Drottning Margareta

Odhner ger en relativt positiv bild av Margareta då han berömmer henne för bildandet av Kalmarunionen och en tid av fred, trots att han väljer att förringa hennes roll genom att trycka på hennes försök till att förena de tre rikena. Han beskriver henne som klok och kraftfull och pekar även på att det under hennes livstid gick väl för Sverige till skillnad från när Erik av Pommern efterträdde henne. Hennes regeringstid beskrivs som lycklig och välmående. Dock tillskriver han till en början Erik rollen som kung och styrande och att Margaretas enda uppgift här verkar vara att det var hon som förmådde ständerna att välja honom till kung.

I normalplanerna från 1889 och 1900 finns en rad personer som bör finnas representerade i undervisningen listade och den enda kvinnan är den heliga Birgitta. Drottning Margareta har trots det varit tillräckligt betydande i den stora historien för att nämnas i detta läromedel, som författades innan de här styrdokumenten skrevs. I dessa står även att kungar ska ha stor plats i historieundervisningen och Odhners fokusering på Erik av Pommern i sammanhanget tyder på att styrdokumenten och rådande historiesyn och kvinnosyn påverkat hans beskrivning av Margareta. Kvinnan Margareta får stå vid sidan av Erik trots att senare historieskrivning menar att Margareta var den starka kraften i duon.

I 1919 års undervisningsplan nämns för första gången i anvisningar till läraren att vid sidan av den heliga Birgitta ta upp drottning Margareta i historieundervisningen. Grimberg målar även han upp en positiv bild av Margareta då han skriver att hon var en duktig och ansedd kvinna; hon blev efter två konungars död regent i deras riken. Han beskriver henne som kraftfull och som den person vilken styrde upp Sveriges dåvarande situation. Beskrivningen av henne präglas av manliga epitet. Hennes kraftiga hand tog tyglarna och ledde Sverige åt rätt håll, en krafthandling Grimberg verkar tycka var ovanlig för en kvinna. Vi finner även ord som from, rättvis, ödmjuk och givmild mot kyrkan som är vanliga i kvinnobeskrivningar. Grimberg tar även upp det faktum att Margareta ses som en ovanlig kvinna, ingen kommer någonsin att vara lika stark som henne. Alltså menar Grimberg enligt oss att Margaretas styrka och goda egenskaper är ovanliga för en kvinna att inneha.

I Historia för enhetsskolans mellanstadium handlar stycket om Margareta främst om hennes relation till de olika kungar vilkas riken hon tar över efter deras död. Hon definieras utifrån hennes manliga släktingar och makar, hennes tronövertagande beskrivs utifrån att stormännen valde henne. Även här tillskrivs Erik till en början bildandet av Kalmarunionen. Dock

kommer det lite längre fram i texten en kort förklaring om att det var Margareta som styrde de tre länderna och att det efter Margaretas bortgång blev svårt för Erik att komma överens med stormännen. Erik av Pommerns ekonomiska och politiska beslut får här övertaget över

Margaretas roll i händelserna. Detta kan förklaras med att det i undervisningsplanen från 1955 läggs fokus på att historieundervisningen ska fokusera på ekonomiska och politiska

Slutligen finner vi i Ur folkens liv en kort och allmänt saklig bild utav Margareta. Hon beskrivs här som intelligent och med en stark vilja. Även om denna beskrivning ger Margareta mer makt och bestämmanderätt som regent än i tidigare läromedel, har vi inte funnit i någon beskrivning av manliga regenter att deras beslut grundas på att de får någon att rätta sig efter deras viljor. Detta kan sättas i relation till hur Odhner beskriver att Margareta ”förmådde” ständerna att välja Erik till kung. Margareta får en passiv roll som låter ständerna ta beslutet åt henne.

