Intresse för kriminaljournalistik

Det man kan utläsa från resultaten är att de som konsumerar nyhetsmedia i högre grad, i        behandlingsgruppen, har ett större behov av att prata om brottet. Detta kan vara på grund av att de        som konsumerar nyhetsmedia är mer insatta i invandringsfrågan och därför blir mer intresserade när        gärningsmännens etnicitet nämns. Detta skulle även vara ett bevis på att de som sällan konsumerar        nyhetsmedia inte alls är insatta i invandringsfrågan, och på så sätt inte tycker att gärningsmännens        bakgrund var något anmärkningsvärt. Detta bekräftar Shehatas (2010) argument om att gestaltningar        snarare styr vad människor vet om ett ämne, inte vad människor känner om ett ämne. Om de som        sällan konsumerar nyhetsmedia i lägre grad exponeras för invandringsfrågan kommer gestaltningen av        etnicitet då inte påverka dessa respondenter.  

5.2.6 Intresse för kriminaljournalistik

Chong och Druckman (2007) argumenterar för att människor som är mer insatta i ett ämne är mer        benägna att påverkas av en gestaltning om det som gestaltas passar in i mottagarnas befintliga        världsbild. De hävdar dock att denna grupp av människor inte är de som är lättast att påverka, utan de        menar att de som har störst chans att påverkas av gestaltningar är de som inte har någon åsikt alls om        den aktuella frågan (Chong & Druckman, 2007). När vi kontrollerade kontroll- och        behandlingsgruppens intresse för kriminaljournalistik kunde vi hitta samband som skulle kunna        bekräfta den teori som Chong och Druckman (2007) argumenterar för.  

I frågorna om respondenterna skulle prata om brottet med vänner och familj samt brottets        allvarlighetsgrad såg vi att den största effekten mellan kontroll- och behandlingsgruppen fanns bland        de som inte alls var intresserade av kriminaljournalistik samt de som var mycket intresserade av        kriminaljournalistik. Bland dessa respondenter reagerade de som var i behandlingsgruppen starkare än        de som befann sig i kontrollgruppen. Det fanns dock inte några större procentuella skillnader mellan       

kontroll- och behandlingsgruppen bland de      som var lite eller ganska intresserade av        kriminaljournalistik. Detta visar att de som inte alls var insatta i ämnet och de som var mycket insatta i        ämnet påverkades mest av gärningsmännens etnicitet.  

Detta beteendemönster kan man dock inte utläsa ifrån alla resultat i studiens undersökning. När det        handlade om ilska var det störst procentuell skillnad mellan kontroll- och behandlingsgruppen bland        de som inte alls var intresserade eller bara lite intresserade av kriminaljournalistik. Och bland de som        var lite intresserade kunde man utläsa att det var kontrollgruppen som kände mest ilska,        gärningsmännens etniska bakgrund påverkade alltså respondenterna i behandlingsgruppen i en positiv        bemärkelse.  

5.3 Diskussion

Enligt Entman (1993) går gestaltningsteorin ut på att välja vissa delar av verkligheten och framhäva en        viss aspekt av en situation. Det är då fel att säga att nyhetsmedierna ​speglar verkligheten, de snarare        gestaltar informationen utifrån de mediala ramarna och på så sätt ​rekonstruerar de verkligheten        (Strömbäck, 2012). Vad som kommer att gestaltas i nyhetsmedia, enligt Strömbäck (2012), spelar en        stor roll för hur omvärlden kommer uppfattas av mediepubliken, och hur nyhetsrapporteringen ser ut        spelar en central roll i hur samhällsfrågor kommer att prioriteras och diskuteras.  

Resultatet från denna studie bekräftar vilken kraft olika typer av gestaltningar har på mediepubliken.        Då studiens resultat visade att respondenterna faktiskt påverkades av gärningsmännens etnicitet är det        utifrån vårt teoretiska ramverk ett bevis för hur svensk nyhetsrapportering om invandring de senaste        åren har påverkat mediepubliken. Den negativa rapporteringen om invandrare i samband med        migrationsproblem och kriminalitet har fått fäste hos respondenterna då de kände starkare ilska mot        gärningsmännen med utländskt ursprung än mot gärningsmännen där etniciteten inte framkom - trots        att brotten var detsamma.  

