Fördelar och nackdelar

Informanterna är relativt överrens gällande att det finns flertalet fördelar med digital vägledning, men också att det finns begränsningar. Bland begränsningarna nämns en lägre möjlighet att läsa av det icke-verbala språket, men också att det kan ske tekniska problem. Tre av nio informanter ser många fördelar med digital vägledning, bland annat tillgängligheten och att mötet kan ske var- och närsomhelst utan fysiska hinder. Informant 3 nämner möjligheten att kunna ha gruppmöten och olika informationsmöten med hjälp av digitala verktyg och nå ut till flera samtidigt, oberoende av deras och vägledarens geografiska läge.

Informant 2 lyfter ytterligare en fördel med digital vägledning, det vill säga att det skapar en jämlikhet:

Alltså det finns ju en fördel, det är ju att vi är lite jämlika. De kan ju klicka sig ur det här mötet hur enkelt som helst, skylla på tekniken eller någonting. De kommer ju inte resa sig från stolen i mitt rum, så det finns en jämlikhetsaspekt i det hela. [Informant 2]

Detta är någonting som nämns även av Suler (2004, 324) att maktskillnader suddas ut. Två informanter belyser anonymiteten som en stor fördel, särskilt när kommunikation sker genom chatt eller mail. Informant 5 förklarar:

Det är så spännande för man kan tänka så att digital vägledning kanske tar bort lite av, att man kanske inte kan läsa av kroppspråket lika tydligt som när man sitter i samma rum och sånt där, men jag tycker att när jag kört digitala vägledningssamtal att folk öppnar upp mycket snabbare med sina problem, och liksom vad de har för vägledningsfrågor till mig. Det känns som att man går på djupet ganska snabbt och att på så sätt blir det mycket kvalité i vägledningen i form av att man får använda sina samtalsfärdigheter, mycket perspektivvidgande och så. [Informant 5]

33

Hen menar på att de sökande öppnar upp mycket snabbare i en digital kontext än i en fysisk och att det därför är lättare att snabbare gå på djupet. Det är någonting som redan kopplats till föregående fråga, men som kan ses som en stor fördel. Särskilt om en ser utifrån Goffmans (2009, 25) dramaturgiska perspektiv och att dessa individer faktiskt vågar ta av sig sina masker och vara sig själva, vilket också gör att de förblir i den bakre regionen där undertryckt fakta kan komma fram (Ibid., 101).

Två av informanterna arbetar inom samma verksamhet och nämner att det gjorts utvärderingar på resultatet av vägledningen, där skalan ett till fem använts och fem är högsta betyg. 82 % av eleverna svarade en femma gällande nöjdheten kring den digitala vägledningen, samt om vägledningen mötte deras förväntningar. Eleverna upplevde också den digitala vägledningen som tillgänglig, smidig och lätt att använda. Även om tillgängligheten nämns flertalet gånger, visar en studie från Galliot (2017, 192) på att det kan behövas mer information kring just digital vägledning och var en kan hitta det, då det trots tillgängligheten ibland antingen har en viss målgrupp, exempelvis en specifik skola, eller att det är många som inte vet att det finns.

Alla respondenter var överrens om att digital vägledning kan underlätta för att nå ut till individer som har olika svårigheter med det sociala mötet. Informant 2 berättar om olika tekniker som hen använder i mötet med dessa individer:

Jag har ofta jobbat med walk-and-talk [sic!], att gå ut och gå tillsammans med de eleverna, att man gått bredvid varandra utan att behöva titta varann i ögonen. Vilket jag tycker funkar jättebra, men det funkar ju också jättebra att vid ett sånt här möte att liksom bara göra såhär, nu kopplar du och jag bort dig, eller hur? Eller ett annat alternativ är ju att den personen som man pratar med kan vara helt ur bild men vi ser vårdnadshavaren som finns i bild. Så det finns ju många fördelar med tekniken. Jag tänker att den generationen som växer upp nu, för dem är det ju också naturligt att prata i telefon på det här sättet, eller mötas på det här sättet, det ger andra möjligheter för den sökande. [Informant 2]

Det kan alltså underlätta för individer som har svårt för det sociala mötet i att träffas digitalt där de kanske inte ens behöver synas i bild eller kan uttrycka sig i text istället för med röst.

De fördelar som alltså nämns mest är tillgänglighet och att man kan nå ut till fler, särskilt de sökande som har vissa hinder och begränsningar för ett fysiskt möte. Sex av nio informanter berättar också att de upplever att det är lättare att disponera tiden samt styra samtalen i ett digitalt vägledningssamtal, vilket de ser som en fördel för vägledaren. De nämner också faktumet att kunna dela skärmen för att visa viss information, dela länkar, utföra olika övningar eller arbeta med skalfrågor. De flesta

34

påpekar den rådande samhällssituationen med Covid-19 och att digitalisering av både undervisning och vägledning på landets skolor och universitet nu är en nödvändighet.

Gällande begränsningar anser de att det icke-verbala språket, särskilt kroppspråket, blir mindre synligt. Tre av informanterna ansåg dock att en påslagen kamera underlättar för detta då man ändå kan se varandra. Resterande sex informanter ansåg att det fortfarande var svårt att avläsa icke-verbala signaler, då man oftast bara ser en del av kroppen och för det mesta enbart ansiktet. Flera respondenter ansåg att de icke-verbala signalerna underlättar och hjälper till att behålla kvalitén på vägledningen även i det virtuella rummet.

Sampson och Makela (2014, 145) undersöker de etiska problem som finns med digital vägledning där de kritiserar den ”tillgänglighet” som finns, med att nämna att det finns skillnader i exempelvis socialt kapital, resurser och tjänster och där inte alla individer kan få tillgång till vägledning i denna form och att det behövs både fysisk och digital vägledning. Detta är dock någonting som uppsatsens intervjuade respondenter håller med om, och nämner även att trots att alla inte har tillgång till dator, finns det lokala bibliotek. Det kan dock störa den sökande att behöva utföra vägledningssamtal i en icke-privat kontext.

Ghamrawi, Ghamrawi och Shal (2016, 93) utförde en väldigt begränsad studie när det gällde effektiva karriärvägledarprogram, men kom fram till att IKT gav en snabb och kostnadseffektiv lösning, vilket går att se även här. Dock kan en också kritisera att det inte alltid är någonting att sträva efter och trots att digital vägledning är kostnadseffektivt och mer tillgängligt, behöver en också fundera på om det fungerar i sin helhet eller bör ses som ett komplement. Bimrose, Kettunen och Goddard (2015, 8) nämner hur efterfrågan på karriärvägledning ökar i takt med ökad arbetslöshet, vilket lär vara än mer sant i kölvattnet efter Covid-19, och en utökad digital vägledningstjänst kan göra att fler individer kan få vägledning som är mer flexibel och mindre kostsam för kommunerna. Våra nio respondenter anser att det finns ett stort behov av digital vägledning, inte minst som ett komplement till den traditionella vägledningen.