Märkliga kvinnor och stora män - En genusstudie av fyra läromedel i historia mellan 1875-1975

Malmö högskola

Lärarutbildningen

Individ och samhälle

Examensarbete

15hp

Märkliga kvinnor och stora män

En genusstudie av fyra läromedel i historia mellan 1875-1975

Odd women and great men

A gender study of four textbooks in history between 1875 - 1975

Alexandra Grubmüller

Sigrid Olsson

Lärarexamen 140 poäng Handledare: Thomas Småberg Historievetenskap och lärande

”Väl kunde det sägas om Karl IX, att han varit en sträng och hård konung. Men

hans svenska allmoge följde honom villigt, ty han var, vad Sverige behövde i så

stormiga tider: en karl.”

1

Sammanfattning

Denna uppsats undersöker hur kvinnor och män gestaltats i fyra läromedel i historia mellan åren 1875 och 1975. De gestaltningar vi funnit har ställts mot rådande historiesyn, kvinnosyn samt styrdokument. Läromedlens inriktning är mot skolans tidigare år. I analysen har vi använt oss av Selanders tre punkter rörande textanalys: urval; stil och förklaring. För att förklara skillnaden mellan kvinnor och män i de utvalda läromedlen använder vi även

genusteorier som styrts av socialt konstruerade skillnader mellan könen istället för biologiska. Det har visat sig att det funnits markanta skillnader mellan hur kvinnor och män beskrivits och förklarats i de valda läromedlen och att denna skillnad beror på den kvinno-, genus- och historiesyn som har varit rådande. Kvinnor har när de omnämnts beskrivits som passiva aktörer eller med ord som pekar på tillhörighet till någon; moder, dotter, hustru etc. De

kvinnor som har fått utrymme har tillskrivits manliga epitet och setts som okvinnliga. Män har fått rollen som huvudaktörer och kvinnorna biroller eller som en homogen grupp som inte inkluderats i historien.

Innehållsförteckning

3.3 Den pedagogiska texten... 19

4. Analys av styrdokument ... 22

5. Analys av läromedel... 25

5.1 Lärobok i fäderneslandets historia... 25

5.1.1 Allmänna kvinnor ... 26

5.1.2 Märkliga kvinnor och stora män... 27

5.2 Sveriges historia för folkskolan ... 29

5.2.1 Allmänna kvinnor ... 30

5.2.2. Märkliga kvinnor och stora män... 32

5.3 Historia för enhetsskolans mellanstadium ... 36

5.3.1 Allmänna kvinnor ... 37

5.3.2 Märkliga kvinnor och stora män... 38

5.4 Ur folkens liv 1-3... 40

5.4.1 Allmänna kvinnor ... 40

5.4.2 Märkliga kvinnor och stora män... 42

6. Diskussion ... 44

6.1 Allmänna kvinnor ... 44

6.2 Den heliga Birgitta... 53

6.3 Drottning Margareta... 55 6.4 Drottning Kristina ... 57 7. Slutsats ... 60 Käll- och litteraturförteckning... 62 Källor ... 62 Läroböcker... 62 Styrdokument ... 62 Litteratur ... 63 Hemsidor ... 64

1. Inledning

Då kvinnan i vår historia länge kommit i skymundan och då genusperspektiv och jämställdhetsfrågor är något som ständigt måste uppmärksammas är detta

undersökningsområde ett självklart och viktigt ämne för oss som blivande historielärare. Än idag tillskrivs flickor och pojkar, kvinnor och män olika egenskaper och olika roller. Med anledning av detta vill författarna undersöka hur läromedel i historia gestaltat kvinnor och män. Läromedel har i alla tider styrts av den då rådande samhällssynen på de skeenden de berättar om. Läromedlen i sin tur har i stor mån gett de elever som läst dem den historiesyn som genomsyrar boken. Numer uttrycker läromedlen i historia inte någon särskild historiesyn, till skillnad från exempelvis 1800-talets läroböcker. Dagens läromedel är enligt oss skrivna så att de passar in på en mångfald av metoder och elever. Denna utveckling från moraliserande till utvecklande historia ska undersökas i detta arbete. För att kunna sudda ut de socialt konstruerade och tillskrivna könsroller som finns måste vi först lyfta och medvetandegöra dessa. Därför vill vi se vilken bild av kvinnan och hennes relation till mannen som har getts till elever genom det historiska läromedlet.

Runt 1800-talets slut kom det man brukar kalla den första vågens kvinnorörelse. Här börjar en tidig kvinnohistorisk forskning arbetet med att synliggöra kvinnans historia. Under 1930-talet poängterade aktiva inom den svenska kvinnorörelsen den nordiska kvinnans frihet genom att se tillbaka i historien. Mot slutet av 1960-talet radikaliserades kvinnorörelsen och forskningen har här talat om en andra vågens kvinnorörelse.2 Denna utveckling tillsammans med

förändringen i styrdokumenten får utgöra en teoretisk och historisk ram för vår fortsatta undersökning.

I läroplanen från 1994 står: ”Utbildning och fostran är i djupare mening en fråga om att

överföra ett kulturarv (värden, traditioner, språk, kunskaper).”3 Detta ska genomsyra alla ämnen och där ingår även historia. I kursplanen för grundskolan står det vidare att ”ämnet

belyser hur villkoren för kvinnor, män och barn – liksom för olika samhällsklasser och

etniska grupper – har påverkats i historiska skeenden”.4 Om kvinnor är underrepresenterade i

2

Weiner, Gaby & Berge, Britt-Marie, Kön och kunskap, Studentlitteratur Lund, 2001, s 51

3

Aronsson, Peter, Historiebruk – att använda det förflutna, Studentlitteratur, Lund 2004, s 145

4

våra läromedel kan detta mål inte uppnås. Eleverna kan inte få en helhetsbild av vår gemensamma historia från våra läromedel om inte alla grupper som nämns ovan är representerade.

Vi kommer i denna uppsats först att ge en teoretisk bakgrund till den allmänna historiesynens och genusforskningens utveckling från 1800-talets mitt till fram till modern tid samt en definition av begreppen genus och kön. Därefter analyseras styrdokument och läromedel och författarna för en diskussion kring detta.

1.1 Syfte

Syftet med detta arbete är att undersöka hur kvinnor gestaltats i fyra läromedel i historia från 1875 fram till 1975. Dessa porträtt diskuteras utifrån ett genusperspektiv och ställs mot rådande historiesyn samt de aktuella styrdokumenten.

1.2 Frågeställning

Med detta syfte i åtanke blir frågeställningarna:

1. Hur gestaltas kvinnor jämfört med män i de utvalda läromedlen? 2. Har dessa kvinnogestaltningar förändrats och i så fall hur?

3. Om och i så fall hur kan detta kopplas till den rådande historiesynen och synen på kvinnor?

4. Om och i så fall hur kan detta kopplas till rådande styrdokument?

2. Metod

En pedagogisk textanalys har till syfte att utvärdera och förklara de kunskaper som förmedlats via böckerna till mängder av svenskar genom åren.5 Våra läroböcker i historia uttrycker såväl författarens som tidens åsikter om historien samt dessas attityder om vad eleverna bör kunna om historien för att fungera i samhället.6 I denna uppsats undersöks detta dels genom fakta om rådande historiesyn, läromedelsanalys och en analys av de styrdokument som rådde när den aktuella boken författades.

5

Selander, Staffan, Lärobokskunskap, Studentlitteratur, Lund 1988, s 122

6

Hermansson Adler, Magnus, Historieundervisningens byggstenar – grundläggande pedagogik och ämnesdidaktik, Liber AB, Stockholm 2004 s 50

Författarna har valt att göra en kvalitativ undersökning av hur kvinnor porträtteras i de läromedel som valts ut. Detta på grund av att arbetet syftar till att undersöka hur

historieböckerna förmedlar och konstruerar rådande kvinnosyn och inte hur mycket det står om kvinnor i de aktuella böckerna. Det kan förstås vara relevant att ta med beräkningar och tabeller om hur detta skett men författarna anser att ett kvalitativt arbetssätt mer

överensstämmer med syftet och frågeställningen. Istället för att fragmentera upp texten ges en helhetsbild av hur kvinnohistorien utvecklats. Vidare ger en kvalitativ undersökning tillfällen till reflektion och diskussion över hur kvinnor har porträtterats genom åren och hur möjliga förändringar i dessa porträtt ser ut.

Vi kommer i denna uppsats att göra en analys av hur genus konstruerats och gestaltats i historieläromedel; vad är det som lyfts fram, vilka egenskaper och förklaringar står i centrum och vad definieras som kvinnligt och manligt. Vår analysmodell presenteras närmare i kapitel 2.2.

