Dynamiska kontra statiska instruktioner

Huruvida dynamiska eller statiska instruktioner är mest lämpliga för att lära ut arbetsmoment har undersökts i ett stort antal studier fördelade över flera decennier. Trots detta är det fortfarande delvis oklart vilka fördelar respektive form medför. Dynamiska instruktioner i from av datorrenderade animationer, eller videosekvenser av verkliga händelseförlopp, har haft varierande popularitet och framgång. I allmänhet har animationer inte levt upp till de inledningsvis högt ställda förväntningarna (Höffler, et al., 2010). Statiska instruktioner inkluderar fotografier, digitala bilder från exempelvis CAD- mjukvaror eller ritningar. Nedan presenteras tre av de studier som gjorts inom området och deras respektive slutsatser. Sist ges en sammanfattning av de presenterade resultaten.

4.8.1 Studie 1

Höffler och Leutner utförde 2007 en metaanalys av totalt 26 tidigare studier där animationer och statiska instruktioner jämförts. En metaanalys innebär att inga nya studier görs utan att resultat av tidigare undersökningar sammanställs och en övergripande slutsats presenteras utifrån dem. I den aktuella metaanalysen användes artiklar skrivna mellan 1973 och 2003, varav tre skrevs före 1980. Utifrån de 26 artiklarna kunde sedan 76 parvis jämförelser göras, beroende på de olika variabler som studieresultaten indelats efter. Exempel på variablerna var typ av animation, hur realistisk denna var, om text användes som komplement och vilken typ av information som presenterades. (Höffler & Leutner, 2007)

Slutsatsen som Höffler och Leutner (2007) kom fram till var att det finns en medelstor fördel för animationer som instruktionsformat, utifrån de studier som inkluderats. Oavsett grad av realism fanns en förhållandevis stor fördel för animationer, det vill säga att även videosekvenser visades som överlägsna statiska instruktioner. En upprepning som tåls att göras är att den största effektstorleken, det vill säga största fördelen för animationer, fanns för motoriska uppgifter som till exempel montering. (Höffler & Leutner, 2007)

Höffler och Leutner (2007) poängterar avslutningsvis i sin artikel att animationer inte är en universallösning i sig och att designen av instruktionen fortfarande måste bygga på vetenskapliga teorier. Vilka långsiktiga effekter de olika presentationsformerna har eller vilken möjlighet det ger användaren att överföra kunskaperna till liknande problem inkluderas inte i studien. Detta är två områden som i andra studier diskuterats som animationers främsta svagheter (Watson, et al., 2010) (Palmiter & Elkerton, 1991).

4.8.2 Studie 2

Watson et al. (2010) angrepp på nytt frågeställningen kring de dynamiska kontra statiska instruktionernas fördelar. I studien användes tre olika typer av instruktioner, datoranimeringar, statiska bilder och enbart text. Samtliga medier presenterades på en datorskärm och kunde upprepas och kontrolleras av användaren. Studien utgick från en rad försök där 30 personer från Queens University, Belfast, delades i tre grupper som monterade en fiktiv produkt en gång dagligen under en femdagars period. Monteringen innefattade 33 olika moment uppdelat på fyra delmontage. De variabler som beaktades under försöken var total tid för montering, antal fel, antal referenser till instruktionen och tid som användes för att studera instruktionerna. (Watson, et al., 2010)

28

Utgående från Tukey’s HSD fann Watson et al. (2010) att signifikanta skillnader kunde konstateras mellan de textbaserade instruktionerna och de övriga under de två första försöken. Författarna tog fram inlärningskurvor för att kunna studera skillnader mellan grupperna såväl som inom dem. När medelvärdena för inlärningskurvorna plottades syntes en flack nedgång av den totala byggtiden för animationer, medan instruktionerna baserade på bilder och framförallt text visade brantare kurvor. (Watson, et al., 2010)

