Historia för enhetsskolans mellanstadium

Historia för enhetsskolans mellanstadium från 1955 är skriven för att användas från fjärde- till sjätte klassens kurs. Denna bok tar sin början med huvudrubriken Forntiden, för att sedan gå över till medeltid och avsluta med den nya tiden. I förordet belyser författarna att det nya med denna bok ligger i att försöka ge en konsekvent teckning av samhällets och den vardagliga miljöns förändringar som underlag för historieundervisningen. De pekar även på att bokens upplägg skiljer sig väsentligt från tidigare läromedel då: ”Krig och kungar har kommit med, när de på ett djupgående sätt har ingripit i folkets liv. Politiska åtgärder har nämnts, när de fått vittgående verkningar, men den genomgående linjen har varit att skildra historien så som den upplevts av gemene man.” På grund av de begränsningar som stoffurval kräver förklarar författarna även att de dock måste följa den linje som tidigare läroboksförfattare visat, ”när de byggde upp fäderneslandets historia kring stora män och händelser.”128

Denna historiebok är relativt neutralt skriven. Det läggs inga större värderingar eller känsloutsvävningar vid händelsebeskrivningar och ofta nämns inte ordet man eller kvinna utan författarna använder sig istället av människan i allmänhet vid beskrivningar av hur folket vid olika perioder levt och verkat. Ett exempel då detta tydligt syns är i en beskrivning om egyptiernas liv. ”Egyptierna var arbetsamma. […] De blev också ett kunnigt folk. De gjorde vackra lerkärl, hade koppar- och guldgruvor, kunde tillverka vackra möbler och väva fint linne. De kunde också skriva”.129 Ett annat skildringssätt som dock även finns i denna bok hittas fyra sidor längre fram, där detta om grekerna står att läsa: ”Grekerna levde av handel, hantverk och andra näringar i staden. Han kände sig hemma på gatorna, där levde han, och där umgicks han med vänner och bekanta, såsom folk gör än idag i Medelhavsländerna.”.130

127

Grimberg, s 316ff

128

Jansson m fl, Historia för enhetsskolans mellanstadium, Bonniers, Stockholm 1958, förord

129

Ibid. s 20

130

5.3.1 Allmänna kvinnor

Första gången ordet kvinna dyker upp i texten är i en beskrivning av den forntida kvinnan. Här är det hennes utseende och klädesdräkt som omskrivs och oftast är det i dessa

sammanhang kvinnan nämns.131 Vanligt är även att kvinnan dyker upp lite här och var i texten som hustru, gemål, dotter eller drottning. Ett annat historieberättande i denna bok kan även ses i stycket där livet i en forntidsby beskrivs. Här står det att läsa om hur männen och deras söner lever och bor, kvinnan är här helt osynlig eller bortglömd.132 Denna osynlighet syns även tydligt i de stycken som behandlar den franska revolutionen och den allmänna rösträttens införande som endast beskrivs som ett faktum att allmän rösträtt infördes 1919.133

Kvinnor i allmänhet hittas även bland annat i beskrivningen av livet på en bondgård under 1500-talet: ”Bonden och hans hustru måste vara mångkunniga för att klara livet på gården”. Här följer ett stycke om allt arbete som krävs på gården och i slutet på detta står två rader att läsa: ”Kvinnorna spann garn, vävde tyg och sydde kläder av lin och ull som bereddes på gården”134.

Under rubriken häxprocesser skrivs det i början av stycket hur människor vid denna tid trodde att vissa personer kunde trolla sjukdomar på människor och djur och deras tro på dessa

personers samröre med djävulen. Dessa personer får läsaren sedan reda på att ”sådana kvinnor kallades häxor” men att det även fanns ett fåtal män som sysslade med häxeri. Lite längre ner i texten hittas även detta skrivet om häxprocessen: ”När häxan ställdes inför domstol, blev hon ofta nog frikänd, det vill säga domstolen ansåg inte att hon gjort något ont. Men det hände att hon blev dömd till döden. Inte sällan var det vittnesmål av barn som fällde henne”135

Kvinnoyrken under 1700-talet omtalas kort då man beskriver en fabrik under denna tid. Först beskrivs det hur en fabrik under denna tid kunde se ut och fungera, att det mesta av arbetet utfördes i hemmen av arbetarna och i samband med detta får läsaren veta att arbetare under denna tid ofta kunde vara kvinnor och barn.136

131 Jansson m. fl. s 9 132 Ibid. s 36 133 Ibid. s 283ff och 316 134 Ibid. s 166 135 Ibid. s 234 136 Ibid. s 270

5.3.2 Märkliga kvinnor och stora män

De specifika kvinnor som i denna bok är omskrivna tar sin början med den heliga Birgitta. På en och en halv sida omskrivs Birgittas ursprung, hennes föräldrar och make presenteras. En stor del av texten behandlar hennes uppenbarelser och Vadstena kloster. Större delen av stycket består av en neutral och faktabaserad text där Birgittas liv, uppenbarelser och

klosterlivet beskrivs. Birgitta själv beskrivs som myndig och from med mycket inre kraft och stark tro.