2.1 Urval

Människors tankar och föreställningar påverkas ständigt utifrån samhälle, skola och familj. Om man ser till vår historia och historieundervisningen i skolan, spelar den en stor roll för människors föreställningar och bidrar till identitetsbildning samt till våra ideologiska, moraliska och politiska orienteringar i samhället.7 Därför är det viktigt att se hur kvinnor gestaltats i våra historieböcker för att undersöka hur detta påverkat elevers syn på kvinnor. I denna undersökning kommer författarna att titta på kvinnan i allmänhet men på drottning Kristina, drottning Margareta och heliga Birgitta i synnerhet. Valet att analysera dessa tre kvinnor ur den svenska historien grundas på att de gestaltas i samtliga läromedel samt är bland de mest omskrivna. Dessutom har åtminstone Kristina genom historien getts manliga epitet och även blivit anklagad för att ha varit hermafrodit, vilket skulle förklara hennes ”okvinnliga” vilja att inte gifta sig eller skaffa barn8. Denna syn på Kristina som en atypisk kvinna har delvis genomsyrat svensk historieskrivning och hennes abdikering och

konvertering till katolicismen har i det protestantiska Sverige även gett en negativ bild av

7

Karlsson Klas-Göran & Zander, Ulf (red), Historien är nu – En introduktion till historiedidaktiken, Studentlitteratur, Lund 2004, s 27

8

henne i äldre läromedel.9Våra tre kvinnor ställs mot män som är relativt samtida eller med en ställning i samhället som kan jämställas med kvinnornas. Birgitta jämförs med Erik den helige, Margareta med Erik av Pommern och Kristina med sin far, Gustav II Adolf.

Kvinnobilderna kommer här även sättas i ett större samhällsperspektiv då de sätts i relation till den då rådande kvinno- och historiesynen och hur en möjlig förändring ser ut i läromedel från 1800–talets slut fram till modern tid. Alla dessa kvinnor och män tillhör samhällets elitskikt. Vårt urval blir här därför starkt klassinriktat. Detta på grund av att det är samhällets elitskikt som enligt traditionen presenterats i läromedel i historia. I de tidigaste läromedel som analyseras är det nästan enbart det högre samhällsskiktets historia som återges, därför är det detta vi kommer att fokusera på.

Urval av läromedel kommer inte att göras slumpvist utan kommer att styras av de perioder där kvinnorörelsen växt sig starkare i vårt samhälle samt utgivning av styrdokument mellan publiceringen av läromedlen. Efter detta urval styrt av tidsperiod måste även ett andra urval göras gällande sortiment. Om vi ser till läroböcker utgivna från 1800-talets slut tror inte författarna på några direkta svårigheter, då det sannolikt inte fanns den bredd på

läromedelssortimentet som idag. När vi kommer fram till modern tid ökar detta sortiment och valet blir svårare. Vad som även måste finnas i åtanke är att tryckår och användningsår inte alltid stämmer överens.10

Vårt urval baseras dels på skiften i historie- och kvinnosyn mellan läroböckerna samt tillkomsten av de undervisningsplaner, normalplaner och läroplaner som utgivits mellan böckernas utgivning, det senare på grund av att vi vill undersöka i vilken mån styrdokumenten har styrt läroböckernas innehåll. Ett annat kriterium för de tidigare läroböckernas urval är att de var mycket använda under sin tid, vilket ger att de med mycket stor säkerhet blivit lästa av ett stort antal svenska skolelever genom de år de var i bruk. Här finns även en tanke hos författarna att valet av läroböcker påverkats av de olika skeenden i kvinnorörelsen och förändringen i kvinnors rättigheter som skett mellan de aktuella läromedlen. Läromedlen har även valts ut på grund av att författarnas åldersinriktning är mot grundskolans tidiga år och motsvarande ålder hos eleverna blir i de äldre fallen folkskolans läroböcker. De senare

9

Zander, Ulf, Fornstora dagar, moderna tider: Bruk av och debatter om svensk historia från sekelskifte till sekelskifte, Nordic Academic Press, Falun 2001, s 346

10

böckerna har valts på grund av att läromedel för historieundervisning i mellanstadiet är mer utförliga än för de tidigare åren.

2.2 Tillvägagångssätt

Selander beskriver två tillvägagångssätt vid en läromedelsanalys. Det vanligaste enligt honom är att granska värderingar och stoffurval och det mindre vanliga att studera framställningar, de förklaringar som har getts till olika företeelser som läroboken behandlar.11 I denna analys kommer författarna att följa båda dessa riktlinjer, då vi kommer att se vad som tas upp och hur en gestaltning av kvinnor ser ut samt hur denna ser ut i relation till männen. Genom att välja beskrivningar av samma historiska perioder ur läroböckerna vill vi se vad som upprepats och förändrats med avseende på urval, stil och förklaring.12 Vi kommer att använda denna analysmodell för att undersöka de utvalda läromedlen. Urval syftar på vilka kvinnoporträtt författarna till läromedlen valt att skriva; vad står det att läsa om kvinnor respektive männen. Stil använder vi för att förklara hur kvinnorna gestaltats och hur deras beskrivningar

eventuellt skiljer sig från männen och hur detta förändrats över tid. Förklaring ger en bild av varför de beskrivs som de görs, hur presenteras orsaker, likheter och skillnader.13

För att se vad texten säger om det rådande samhället måste en granskning av vad som tagits med och vad som uteslutits göras, men vi kommer även att se till de förklaringar som finns och hur dessa är strukturerade.14 En annan analysmodell är den Långström använder sig av i sin doktorsavhandling Författarröst och lärobokstradition. Här läggs fokus på att undersöka vilket innehåll läroboksförfattarna valt att ta med i sina läromedel genom att undersöka bilder, bildtexter, innehållsförteckningar och disposition.15 Eftersom denna uppsats är en genusstudie anser vi att Selanders metod passar vårt syfte bättre. Långströms metod ger visserligen en allmän bild av inkludering och exkludering, men här vill vi fokusera på hur kvinnor gestaltats jämfört med män och därför upplevs urval, stil och förklaring som en bättre utgångspunkt för vår undersökning. 11 Selander, s. 44 12 Ibid. s. 66 13 Ibid. s. 67ff 14 Selander, s. 29 15

I denna analys av läromedel från olika perioder i vår historia görs ett medvetet val att inte genomföra någon annan form av undersökning – intervju, observation eller

enkätundersökning - än textanalys. Då vi tittar långt bakåt i tiden och då läroboken är den enda kvarleva som finns, är en textanalys mest användbart för vårt syfte. Det kommer att vara svårt att se vilken historiesyn och historiemedvetande detta gett eleverna, men detta är inte heller det centrala i vårt examensarbete. Då läroboken är den enda kvarlevande källan och den som styr undervisningen kommer fokus att läggas på innehåll, perspektiv och form och

undersökningen strävar mot att analysera vilka kunskaper och färdigheter hos eleven som boken försöker utveckla.16

Läromedlen kommer att presenteras kronologiskt för att ge en översikt över hur genus- och historiesyn ändrats över tid. I analysen diskuteras detta och de mest markanta skillnaderna sätts mot de teorier som vi presenterat.

2.3Material

2.3.1 Läromedel

De läromedel som analyseras är:

Lärobok i Fäderneslandets historia under författarens ledning omarbetad för Folkskolan, Odhner, Carl Theodor, 1875

Denna bok dominerade historieundervisningen från dess utgivning och en bra bit in på 1900-talet.17 Odhner ansågs länge vara en frontfigur inom svensk historieforskning och inom författandet av läromedel sågs han som en stor pedagog även om han först och främst var vetenskapsman.18 Att denna bok valts ut beror på att den just var så dominerande i svenska skolor samt att den gavs ut efter folkskolestadgans införande år 1842 och styrdokumenten från 1889.

Sveriges historia för folkskolan, Grimberg, Carl, 1930

Grimbergs svenska historia för folkskolan möttes med stor entusiasm när den utkom på läroboksmarknaden i sin första form i början av 1900-talet. Författaren hade redan gott

16

Karlsson & Zander, s. 277ff

17

Zander, s 83

18

Haage, Helge & Wikberg Sven, Historieundervisningen i folk- och enhetsskolan, Natur och Kultur, Stockholm 1957, s 24ff

anseende som historiker och hans språk var medryckande, lättfattligt och fyllt av kärlek till fosterlandet.19 Flera upplagor har tryckts sedan den första och att vårt val fallit på just denna är dels på grund av att den utkommit efter det att kvinnlig rösträtt införts samt även då utgivningen av två nya undervisningsplaner (1900 samt 1919) hunnit ske.

Historia för enhetsskolans mellanstadium, Jansson, Lönnroth, Ståhlberg, 1958

Detta läromedel har till stor del valts på grund av dess utgivningsår. Dels har en läroplan utgivits sedan tryckningen av Grimberg men även stora världsförändringar har rum.