Resultatet av studien (Watson, et al., 2010) visade att animeringar gav en överlägset snabbare monteringstid vid det första tillfället jämfört med både bild- och textinstruktioner. Animeringsgruppen monterade objektet på cirka 2/3 av tiden det tog för gruppen som använde enbart text. Jämfört med de statiska bilderna slutförde animeringsgruppen monteringsarbetet på ungefär 3/4 av deras tid. Det bör noteras att variansen inom gruppen som använde animeringar var betydligt mindre jämfört med de båda andra grupperna, vilket gällde för samtliga försök. Efter tredje försöket var dock medelvärdet för den totala byggtiden hos de olika grupperna relativt lika. Vid det femte försöket skiljde sig den totala tiden endast marginellt mellan de olika typerna av instruktioner. (Watson, et al., 2010)

De slutsatser som författarna drar av studien (Watson, et al., 2010) är att animationer vid första monteringstillfället ger enhetligare tider inom gruppen, möjligen på grund av att utrymmet för misstolkningar är mindre. Både bild- och textbaserade instruktioner gav vid första tillfället totalt sju fel för respektive grupp, jämfört med ett fel som begicks i animationsgruppen. Efter andra monteringstillfället förekom dock inga fel i textgruppen, medan totalt ett fel begicks vid fjärde respektive femte tillfället i gruppen med animeringsinstruktioner. I gruppen med bildinstruktioner förekom efter det första tillfället totalt ett fel vid femte tillfället. Även antalet referenser till instruktionen var större i animeringsgruppen vid slutet av studien och användarna spenderade marginellt mer tid med att konsultera dem. (Watson, et al., 2010)

4.8.3 Studie 3

En tredje, något äldre, artikel som behandlar ämnet kring skillnader mellan dynamiska och statiska instruktioner skrevs av Palmiter och Elkerton (1991). Artikeln sammanfattar en studie på användares förmåga att lära sig använda ett datorgränssnitt, samt att överföra kunskap till liknande problem. Försöken delades upp på ett träningstillfälle och två provtillfällen. De båda provtillfällena var planerade så att det första utfördes samma dag som träningstillfället medan det andra genomfördes tre till sju dagar senare. Vid båda proven gjordes dels tre uppgifter som var identiska med de som gjorts under träningstillfället och dels två som följde samma princip som de tidigare men med ändrat innehåll. Försökspersonerna hade inte tillgång till instruktionsmaterialet under proven. (Palmiter & Elkerton, 1991)

Resultatet av försöken i studien (Palmiter & Elkerton, 1991) visade att gruppen som använt animationer var snabbare vid träningstillfället med att utföra uppgifterna som tränats in. Gruppen som använt text begick även fler fel. Vid de båda uppföljande proverna var textgruppen däremot snabbare med att utföra de intränade uppgifterna, och begick samma respektive mindre antal fel vid det direkta och fördröjda provet. När kunskaperna skulle överföras till de likartade uppgifterna vid provtillfällena, var gruppen som studerat textmaterialet betydligt snabbare vid det direkta provet. Det fördröjda provet visade dock att gruppen som använt animationer var något snabbare. Palmiter och Elkerton kommer fram till samma slutsats som Höffler och Leutner om att oavsett vilket format instruktioner presenteras i måste dessa utarbetas noggrant. (Palmiter & Elkerton, 1991)

29

4.8.4 Sammanfattning av dynamiska kontra statiska instruktioner

Enligt en förhållandevis omfattande metaanalys (Höffler & Leutner, 2007) finns det generellt en medelstor fördel för animationer som material för inlärning. Samma studie visar att animationer ger störst fördel när uppgiften som ska utföras är motorisk, exempelvis montering. Fördelen för animationer kvarstår när en hög grad av realism används, som i fallet med videosekvenser.

En senare studie där inlärningen över flera repeterade försök studerades (Watson, et al., 2010), visade att den största fördelen för animationer sett till inlärning erhålls initialt. Skillnaderna mellan olika format minskar sedan för att slutligen sammanstråla vid en viss monteringstid. Under de olika försöken var dock variationen inom gruppen som använt animationer mindre.

En äldre studie undersökte förmågan att överföra inlärda kunskaper till liknande problem (Palmiter & Elkerton, 1991). Studien visade att det initialt var lättare för en grupp som använt text för inlärning att överföra kunskaperna till liknande problem. Vid ett fördröjt prov var samma grupp dock marginellt långsammare än gruppen som använt animationer.