3 Empirisk studie
3.2 Hur förhåller sig ledarskapet i distansundervisningens kontext?
3.2.1 Lärarnas perspektiv
Något som är viktigt att nämna när man går in på distansundervisningens påverkan på undervisningssituationen och ledarskapet är att lärares erfarenheter av
distansundervisning kan skilja sig något. Överlag så uppenbarade det sig dock som ett relativt nytt fenomen för majoriteten av lärarna i studien. Endast sedan
Covid-19-pandemin började, runtomkring mars månad 2020, så började
distansundervisning dra igång för de flesta. Den har sedan dess varierat i form och omfattning, men det är vanligt att elever i någon omfattning fortfarande haft tillgång till skolans lokaler och vanliga klassrum under begränsade tider. Undervisningen har således sällan helt varit på distans. Lärarna varierar från att vara helt gröna som exempelvis Inger som knappt haft några digitala kunskaper till att vara mer bekväma och till och med att ha erfarenheter sedan tidigare som Carl-Henrik och i viss mån Ulf.
Den bakomliggande strukturen av regler och konsekvenser uppfattar lärargruppen som helhet inte ha påverkats alls av den rådande situationen av utökad
distansundervisning. Samma förutsättningar gäller och uppfattningen är att lärarna inte skulle agera på ett annat sätt än vanligt vid exempelvis störningar och
konsekvenserna är således också den samma. Anja var en av få deltagare som tog upp eventuella regler gällande digitala videomöten och utvecklade hur behovet var som störst för yngre elever. “Bland årskurs ettorna har det varit mycket dravel och där de stänger av ljudet och kastar ut deltagare. Det skulle ju aldrig hända med treorna. [...] Man försökte ju och så i början med att hålla igång kamerorna men det
rann ut i sanden.” . Carl-Henrik upplevde däremot motsatt förhållanden då han67
menade att sin skola började tidigt med en klar struktur för de digitala forumen och att det är kamerorna på som gällt från första början och följts bra av både lärare och elever. Han tog också upp att det är en policy som delar många skolor med eventuella svårigheter i att få inblick i folks privata hem men att de ändå menar att det är en förutsättning för närvaro och god stämning.
Lärarna visade på väldigt liknande åsikter i fråga om distansundervisningens påverkan på undervisningens innehåll och form. De förutsätter alla att de försökt hålla undervisningen med så liknande struktur som möjligt och känner inte överlag att de behövt ändra varken upplägg eller uppgifter särskilt mycket utan varit flexibla nog att få det att fungera för både deras egna och elevernas bekvämlighet. Lärarna upplever generellt sin distansundervisning som lika varierande som vanligt. De anpassningar som kom till uttryck i undersökningen var ofta av det mindre slaget. Några lärare upplever till exempel att det var svårare att organisera gruppuppgifter, andra att det var svårare med helklassdiskussioner och muntliga moment och även filmer och tavlan som medel upplevdes som problematiska på distans. “Som en baslinje har jag nog dragit ner på tempot, att inte mäta och väga allt eleverna gör, det går ju inte, och ge dem mer tid. Men annars är den samma.” Carl-Henrik stack här68
ut som den kanske mest positiva och kände sig inte alls begränsad, använder till och med tavlan som vanligt och film gick för honom också alldeles utmärkt. Men även han erkände att det ibland krävs lite nyskapande och nytänk då distansen kräver det, till exempel genom anpassning av digitala prov så att eleverna inte kan fuska. “Man får ju ge dem mer essä och diskussionsfrågor där det inte gör något att eleverna använder internet och söker fakta. Eleverna får visa sina kunskaper på ett annat sätt.”