Studien bekräftar också att det främst var mediepublikens, det vill säga respondenternas, individuella        faktorer som låg till grund för de känslor och attityder de hade kring brottet. Detta då skillnaden       

mellan kontroll- och behandlingsgrupp modererades i samtliga frågor när vi kontrollerade för några av       

de individuella faktorerna.     Då nyhetsmedias gestaltning av migration har haft en effekt på mediepubliken, kan detta förklara den       

ökningen som skett i viljan att reducera invandring till Sverige. År 2015 var det 40 procent av Sveriges       

befolkning som tyckte att det var ett bra förslag att minska invandringen till Sverige. År 2018 var det       

53 procent som tyckte detsamma. Av de 53 procentenheterna som anser att det är ett bra förslag är       

majoriteten män, lågutbildade och äldre (Demker, 2019). Vi anser att det då är rimligt att tro att det till       

största del också skulle vara samma individuella faktorer som gäller för de 13 procentenheter som       

ändrade åsikt från 2015 till 2018. Detta skulle i sådana fall betyda att de som påverkas mest av       

gestaltningar från nyhetsmedia är män, lågutbildade och äldre.     Det vi kan bekräfta från studiens resultat är att män och de med lägre utbildning tenderar att påverkas i       

högre grad av gärningsmännens etnicitet i jämförelse med kvinnor och högutbildade - vilket bekräftar       

SOM-institutets statistik av de som vill reducera invandring (Demker, 2019). Det är då inte orimligt att       

individer med dessa individuella faktorer också kommer påverkas starkare av vad som gestaltas i       

nyhetsmedia. Vad det gäller ålder ser vi dock inga specifika mönster som säger att de äldre       

åldersgrupperna av respondenterna påverkades negativt av gärningsmännens etnicitet. Det var snarare       

de yngre respondenterna som uttryckte mer ilska och rädsla mot gärningsmännen med uttalad       

etnicitet.    I ett Sverige där viljan att reducera invandring har ökat med 13 procentenheter på tre år, som ovan       

nämnt, är det svårt att blunda för sambanden mellan migrationskrisen 2015, nyhetsmedia och       

mediepublikens åsikter. Det går dock inte att dra någon slutsats att gestaltning av etnicitet är orsaken       

till denna ökning, eller är en anledningen till att våra respondenter svarade som de gjorde. Det är       

mycket troligt att respondenterna i behandlingsgruppen kände starka negativa känslor mot etniciteter       

redan innan migrationskrisen 2015, och det är då fel att säga att nyhetsrapporteringen om invandring       

de senaste åren är det som har påverkat respondenterna i denna undersökning. Men i och med den       

successiva ökningen av negativ nyhetsrapportering om invandring, det ökade stödet till Sveriges enda       

samband man inte kan blunda för. Utifrån detta samband, och med grund i vårt teoretiska ramverk,       

menar vi att respondenterna i vår undersökning mest troligt har blivit påverkade av       

nyhetsrapporteringen i svenska medier.    Zock och Molleda (2006) förklarar gestaltningsteorin genom att jämföra den med ett fönster på ett       

hus. Precis så ser vi nu att gestaltning av invandrare kan påverka mediepubliken. Om nyhetsmedia bara       

gestaltar invandrare ur en viss synvinkel kommer mediepubliken bara se dessa individer genom detta       

“fönster”. Det är viktigt att mediepubliken vet när det är objektiv fakta som presenteras och när       

nyhetsmedierna gestaltar ett problem. Det är även viktigt att mediepubliken är medvetna om dessa       

“fönster”. Blir man mer medveten om att nyhetsmedia gestaltar problem utifrån olika synvinklar blir       

det lättare att förhålla sig kritisk till vad som gestaltas. Som Strömbäck (2012) argumenterar för bör       

journalister vara tydliga när det kommer till att ​presentera information och när informationen ​tolkas​.       

Olika typer av gestaltningar behövs för att mediepubliken ska kunna ta in och sortera information på       

ett effektivt sätt (Strömbäck, 2012), men det är viktigt att inte enbart en sida av myntet representeras       

om och om igen - detta leder nämligen till att mediepubliken lättare blir påverkade av de gestaltningar       

som förekommer i nyhetsjournalistik.     Ett problem inom journalistiken är att vita journalister är överrepresenterade i västvärlden och att dessa       

inte har en bred förståelse för andra kulturer än sin egen (Ter Wal et al., 2005). Detta bidrar till ett “vi”       

och “dem”-samhälle där etniska minoriteter och invandrare bara gestaltas ur vissa synvinklar och inte       

inkluderas i vardagliga sammanhang. Även om alla inblandade aktörer (sändaren, texten, mottagaren       

och kulturen) påverkar varandra (Entman, 1993) anser vi att det är journalisten som måste ta ansvar       

för vad som publiceras i nyhetsmedierna. Precis som Sheufele (1999) argumenterar för, är det       

journalisten som sitter på en vågmästarroll och har störst möjlighet att bryta befintliga mönster.     Som konsument av nyhetsmedia är det idag lätt att vara selektiv (Shehata, 2010) då den nya teknologin       

i form av till exempel smartphones har ökat utbudet och exponeringen av nyhetsmedier.       

Mediepubliken kan därför lättare sålla bort nyheter som inte verkar intressanta eller inte       

och ifrågasätta vår egen världsbild. Detta gör man genom att ta del av nyheter man normalt sett skulle        välja bort. Först när vi öppnar fönster åt alla håll kan vi få en representativ bild av verkligheten.