Effekten av gestaltning

Studiens resultat visade att publicering av gärningsmännens etnicitet i nyhetsartikeln hade en påverkan        på mediepublikens känslor och attityder till brottet. De största procentuella skillnaderna som man        kunde utläsa mellan kontroll- och behandlingsgruppen var när man tittade på ilska mot        gärningsmännen, hur troligt det var att man skulle prata om brottet samt vad man trodde var orsak till        brottet. Men man kunde även utläsa en effekt när det gällde rädsla, intresse för gärningsmännens        bakgrund och brottets allvarlighetsgrad.  

5.1.1 Prata om brottet

Resultatet visade att respondenterna var mer benägna att prata om brottet i behandlingsgruppen än i        kontrollgruppen, det vill säga när etniciteten nämndes. Pratar människor mer med varandra om ett        brott när etniciteten nämns för att man känner rädsla och oro? Forskning visar att så kan vara fallet.        Enligt nyhetsmedielogiken får en negativ nyhet större nyhetsvärde (Strömbäck, 2019). Denna fakta i        kombination med att invandrare länge har associeras i negativa sammanhang, såsom kriminalitet (Van        Dijk, 2016; Esses et al., 2013; Graf, 2019), kan ge oss en inblick i hur respondenterna resonerar i frågan.        Det kan vara ett bevis på att behandlingsgruppen värderar nyheten mer negativ. På så sätt får brottet        större nyhetsvärde och respondenterna blir därmed mer måna om att prata om brottet med vänner        och/eller familj. 

En annan anledning till att behandlingsgruppen i högre grad skulle prata om brottet än        kontrollgruppen tror vi skulle kunna vara på grund av att invandring och migration de senaste åren har        varit en central politisk debatt. Det är ett känsligt ämne som har fått mycket uppmärksamhet i svensk        press (Bolin et al., 2016) vilket gör att många kanske redan har skapat sig en stark åsikt. Samtalsämnet       

blir då en mer politisk fråga och ett ställningstagande till invandring - där brottet snarare bara blir        ingången till en vidare diskussion. 

5.1.2 Intresset för gärningsmännens bakgrund

Kontrollgruppen visade sig vara mer intresserade av gärningsmännens bakgrund än vad        behandlingsgruppen var. Vi anser att den mest troliga anledningen till detta kan vara att        kontrollgruppen, som inte fick ta del av gärningsmännens bakgrund, var den grupp som fick minst        information och därmed var den grupp som var i störst behov av att veta mer. Trots att det känns        rimligt att intresset för bakgrunden ökar för kontrollgruppen då den gruppen inte fick lika mycket        information om gärningsmännen, går det resultatet mot respondenternas benägenhet att prata om        brottet. Då behandlingsgruppen var mer benägna att prata om brottet, borde man då rimligen även        kunna se ett samband till att även intresset för gärningsmännens bakgrund borde öka - men så visade        sig inte vara fallet.  

En annan anledning till att intresset var mindre hos behandlingsgruppen kan handla om artikelns        nyhetsvärde. Enligt medielogiken får en nyhet bland annat större nyhetsvärde ifall den är ​oväntad och        sensationell (Strömbäck, 2019). Om man drar en koppling mellan brottets nyhetsvärde och intresse att        veta mer om gärningsmännen är det troligt att respondenterna i behandlingsgruppen inte ansåg att        brottet var lika oväntat. Då invandrare ofta gestaltas i samband med kriminalitet eller andra        problemområden (Ter Wal et al., 2005; Graf, 2019) kan man tänka sig att mediepubliken är mer        “vana” att läsa om brott som utförs av gärningsmän med etnicitet, och att texten på så sätt får minskat        nyhetsvärde.  

Detta resonemang går dock också emot behandlingsgruppens behov om att prata om brottet, som        ovan diskuterat. Då vi tror att en rimlig anledning till att behandlingsgruppen är mer benägna att prata        om brottet beror på att invandring är ett aktuellt ämne, borde i så fall gärningsmännens etniska        bakgrund öka nyhetsvärdet och då även öka intresset för att veta mer om gärningsmännens bakgrund.  