Birgitta hade mycket gott anseende, och påven i Rom och kungen i Sverige lyssnade till vad hon sade. […] När hon som änka levde likt en nunna, såg hon syner och hörde röster som talade till henne. Det hon hörde och såg berättade hon för sina biktfäder, som skrev ner dessa så kallade uppenbarelser.137

Liksom heliga Birgitta helgonförklarades Erik den helige och han beskrivs: ”Erik Jedvardsson hette grundaren av en kungaätt i Sverige under 1100-talet. Efter sin död blev han

helgonförklarad, och under namnet Erik den helige var han under den katolska tiden Sveriges skyddshelgon.”138

Nästa omskrivna kvinna är drottning Margareta. Om henne och bildandet av Kalmarunionen står det att läsa:

Valdemar Atterdag hade en dotter som hette Margareta. Hon var gift med Magnus Erikssons son vilken var kung i Norge. Efter faderns död blev hon regent i Danmark. På 1380-talet dog både hennes make och deras enda son och därmed blev hon regent i Norge. Slutligen valde de svenska stormännen henne till drottning även i Sverige, och Albrekt blev fördriven […] Hon försökte förena dem till ett rike. En släkting till Margareta, hertig Erik av Pommern, utsågs till hennes efterträdare i både Danmark, Norge och Sverige. I Kalmar kröntes Erik […] till kung över Nordens tre riken […] Därmed var de tre rikena förenade under en gemensam ledning. Denna förbindelse brukar kallas Kalmarunionen.139

Lite längre fram i texten förklaras kort att Margareta styrde de tre länderna och när hon dog fick Erik svårt att komma överens med stormännen och hur han kom i krig med Hansan. Detta

137 Jansson m. fl., s 93 138 Ibid. s 71 139 Ibid. s 97

krig ledde till att Hansan satte en handelsblockad mot Sverige. Bland annat var det bristen på salt och förlorade inkomster på grund av att koppar- och järnförsäljningen försvann, som ledde till att missnöjet mot Erik ökade och ett uppror bröt ut i Bergslagen 1434. Erik avsattes av riksrådet och lämnade ifrån sig makten över Sverige till Engelbrekt.140

Om drottning Kristina kan man läsa hur hon vid 18 års ålder själv tog över regeringen. Läsaren får här reda på att hon läste och studerade mycket och hur hon under Sveriges stormaktstid tog in några av Europas mest kända konstnärer och vetenskapsmän till det svenska hovet. Hennes regeringstid beskrivs:

Under Drottning Kristinas regeringstid blev motsättningarna mellan adeln och de ofrälse stånden allt större […] Drottning Kristina löste inte den svåra frågan. År 1654 abdikerade hon, det vill säga hon avsade sig kronan. Hon lämnade Sverige och övergick till den katolska läran. Hon dog i Rom.141

Senare görs även referenser till Drottning Kristina men författarna går inte in mer på henne som person utan fokuserar mer på bråket mellan adeln och bönderna under hennes regenttid. Något Kristina inte tagit hand om på ett positivt sätt och som hennes efterträdare Karl IX måste reda ut. 142

Gustav II Adolf porträtteras i den här boken:

Den unge kungen hade fått en omsorgsfull uppfostran. Han talade flera språk, var väl insatt i rikets styrelse och visade sig redan under danska kriget vara en skicklig härförare. Han var högt begåvad, hade ärvt faderns och farfaderns heta humör med också deras mod och viljestyrka. Det som framförallt utmärkte honom var en ovanlig förmåga att dra folk med sig och få dem att arbeta för rikets bästa.143

Drottning Elisabeth av England nämns endast som regent, stycket som enligt rubriken ska behandla henne som person domineras istället av sir Frances Drakes världsomsegling och

140 Jansson m. fl. s 98ff 141 Ibid. s 212 142 Ibid. s 218 143 Ibid. s 205

kriget mot Spanien. Här beskrivs händelser under hennes tid istället för fakta om henne själv.144

Andra specifika kvinnor som i boken dyker upp är Ulrika Eleonora som kort omnämns med att det 1719 sammankallades till en riksdag och att då Karl XII:s syster Ulrika Eleonora valdes till drottning, men att hon året därpå genomdrev att hennes make valdes till svensk kung under namnet Fredrik I.145 Under rubriken Författare står det även kort att läsa om Anna Maria Lenngren: ” Två kända författare var Johan Henrik Kellgren och Anna Maria

Lenngren. Kellgren var en betydande diktare, som skämtade kvickt och elakt med allt han ansåg vara orätt och dumt. Anna Maria Lenngren har i sina dikter skildrat hur borgerskapet levde.”146