69
För de lärare i studien som älskade sina föreläsningar så visar det sig att
förutsättningarna som distans skapar inte alltid är fördelaktiga. Lärarna upplever inte samma dynamik med klassen, och man kan inte starta upp spontana samtal och diskussioner eller lika lätt involvera eleverna. De tycker det är särskilt svårt att inte tydligt kunna se elevernas reaktioner och läsa av deras kroppsspråk vad de tycker och tänker, då blir det inte lika roligt att föreläsa menar dem. Flera av lärarna väljer också att försöka anpassa upplägget så att de mest avancerade delarna av arbetsområden kan hållas på plats där lärarna känner att de lättare kan förklara och hjälpa så alla förstår med föreläsningar, då någon menade att eleverna lättare tar till sig dem på plats. Lärarna upplevde ändå att vissa distansfunktioner som smidiga, som att
69Intervju med Carl-Henrik Larsson (2021-05-06) 68Intervju med Lars Hanson (2021-05-03) 67Intervju med Anja (anonym) (2021-05-07)
undervisning kan hållas oavsett sjukdom eller annan frånvaro och att det är lättare att hålla koll och kontrollera elevernas arbetsprocess så. Men det väger inte upp att undervisningen inte blir tillräckligt bra i avsaknad av dynamik, humor och att eleverna inte lär sig lika lätt. Mycket ligger på elevernas ansvar att fråga och be om hjälp och det är svårt, särskilt för de som redan har det svårt i skolan och kanske ligger efter eller inte har de bästa hemförhållandena.
De sociala aspekterna av yrket är överlägset det som lärarna uppfattade som det som distansundervisningen påverkat och då oftast på ett negativt sätt. Kommunikationen uppfattas trots allt som fortsatt bra och tydlig något som troligen beror på att mycket utan informationsdelningen redan var digital sedan innan. Svårigheten som lärarna upplever är att kommunicera mer direkt till eleverna och då särskilt förmågan att kunna läsa av eleverna i deras tankar och åsikter och attityder då kroppsspråk och många gånger ansiktsuttryck försvinner. Flera finner sig också upprepa sig mer än de vanligt skulle ha gjort och tjatar mer på elever för att försäkra sig om att budskapen verkligen når fram. När det kommer till frågan om att synas och höras på lektionen så menar det flesta av lärarna att det som normalt sett redan är utmanande blir ännu svårare då eleverna lättare kan gömma sig bakom sina skärmar och att lärarna själva finner sig tar mer kontroll för att komma igenom undervisningen snabbt och
effektivt. Några av lärarna var så klart mer positiva till de nya
kommunikationsmedlen. Lars påpekade till exempel hur bra det kan vara för eleverna som inte vågar prata vanligtvis som nu kan använda chatten för att skriva sina frågor mer diskret istället. En annan utstickare var Birgittha som verkligen tyckte att kommunikationen fungerade lika bra och i vissa aspekter till och med bättre. “Jag ser ju vilka som har lämnat in uppgifter och så, man har koll på dem. [...] Jag ser alla elever fast de inte tror att jag gör det. Och uppgifterna ligger jag ju ut på Teams, tydligheten finns ju där.” .70
Däremot så var de deltagande lärarna mer överens om de allt mer påfrestande
utmaningarna i att bygga och upprätthålla relationer med sina elever. Undervisningen uppfattas inte som lika avslappnad och kul och lärarna saknar verkligen de mer personliga och interaktiva samtalen som helt enkelt inte blir av på distans. De upplever överlag att stämningen blivit mer formell och att undervisningen blir mer fokuserad på uppgiften och inget annat. Även de samtal som annars skulle ha tagits upp ute i korridorerna eller i matsalskön försvinner vilket gör det inte bara tråkigare för både lärare och elever utan gör också att de inte lika lätt kan lära känna sina elever på ett mer personligt plan. På samma sätt upplever många att de glömmer bort att berömma eleverna spontant på samma sätt och det bli ännu mer fokuserat i
konkret bedömning och feedback. Även om stämningen överlag varit bra så behövs det mycket uppmuntran menar exempelvis Ulf när eleverna varit som mest nere. Överlag så var deltagarna av uppfattningen att de fortfarande kan och ger stöd till de som behöver det men inte att de nödvändigtvis behöver ge mer stöd än innan då det vanligen är samma elever som behöver hjälp. Dock kan stödet behövas ge på ett annat sätt. Exempelvis mer planerat stöd, inte lika spontant och mer ansvar läggs på eleverna att be om hjälp och ställa frågor. Förtroendet menar lärarna ändå att eleverna har kvar för dem på samma sätt som innan och vågar vända sig till dem när det är något så vitt de själva uppfattat det.