Historiesynen har ändrats och synen på kvinnor i historien ser här annorlunda ut än tidigare.

Ur folkens liv 1 Historia för mellanstadiet, Grundbok Eklund, m.fl. 1974 Ur folkens liv 2, Historia för mellanstadiet, Grundbok Eklund, m.fl. 1976 Ur folkens liv 3, Historia för mellanstadiet, Grundbok Eklund, m.fl. 1976

Dessa tre böcker utgör en serie, Ur folkens liv 1 avses att läsas i årskurs fyra, Ur folkens liv 2 i årskurs fem och så vidare. Vi kommer att behandla dessa tre böcker som en enhet i analysen eftersom de är skrivna av samma författare och utgivna väldigt nära varandra i tid. Vi anser att historie- och kvinnosyn inte ändrats mellan utgivningarna av de olika böckerna i serien. Även här är ett kriterium för valet av dessa böcker att nya styrdokument utgivits mellan denna serie och den tidigare läroboken.

2.3.1 Styrdokument

De styrdokument som analyseras är:

Normalplan för undervisningen i folkskolor och småskolor, 1889 Normalplan för undervisningen i folkskolor och småskolor, 1900 Undervisningsplan för rikets folkskolor, 1919

Undervisningsplan för rikets folkskolor, 1955 Läroplan för grundskolan, (Lgr 62), 1962 Läroplan för grundskolan, (Lgr 69), 1969

Dessa styrdokument presenteras mer utförligt i kapitel 5.

19

3. Teori

3.1 Historiesynens historia

Under lång tid sågs den bibliska berättelsen som vår historia. Om man utgår från Gamla Testamentet är jorden endast cirka 6000 år och såväl tjänstefolk som kung är placerad på sin plats av Gud. Under de sista seklerna i förra årtusendet börjar synen på historien som bibliskt fenomen luckras upp. Med Darwins Om arternas uppkomst - som ges ut för första gången i bokform 1859, till svenska 1871 - kommer nya, förbluffande åsikter om hur vi människor kommit dit vi är idag; åsikter som bryter mot den religiösa synen på livets uppkomst.20 Dessa åsikter ger ett behov av att se historien på ett annat sätt, att frångå Guds Plan och ta ansvar för hur jorden ser ut och kommer att se ut. Dock hade människan och dess förändring inte någon större plats i denna historiebeskrivning utan historikerna var fokuserade på de materiella och ekonomiska förändringar som skett. 21

I Sverige rådde en yrande nationalism under slutet av 1800-talet. Bilden av svenskarna som ett ”urfolk” redovisades i sånger och sagor. I Tyskland attackerar Nietzsche denna

romantisering av historien i sin skrift Vom Nutzen und Nachteil der Historie für das Leben (”Om historiens nytta och nackdel för livet”, 1874). I den menar Nietzsche att den moderna människan i sin förtjusning över sin historia inte kan skapa något nytt. Hon går runt i en nationalistisk drömvärld och ser endast bakåt, inte framåt. Nietzsche vill istället ha en historia som manar till handling och insikt.22 I Sverige höjs i början av 1900-talet från

socialdemokraternas håll röster om att historieböcker inte gestaltar arbetarklassen och dess värderingar på ett positivt sätt och de kräver en förändring. Historieundervisningen anklagas för att ”behandla dött stoff” som inte kan relateras till den moderna tidens problem.23

Samtidigt börjar en diskussion om vikten av källkritik hållas. Vid 1800-talets början myntade Leopold von Ranke uttrycket ”Wie es eigentlich gewesen sind” (vad som verkligen hänt). Med detta ville han peka på hur dåtiden egentligen sett ut och detta spelade en avgörande roll för den källkritiska skola som börjar växa.24 Denna tanke utvecklas senare i Sverige av historikerna Curt och Lauritz Weibull vilka stod i fören för diskussionen och propagerade att

20 http://www.ne.se /jsp/search/article.jsp?i_art_id=150775&i_word=darwin 21 Aronsson, s 15 22

Nordin, Svante, Filosofins historia – Det västerländska förnuftets äventyr från Thales till postmodernismen, Studentlitteratur, Lund 1995, s 456ff

23

Karlsson & Zander, s 360ff

24

mytologi och legender inte hör hemma i modern historieforskning. I och med dessas propagerande märks en förändring i våra läroböcker och bland annat medeltidens sagor förpassas till sagohyllan i biblioteken.25 Här kan även tilläggas att i undersökningar från 1900-talets första årtionden där elever i Göteborg och Stockholm fick frågan vilken historisk person de tyckte mest illa om, kom drottning Kristina på en andra plats, efter Kristian Tyrann. Synen på denna drottning var under denna tid ytterst negativ och hon var tillsammans med Gustav IV Adolf den mest impopulära regenten.26

Med inträdet i det moderna demokratiska industrisamhället, upplösandet av unionen med Norge, emigration, urbanisering och uppluckrandet av ett Sverige som dominerats av landsbygdens kultur och ekonomi ändras historiesynen från det nationalistiska till en mer holistisk syn.27 Tiden efter första världskriget präglas av ett allt mer demokratiskt Sverige. Kvinnor får rösta för första gången 1921 och det rurala samhället får allt mer lämna plats för det urbana. Efter andra världskriget dominerar en framtidstro vår syn på historien. Vi blickade framåt och historien fick ge plats åt en utvecklingsanda. Historia som skolämne fick nu ge på foten som verktyg för rikets sammanhållning och storhet. Nu var det inte längre en historia grundad på kultur eller politik med behov av historisk legitimering, utan man ville lägga det som skett bakom sig och blicka framåt. Här talas det om en ”avhistorisering” av samtiden, man ville lägga de stora krigen bakom sig, glömma och gå vidare.

Under 1960- och 70-talen växte värdet av att förklara saker och ting i historien fram, i motvikt till det mer metodorienterade definierandet från förra sekelskiftet. Detta innebar att man här gick från det politiska till det samhälleliga och förklarade och förstod historien mer från det sociala och kulturella. Detta ledde även till ett fördjupat intresse för det individuella samt kvinno- och genushistoria.28 Idag ser man ett ökat intresse för den ”egna” identitetsskapande historien från kategorier och grupper av människor som anser sig ha varit osynliga i den klassiska stora berättelsen.29

Numer finns det inte några förhållningsregler i våra läroplaner för vilken historiesyn som är den gällande, om det är Gud eller någon annan som skapat vår historia. Hermansson Adler

25 Hermansson Adler, s 15 26 Zander, s 83 27 Aronsson, s 29 28 Aronsson, s 20ff 29

definierar begreppet historiesyn som ”en uppfattning om hur historien förändras, vilka krafter som driver utvecklingen och om det finns någon mening i historiens förlopp”.30 Dagens läroböcker präglas inte av någon särskild historiesyn. Istället är den utformad så att den kan användas på många olika sätt vilket också överensstämmer med läroplanerna.31

3.2 Genusperspektiv

Med begreppet genus menar vi de socialt konstruerade roller som byggts upp mellan de två könen man och kvinna. Genus kopplas här till en könsidentitet där sociala och kulturella skillnader tillskrivs man och kvinna. I genusbegreppet lägger de flesta forskare ett

maktperspektiv och en tyst överenskommelse mellan könen där mannen och dess egenskaper sätts högst och främst. Med genus pekar vi alltså på den sociala och kulturella aspekt och de roller, egenskaper som tillskrivits och uppfattats som kvinnligt och manligt.32

Om man ser genus som ett ord inom grammatikens värld står det här för slag, sort, hon, han, den och det. Begreppet genus definieras ofta som en social konstruktion och skillnaden av kvinnligt och manligt samt relationen dem emellan. Med detta begrepp vill man lyfta samt förklara det faktum att kvinnor och män tillskrivs olika könsroller och att det inte är det biologiska könet som styr egenskaper eller social position.33 Detta sätts även i relation till en tydlig maktanalys. I denna relation mellan man och kvinna sätts det manliga högre upp i en hierarkisk stege och de manliga egenskaperna utgör normen och det som ofta värdesätts högst.34 Genusforskning pekar på att kvinnan inte av naturen är underordnad mannen och det centrala ligger i att förstå hur sådana idéer om denna hierarkiska rangordning uppstår och utvecklas. Genusforskning studerar hur kvinnligt och manligt skapas i olika kulturer, tider och sociala skikt.35

Dagens historieforskning sett ur ett genusperspektiv ser en tydlig uppdelning av kvinnor och män både gällande skilda villkor i samhället men även hur historieforskningens intresse har styrts av det manliga.36 Kvinnan i vår historia har länge kommit i skymundan och även om hon inte varit helt osynlig har hon inte fått en alltför central plats eller någon större

30 Hermansson Adler, s 48 31 Ibid. s 50 32

Johansson, Roger (red.) & Bergggren Lars, Levande läromedel, Holmbergs, Malmö 2006, s 118

33

Falk-Thaning, Sonja (red.), Kvinnohistoria, Tryckeri AB Primo, Oskarshamn 1992,s 18

34

Karlsson & Zander, s. 221

35

Falk-Thaning, s. 17

36

uppmärksamhet. Den bild som trots allt har visats upp har ofta även bagatelliserat och förställt kvinnor och de manliga historikerna har medvetet visat denna bild eller valt bort kvinnor i den stora historiebeskrivningen helt.37 Historiebeskrivningen har i flera fall setts ur ett smalare manligt perspektiv och de få kvinnor som trots allt blivit presenterade är ofta av en högre samhällsklass som drottningar, adelsdamer eller helgon.38 Detta beror framför allt på den då rådande synen på kvinnan, ett försummande av källor kring kvinnors historia, men även på det styrande intresset gällande historieforskningen.39 De få källor som finns om hur kvinnor levt och verkat genom tiderna gör att en diskussion av en historisk period inte kan ge en helhetsbild om kvinnor är utelämnade.