5.1.3 Ilska mot gärningsmännen

När man tittade på frågan som handlade om ilska mot gärningsmännen såg man tydligt att        respondenterna kände starkare för den text där etniciteten framkom. De som svarade “instämmer helt”        på påståendet om ilska uppnådde en högre procent i behandlingsgruppen än i kontrollgruppen.    

I Sverige under 2015, då migrationskrisen skedde, ökade de negativa gestaltningarna av invandring i        svenska nyhetsmedier (Bolin et al., 2016) och enligt Van Dijk (2016) anammas dessa gestaltningar av        mediepubliken. Sveriges övervägande negativa rapportering om invandring (Bolin et al., 2016) skulle        alltså kunna vara en anledning till varför respondenterna i studien kände starkare negativa känslor till        gärningsmännen med en etnisk bakgrund. Detta skulle då bekräfta Van Dijks (2016) teori om att        negativa gestaltningar i media påverkar människors känslor och attityder kring ett ämne.  

Då invandring, som tidigare nämnt, är en aktuell debatt tror vi att de i behandlingsgruppen som        instämde helt till att de kände ilska mot gärningsmännen är de som redan har utvecklat starka åsikter        om ämnet. Vi tror att det kan vara de respondenter som i sådana fall står för en stramare        invandringspolitik, och att gestaltningen av gärningsmännens etnicitet bekräftar deras befintliga        världsuppfattning om att invandrare påverkar Sveriges samhällsordning på ett negativt sätt.  

5.1.4 Rädsla

Från resultatet kunde man utläsa en liten, men betydelsefull, skillnad mellan kontroll- och        behandlingsgrupp när det handlade om rädsla. Av de som svarade “instämmer i högre grad” och        “instämmer helt” var det 5 procentenheter skillnad mellan grupperna. Detta visade att respondenterna        var räddare när gärningsmännens etnicitet nämndes gentemot när den inte framkom. Även om        skillnaden som sagt var liten är det intressant att man ändå ser att nyhetsmedias gestaltning av        invandrare har haft en effekt på respondenterna i undersökningen. Än en gång bekräftas Van Dijks        (2006) teori om gestaltningens effekt och hur negativa gestaltningar har en påverkan på        mediepublikens attityder.  

En anledning till denna rädsla skulle kunna bero på att respondenterna i behandlingsgruppen tror att        invandrare utmanar den svenska “harmoniska” samhällsordning, som Graf (2019) hävdar i sin        forskningsstudie. Då invandrare oftast kommer från en annan kultur kan rädsla uppkomma då man är        orolig för att det kan ske en kulturkrock, och att invandrare ska ha svårt för att anpassa sig till de        svenska värderingarna och till det svenska systemet.  

5.1.5 Brottets allvarlighetsgrad

Hur grupperna värderade brottet visade något annat än det som var förväntat utifrån tidigare        forskningsstudier. Då etniska minoriteter och invandrare har gestaltats ur en negativ synvinkel i svensk        media under en längre tid borde då associationerna till - i vårt fall syrier - ha en negativ inverkan på        mottagarna (Van Dijk, 2016; Esses et al., 2013; Ter Wal, 2005; Graf, 2019; Bolin et al., 2016). Trots att        det procentuellt skilde sig lite mellan grupperna såg vi att så inte var fallet, kontrollgruppen var        nämligen den grupp som värderade brottet allvarligare. Man skulle kunna koppla detta resultat med        vad Shen (2004) argumenterar för i sin forskningsrapport, det vill säga att gestaltning inte har en så stor        effekt som man tidigare har trott. Man bör inte dra mediepubliken över samma kam, alla individer är        kapabla till att själva skapa sig en uppfattning om situationen i fråga. 