Synen på distansundervisningens påverkan på ledarskapet överlag menar majoriteten av lärare inte har förändrats alls i grunden. De agerar överlag som de alltid skulle ha gjort med övervägande demokratisk stil med auktoritära inslag och lagomorientering som betydande i sitt ledarskap. De få förändringar som några av lärarna upplevde målades upp som ganska minimala, exempelvis att vara mer tjatig på eleverna och verkligen försäkrar sig budskapen når fram med upprepningar. Anja påpekade hur elevdemokratin påverkas negativt hos henne då det inte är lika lätt att organisera dem gemensamma diskussionerna. Birgitta stack ut lite här också i synen på sitt ledarskap som mer auktoritärt än tidigare då det är en förutsättning att inneha mer kontroll över klassen och sätta tydliga gränser.
3.2.2 Elevernas perspektiv
Alla deltagande elever i studien, har endast erfarenhet av distansundervisning sedan Covid-19-pandemins början runt omkring början av mars 2020 i liknande situation som lärarna.
Överlag så upplever de deltagande eleverna i studien att distansundervisningen inte påverkat övergripande regler. Lektionerna upplevdes fortfarande som relativt fria och lugna till sättet och där ömsesidig respekt är det viktigaste ledordet. Ingers elever inflikade att de ändå upplevde att lärarna på distans utövade mycket mer kontroll och sätter högre förväntningar och krav på att eleverna visar sin arbetsprocess, samt att de tvingas prestera mer under tidspress. Att närvaro blivit mycket striktare var också en åsikt som togs upp.
Hur undervisningens utformning påverkats av distansförhållanden tycker eleverna generellt inte förändrats så mycket, behovet av anpassningar känner de inte ha varit allt för stor. De upplever ungefär samma variation som tidigare och det är positivt i meningen att de kan arbeta på som vanligt utan överraskningar. Men att köra på som vanligt uppfattas inte av alla som något positivt. Anjas elever påpekar att det
egentligen inte är hållbart att köra på i samma tempo och omfattning då motivation och disciplin är så svårt när de arbetar hemma. De önskar bland annat mer kontakt med lärare och andra elever mer invävt i uppgifterna. Uppgifterna menar några ändå har ändrats en del i vissa aspekter. Flera upplever en ökning av inlämningsuppgifter framför prov och att de mer sällan arbetar i grupper. Några av grupperna upplevde att uppgifterna tar över mer och genomgångar läggs istället på de få tillfällen som de är på plats i skolan. Ingers elever kände kanske den största pressen i relation till enligt dem en ohållbar situation på uppgifternas mängd och omfattning “Det är bara för mycket just nu [...] Det är så för alla lärare, de har ingen förståelse för oss” .71
Situationsanpassningen av undervisningen kan man således säga att eleverna inte tycker lärarna klarat av lika bra i samma utsträckning efter rådande
distansförhållanden. Uppgifterna blir naturligt mer utmanande för majoriteten av eleverna då mer ansvar läggs på dem samtidigt som de kämpar med motivationen hemma och den motvillighet som finns till att ställa frågor till läraren i rädslan att hamna i helklassens blickfång. Det är inte undervisningen i sig eller uppgifterna som blivit tråkigare för eleverna utan det är oftare arbetsprocessen som gör
undervisningen sämre och svårare i elevernas ögon. Aktivitetsnivån beskrevs generellt av eleverna som självklart mycket lägre, men att vissa elever har det mer svårare än andra. Ett fåtal elever tycker distansformatet på undervisningen passar de själva utmärkt med större egenkontroll och de kan arbeta självständigt i sin egen takt som de föredrar att göra. Men för dem verkade inte motivationen vara ett lika stort problem som för de andra.