Under lång tid fokuserade historisk forskning på statens historia och eftersom det här var männen som dominerade, blev det även deras historia som sattes i centrum både gällande forskning och undervisning.40 Historia var då synonymt med diplomati, utrikespolitik, krig, fredsfördrag, handel och erövringar och detta visades tydligt upp som männens spelrum. Vid 1800-talets slut var kvinnornas funktion i den stora historiebeskrivningen att lysa upp de manliga hjältarna. Vid sidan av männen synliggjordes kvinnorna här som systrar, hustrur eller älskarinnor. Kvinnan var om inte osynlig så passiv och framställdes sällan i kamp för något utan som betydelselösa, detta gällde kvinnor i alla klasser. Om kvinnor kom till någon maktposition beskrevs detta ofta som ett tecken på eller orsak till maktens nedgång och förfall.41

Under början på 1900-talet dök ekonomi- och idéhistoria fram som egna forsknings områden men även här var det den mansdominerade historien som gällde.42 När väl ett intresse för kvinnohistorisk forskning började växa fram handlade denna främst om kvinnor skriven av kvinnor, för kvinnor. Här skrevs alltså inte historien om, utan kvinnan lades istället till som ett extra komplement.43 Det var fortfarande den manliga berättelsen som rådde och vid sidan om den växte långsamt kvinnans historia fram som en extra del som fortfarande stod utanför. Svårigheter med att synliggöra kvinnor i vår historia fanns då och finns än idag. Även om intresset av detta ökat med tiden kvarstår problemet med få källor, men även att kvinnor ”förr

37 Falk-Thaning, s. 10 38 Hermansson Adler, s 173ff 39 Aronsson, s. 126 40 Hermansson Adler, s. 173 41 Falk-Thaning, s 10 42 Ibid. s. 9 43

i världen” inte skulle och inte fick ägna sig åt politik, forskning och liknande, medför att kvinnor inte hittas representerade på dessa områden som männens jämlikar.44 Här ser vi tydligt de skilda villkor som nämnts ovan då kvinnor inte enbart kommit i skymundan på grund av att historieforskningen styrts av ett manligt intresse utan även då hon inte fått delta i det rådande samhällets alla spelrum.

Först under 1960- och -70-talen kom forskningen i Sverige att lyfta fram ett kvinnligt perspektiv. På 1960-talet skedde en förändring då studenter på landets universitet började kräva att också få studera folkets historia. Ett annat historieperspektiv växte fram från diplomati och krig till att studera historien underifrån. Denna nya historiebeskrivning som växte fram skulle handla om folkets historia men var dock fortfarande i grunden manlig, i den mening att världen sågs på och tolkades som en plats för män, skapad av män, i kamp mellan män. Det var dessa manliga erfarenheter som gick under namnet allmän historia.45

På 1960-talet sågs kvinnor fortfarande som en enhet och som en homogen grupp.

Socialhistoria och kvinnohistoria som var nära knutet till varandra genomsyrades båda av berättelser om kvinnors socialt sett låga status och dåliga förhållanden.46 På detta kom en motreaktion där kvinnor framställdes som starka, duktiga och kunniga inom områden som inte män behärskade. Den anglosaxiska kvinnoforskningsvärlden började tala om en ”Women´s culture” – en kvinnokultur. I denna beskrevs en kvinnovärld där fokus låg på beskrivningar om kvinnors levnad, sysselsättningar, vänskapsförhållanden och inbördes relationer.47

Under 1970-talet kom en ny kvinnohistoria som kan ses som en starpunkt för detta

ämnesområde.48 Som tidigare nämnts var det den andra vågens kvinnorörelse som drev fram denna utveckling. Denna pådrivning medverkade till att kvinnohistoria i början på 1980-talet etablerades på de svenska universiteten.49 Här handlade det inte längre om en åsidosatt kvinnohistoria utan om ett identitetsskapande och integration. Nu blandades kvinnors och mäns historia och man ville synliggöra kvinnan och uppmärksamma att männen inte var allena rådande utan att det faktiskt finns två kön. Kvinnan synliggjordes i den övriga historien, dock uppmärksammades hon utan någon bakomliggande förklaring. Fortfarande 44 Falk-Thaning, s. 11ff 45 Ibid. s. 13 46 Ibid. s. 14 47 Ibid. s. 16 48 Ibid. s. 9ff 49 Hermansson Adler, s. 173

dominerade dock en historiebeskrivning om strid mellan länder, alltså främst den utrikespolitiska kampen.50

Idag ligger kritiken just i att kvinnor i allt för hög grad setts som en homogen grupp och man vill nu istället se både män och kvinnor som individer på lika villkor.51 Det vetenskapliga intresset för kvinnoforskning kan tydligt förknippas med ett vidare samhälleligt engagemang för kvinnors ökade rättigheter och den historia som förmedlas är nära förknippad med samtidens genuskonstruktioner. Genom att uppmärksamma kvinnors historia kan således kvinnans samtida förhållande ifrågasättas, och historien tänks kunna bidra till framtida frigörelse. Detta sätt att använda historia på är det existentiella, moraliska och ideologiska historiebruket. Man ser alltså tydligt hur den rådande kvinnosynen styr det vetenskapliga intresset men även tvärtom. Detta bidrar till viss del till läromedlets innehåll som formar elevens tankar och synsätt.52

För att hitta kvinnoporträtt från historien får man ofta söka sig från läromedlen och in i

litteraturhistorien och även där är de relativt sällsynta. Kvinnor förekommer i läroböcker, men då ofta som tidigare nämnts antingen som drottningar och andra inom elitskiktet eller som bifigurer använda som retoriskt grepp. Dessa biroller finns för att ge berättelserna en mer färgstark inramning och har inte så mycket med den egentliga historien (händelsen som beskrivs) att göra.53

3.3 Den pedagogiska texten

De pedagogiska texter vi finner i våra läromedel i historia skiljer sig från andra texter. De har en hårt kontrollerad kronologisk struktur och är kopplade till en undervisningssituation. De är i mångt och mycket färgade av den tid då de skrevs, men detta kan självfallet sägas om i stort sett alla texter. Deras utformning och innehåll är dels baserade på tidigare läroböcker i ämnet såväl som den då rådande undervisningsplanen eller läroplanen. De senare är i sin tur i allra högsta grad ett uttryck för sin samtid.54 Man måste således studera vem som beställt, producerat och förmedlat en lärobok samt i vilken tidsperiod detta skett för att få en helhetsbild av vilket syfte den har. Från 1800-talets slut och ända fram till mitten av förra

50

Falk-Thaning, s. 9

51

Karlsson & Zander, s. 220

52 Ibid. s 222 53 Selander, s 86 54 Selander, s. 19

seklet var det historiker som skrev läroböcker. Det var inte förrän efter andra världskrigets slut som pedagoger i allt större utsträckning började producera pedagogiska texter.55 Eftersom läroboken är en av de starkaste beståndsdelarna i vad som styr undervisningen är det viktigt att granska dessa och vilka element som påverkat produktionen av den.56 Genom att granska vad som finns med såväl som vad som inte finns med i en lärobok kan man utröna något om hur historiesynen såg ut under den aktuella perioden den skrevs i.57

En utgångspunkt för att förstå den pedagogiska texten är att den är en produkt av 1800-talets massutbildning. Läroboken organiserar elevers tänkande om omvärlden och erbjuder

kategorier och strukturer, till synes rationellt och objektivt organiserade. Grundidén med den pedagogiska texten är att den ska reproducera befintlig kunskap.58 Dessutom är berättelser från västerlandets historia ofta moraliserande, de berättar hur något eller någon bör förhålla sig till omvärlden.59 Lärobokens syfte är därmed först och främst att förmedla sakliga faktakunskaper till dem som läser den, men den har även ett fostrande syfte: att ge en förståelse för de skeenden den berättar om och moralisera och disciplinera om dessa. Äldre läroböcker är mer tydliga på det senare än moderna och kan därför ses som dokument som berättar om hur människan under den rådande tiden ansågs vara och agera i samhället.60

I den klassiska historieundervisningen under 1800-talet manades elever till kärlek till fosterlandet, texterna i läromedlen uppfyllde den rådande tidens ideal och skulle forma nya, starka svenskar. Fram till sekelskiftet 1900 kännetecknades historieundervisningen av en strävan att skapa en nationell identitet som formades ur det ”svenska folkets ärorika historia”, även om detta skedde via kungarnas och elitens historia. Likaså medverkade den ökade industrialiseringen och urbaniseringen till att historieundervisningen skulle skapa en

trygghetskänsla hos svenskarna, allt var som det skulle vara, de starka svenskarna skulle rida ut stormen.61 Under förra seklets första decennier luckrades den svärmande nationalismen sakta upp och ett annat tidsideal tog plats i våra läroböcker. Det var dock först efter andra världskriget som den helt försvunnit ur läroplanerna vilka som nämnts tidigare i sin tur formade läroböckerna. Nu kom istället framtidstro och objektivism fram i historieböckerna.