6.4 Drottning Kristina

Drottning Kristina är den kvinna som i Odhners läromedel är mest omskriven. Hon beskrivs här som en högst ovanlig kvinna som ärvt sin faders egenskaper. Hon var ett lysande snille som var lärd och beläst samt älskade konst och vetenskap. Vid sidan av dessa hos Odhner manliga attribut beskrivs hon som en kvinna med nyckfyllt lynne som led av saknad av allvar samt att hon visade mycken böjelse för nöjen och förlustelser. Hon beskrivs även som svag då hon inte gör något åt sina missbruk av rikets resurser, hur hon slutligen tröttnar på

regeringsbördan och därmed förmår stånden att istället välja Karl X till kung. I likhet med Margareta förmår dessa båda kvinnor (i Odhner) ständerna att välja en kung. Återigen tröttnar eller blir bördan för stor för den kvinnliga regenten och en man tar över. I Margaretas fall var detta inte positivt men i Kristinas fall anser Odhner att Sveriges bästa var att Karl X tog över riket. I slutet av stycket om Kristina står det även att hon är den sista i regenten av den ”fräjdade” Vasaätten. Vasaätten verkar ligga Odhner varm om hjärtat, förmodligen är det därför Kristina får så stor plats trots att hennes slöseri och nyckfullhet ogillas.

Vid en beskrivning av hennes far Gustav II Adolf framhävs hans nordiska utseende och även hans egenskaper tas upp. Han har ett häftigt sinne men ett milt och försonligt hjärtelag. Även hans religiösa hängivelse tas här upp som positiv, detta kan bero på att nu är det protestantisk religiositet, inte katolsk. Han beskrivs som Sveriges störste konung och den yppersta konung som någonsin regerat i något land. Kristina beskrivs som en sämre variant av sin far, den senare är tydligt Odhners absoluta favorit bland alla regenter. Kristinas positiva egenskaper kopplas till hennes far, hennes sämre attribut har hon utvecklat själv. Hennes abdikering och konvertering ses av Odhner i praktiken som förräderi mot hans älskade Vasaätt, Sverige och protestantismen. Detta kan jämföras med den undersökning som genomfördes i början av 1900-talet där Kristina är en illa omtyckt regent i likhet med Kristian Tyrann som tidigare

nämnts. I och med inträdet i det moderna industrisamhället luckras denna negativa bild av Kristina upp mer och mer. Historiesynen går från att vara elitistisk och nationalistisk till att vara mer holistisk.

Även i Grimberg får Kristina stort utrymme. Underrubriker med negativa tonfall beskriver hennes levnad, egenskaper och handlingar. I kapitlet som enligt huvudrubriken ska handla om Kristina är det en samtida man som till en början omskrivs mest: Greve Per Brahe på

Visingsö. Grimberg beskriver hans goda gärningar för sina undersåtar med mycket positiva ordalag. Kristina blir alltså undanskuffad i sitt eget kapitel. Även en annan man, Axel Oxenstierna, får stor plats och Grimberg är mycket positiv till vad han uträttade. Vi får även reda på att Kristina saknade intresse för kvinnliga sysselsättningar. Därmed beskrivs Kristina även här som en ovanlig kvinna med manliga intressen. Hon var bland annat en märklig kvinna för att hon ville sköta makten och styrandet av Sverige ensam. Detta beslut får en negativ klang eftersom hon endast ville detta för ärans skull. Om en manlig regent beslutar att styra landet suveränt får detta beslut sällan, för att inte säga aldrig, denna negativa

beskrivning av valet av styrandesätt, om det ens nämns. Hennes handlingar beskrivs som mycket destruktiva och Grimberg jämför dessa med hur hennes far skött Sverige bättre. Hon framställs även som att hon visste vad som behövdes göras men att hon inte ville genomföra dessa förändringar på grund av lathet. Hennes favorisering av unga adelsmän får henne att framstå som att hon var lösaktig. Detta kan sättas i kontrast till åsikten om att Kristina varit hermafrodit som förklaring till hennes okvinnlighet, som tagits upp i ett tidigare kapitel, något som inte märks alls i Grimbergs beskrivning av henne.

Abdikeringen och konversionen till katolicismen återges som en flykt från svårigheterna hon satt riket i och att hon sedan överger det tråkiga Sverige och dess tråkiga protestanter. Även här märker vi en historiesyn som är klart protestantisk och denna målar upp en tydligt nedsättande bild av henne. Kristina beskrivs som den store Gustav II Adolfs dotter och den döende Oxenstierna framhäver hennes faders storhet när han talar om henne som lik sin far, denna egenskap är den mest positiva hon har. Även Grimberg höjer Gustav II Adolf till skyarna med ord som ståtlig och majestätisk men även folklig och mild. Grimberg instämmer med Odhner i att kungen är den främsta i världshistorien. Trots att Kristina inte nämns i undervisningsplanen från 1919 ser man hur Grimberg påverkats av den våg av kvinnorörelser och förändringar som börjat ske i efterkrigstidens Sverige. Kvinnoporträtten blir utförligare även om det fortfarande är männen som tar mest plats.

