Eftertraktad miljö och goda relationer

”Vad kan karriärvägledare göra för att skapa en eftertraktad miljö och goda relationer med sökande i en digital kontext?”

5.3.1 Att skapa en eftertraktad miljö

Åtta av nio informanter anser att miljön och omgivningen är viktig och att de tänker på hur det ser ut omkring dem och vad som syns bakom dem i webkameran. Det får inte vara rörigt men inte heller för kliniskt och opersonligt. Informant 4 berättar:

Men då personligen förberedelserna för mig, det är ju att jag ser till att skapa ett utrymme här bakom mig som är ganska vilsamt och lugnt. […] Om jag skulle sitta här med rörig bakgrund, och du kommer försöka se vad står det på den där svarta tavlan egentligen, och det tänker jag att man kan bara tänka när man ser intervjuer i teve eller så, när det händer saker bakom som är röriga, så stör det samtalet. Så att liksom försöka skapa en lugn miljö bakom. Jag gillar inte när det är helt vitt bakom, det känns otroligt kliniskt och opersonligt. Så det är en förberedelse att jag som vägledare känner att min miljö är bra här, som jag också erbjuder för den som kommer in i mitt space nu. Självklart är det ju viktigt med såna saker att vara på plats innan den andre kopplar upp sig, att redan sitta förberedd med sitt material och så. [Informant 4]

36

Beroende på var vägledaren befinner sig kan denne anpassa vägledningen för den digitala aspekten, vilket vissa respondenter även nämner blir en slags förberedelse. De behöver tänka på sådant som hur kameran placeras, att de behöver synas i alla fall till midjan för att kunna förmedla kroppspråket (Angelöw & Jonsson, 2000, 117), men också tänka på vad som syns i bakgrunden. Här nämner en respondent exempelvis att inte ha en tavla med massa ord på för då finns risken att den sökande försöker läsa vad som står, istället för att lyssna på samtalet. De nämner också vägledarens bildstorlek i programmet som används, vilket går att jämföra med det traditionella rummet skrivbordsplacering där vägledaren inte bör sitta på en högre, mer bekväm stol än den sökande (Hägg & Kuoppa, 2007, 59). Även Thomsen, Boelsifte Skovhus och Buhl (2015, 155) nämner att det fysiska vägledningssamtalet oftast sker i vägledarens rum, där möblering redan är anpassat till detta, bland annat genom rummets sittplatser. Som respondenterna nämnt är det viktigt att skapa en neutral miljö, men som ändå speglar professionalitet och inte ser ut som vägledarens privata bostad (Andergren, 2015, 119).

En av informanterna förklarar att hen inte har möjlighet till en välkomnande möblering då rummet används av andra vägledare och att det råder en kontorskänsla där. Det finns en önskan till en mer välkomnande bakgrund som syns vid webbkameraanvändning. Hen försöker ändå att tänka på att sitta vid en vit vägg så att bakgrunden inte blir stökig. Annat av vikt flera respondenter gör är att minimera störande bakgrundsljud som kan försämra kvalitén på vägledningssamtalet. Sådant är också viktigt i det traditionella rummet, där vägledaren bör låta bli att titta på klockan, ej ha personliga saker framme och att stänga av mobiltelefonen (Engquist, 2013, 165).

Samtliga nio vägledare lägger vikt vid det icke-verbala språket och förklarar att det bland annat är viktigt att man kan se varandras händer och så mycket av kroppen som det går. Att man bör se varandra ned till midjan om det går och inte enbart varandras ansikten. Därför är det viktigt att tänka på hur kameran är placerad så man kan se varandra ordentligt.