55 Ibid. s 121 56 Hermansson Adler, s 49 57 Selander, s 29 58 Ibid. s 17 59 Aronsson, s 69 60 Selander, s 38 61 Hermansson Adler, s 53

Människans egenvärde poängterades och frihet och demokrati var ledorden.62 Samtidigt minskade antalet timmar som historieämnet fick i skolan och synen på historia som fostrande försvann till förmån för de samhällsvetenskapliga ämnen.63

Läromedlen är institutionella, det vill säga skapade för att användas i en

undervisningssituation. Elevernas egna erfarenheter finns det inte rum för och lärarens arbete blir här att försöka få dessa två världar att mötas.64 Sven Sødring Jensen har påpekat att den pedagogiska texten i historieböcker ofta är en ”färdig berättelse”, givna sanningar som eleverna ska lära in.65 Läraren ska utifrån lärobokens nedärvda kanon ge eleverna nödvändig fakta om den tid de för tillfället studerar. Dessa fakta har säkerställts av historiker och ska sedan gå till eleverna via ett system som historiedidaktiker kallar ”nedsippringsteorin”.66 Detta ger att eleverna endast får de fakta om ett visst historiskt skeende som historiker och läromedelsförfattare anser vara intressant och nödvändigt. Relevansen för eleverna kan således anses vara obetydlig.

På uppdrag av skolverket har Britt-Marie Berge och Göran Widding undersökt hur de olika könen framställs i läromedel. De har funnit att i de av dem analyserade historieläromedlen finns en neutral beskrivning av människan genom historien, till exempel bönder, sjörövare, köpmän och så vidare. Detta ger emellertid att det är männens historia som beskrivs, alla yrken som finns beskrivna är traditionellt sett manliga och de sammanhang i vilka de förekommer är även de av manlig natur; krig, handel, kroppsarbete etc. Detta könsneutrala beskrivningssätt ger att kvinnan kommer i skymundan som en deltagare i historien eftersom de epitet som tillskrivs personerna är manliga. Männen nämns som huvudpersonerna via sina titlar eller yrken. Kvinnan blir ett bihang som definieras utifrån sin far, bror eller make. När väl en kvinna förekommer som huvudperson beskrivs hon genom manliga egenskaper. Till exempel beskrivs drottning Kristina som sin faders dotter. Katarina II av Ryssland beskrivs genom sitt sexualliv, läsarna får ta del av faktumet att hon hade en rad älskare. Detta är något som inte tagits upp när det gäller manliga regenters utsvävande liv.67

62

Hermansson Adler, s 57

63

Karlsson & Zander, s 348

64

Selander, s 22

65

Karlsson & Zander, s 347

66

Ibid. s 53

67

Läroboken påverkas av och är en verkan av den forskning och intresse som vid ett visst tillfälle är rådande. Innehåll, form och urval styrs av politiska, pedagogiska och vetenskapliga strömningar.68 Därför är det viktigt att ha i åtanke att de pedagogiska texter som elever möter formar deras åsikter om historien och dess aktörer. Bilden av kvinnor i läroböckerna kan ha gett dess läsare en skev bild av hur kvinnor har använt sin makt och varför de fått den.

4. Analys av styrdokument

När det obligatoriska skolväsendet infördes i Sverige fanns det en tanke om att eleverna skulle formas till inte bara goda människor utan även till goda svenskar. Alla skulle på detta sätt medverka till att forma och ena nationen.69 Folkskolestadgan utfärdades av Sveriges konung och regering 1842. I och med detta var varje socken och församling skyldig att ge alla barn en skolgång och allmän skolplikt infördes i praktiken inte förrän vid 1800-talets slut då beslutet togs om att styrdokument för undervisningen skulle upprättas.70 Ämnen som föreskrevs i folkskolestadgan var innanläsning, rätt- och välskrivning, katekesen, biblisk historia,

räknekonst, geometri, linearritning, naturlära, gymnastik och kyrkosång. Även om stadgarna föreskrev att detta skulle ske inom fem år tog det närmare 100 år innan så skett. I folkskolan var det den kristna läran som betonades. Katekesen var länge ett läromedel och avskaffades inte som detta förrän år 1919.71 Ända sedan folkskolestadgans införande har

historieundervisningen i mångt och mycket styrts av den rådande politiska majoriteten i Sveriges riksdag. Därför har historieämnet i viss mån använts som propaganda för det rådande samhällets tillkomst och det parti som innehar majoritet i riksdagens legitimitet vid makten.72

I Normalplan för undervisningen i folkskolor och småskolor från 1889 finns en rad historiska personer uppräknade som bör finnas i undervisningen. Bland dessa 30 personer finns det endast en kvinna: den heliga Birgitta. Bland de män som är värda att nämnas, märks det att det finns en tydlig kristen innebörd, till exempel återfinns Ansgar – Nordens Apostel. Historieämnet i sig tar upp fyra sidor och är fast strukturerat i när en viss period ska tas upp och vad som ska meddelas om denna. Det nämns inte något om undervisning i folkets

68

Karlsson och Zander. s 275

69

Tingsten, Herbert, Gud och fosterlandet, P.A. Norstedt & Söner, Stockholm 1969, s 13

70 Selander. s 48 71 http://www.tjustforum.se/folkskolor/folkskolor.htm 72 Hermansson Adler, s 53

historia, det är endast kungar och andra manliga dignitärer, med ett undantag, som bör ”meddelas muntligen av läraren”.73

År 1900 ges ännu en normalplan för folkskolor och småskolor ut. Även i denna räknas de viktiga historiska personligheterna upp och den enda kvinnan är än en gång den heliga Birgitta. Uppräkningen av hur ”fäderneslandets” historia bör förmedlas följer samma spår som tidigare och det är elitskiktets historia som bör förmedlas. Dock ser vi i slutet av historieämnets lärokurs en metodisk anvisning till läraren som kan tolkas som att folkets historia kan berättas:

De valda berättelserna ur fäderneslandets historia meddelas muntligen af läraren på

lärotimmarna för modersmålet och böra i allmänhet begränsas till här ofvan gifna urval. Dessa berättelser afse i främsta rummet åstadkommande af fylliga och åskådliga bilder ur de särskilda tidernas lif.”74

Denna referens till att undervisa om ”de särskilda tidernas lif” finns inte att läsa i

normalplanen från 1889. Detta kan tolkas som en liten förändring i hur synen på historia förändrats och kommer att förändras, sakta men säkert, under det kommande seklet.

I Svensk Läraretidning, 19:e Årgången, från år 1900 kunde man läsa:

Då geografi och historia äro läroämnen, som synnerligen ägna sig för väckande och närande af barnens känsla för sitt fädernesland samt dess konung och folk […] hvarigenom kärleken till såväl det skapade som skaparen bör väckas och stärkas…75

I detta ser man hur historia fortfarande var ett nationalistiskt och i hög grad kristet ämne. Lärarna uppmanas att såväl som att styrka barnens kärlek till Sverige och dess folk (läs: svenskarna), så ska denna kärlek till vår historia bidra till att kärleken till Gud ökar.