I Historia för enhetsskolans mellanstadium ges en relativt formell och positiv bild av Kristina. Den första vågens kvinnorörelse har satt sina spår i historieskrivningen. Till en början är bilden av Kristina mer bekräftande än i tidigare läromedel. Hon tog över styrandet av Sverige själv, hon var beläst och tyckte om att studera och genom sitt konst- och

vetenskapsintresse tog hon hit många av Europas mest framstående konstnärer och

vetenskapsmän. Hennes regeringstid beskrivs endast genom att det uppstod problem som hon inte löste. Skulden läggs inte på henne på samma dramatiska sätt som hos Odhner och

Grimberg. Återigen beskrivs dock oroligheterna mellan adeln och bönder som något som hennes efterträdare Karl X, en man, måste reda ut.

Gustav II Adolf ges ett helt annat personporträtt i jämförelse med hans dotter. Hans egenskaper och känslomässiga epitet får stort utrymme. Även här hyllas han som en stor konung och författarna trycker på hans begåvning och heta humör som något positivt; han har mod och viljestyrka. Kvinnor som beskrivs med dessa egenskaper målas ofta upp som envisa och listiga med en nedsättande ton på det sistnämnda.

Kristina får även i Ur folkens liv stor plats med flera underrubriker, nu med en mer positiv ton, trots att hon fortfarande beskrivs som en stolt och ärelysten drottning. Vidare skildras hennes uppfostran som en pojkes med hjälp av Axel Oxenstierna. De händelser som tidigare beskrivits som väldigt negativa, tas här upp sakligt och utan känsloutsvävningar och när hon tillskrivs egenskaper är de här positiva, något som vi tolkar som att den andra vågens

kvinnorörelse har vuxit sig starkare och genomsyrar såväl historieforskning som samhället i stort. Hon framställs som en stark och självständig kvinna till skillnad från de tidigare läromedlen där hon beskrivits som slösaktig och nöjeslysten. Man tar dock även upp hur hennes stora kunskaper i historia och politik förvånade samtidens folk och att hon ansågs som manligt klädd. Hennes abdikering beskrivs här inte som en feg flykt utan istället som att Kristina var en kvinna som visste vad hon ville.

Hennes far får i Ur folkens liv mycket lite utrymme. Det är istället trettioåriga kriget som beskrivs och detta sakligt och utan känslor. En avdramatisering av både Kristina och hennes far har här skett och istället får politiska och sociala skeenden mest utrymme vilket kan tolkas bakåt till undervisningsplanen från 1955, där detta eftersträvas. Lgr 62 och Lgr 69 lägger fokus på att undervisningen ska sträva efter att ge eleverna inblick i de olika skeenden som

kan förklara historien, något som kan förklara valet att inte fokusera på kungen under 30-åriga kriget utan själva kriget och folkets situation.

7. Slutsats

Kvinnorna vi funnit i våra utvalda läromedel har överlag beskrivits som bihang för att lyfta upp de manliga ”hjältarna”. Benämningarna har beskrivit dem som tillhörigheter till män; moder, dotter, gemål och så vidare. Detta har genomsyrat alla de utvalda läromedlen även om det är tydligast i de två tidigaste böckerna. Sakta men säkert har kvinnorna dock fått en större plats, deras porträtt har blivit utförligare och beskrivningarna mer tydliga. De har dock inte ingått i den allmänna historien utan istället för att vävas in har de åsidosatts som en egen del. Detta ser vi tydligt i Ur folkens liv från mitten av 1970-talet där kvinnorna fått egna rubriker och beskrivs som en särskild homogen grupp.

I Odhner och Grimberg ses ofta negativa skildringar av de kvinnor som tagits upp. Antingen tillskrivs kvinnan här egenskaper som mild och from, som en kvinna skulle vara, eller som ovanlig: maktlysten och märkvärdig. Dessa två skildringar ger en tydlig kontrast då den ena sidan ger en bild av hur kvinnor skulle bete sig vid denna tid och om de inte följde dessa socialt konstruerade roller så sågs de som ovanliga, utmärkande och i vissa fall till och med som farliga och negativa för Sverige. Kvinnor som utmärkte sig beskrivs också i många fall med manliga egenskaper, dessa är alltså inga vanliga kvinnor utan när de är en del av historien uppträder de här med manliga epitet. Förutom dessa tillskrivna egenskaper för kvinnligt och manligt syns det även tydligt i samtliga läromedel vad kvinnans roll och plats i hemmet och samhället i övrigt var. Förutom att ofta dyka upp vid mannens sida, beskrivs hon även som en tillhörighet till andra. Hon framställs ofta i sammanhang om utseende, kläder eller vid hemmets sysslor. Vi ser även genom rubriker som Husets herre roar sig och

