får drogerna ett annat sammanhang. Istället för att vara en avskild del av livet, blir de en del av en gatu-kultur som kan ses som ett svar på den marginaliserade position svenskchilenarna befann sig i. Studien behandlar 15 unga män med chilensk bakgrund som bor i en lågstatusförort och den syftade till att studera konsekvenserna av segregation samt ekonomisk och social ojämlikhet. De unga männens föräldrar kom till Sverige av ekonomiska skäl under 1980-talet. Föräldrarnas kontakter med det svenska sam-hället har dock varit bristfälliga och lett till ett liv i marginalen av det samsam-hället.
Föräldrarnas möten med detta Sverige och deras hemlängtan har lett till att de känt en sorg som deras söner burit inom sig.
Utifrån denna socioekonomiska bakgrund skapade de unga svenskchilenarna en egen gatukultur där det blev hedervärt och respektabelt att leva utanför, och där droger och kriminalitet fyllde en funktion som gav gruppen en profil/identitet i
83
förhållande till samhället. Studien bygger på intervjuer med unga män 16– 6 år, där man kan se tre ”generationer” 18–20 år, 21–23 år och 25–26 år där alla samtidigt kände varandra väl.
Gatukulturen skapades under tonårstiden av de unga chilenska männen som ett svar på att vara marginaliserad och var ett uttryck för att vilja ha respekt trots den låga sociala positionen. Gruppen kan sägas ha skapat ett alternativt samhälle med egna ideal och kultur. högt värderade egenskaper var att vara en ”äkta” chilenare, tala chilenskt präglad spanska och sätta gatulivet före skollivet och kompisarna var som en familj. Gatukulturen var en utpräglad machokultur där droger blev en alltmer naturlig del. Forskaren kommenterar med att ”sättet att hantera längtan efter makt och bekräftelse i ett segregerat samhälle försvårade en ’lycklig’ framtid i majoritetssamhället” (sid 29), och fortsätter:
Om vi jämför med andra kvalitativa studier gjorda under samma tid som den om svenskchilenarna, t.ex. hellums (2004) studie av Backpackers som drogar ibland, eller Bossius & Sjös (2004) studie Musikfestivaler och droger (om hultsfreds- och Roskildefestivalerna), framgår att de se-nast nämnda studierna till största delen handlar om unga människor som begränsar sin droganvändning till specifika situationer och miljöer, t.ex.
till utlandsvistelser eller musikfestivaler. De ungdomar som intervjuats i dessa studier berättar heller ej om något upplevt utanförskap i förhållande till majoritetssamhället. Vid en jämförelse mellan dessa studier och den som redovisas i den här rapporten är det sannolikt så att missbrukare till största delen produceras i liknande miljöer, som den som svenskchilenarna vistats i, under sin uppväxt. (sid 29).
projektet var inte färdigt vid presentationen utan utvecklades hösten 2005 och vå-ren 2006 för att resultera i boken ”Respekt – gatukultur, ny etnicitet och droger”
(Lalander, 2009).
En mer övergripande rapport om invandrares levnadsvillkor publicerades också inom MOB-satsningen av Ted Goldberg (2006). Rapporten kan ses som ett bidrag till att förstå marginaliseringsprocesser och hur dessa kan ge upphov till mot- och subkulturer (även om diskussionen relaterar till tungt missbruk). Författaren sam-manfattar att det inom samtliga områden som arbetsmarknad, socialtjänst, hälsa, boende, utbildning, ekonomi och försörjning och övrigt deltagande i samhället, finns skillnader i levnadsvillkor om man är född i Sverige eller inte. Inrikes födda har de mest fördelaktiga positionerna och personer som kommit som flyktingar från utom-europeiska länder med kort vistelsetid har de mest ofördelaktiga förutsättningarna.