I 1919 års Undervisningsplan för rikets folkskolor finns denna kristna fokusering fortfarande kvar. Det nämns att berättelser från kristendomsundervisningen ska ställas jämte

historielektionerna så att de båda kan ”stödja och fullständiga” varandra. Det finns dock i

73

Normalplan för undervisningen i folkskolor och småskolor, P.A. Norstedt & söner, Stockholm 1889, s 32ff

74

Normalplan för undervisningen i folkskolor och småskolor, P.A. Norstedt & söner, Stockholm 1900, s 38ff

75

denna upplaga referenser till vår nordiska mytologi och ”Österlandets, Greklands och Roms forntid”, något som inte funnits i de tidigare undervisningsplanerna. Här nämns även att eleverna ska få några bilder från det rådande samhällslivet. I anvisningarna till läraren nämns för första gången ännu en kvinnlig historisk person förutom den heliga Brigitta: drottning Margareta. Drottning Kristina lyser fortfarande med sin frånvaro. Det märks även att den politiska utvecklingens historia bör tas upp; fackföreningar, den allmänna rösträtten,

landsting, riksdag etc. Här märks även att uppfinningar och andra upptäckter av svenskar ska läras ut; Nobel, Nils Ericson och andra uppfinnare nämns som viktiga personer i Sveriges historia. 76 Här anas den framtidstro som senare ska dominera svensk historiesyn.

Undervisningsplan för rikets folkskolor från 1955 nämner inte några speciella svenska kvinnor som historielektionerna ska behandla. Däremot finns både den engelska drottningen Elisabeth I och Katarina II av Ryssland som viktiga att nämna. Undervisningen ska präglas av en objektivitet och det är den allmänna historien samt betydelsefulla personligheter ur svensk historia som man ska undervisa om. Den enda referensen till svensk kvinnohistoria är här att hembygdens ”märkliga” kvinnor ska ge eleverna insikt om deras närhistoria.77

Begreppet läroplan togs i bruk i och med Läroplan för grundskolan 1962, (Lgr 62). Historieundervisningen har i den som mål:

[…]att genom en grundläggande orientering om mera betydelsefulla händelser, tidsföreteelser och personligheter i svensk, nordisk och allmän historia ge eleverna en föreställning om det liv, som gångna generationer levat och om innebörden av det arv, som de efterlämnat. […]

Berättelser och bilder ägnade att belysa vårt folks arbete och liv genom tiderna, särskilt de förhållanden, som kan anses vara karakteristiska för tidsmiljön. […] Betydelsefulla händelser, tidsföreteelser och personligheter i nordisk och allmän historia, som kan anses erforderliga för att klargöra händelser och sammanhang i vårt folks historia och som har naturligt samband med undervisningen i övrigt. 78

Här är det tydligt att fokus har ändrats från kungar och andra dignitärer till att undervisningen ska belysa folkets historia i större mån än tidigare. Det märks även att begreppet ”män” har utelämnats till förmån för ”personligheter” något som eventuellt kan ge mer utrymme för att undervisa om kvinnor i högre grad.

76

Undervisningsplan för rikets folkskolor, P.A. Norstedt & söner, Stockholm 1919, s 101ff

77

Undervisningsplan för rikets folkskolor, Iduns tryckeri, Stockholm 1958, s 97ff

78

Läroplan för grundskolan 1969 (Lgr 69) påminner i mångt och mycket Lgr 62. Här finns en mer öppen syn på vad historieämnet är och referenser till både undervisning om minoriteter och förtryck till förståelse för att historia kan skrivas olika beroende på vem som skriver den. Det tas även upp att historiesynen hos såväl elever som lärare kan påverka historien och att detta ska hållas i beaktande. Fortfarande nämns dock ingenting om kvinno- eller

genushistoria. Persongalleriet från de tidigaste undervisningsplanerna är försvunnet och istället uppmanas att undervisningsstoffet ska väljas ut från ”vilka kunskaper som bedöms vara väsentligast för förståelse av dagens värld och som därför bör vara av speciellt intresse för eleverna”.79

5. Analys av läromedel

Våra analyserade läromedel presenteras nedan kronologiskt. Inledningsvis ges en kortfattad presentation av varje läromedel, sedan redovisas de allmänna kvinnoporträtt vi funnit och vidare ges de specifika kvinnor som analyserats ett eget kapitel. De manliga porträtt som ställs mot kvinnogestaltningarna presenteras i samband med respektive kvinnoporträtt. Analysen av läromedlen sker i kapitel 7.

5.1 Lärobok i fäderneslandets historia

Odhner har, efter uppmaningar från olika håll, med detta läromedel gjort ett försök att bearbeta sina tidigare större historiska läromedel vilket resulterade i denna historiebok för folkskolan. I denna, menar författaren själv, vill han sålla bort all onödig fakta och årtal och därigenom vinna utrymme för något fylligare skildringar av de stora personligheter och händelser som ”bör fästas” i barnets minne. Han pekar även på vikten av att ge barnen historiska berättelser och bilder för att lättare lära och minnas. Vidare står det i förordet att hans ambition med denna bok är att de stora huvuddragen av vår historia klart och åskådligt ska framställas. Odhner pekar även på att endast en kort beskrivelse av forntiden och

medeltiden ska göras då han anser att den nya tiden är den viktigaste och lärorikaste delen av vår historia. Boken tar alltså sin början med att kort beskriva forntiden och medeltiden för att sedan gå över till den nya tiden, här omskrivs reformationen – Gustav Vasa och hans söner, Sveriges storhetstid, som tar avstamp i och med Gustav II Adolf, Frihetstiden, Gustavianska

79

tiden och slutligen Nutiden. Till detta läromedel finns även en läsebok som författaren ofta hänvisar till för mer fakta, men han menar att denna mest är till för läsning och att det i denna lärobok finns med vad som kan och bör läras ut.80

5.1.1 Allmänna kvinnor

Kvinnorna i allmänhet vilka beskrivs i denna bok, nämns endast förutom i specifika kvinnors fall, som moder, syster, hustru eller gemål. Exempelvis kan det i kapitlet om Gustav Vasa läsas om honom och hans gemåler. Här beskrivs förutom konungens liv hans olika giftermål som skänkte honom söner.81 Männen i boken beskrivs ofta som krigare och riddare och tillskrivs även ofta egenskaper såsom hjältemodig, rådig, vältalig, tapper och klok. Kvinnorna benämns ofta som ovanliga och märkvärdiga.82

Det första som står att läsa om kvinnor i allmänhet är i stycket där en återblick på kapitlet om forntiden görs. Kvinnor har inte nämnts alls i själva kapitlet men i dess återblick tas

husmoderns status upp: ”På tinget ägde odalbönderna afvgörande rösten, och i hemmet hade de en vidsträckt makt och myndighet. Vanligen hade dock äfven husmodern mycket att säga i huset.”83 Vi möter i kapitlet om Gustav Vasa bonden Sven Elfsson i Isala, vars hustru

omnämns med dessa ord:

Hustrun bakade bröd, och Gustav stod framför ugnen. När danskarne frågade efter flyktingen, tog hustrun brödspaden, gaf Gustav ett slag öfver ryggen och sade: Hvi står du här och gapar? Har du aldrig sett folk förr? Packa dig strax ut i ladan och tröska! Gustav skyndade ut, och danskarne misstänkte ej, att denne kunde vara herr Gustav.84

I en beskrivning av Linköpings blodbad berättas det att Karl IX avrättade folk i Linköping på grund av förräderi mot kronan. Här står att läsa: ”[…]de öfriga dömdes till döden, och inga böner, ej heller knäfall eller tårar af deras hustrur och barn kunde beveka Karl.”85

80

Odhner, C T, Lärobok i fäderneslandets historia under författarens ledning omarbetad för folkskolan, P A Norstedt och söners förlag, Stockholm 1875, förord

81 Ibid. s 31 82 Ibid. s 23, 31, 40 83 Ibid. s 8 84 Ibid. s 26 85 Ibid. s 37

5.1.2 Märkliga kvinnor och stora män

Den heliga Birgitta ges i denna bok en kort beskrivning, då det på sju rader står att läsa om hennes egenskaper, syner, uppenbarelser och Vadstena kloster. Hennes liv i övrigt ges inte mycket utrymme, då här kort endast nämns om hennes vallfärder och datum för hennes död. Odhner beskriver hennes katolska tro och hennes syner med orden:

På den tiden lefvde en av Sveriges märkvärdigaste qvinnor, den heliga Birgitta. Hon var mycket from och gudfruktig och trodde sig hafva syner och uppenbarelser från himlen; hennes

förnämsta verk var klostret i Vadstena, som blefv det berömdaste i Norden. Hon vallfärdade till Rom och Jerusalem, dog i rom 70 år gammal, och blefv efter sin död afv påfven förklarad till helgon.86

Erik den helige som liksom den heliga Birgitta helgonförklarades beskrivs:

Konung Erik den helige var en ifrig kristen, byggde kyrkor och förordnade kristne lärare. I sitt lefverne var han mycket from och gudfruktig; så brukade han efter sin tidens sed späka sin lekamen genom fasta och bära tagelskjorta närmast kroppen samt vara trägen i bön och andaktsöfvningar. Såsom regent var han rättvis, mild och välgörande. Han var äfven en tapper hjelte och beslöt att utbreda den kristna läran bland hedningarne.87

Om drottning Margareta står det att hon var regentinna över de tre länderna Sverige, Norge och Danmark och att hon även beslöt att för framtiden försöka förena dessa tre länder till ett enda stort och mäktigt rike. Vidare står det att:

Hon förmådde dem att välja en och samma person till konung, nämligen den unge Erik av Pommern som var hennes frände. […] Så länge den kloka och kraftfulla Margareta lefvde, gick allt lyckligt och väl, men sedan den svage konungen Erik sjelf öfvertagit styrelsen, började en tid af olyckor och tvedräkt.Konungen, som nästan aldrig besökte Sverige, tillsatte i detta land utländske fogdar, hvilka förtryckte och plågade allmogen.88

86 Odhner, s 16 87 Ibid. s 12 88 Ibid. s 17ff

Erik av Pommern efterträdde Margareta och Odhner beskriver honom som svag och

otillräcklig. Vidare beskrivs hur den ädle Engelbrekt tar över Sveriges styrande och avsätter Erik.

