Hur instruktioner förstås

För att en användare ska tillgodogöra sig innehållet i en instruktion skapas en mental modell av de ingående objekten och de handlingar som ska utföras (Osvaldner & Ulfvengren, 2008). Ganier et al. (2000) bryter ned processen från inläsning av instruktionerna till utförande av handlingar i följande tre steg:

 Användaren aktiverar och/eller bibehåller målet med uppgiften i arbetsminnet, antingen gradvis eller samfällt.

 Instruktionerna avläses, liksom karaktären av uppgiften och användaren utarbetar en mental modell utifrån tillgängliga källor och lägger upp en handlingsplan.

 Användaren utför handlingarna.

Watson et al. (2010) menar att den kognitiva processens djup avgörs beroende på hur instruktionen presenteras. Skriven text medför att ingående objekt samt deras position och eventuella förflyttning måste visualiseras mentalt innan en mental modell kan upprättas. Bilder behandlas på ett liknande sätt genom att objektet konkretiseras och sedan översätts till en mental modell. Det har antagits att animationer underlättar tolkning och uppbyggnad av den mentala modellen, vilket i så fall skulle kunna medföra minskad risk för misstolkning av instruktioner. Forskningsresultaten inom området ger dock ingen enhällig bild av hur detta verkligen förhåller sig. (Watson, et al., 2010)

Kombinationer av bilder och text eller inkludering av förklaringsposter i animationer har visats som starkt bidragande till att öka en användares lärande och förståelse för informationen som förmedlas (Höffler & Leutner, 2007). Genom att ge användaren samma och/eller kompletterande information via olika medier underlättas bearbetningen av informationen och risken för fel minskar (Pettersson, 2002). På ett liknande sätt antas inkludering av ljud bidra till att stärka inlärning och förståelse (Palmiter & Elkerton, 1991). I en studie av Palmiter och Elkerton (1991) lade försökspersoner med animationer som instruktions underlag själva till en ljudkomponent genom att tänka högt. De verbaliserade alltså vad de såg och gjorde, vilket antogs bidra till bättre förståelse.

4.2.1 Syfte för instruktioner

Anledningen till att ta fram instruktioner kan ha olika pedagogiska mål, vilket beskrivs i en artikel av Eiriksdottir och Catrambone (2011). För produkter som möbler eller leksaker, vilka kunden själv monterar, ska instruktionen leda till ett korrekt utförande första gången. Hög initial prestanda efterfrågas alltså. I andra fall som till exempel monterande produktion är det viktigt att varje produkt monteras på ett korrekt och likartat sätt, att informationen kan tas in och behållas är i så fall av större vikt. I det senare fallet kan det också tänkas att det är av intresse att kunna överföra inlärda arbetssätt på liknande produkter. Dock verkar de faktorer som gynnar initialt lärande hämma inlärning på längre sikt samt förmågan att överföra kunskapen till snarlika problem. Detta är en del i en växelverkan där samma sak gäller omvänt, faktorer som gynnar förmåga till överföring och långsiktig inlärning hämmar initial prestanda. (Eiriksdottir & Catrambone, 2011)

17

4.2.2 Typer av information

Information kan vara antingen beskrivande eller avbildande. Text är ett exempel på beskrivande medium, medan bilder och animationer uppenbart är avbildande (Watson, et al., 2010). Dekorativa animationer eller abstrakta bilder kan förstås anses vara beskrivande, men dessa antas ha ett begränsat användningsområde i instruktioner. Två begrepp som används för att beskriva hur olika medier förmedlar information om ett objekts läge är spatial och temporal. Spatial information handlar om ett objekts rumsliga position medan temporal information anger hur objektet förflyttas. Medan en animation innehåller både spatial och temporal information, ger bilder endast spatial och det är upp till användaren att skapa den temporala informationen utifrån skillnader mellan efterföljande bilder. (Ganier, et al., 2000)

Beroende på användarens spatiala förmåga har olika instruktionsformer antagits mer eller mindre lämpliga. Till exempel antogs i (Höffler & Leutner, 2007) att animationer skulle ge användare med låg spatial förmåga bättre inlärning, eftersom animationen är en extern presentation som mer eller mindre kan direkt översättas till en mental modell. Därmed skulle den kognitiva belastningen minskas. Kombinationen av användarens personliga egenskaper och instruktionernas form är fokus i artikeln Höffler et al. 2010, där statiska och dynamiska instruktioner jämförs utifrån användarens tidigare kunskap och inlärningsstrategi. Nedan i 4.2.3 ges en överblick av artikeln.

4.2.3 Inlärningsmönster

Generellt kan två typer av inlärningsmetoder urskiljas, visualiserande och verbaliserande. För personer med ett visualiserande inlärningssätt är bilder och grafiska element viktigare än skrivna ord eller tal. Att förstå hur ett objekt förflyttas eller ser ut efter en rotation upplevs som enkelt utifrån en bild eller animation. I fallet med verbaliserande inlärningssätt gäller alltså det omvända. Text och tal är viktigare och att mentalt föreställa sig ändringar av ett objekt presenterat i en bild är svårare. Frågan Höffler et al. (2010) ställde inledningsvis var hur dessa grupper skiljer sig när statiska bilder eller dynamiska animationer används för inlärning. Hypotesen var att animationer skulle ge verbaliserande personer bättre stöd för att upprätta en mental modell över ett händelseförlopp. (Höffler, et al., 2010)

I studien av Höffler et al. (2010) användes en serie bilder respektive animationer som utbildningsmaterial för reaktionerna vid fotosyntes i två grupper av försökspersoner. Först gjordes ett personlighetstest för att bestämma inlärningsmönster, sedan användes bilderna respektive animationerna för att lära in det presenterade materialet. Avslutningsvis svarade försökspersonerna på kunskaps- och förståelsefrågor. Inom grupperna fanns båda typer av inlärningsmönster och deras tidigare kunskaper ansågs likvärdiga. (Höffler, et al., 2010)

Resultatet av försöket visade att de som stod närmare ett verbaliserat inlärningsmönster inte presterade nämnvärt bättre med animationer. Däremot presterade försökspersonerna som bedömts som visualiserande betydligt bättre när statiska bilder användes. Resultatet visade även att visualiserande personer generellt presterade sämre när animationer användes. En möjlig förklaring är att den föränderliga karaktären av animationer stör processen med skapa en mental modell. I och med att objekt kontinuerligt dyker upp, ändras och försvinner begränsas möjligheten att identifiera dem. (Höffler, et al., 2010)

18

Utöver de personliga egenskaperna antar Höffler et al. (2010) att ämnesområdet spelar roll för de olika presentationsformernas effektivitet, vilket återkommer i en senare studie (Höffler & Leutner, 2011). Det antas att mer abstrakta områden är svårare att visualisera och förstå utifrån animationer eller bilder, till exempel på molekylär nivå, eftersom dessa inte är observerbara i vardagen. Detta stämmer överens med ett resultat i en studie av samma författare från 2007, (Höffler & Leutner, 2007), där störst fördel för animationer ses när motoriska uppgifter, som till exempel monteringsarbeten, ska utföras.