Edward Saids Orientalism (1978) hade som sin tes uppfattningen att Västerlandet definierar Orienten och att den gör det med ett be- stämt syfte: att underkuva den. Genom att projicera egna föreställ- ningar på någon annan skapas en motbild men också en spegelbild. Den bild som tecknas har som syfte att legitimera ”the white man’s burden” med att civilisera barbarerna genom politisk, ekonomisk och militär makt. Det tankemönster som skapas benämns i Michel Foucaults efterföljd som en diskurs. Enligt Foucault är kunskap och makt sammanlänkade i diskursen, och eftersom de koloniala erövrarna hade makt var det följaktligen dessa som kunde skapa kunskap. I denna diskurs är också alla som beskriver Orienten fångar eftersom den utgör den mentala kompass med vilken förfat- tarna orienterar sig.
Diskursanalys är ett studium av samhällsfenomen där språket står i fokus och får en privilegierad betydelse. Idéer återspeglar inte den materiella verkligheten utan dessa förutsätter ett språk som i sin tur organiserar den sociala verkligheten. En sådan konstrukti- vistisk syn på språk och verklighet innebär att vår kunskap grun- das av och genom språket.40 Med hjälp av språket skapar vi sätt att
39
Tankar och argument till detta avsnitt har jag hämtat från följande verk: J McLeod, Beginning postcolonialism, Manchester University Press, Manchester & New York, 2000, s. 6-34, Postkolonia- la studier. Skriftserien Kairos 7, Raster Förlag, Stockholm, 2002, s. 10-18, N Lazarus (red.), 2004, s. 1-16, C Eriksson, M Eriksson Baaz & H Thörn (red.), 2005, s.16- 45, C Landström, ’Introduktion’, i C Landström (red.), Postkoloniala texter, 2001 samt C-G Holmberg & A Ohlsson, Epikanalys. En introduktion, Studentlitteratur, Lund, 1999, s. 38.
40
Om konstruktivism står att läsa mer om i M Winther Jørgensen & L Phillips, 2000, s.11ff. och M Alvesson & K Sköldberg, 2008, s. 81-122. I båda böckerna återfinns utförliga redogörelser av kon- struktivismens grundläggande antaganden samt en utförlig diskussion och kritik av dessa antagan- den. En omfattande kritik av den konstruktivistiska hållningen står även att finna i S Kjørup, Männi- skovetenskaperna. Problem och traditioner i humanioras vetenskapsteori, Studentlitteratur, Lund, 2009, s. 321-347.
se på världen som kan uppfattas som ”verkligheten”. Det betyder inte att verkligheten inte finns, men den får bara betydelse genom diskurs. Kunskap ses aldrig som neutral för olika iakttagare. Att se språket som konstruerande innebär att olika tolkningar (av exem- pelvis hedersbegreppet) utgör grunden för vår kunskap och makt- frågan handlar om att få viss kunskap erkänd som den rätta.
Oavsett om man ser diskurser som gränssättare avseende vad som får sägas och av vem, eller om diskurser ses som en kamp om meningsskapande, blir följden att diskurser handlar om makt. Dis- kurser är de sätt att tala och de språkliga sammanhang inom vilka orden ges en viss betydelse. Ordens innebörd är inte oföränderlig och statisk, utan befinner sig i ständig förändring. Då betydelser förskjuts, förskjuts också vår subjektivitet, vår uppfattning av oss själva och av världen. Denna subjektivitet är konstruerad av språ- ket, av kulturen, av historien. Den är bräcklig, fragmenterad och i konstant förändring.
Diskursanalytikerns ärende är inte att komma ”bakom” diskur- sen i sina analyser, att fundera ut vad människor verkligen menar eller att fundera hurdan verkligheten egentligen är bakom diskur- sen. Utgångspunkten är ju att man aldrig kan nå verkligheten utan- för diskurserna, och att det därför är diskursen i sig som är föremål för analysen. I den diskursanalytiska undersökningen handlar det alltså inte i första hand om att sortera utsagorna om världen i så- dana som är riktiga och sådana som är felaktiga. Däremot ska man arbeta med det som faktiskt har sagts eller skrivits för att undersö- ka vilka mönster det finns i utsagorna – och vilka sociala konse- kvenser som olika diskursiva framställningar av verkligheten får.
Said vill hävda att den koloniala diskursen ännu idag bestämmer vårt tankemönster visavi Orienten/den Andre. Inom dagens popu- lärkultur är detta frapperande tydligt och tar sig två olika uttryck. Dels framställs orienten som exotisk, sensuell och sinnlig dels som farlig, ociviliserad och underutvecklad. (Tänk här: shejker, harem, Tusen och en natt respektive terrorism, fundamentalism och Inte utan min dotter.)41
41 M Berg, Hudud. En essä om populärorientalismens bruksvärde och världsbild, Carlssons bokför-
lag, Stockholm, 1998, utvecklar och genomför en utförlig genomgång och diskussion av detta i sin bok.
35 Saids bok utgör startskottet för den postkoloniala teoribildning- en och är en nyckeltext att förhålla sig till inom detta ämnesfält. Hans tankar har emellertid utsatts för stark kritik från skilda ut- gångspunkter, men vad ingen ifrågasätter är bokens enorma ge- nomslagskraft och betydelse. Vad Saids kritiker har tagit fasta på är att kvinnor inte får någon plats i hans teori, att hans undersök- ning famnar över ett allt för omfattande material från olika kolo- nialmakter och att han genom att bortse från olikheter mellan des- sa länder själv gör sig skyldig till den typ av förenklingar och gene- raliseringar han kritiserar orientalisterna för, samt att han genom att uteslutande fokusera på hur kolonialmakterna beskrev Orienten frånsäger de koloniserade rollen som aktivt handlande subjekt, istället framstår de som oförmögna att själva påverka sin historia.
Dessutom har kritik riktats mot Saids diskurstänkande, för om nu de orientalister som skrev om Orienten själva var fångar i en diskurs kan de ju inte gärna skriva på något annat sätt än de gjor- de. Att då rikta kritik mot dessa orientalister eller mot orientalis- men i sig är därmed att betrakta som meningslöst, eftersom de alla ju ändå är fångar (medvetet eller omedvetet) i samma diskurs. Att som Said tala om en diskurs på detta vis är alltså problematiskt och något som nästkommande diskussion av Spivak och Bhabha ytterligare kommer att belysa. Alldeles frånsett ovan anförda in- vändningar är emellertid bokens betydelse för den vidare framväx- ten av det postkoloniala forskningsområdet svår att överskatta.42