Drottning Kristina är den av de kvinnor i denna bok som ges störst uppmärksamhet och utrymme. Om henne står följande att läsa:

Den unga drottningen som 1644 sjelf öfvertagit regeringen, var en högst ovanlig qvinna. Hon hade ärft sin faders lysande snille, var lärd och vitter, samt älskade konster och vetenskaper, men hon hade tillika ett nyckfullt lynne, saknade allvar och visade mycken böjelse för nöjen och förlustelser. Hon hade ej kraft att afhjelpa missbruken och förbättra rikets hushållning, utan tvärtom gjorde hon genom sitt slöseri de onda ännu värre. Slutligen tröttnade hon vid

regeringsbördan, och sedan hon förmått ständerna att välja hennes syskonbarn Karl Gustaf till tronföljare, nedlade hon kronan 1654. Hon var den sista regenten af den fräjdade Vasa-ätten. Sedan Kristina lemnat fäderneslandet, öfvergick hon till den katolska tron och begaf sig till Rom, der hon tillbragte det mesta af sin återstående lefnad.89

En gestaltning av en manlig regent som är samtida med Kristina är den om hennes far Gustav II Adolf:

Gustaf Adolf var en högväxt och reslig man, stark och fyllig samt blef med tiden temligen fet. Han hade ett nordiskt utseende: frisk, rödlett hy, klarblå ögon samt hår, mustascher och pipskägg av ljusgul färg […] Liksom de fleste af Vasa-ätten var han häftig till sinnet, men han hade tillika ett mildt och försonligt hjärtelag. Hans gudsfruktan var varm och lefvande; med bön började han alla sina företag och kunde därför sluta dem med tacksägelse. […] Gustaf Adolf var Sveriges störste konung och en af de ypperste konungar, som regerat i något land.90

Av de andra specifika kvinnorna - förutom ovan nämnda tre – hittar vi bland annat Kristina Gyllenstierna: ”

[…] der fördes befälet av Sten Stures enka, den modiga Kristina Gyllenstierna, och hon försvarade sig länge med framgång mot danskarne. Slutligen lät hon förmå sig genom danske konungens löften och försäkringar att öfverlemna Stockholm i hans våld.”91

89 Odhner, s 48 90 Ibid s 40 91 Ibid. s 20

Ulrika Eleonora nämns två gånger i boken, först som Karl XI: s gemål med vilken han hade tre barn. Här beskrivs hon som den fromma och ädla Ulrika Eleonora av Danmark. Andra gången nämns hon sedan som Karl XII: s mor och även här tillskrivs hon egenskaper som from och att hon till sin son tidigt lär ut allvar och gudsfruktan.92 Även en andra Ulrika Eleonora, dotter till den förstnämnda och syster till Karl den 12:e gestaltas:

Då Karl dog ogift och barnlös, valde ständerna till regerande drottning Karls yngre syster Ulrika Eleonora, som var gift med prins Fredrik af Hessen, men de gjorde det endast på det villkoret, att hon afsade sig enväldet och samtyckte till betydliga inskränkningar av konungamakten. Ulrika Eleonora förblef ej länge regerande drottning; redan 1720 afsade hon sig kronan till förmån för sin gemål, prins Fredrik…93

Om Lovisa Ulrika står att läsa:

Konung Adolf Fredrik var en mild och godsint man, men tillika svagt och obeslutsam, och beherskades därför av sin gemål, Lovisa Ulrika, som var en stolt och härsklysten qvinna. Drottningen harmades mycket öfver de förnärmelser, som konungafamiljen måste tåla av ständerna, och öfvertalade därför sin gemål att söka skaffa sig större makt.94

Slutligen nämns mycket kort den dåvarande kungens (Oskar II) svägerska drottning Lovisa som beskrivs med orden ”den milda drottning Lovisa.”95

5.2 Sveriges historia för folkskolan

I förordet till Sveriges historia för folkskolan skriver Grimberg att hans intentioner med detta läromedel är att väcka barnens intresse för den svenska historien samt att göra detta med ett språk som är mer lättbegripligt än tidigare. Detta läromedel, skriver han, är även mer utformat som en läsebok för att eleverna på egen hand ska kunna jobba vidare. För att väcka barnens intresse säger Grimberg att denna lärobok ska lära ut det som intresserar och det som ger verklig och levande kunskap. Han pekar även på att det som sker i våra dagar är historia och förespråkar en levande historia där människans påverkan är viktig ”[…]hur de unga själv kan

92 Odhner, s 54 93 Ibid. s 61 94 Ibid. s 65 95 Ibid. s 81

bidra och hur vårt land behöver företagsamhet och unga krafters insats”.96 Dock betonas fortfarande en inriktning mot de berömda män som format vårt land genom historien.

5.2.1 Allmänna kvinnor

I denna bok ligger fokus på männens arbete både i land och i stad, det är även ”stora män” som står för den största delen av historieberättande i denna bok. Kvinnorna nämns i regel endast när de hjälper till i männens arbete vid exempelvis skördetid, eller med korta

noteringar om de vävde eller spann. Människor beskrivs i denna bok konsekvent som ”han”. Kvinnorna beskrivs här antingen som fromma eller maktlystna och manipulativa. Detta kan man till exempel se genom en beskrivning av Katarina II: ”den stolta och rasande ryska kejsarinnan” medan Viktor Rydbergs moder beskrivs som: ”hjärtgod och uppoffrande” samt som den som ”hos sonen ingjutit kärleken till det ädla och höga.”97

Under stycket I en fornnordisk stuga dyker kvinnan upp för första gången i denna bok:

Där sitter husfadern, mäktig och myndig. Han är det, som bestämmer, om de nyfödda barnen skola få leva eller sättas ut i vildmarken. Men hustrun har också mycket att säga i huset. Flera forntida berättelser vittna om djup tillgivenhet mellan makar. En ansedd bonde blev en gång innebränd på sin gård. Fienderna erbjödo hans hustru att lämna det brinnande huset. Hon svarade: ”Ung vart jag given åt min make. Jag lovade honom då, att samma öde skulle övergå oss bägge.” Och så följde hon mannen i döden.98

I berättelsen om hur Sven i Isalas hustru hjälper Gustav Vasa att fly undan danskarna berättas om hustrun:

Sven Elvssons hustru håller på att baka bröd. Gustav står bredvid ugnen och värmer sig. Då lyfter den raska kvinnan sin brödspade och ger Gustav ett duktigt slag över ryggen. <<Vi står du här och gapar på främmande?>> snäser hon till honom. <<Har du aldrig sett folk förr? Packa dig genast ut på logen och tröska!>> Han lunkar ut ur stugan. Men spejarna kunna aldrig tänka att det är den stolte herr Gustav, som bondhustrun vågar hantera så vanvördigt. De skynda sig till nästa gård.99

96

Grimberg, Carl, Sveriges historia för folkskolan, P. A Norstedts förlag, Stockholm 1930, förord

97 Grimberg, s 250 och 321 98 Ibid. s 17ff 99 Ibid. s 94

På 1½ sidor beskriver Grimberg hur en miljon människor dödades i häxprocesserna över hela Europa. Med dessa citat vill Grimberg visa upp sin syn på utvecklingen och förklaringen av denna händelse: ”Men vi har svårt att förstå, hur det kunde vara möjligt, att ännu för ett par århundraden sedan även de lärdaste män på fullt allvar trodde på häxor. […] Mot slutet av århundradet började upplysta män dock inse, att det hela var inbillning och förtal.”100 Urban Hjärne – ledamot i en häxdomstol i Stockholm gjorde enligt Grimberg slut på eländet: ”Där kom han (Urban Hjärne) snart under fund med att allt om trolldom var bara skvaller av en hop lättfärdiga pigor och flickor och några självsvåldiga gossar.”101

På sidan som beskriver avskaffandet av skråväsendet och även när fullständig näringsfrihet infördes görs här kort en kvinnoreferens. ”Varje till myndig ålder man eller kvinna fick då rätt att försörja sig genom vilket yrke som helst.”102 På sidan som behandlar den allmänna

rösträtten nämns kvinnor: ”[…] på 1909 års riksdag genomfördes den (allmän rösträtt). Men då gällde det endast männen. Tolv år därefter fingo även kvinnorna rösträtt.”103 I och med nykterhetsrörelsen nämns även hustruns roll i kampen mot dryckenskapen:” En god hjälp mot kroglivets frestelser får den, som sparar pengar till ett eget hem. Ett gott stöd ger även hans hustru, om hon lär sig att göra hemmet inbjudande och att laga god och närande föda.”104 Kvinnorörelsen som är ett eget kapitel omskrivs på två sidor. Här beskrivs det hur

industrialisering undanröjer såväl hantverkare som kvinnoarbeten. Männen, skriver Grimberg, hade nu tagit över yrken som exempelvis bagare och vävare som var sysslor som tidigare utförts i hemmet av kvinnorna. ”I den gamla goda tiden” arbetade kvinnorna med

hushållssysslor.