5.3.2 Relationsskapandet i en digital kontext

Åtta av nio informanter menar på att det går att skapa relationer även i det virtuella rummet. Två av dessa anser dock att relationsskapandet är mer optimalt i det fysiska mötet och att den digitala vägledningen här blir mer som ett komplement. En av dessa

37

informanter svarade på frågan ”Hur skapas relationer i digital vägledning och kan

någonting gå förlorat?” såhär:

Det finns vissa som tycker att relationsbygge går förlorat i e-vägledningssammanhang och ett sätt att se på det är att det bara sker ett möte, men jag ser det här som en del i en vägledningsprocess. Du kommer in via en chat, där droppar [sic!] jag min onlinekalender, de kanske väljer att träffa mig rent fysiskt och så skapas en relation där, nästa gång så säger dem att jag har inte tid att komma till dig, kan vi ha ett möte på lunchen, och jag kan ta det på telefon. Det är därför jag har olika såna här kommunikationsverktyg som jag kan visa och skissa grejer på också. [Informant 4]

Ser man ur Egans (2010, 129, 131, 136, 138-139) perspektiv finns det vissa kommunikationsfärdigheter för att bygga en relation, men också för ett bra vägledningssamtal, där han nämner ett interaktivt samtal där alla parter får prata, att vägledaren är empatisk, aktivt lyssnande och lägger fokus på den sökandes berättelse. Detta är någonting som går att utföra även digitalt i form av Egans (2010, 81) samtalsmodell, men det kan underlätta att träffa den sökande fysiskt i vissa fall. Engquist (2013, 252) nämner att en vägledare bör kunna sätta gränser men inte verka kylig eller reserverad, vilket kan bli svårläst i en digital kontext för vissa individer.

Informant 3 håller inte med, men av anledningen att hen inte anser att relationsskapandet är viktigt. Detta då individer är okej med doktor- och psykologkontakt digitalt utan någon form av relationsbygge, då är de säkerligen okej med en vägledningskontakt utan relation också. Hen svarar:

Jag har också alltid tyckt att relationen är väldigt viktig, men jag tror att jag har omvärderat det på senare år. Inte enbart av den nya tekniken utan också därför att vi människor har utvecklats i och med att samhället har utvecklats. Så, vad är det egentligen för skillnad att ta hjälp av en doktor på kry-appen, eller en psykolog på mindler som du bara träffar såhär, som du kan berätta trauman och hemska saker för utan att ni har en relation, och en vägledare som ska hjälpa dig och vägleda bara till nästa steg. Om vi faktiskt ska avdramatisera det så är det mycket mindre allvarligt än det som sker i kontakten med läkare eller psykolog, anser jag. Så ja, jag tänker att relation … vad är relation? Relation är väl att skapa tillit och trygghet och som du själv sa, det känns naturligt att sitta här. Om jag hade varit en annan typ, en annan personlighet som kanske hade varit väldigt rörig och virrig och stakat mig och tvekat och inte verkat kunna det jag håller på med, då skulle du inte ha känt tillit och du skulle inte ha känt dig trygg, och vi hade inte byggt en god relation. [Informant 3]

Respondenterna är överrens om att när det gäller den yngre generationen har de en sådan vana vid tekniken och digitala verktyg att det faller sig mer naturligt att kommunicera genom digitala kanaler. Här nämns också sådant som hjälpen av emojis, där de kan förmedla känslor på ett annat sätt, men också deras anonymitet. Suler (2004, 322) beskriver bland annat hur individer kan ha lättare att göra och säga vissa saker digitalt, än de kanske skulle gjort i en fysisk situation. Det blir en slags

38

osynlighetseffekt där känslan av anonymitet gör att vi tänker mindre på hur andra ser oss. Det kan alltså innebära att avsaknaden av webkamera istället kan skapa en mer öppenhet där den sökande kan skilja sig själv lättare från situationen och därmed vara mer öppen. Det gör också att maktskillnader suddas ut och vi kan uttrycka oss mer fritt (Ibid., 324). Best, Mantelow och Taylor (2014, 32-34) ser samma sak och menar på att det kan göra så att individer får det lättare att öppna upp och dela med sig av information, även privat sådan. Anonymitet kan bli någonting positivt både för den sökande som vågar öppna upp, men också för den yrkesverksamma (Baker & Ray, 2011, 324). Goffman (2009, 25) beskriver det dramaturgiska perspektivet vilket handlar om just detta, att individer bär olika masker i olika kontexter där de väljer vad de vill visa upp för omvärlden. Känner individen sig säker kan de ta av maskerna och visa mer av sig själva. Det är någonting anonymitet skulle kunna hjälpa till med. Begreppen främre och bakre regionerna nämns, där de främre regionerna är där individen vill bibehålla bilden av sig själva och det andra ser, tycker och tänker om dem, där de visar upp eller döljer vissa sidor av sig själva (Ibid., 97) och där de bakre regionerna är där individen kan vara sig själv och där undertryckt fakta kan komma fram (Ibid., 101).