Husmodern fick stanna hemma att detta ses som en naturlig uppdelning. Även om hon ofta är

passiv i den stora historien ges hon förutom dessa negativa egenskaper även ofta skulden till allt från dåligt styrande av riken till mannens dryckesvanor. Kvinnan dyker i de tidigare läromedlen oftast upp då de varit en styrande drottning, detta på grund av

historiebeskrivningen då styrdes av uppräknandet av kungaländer. När hon får en större plats i den historiska berättelsen återges ofta de svåra förhållanden under vilka kvinnor levt.

Kvinnornas utrymme i den stora historien går alltså från att ses som ett nödvändigt ont då de deltagit som ledande för landet till att mer delta på grund av sina handlingar.

I de tidiga böckerna märks det en tydlig personligt färgad och åsiktsstyrd historieskrivning från författarnas sida. Den då rådande kvinno- och historiesynen lyser igenom i vad som berättas, hur det berättas och varför. I Odhner och Grimberg är det regentlängder som styr historieberättandet och är därför det som var viktigast. Dessa elitistiska personporträtt styr historien och kvinnor får här vara närvarande som ett nödvändigt ont då de haft någon sorts maktposition. Kvinnosyn samt historiesyn har i våra utvalda läromedel förändrats markant. Det går här från en historia styrd av nationalism och romantisism till en ekonomisk och politisk historia som inte genomsyras läromedelsförfattarnas personliga åsikter och utan någon större känsloladdningar. Vi ser även att berättelsen ändrar perspektiv från en historia om de högre samhällsklasserna och elitskiktet till en mer allmän historia på gräsrotsnivå.

Rådande politiska makter i samhället styr författningen av styrdokument, som i sin tur styr historie- och kvinnosyn i våra läromedel. Läromedlen uppfostrar nya svenskar som får den historien inpräntad. Förändringen som vi sett i de analyserade läromedlen återfinns även i de styrdokument som undersökts. Samhällets syn på kvinnor och kvinnors roll i samhället kan knytas till såväl dessa läromedel som styrdokumenten.

Kvinnorna har som sagt med tiden fått större plats i våra analyserade läromedel. Dock syns det i samtliga läroböcker en tydlig uppdelning vad gällande kvinnligt och manligt och de socialt konstruerade rollerna dem emellan. Historien styrs överlag av männen och kvinnor kommer i skymundan eller förvrängs. Denna bild av kvinnligt och manligt har länge varit den rådande och är i mångt och mycket den som styr än idag. Läromedelsförfattare har ett stort ansvar att ge en jämlik bild gällande alla grupper i samhället, då läromedel är styrande för undervisningen och är den litteratur som majoriteten av svenska skolbarn möter. Därför är det viktigt att en så jämlik och rättvis bild som möjligt visas upp. Det är även angeläget att lärare och blivande lärare i historia är medveten om hur läromedel i historia har sett ut och ser ut för att kunna lyfta och medvetandegöra detta. Läromedel speglar den tid i vilken de är författade, vilket ger dem en plats i historieforskningen och kan ses som ett tidsdokument i sig själva.

Käll- och litteraturförteckning

Källor

Läroböcker

Eklund, Torsten, Thorén, Karl-Gustav, Åberg, Alf, Ur folkens liv 1, Historia för

mellanstadiet, Grundbok, Bokförlaget Natur och Kultur, Stockholm 1974

Eklund, Torsten, Thorén, Karl-Gustav, Åberg, Alf, Ur folkens liv 2, Historia för

mellanstadiet, Grundbok, Bokförlaget Natur och Kultur, Stockholm 1976

Eklund, Torsten, Thorén, Karl-Gustav, Åberg, Alf, Ur folkens liv 3, Historia för

mellanstadiet, Grundbok, Bokförlaget Natur och Kultur, Stockholm 1976

Grimberg, Carl, Sveriges historia för folkskolan, P. A. Norstedt & Söner förlag, Stockholm 1930