Men vad skulle då de ogifta döttrarna taga sig till, när de ville göra nytta för sig och slippa att ligga andra till lags? Varifrån skulle de kvinnor taga sitt uppehälle, vilka måste försörja sig med eget arbete? Detta var och är en viktig sida av den så kallade kvinnofrågan.105

Under rubriken Sociala frågor förklarar Grimberg varför kvinnor får lägre pension än män; han menar här att medellivslängden är högre hos kvinnor än män, på grund av detta får staten betala ut pension i fler år till en kvinna än till en man, det sammanlagda beloppet blir då alltså 100 Grimberg, s 178 101 Ibid. s 179 102 Ibid. s 290 103 Ibid. s 301 104 Ibid. s 305 105 Ibid. s 307

högre för en kvinna. Han påpekar här även att det föds fler pojkar än flickor i Sverige, men att det dör fler pojkar i unga år dels på grund av tyngre och överansträngande kroppsarbete och olyckor i detta arbete men även på grund av ”deras dryckenskap och nattsudd”.106

5.2.2. Märkliga kvinnor och stora män

De specifika kvinnoporträtt som ges tar sin början i och med Sigrid Storråda som beskrivs som en stark kvinna som i motsats till sin blivande make vägrade konvertera till den kristna tron, istället gifte hon sig med Sven Tveskägg och krigade och vann mot sin förra friare.107

Den heliga Birgitta omskrivs på fyra sidor, här ges en mycket detaljerad berättelse om hennes uppenbarelser med tydliga beskrivningar och detaljer utav dessa. Om hennes liv finns det inte mycket berättat utan det religiösa får här övertaget. Ledorden som tillskrivs Birgitta är

fromhet och barmhärtighet. Grimberg beskriver även hur hon byter sin jordiska kärlek till den himmelska, att hon först tillhör sin man, för att sedan tillhöra hon Gud.108 Erik den helige omnämns som Sveriges nationalhelgon efter att ha blivit dödad av en dansk prins. Grimberg berättar om hans korståg i Finland men även om hur folk vallfärdade till hans grav i Uppsala domkyrka.109

Drottning Margareta beskrivs som en så pass duktig och ansedd kvinna, att hon efter de svenska och norska konungarnas död blev regent i deras riken. Här står det även:

Det blev andra tider för de svenska stormännen när Margaretas kraftiga hand tog tyglarna. Lag och rätt komma åter till heders, till gagn för allmogen. […] Men att fel var, att Margareta först och främst kände sig som dansk. Hon satte danska fogdar på de viktigaste svenska slotten. […] Missnöjet med Danmarks överhöghet inom unionen märktes dock knappt, så länge Margareta levde, ty hon var en så duktig regent och en god människa. ”Sent födes en annan kvinna slik”, heter det om henne i en gammal krönika.110

Hon beskrivs som kraftfull, men även med ord som from, rättvis, ödmjuk och givmild mot kyrkan. 106 Ibid. s 311 107 Grimberg, 35 108 Ibid. 59ff 109 Ibid. s 46 110 Ibid. s 66

Hennes efterträdare, Erik av Pommern, beskriver Grimberg med orden:

Margareta kände sig som dansk; det var betänkligt. Men Erik var tysk och betraktade sig som sådan; det var farligare. […] I över tjugu år hade Erik hållit på att styra Sverige genom utländska fogdar. Svensken är tålig! Men nu var måttet rågat.111

Erik beskrivs som en kung som inte gjorde något gott för Sverige och endast roffade åt sig pengar och makt och lät de tyska fogdarna göra som de ville med svensken. Grimberg låter även Erik av Pommern dyka upp senare som likvärdig till Kristian Tyrann under

beskrivningen av hur Kalmarunionen blivit upplöst: ”Efter att ha varit i händerna på sådana personer som Erik av Pommern och Kristian Tyrann kunde den icke förnyas. Sveriges folk var alltför frihetsälskande för att tåla sådana tyranner.”112

Nästa kvinna som beskrivs är Kristina Gyllenstierna:

Bitter var hennes sorg, och fyra små barn hade hon att taga vård om. Men hon kände det som sin främsta plikt att fortsätta sin makes kamp för Sveriges frihet. Hon tog befälet på Stockholms slott, hon kvävde sina tårar och uppmuntrade borgerskapet till modigt försvar. Därför lyckades Kristian ej intaga huvudstaden. Han började då locka med vackra löften. Han lovade, att om borgerskapet ville ge sig skulle han förlåta allt motstånd han rönt. Då gav sig även huvudstaden, på hösten 1520.113

När vi kommer till nästa kvinnoporträtt i denna bok är det drottning Kristina som beskrivs. Här har två sidor tilldelats denna kvinna med underrubrikerna Kristinas gunstlingar, Kristinas

slöseri, Kristina besluter avsäga sig kronan, samt Tronavsägelsen. Dock berättas det i början

istället för drottning Kristina om greve Per Brahe på Visingsö. Det berättas om hans goda gärningar för sina undersåtar. Om Kristinas barnaår får läsaren veta väldigt lite förutom att hon beskrivs som ett oerhört kunskapstörstande barn som lär sig främmande språk för sitt eget nöjes skull. Likväl nämns även: ”För en sak visade hon emellertid inte det minsta intresse: för kvinnliga sysselsättningar”114 Axel Oxenstiernas förmyndarregering får stor plats och prisas 111 Grimberg, s 68 112 Ibid. s 98 113 Ibid. s 88 114 Ibid. s 158

på de sidor som föregår Kristinas. Om hennes egen början som regent står i kapitlet Kristinas

gunstlingar:

Själv ville den unga drottningen sköta maktens tyglar. Ingen fick hjälpa henne – då bleve ju äran ej hennes. Bort därför med den gamle trotjänaren! Istället gav hon sin gunst åt unga adelsmän. Vad hade de då för stora förtjänster? Jo, ett fint och ståtligt sätt att uppträda och knappt något annat.115

Under rubriken Kristinas slöseri beskrivs hur Kristina ger gods och land åt adelsmän som inte gjort sig förtjänta av det. Hennes far hade åtminstone krävt att man utmärkte sig i krig eller fred för att förtjäna något sådant. ”Kristina däremot utdelade adelskap åt en hel del ovärdiga personer”.116 Detta upprörde mer och mer de ofrälse stånden.

Om Kristinas beslut om att avsäga sig kronan skriver Grimberg att Kristina inser att en förändring av hennes sätt att styra riket måste ske, men hon vill inte genomföra den.

Hon tyckte om att ha omkring sig en lysande adel som deltog i hennes många dyrbara fester. Snart hade hon funnit en utväg att komma ifrån svårigheterna: hon skulle nedlägga kronan och för alltid lämna det tråkiga Sverige. (…) Hon tyckte att protestanternas gudstjänst var så tråkig och enformig. Den kunde passa för tröga obildade nordbor, men hon längtade till Söderns livligare folk och till deras gamla mäktiga kyrka med dess prakt och rikedom.117

Kapitlet om Kristina avslutas med: ”På en riksdag 1654 utförde Kristina sin föresats. Men först hade hon skaffat sig ett ansenligt årligt underhåll från Sverige.” Den gamle Oxenstierna yttrar här när hon håller sitt känslosamma tal till riksdagen: ”Hon är dock den store Gustav Adolfs dotter.” 118

Kristinas resa till Rom beskrivs med orden:

På vägen till Rom avsvor Gustav Adolfs dotter offentligen den tro, för vilken hennes fader gått i döden, och övergick till den katolska. I Söderns länder skulle nu den lyckans tid komma, som

115 Grimberg, s 159 116 Ibid. s 159 117 Ibid. s 160 118 Ibid. s 160