Vilka effekter kan identifieras, och finns förutsättningar för effektivt ledarskap?

I det sammanvägda resultatet kan jag konstatera att de största effekterna

distansundervisningen har och som verkat utmanande för ledarskapet har funnits på det sociala planet. Det är relationerna mellan lärare och elever och

kommunikationerna mellan dem som får upplevda utmaningar som annars inte skulle ha ägt rum. Som en ledare är lärare i behov av mycket information för att kunna bygga relationer till sina elever och kunna avläsa deras känslolägen för att ge den bästa responsen och ge eleverna det stöd de behöver, oavsett om detta stöd är socialt eller kunskapsmässigt. Det finns saker som är svårt att översätta genom en skärm särskilt i de lägen när elever tillåts att gömma sig helt med avslagna kameror. Kroppsspråk och ansiktsuttryck avläses inte lika lätt och de får heller inte samma snabba överblick av klassen som helhet i alla lägen. Det här gör så att lärarna inte får den responsen de behöver för att veta om budskapet eller informationen de förmedlar verkligen går fram eller om en förståelse och lärandeprocess triggas hos eleverna. Det är också effekten som är svårast att göra något åt teoretiskt och kan endast vägas upp av utökad och regelbunden kommunikation mellan lärare och elever, oavsett om det är i form av muntliga eller skriftliga samtal och utvärderingar. Den nya sociala situationen gör också eleverna betydligt mer avvaktande med känsla av osäkerhet, ångest och skam närvarande i relation till att på något vis avbryta undervisningen och vända sig till läraren inför resten av klassen. Eleverna hamnar i centrum för allas blickar istället för det normala där varje elev smälter in i den större gruppen eller lätt kan gå åt sidan med läraren om det skulle vara något. Stödet blir därför bristande då väldigt mycket ansvar läggs på eleverna utan större anpassningar för att ta hänsyn till den här situationen. Mer än någonsin så behöver skolan och varje

undervisningstillfälle försöka ge näring till ett positivt och icke dömande samtalsklimat.

Hos eleverna är ensamhet och bristande motivation ett lika stort socialt problem som är en direkt effekt av distansundervisningen. Att isoleras på det sättet i hela sin vardag och ta bort det miljöombyte och sociala interaktioner som skolan ger med kompisar, klasskamrater och lärare kräver nya tankegångar hos lärare. Inte bara är det klassrummet som försvinner utan också resten av skolan som korridorerna,

studiesalar, matsal, kaféer och idrottsanläggningar m.m. som alla i längden bidrar till att göra varje elevs liv och studier varierat och roligt. Att låta distansundervisningen fokusera så pass mycket på enbart skolarbete har visat sig vara ett misstag då det verkligen inte speglar den komplexa verklighet som skolan normalt sett utgör och ger inte eleverna det sociala stöd de behöver för att utvecklas och har bra förutsättningar

för att lära särskilt då dynamiken på lektionerna blir så pass annorlunda och uppfattas som tråkiga och distanserade av de flesta inblandade. “Undervisning blir ju skitdålig på ren svenska. [...] Vi har klarat oss genom skolinspektionens granskningar utan någon anmärkning och det är vi ju jätteglada för, men det betyder inte att allt är bra. Det fungerar, men är inte bra.” . Det är en minoritet av elever som självklart kunnat74

hantera distans utan så stora problem, de få som är väldigt studiemotiverade och älskar självständigt arbete och friheten i att planera sin egen tid upplever inte de här störningarna på samma sätt men det spelar väldigt liten roll i längden när den klara majoriteten upplever svårigheter. Resultatet visar också problemen i att upprätthålla men framför allt skapa nya relationer med gällande distansförhållanden då flertalet deltagare menade att de hade tur att eleverna gick i årskurs 3 och därför sedan länge lärt känna sin lärare och kunnat etablera mer fasta relationer och roller. Men att lära känna en klass från grunden och försöka etablera den viktiga grunden av ömsesidig respekt och lärarledd kontroll av undervisningen samt etablera skyddsåtgärder för störningar och kunna läsa av elevernas behov blir desto utmanande och inte särskilt framgångsrikt för ett effektivt ledarskap på kort eller lång sikt.

Så klart så försvinner inte förutsättningarna för ledarskap helt och hållet. Att läraren har en ledarstil och orientering som passar sin individuella klass och de behoven som de har är något som vi sett är fullt möjligt att uppnå. Likaså att försöka hålla

undervisningen varierad, intressant och utmanande för eleverna. Kommunikationen underlättas också till viss del av att så många skolor redan digitaliserat sina

lärplattformar och system och att eleverna redan gjort sig bekväma med dessa för att ha koll på sina lektioner och uppgifter med den tillagda bonusen av mycket delat material så att eleven när som helst kan komma ikapp. Alla eventuella problem och utmaningar i ledarskapet har heller inte sin grund i distansundervisningen utan hade sin grund redan under de normala lektionsförhållandena, till exempel att många lärare underskattar mer tydliga strukturer av regler och konsekvenser.

Det finns också ett fåtal positiva saker som deltagarna lyft i relation till

distansundervisningen, till exempel det upplevda kunskapslyftet hos nästan alla lärare i hela Sverige i frågan om teknik och digitala undervisningsmedel. Det har också fört med sig erfarenheter som gör att lärare bättre kan hantera särskilda fenomen i skolan som exempelvis elever som har det tufft socialt i skolan,

hemmasittare eller elever har mycket frånvaro av annan anledning som sjukdom osv. I de fallen ger distansundervisning en möjlighet att fortfarande delta i skolan. “Vissa saker kan vi helt klart ta med oss i skolans verksamhet även efter pandemin är över.”

. Att lärare kan fortsätta ha insyn och kontroll över sin klass även när de själva är

75

sjuka eller på annats sätt frånvarande kan också ses som positivt särskilt i utnyttjandet av viktiga digitala funktioner som exempelvis att spela in lektioner i förväg och lägga ut så att eleverna kan ta del av det när som helst. Oavsett så längtar de flesta lärare och elever till att återvända till det normala, de små vinster som utgörs av längre sovmorgnar, att slippa pendla eller kunna bestämma mer över sin arbetstid och anpassa det med fritid är för majoriteten inte värt det om inte skolan kommer tillbaka och gör livet och lärandet roligt och enkelt igen. Det finns en djup och utbredd önskan om att få tillbaka klassrummet igen.