Jansson, Assar, Lönnroth, Erik, Stålberg, Fritz, Lärobok i historia för enhetsskolans

mellanstadium, Bonniers boktryckeri, Stockholm 1958

Odhner, Carl Theodor, Lärobok i Fäderneslandets historia under författarens ledning

omarbetad för Folkskolan. P.A. Norstedt & Söner förlag, Stockholm 1875

Styrdokument

Läroplan för grundskolan, (Lgr 62), Kungliga Skolöverstyrelsen, Emil Kihlström tryckeri,

Stockholm 1962

Läroplan för det obligatoriska skolväsendet, (Lpo 94), Stockholm 1994

Normalplan för undervisningen i folkskolor och småskolor, P.A. Norstedt & Söner,

Stockholm 1889

Normalplan för undervisningen i folkskolor och småskolor, P.A. Norstedt & Söner,

Stockholm 1900

Skolöverstyrelsen, Läroplan för grundskolan, Lgr 69, Svenska utbildningsförlaget Liber AB, Stockholm 1974

Undervisningsplan för rikets folkskolor, P.A. Norstedt & Söner, Stockholm 1919 Undervisningsplan för rikets folkskolor, Iduns tryckeri, Stockholm 1958

Litteratur

Ammert, Niklas, ”Finns då (och) nu (och) sedan?” i Historien är nu – En introduktion till

historiedidaktiken, (red) Klas-Göran Karlsson & Ulf Zander, Studentlitteratur, Lund

2004

Aronsson, Peter, Historiebruk – att använda det förflutna, Studentlitteratur, Lund 2004 Berge, Britt-Marie & Widding, Göran, I enlighet med skolans värdegrund?, Skolverket, 2006 Falk-Thaning, Sonja (red), Kvinnohistoria, Tryckeri AB Primo, Oskarshamn 1992

Hermansson Adler, Magnus, Historieundervisningens byggstenar – grundläggande

pedagogik och ämnesdidaktik, Liber AB, Stockholm 2004

Hirdman, Yvonne, ”Vad är kvinnohistoria?” i Kvinnohistoria, (red.) Sonja Falk-Thaning, Tryckeri AB Primo, Oskarshamn 1992

Johansson, Roger (red.) & Berggren, Lars, Levande läromedel, Holmbergs Malmö, 2006 Karlsson, Klas-Göran, ”Historiedidaktik: begrepp, teori och analys” i Historien är nu – En

introduktion till historiedidaktiken, (red) Klas-Göran Karlsson & Ulf Zander,

Studentlitteratur, Lund 2004

Karlsson, Klas-Göran & Zander, Ulf (red), Historien är nu – En introduktion till

historiedidaktiken, Studentlitteratur, Lund 2004

Larsson, Hans Albin, ”Debatten och ickedebatten om historieundervisningen” i Historien är

nu – En introduktion till historiedidaktiken, (red) Klas-Göran Karlsson & Ulf Zander,

Studentlitteratur, Lund 2004

Nordgren, Kenneth ”Vad är en god historielärarutbildning?” i Historien är nu – En

introduktion till historiedidaktiken, (red) Klas-Göran Karlsson & Ulf Zander ,

Studentlitteratur, Lund 2004

Nordin, Svante, Filosofins historia – Det västerländska förnuftets äventyr från Thales till

postmodernismen, Studentlitteratur, Lund 1995

Selander, Staffan, Lärobokskunskap, Studentlitteratur, Lund 1988

Sundgren- Brorsson, Lena m.fl. “History and Her-story” i Levande läromedel, (red.) Roger Johansson, & Lars Berggren, Holmbergs Malmö, 2006

Thornbjer, Charlotte ”Kristina och kanonen” i Historien är nu – En introduktion till

historiedidaktiken, (red) Klas-Göran Karlsson & Ulf Zander, Studentlitteratur, Lund

2004

Weiner, Gaby & Berge, Britt-Marie, Kön och kunskap, Studentlitteratur, Lund 2001

Zander, Ulf, Fornstora dagar, moderna tider: Bruk av och debatter om svensk historia från

sekelskifte till sekelskifte, Nordic Academic Press, Falun 2001

Hemsidor

http://runeberg.org/svlartid/1900/0153.html

http://www.ne.se/jsp/search/article.jsp?i_art_id=150775&i_word=darwin http://www.popularhistoria.se/o.o.i.s?id=43&vid=1344