5.3.3 Vad undersökningen kom fram till

”Vad kan karriärvägledare göra för att skapa en eftertraktad miljö och goda relationer med sökande i en digital kontext?” Respondenterna är överrens om att miljön är viktig

även i en digital kontext. Här kan saker jämföras med det traditionella rummet, men där det ändå finns vissa begränsningar och fördelar. Vägledaren behöver exempelvis enbart tänka på hur saker som syns i kameran ser ut, men inte resten av rummets möblering. De bör också tänka på var kameran är riktad, hur mycket av dem själva som syns samt storleken på kamerabilden i samtalsprogrammet som används. Det kan jämföras med stolplaceringen i det fysiska rummet.

För att återskapa en eftertraktad miljö nämns att den inte får vara stökig och distraherande, inte för personlig och inte heller för klinisk och tråkig. Det läggs också vikt vid hur mycket störande ljud som kan dyka upp, vilket tål att tänkas på. Även om exempelvis ens mobiltelefon inte syns i kameran kan dess ljud ändå störa om den ligger för nära datorn, eller om den ringer.

39

Med hjälp av den anonymitet som kan uppstå i en digital miljö kan relationsbyggandet bli lidande enligt vissa respondenter, medan en anser att relationen inte är av vikt. Istället kan en argumentera för att anonymitet skapar en annan form av relation, där den sökande vågar öppna upp just för att den kan skilja sig själv från situationen. Flera respondenter nämner att det är lättare att skapa en relation i en fysisk kontext, men att särskilt den yngre generationen är vana vid digitala samtal vilket gör att relationer kan skapas ändå.

5.4 Sammanfattning

I kapitlet analyseras de två frågeställningarna utifrån respondenternas svar, tidigare forskning och teorin. Vid intervjuerna framkommer det att majoriteten av respondenterna inte ser någon större skillnad med digital vägledning och traditionell vägledning. Som svar på fråga ett, ”Vad finns det för fördelar och nackdelar med

implementeringen av digital karriärvägledning?”, framkommer det att det verkar

fungera att direkt överföra vägledningssamtalet från en fysisk till en digital kontext, men att vägledaren kan behöva tänka på att tekniken fungerar och att webkamera bör användas för att underlätta den icke-verbala språktolkningen. Mail och chatt bör ses som ett komplement, inte ren vägledning. Det finns flertalet fördelar men också begränsningar med digital vägledning, men att denna form av vägledning behövs, inte minst som ett komplement. Den digitala vägledning som finns idag verkar ha överhängande fördelar, men en behöver ha kritiken i åtanke.

Fråga två, ”Vad kan karriärvägledare göra för att skapa en eftertraktad miljö och goda

relationer med sökande i en digital kontext?”, analyseras som att miljön är viktig även i

en digital kontext, där vägledaren behöver tänka på vad som syns i bild i kameran och att bakgrunden inte är för stökig, men också minimera störande ljud och storleken på kamerabilderna i samtalsprogrammet så att vägledarens bild inte är störst. Det framkommer också att relationsbyggandet kan bli lidande, men då den sökande kan välja att vara anonym skulle det ändå kunna skapa en positiv situation då den sökande kan skilja sig själv från situationen och därmed våga öppna upp. Det framkommer också att den yngre generationen är mer vana vid att skapa relationer digitalt.

40