84
Levnadsvillkoren för invandrare från rika västländer skiljer sig dock inte nämnvärt från infödda svenskars. personer med utländsk bakgrund som är födda i Sverige har ofta bättre position än de som själva invandrat och utrikesfödda kvinnor är de som har den mest ofördelaktiga positionen.
För att utveckla ett tungt narkotikamissbruk är ofördelaktiga levnadsvillkor en riskfaktor, liksom problemtyngda bostadsområden, arbetslöshet eller okvalificerat arbete, tungt arbete med låg inkomst, långvarigt biståndstagande och hälsoproblem med flera faktorer. 1992 och 1998 års undersökningar konstaterade en ökning av tungt missbruk invandrare var överrepresenterade i denna grupp. Författaren refe-rerar till sin stämplingsteoretiska modell för hur man blir tung missbrukare som han kortfattat uttrycker ”människor med starka negativa självbilder tenderar att uppföra sig på sätt som provocerar andra att ge reaktioner som bekräftar och fördjupar känslan av utanförskap. Detta leder till en förstärkning av den negativa självbilden och banar väg för mer och allvarligare avvikelser, som ytterligare förstärker den negativa självbilden osv. Individen befinner sig i en ond spiral”(sid 46).
Rapporten finns på: www.diva-portal.org/su/theses/abstract.xsql?dbid=452.
I kapitlet har vi presenterat forskning om hur kulturella sammanhang kan tillhandahålla attityder och ”manus” som möjliggör en droganvändning och marginaliserar riskerna.
Att använda cannabis behöver inte bland brukarna ses som ett ”riktigt” missbruk, och uppfattningar kan skapas om att de negativa konsekvenserna ”drabbar kanske andra, men inte mig själv”. hur kan då samhället utveckla strategier för att förebygga att unga personer lockas in i ett bruk eller önskar att prova? Detta är temat för nästföljande kapitel. l
85
”
Vi är deras vikarierande frontallob, säger Thomas Lundqvist, docent i psyko-logi och expert på effekterna av cannabis, när han beskriver behandlingen för personer med cannabismissbruk.Thomas Lundqvist är verksam vid Rådgivningsbyrån i narkotikafrågor i Lund, en mottagning för personer med narkotikamissbruk som drivs gemensamt av psykiatri Skåne och Lunds kommun. Här har Thomas med medarbetare utvecklat det så kallade haschavvänjnings-programmet (HAP), en av få särskilt utformade metoder för etablerade personer som missbrukar cannabis.
I takt med att mer kunskap om cannabis effekter framkommit har samhällets möj-ligheter till stöd och hjälp utvecklats, vilket haschavvänjningsprogrammet (hAp) är ett gott exempel på. Metoden har växt fram ur en kombination av forsknings-baserad kunskap och kliniskt arbete med personer med missbruksproblematik vid Rådgivningsbyrån i Lund. hAp utgår från förståelsen av cannabis effekt på hjär-nan och de olika faser som äger rum när försörjningen av cannabinoider, som är det verksamma ämnet i cannabis, tar slut. övergripande handlar metoden om att kom-pensera för de brister bland annat i att reflektera över sig själv och sitt handlande som uppstår under den kroniska påverkan som långsiktigt cannabisbruk innebär.
Förmågan att inse och agera adekvat i förhållande till risker och problem försvin-ner redan i det akuta ruset. Thomas Lundqvist beskriver detta som att den högsta intellektuella funktionen – förmågan att se att man är på väg att göra fel helt enkelt raderas. Ett av de områden där ett långvarigt missbruk av cannabis slår hårdast är just självkännedomen, eftersom förmågan att reflektera och bearbeta intryck försämras. Förståelse för denna brist är också avgörande för hur behandlingen bör läggas upp.
– I praktiken innebär det en blockering av socialpsykologisk behandling eftersom patienten i sin kroniska påverkan inte kvalitativt kan reflektera över ett samtal. Det blir en tefloneffekt på ren svenska där du sitter och pratar med någon som inte lyft på luren i andra änden, säger Thomas Lundqvist.