Distansundervisningens påverkan på mer sociala faktorer som kommunikation och relationsbyggande och förmåga att ge eleverna stöd var elever på många punkter mycket överens om. Mer grundläggande kommunikation som att bli informerade av upplägg och instruktioner fungerar fortsatt bra och de förstod vad som förväntades av dem. Däremot var gruppen delad i frågan om hur lätt det var att ta kontakt i de situationer de faktiskt var behov av stöd och behövde hjälp med sina arbeten eller hade andra frågor. Flertalet berättade hur pass svårare de upplevde att ställa frågor på lektionen. “Frågorna är lite färre nu för folk känner pressen och ångest. Man känner att man inte vill störa de andra och det är ju svårt för man ser inte om någon annan ska prata.” . Den här synen överfördes också i viss mån utanför lektionerna då det72
inte alltid upplevdes som lätt att få mer utvecklade svar från lärarna eller få svar tillräckligt snabbt via mail eller chatt. Eleverna till Carl-Henrik, Birgittha och Ulf var betydligt mer positiva och upplevde det snarare som mer effektivt och enkelt att bara kunna skriva när som helst. Självklart så påverkar de här upplevda
72Intervju med Hannes Svensson, Toleen Hamdan och Tony Tran (2021-05-12) 71Intervju med Daniel, Jesper, Kasper, Lisa och Malin (anonyma) (21-05-07)
kommunikationsbristerna i följd också möjligheten att synas och höras på lektionen särskilt då lärarna inte uppmuntrar eleverna till samtal och elever tillåts ta utrymmet från andra. Relationerna är nog ändå det som eleverna tycker offras mest till följd av distansförhållandet. Att inte kunna träffas personligen med läraren upplevs så klart som jobbigt men lika så att inte kunna umgås eller ta hjälp av sina klasskamrater på samma sätt. På distans beskriver eleverna det som att det blir fokus på arbete och inte mycket annat i undervisningen men de saknar också den mer lättsamma och
personliga interaktionen som annars skulle ha skett i korridorerna. Stämningen upplevdes som betydligt tråkigare och att de flesta eleverna till följd av isolering i hemmet kämpade hårt med motivationsbesvär och att hålla studiedisciplin. Att alla lärare inte kunnat anpassa sig lika väl till elevernas behov gäller inte bara i relation till uppgifter och lektionsupplägg utan också i det direkta stödet. Samtidigt så har elevernas grundläggande förtroende inte försvunnit, de flesta vill fråga sina lärare och be om hjälp även om det inte är lätt att göra i praktiken. Eleverna visar också mycket förståelse för lärarens situation och att de har så mycket att göra på distans. Eleverna ser att lärarna gör sitt bästa för att hjälpa och stötta även om det alltid inte går hela vägen. Lärarnas beröm upplevs av eleverna på liknande sätt som i den vanliga klassrumssituationen men att det också kan försvåras när lektionerna är på distans. Ledarskapet uppfattas av eleverna som i huvudsak oförändrat som resultat av den omfattande distansundervisningen. Lärarna menar att eleverna beter sig exakt som de tidigare gjort i närundervisning och att deras grundläggande handlingsmönster och värderingar är den samma och att ledarskapet därför fungerar fortsatt bra.
Demokratin lyser fortfarande starkt i undervisningen kombinerat med
lagomorienterat förhållningssätt där eleverna involveras och har fortsatt mycket att säga till om de så önskar. Men även om ledarskapet inte har upplevs påverkats till varken det bättre eller sämre på det allmänna planen är det fortfarande tydligt att det är flera saker med distansen som inte stämmer och gör ledarskapet och lärarskapet konstigt. “CH [Carl-Henrik] är ju som bäst i sitt ledarskap i sitt klassrum, det märks att han inte är i sitt rätta element.” .73
73Intervju med Alma Elibo Mattisson, Tea Mattisson, linnéa Lindblom och Felicia Götarson (2021-05-06)