Varför kontrollgruppen värderade brottet annorlunda är någonting som inte går att utläsa utifrån        undersökningen. En möjlig orsak till skillnaden mellan grupperna kan vara att man som mottagare är        mer van att läsa om etniska minoriteter i samband med kriminalitet, som ovan nämnt (Ter Wal et al.,        2005; Graf, 2019), och att man på så sätt blir mindre förvånad. Är brottet inte oväntat blir artikelns        nyhetsvärde lägre (Strömbäck, 2019) och det är då troligt att man anser att brottet inte är lika allvarligt        för att man inte lägger lika stor vikt i vad som skrivs.  

Detta resonemang går dock emot de andra resultaten från studiens undersökning då respondenterna i        behandlingsgruppen uttryckte starkare negativa känslor och ett större behov av att prata om brottet än        i kontrollgruppen. Känner man starkare negativa känslor inför gärningsmännen med etnicitet borde        man i så fall lägga större, eller lika mycket, vikt i vad som skrivs och värdera det lika allvarligt oavsett om        etniciteten nämns eller inte. 

5.1.6 Orsak till brottet

Tidigare forskningsrapporter visar att invandrare och vissa etniska minoriteter avhumaniseras när de        gestaltas på negativa sätt och att konsekvenserna av detta blir att mediepubliken tenderar att se dessa        människor som mindre moraliska och mer primitiva (Esses et al., 2013). Om man utgår från Esses et al.        (2013) resultat borde då gestaltning av etniciteter leda till att mediepubliken kopplar gärningsmännen        som mer benägna att begå brott när de har en etnisk bakgrund. Resultatet i vår studie säger dock emot        denna forskning då det visar sig att respondenterna tyckte det var mer troligt att gärningsmännen        utförde brottet på grund av bakgrund/uppväxt när etniciteten inte nämndes.  

Vi kan såklart inte veta vilken föreställning som kontrollgruppen hade om gärningsmännen när de läste        nyhetsartikeln. Den enda informationen de fick ta del av var att männen var i 25-årsåldern och        respondenterna har då förmodligen använt sig av sina egna individuella ramar för att måla upp en bild        av gärningsmännen. Bakgrund/uppväxt kan även ha olika betydelser för olika människor. För vissa          kanske det handlar om vilka värderingar man växer upp med inom familjen, och för andra handlar det        kanske om vilken kultur man är född i. Detta är också något vi inte kan utläsa av svaren, men som kan        ha påverkat resultatet.  

En annan möjlig anledning till att resultatet blev som det blev, tror vi kan bero på respondenternas        rädsla att framstå som “främlingsfientliga”. Då de i behandlingsgruppen fick ta del av        gärningsmännens etniska bakgrund kanske de medvetet valde att inte koppla brottets orsak till deras        bakgrund/uppväxt med risk för att framstå som främlingsfientliga. Vi kan såklart inte veta om detta        var en orsak till skillnaden mellan kontroll- och behandlingsgrupp i denna fråga, men utifrån att ha        pratat om invandring med personer i vår närhet anser vi att det kan vara en rimlig anledning till        resultatets utfall. 

Ter Wal et al. (2005) argumenterar för att etniska minoritetsgrupper ofta gestaltas negativt i        nyhetsartiklar, som till exempel i samband med kriminalitet, och att dessa associationer anammas av        mediepubliken. Även i svenska medier har invandrare och specifika etniska minoriteter gestaltats i        samband med kriminalitet och kopplats till problemområden (Graf, 2019). Utgår man från dessa       

teorier borde ​gängkriminalitet vara en orsak som respondenterna kopplar till gärningsmännen då        etniciteten gestaltas. Detta kan vi se stämmer överens med resultatet från enkäten.        Behandlingsgruppens svar visade nämligen att den näst troligaste orsaken till brottet var just        gängkriminalitet, medan kontrollgruppen satte denna orsak på en tredjeplats. Detta i sig bekräftar att        respondenterna tror att gärningsmän med en etnisk bakgrund är mer benägna att vara inblandade i        gängkriminalitet än svenska gärningsmän.