Resultatdiskussion

Syftet med undersökningen var att belysa hur karriärvägledning kan genomföras och anpassas till den digitala vägledningen samt hur de aktuella vägledningsformer som finns kan förbättras eller användas för att hålla en likvärdig kvalité med den traditionella vägledningen.

För att kunna studera syftet valdes två frågeställningar, vilka besvarades i resultat och analysstycket:

 Vad finns det för fördelar och nackdelar med implementeringen av digital karriärvägledning?

 Vad kan karriärvägledare göra för att skapa en eftertraktad miljö och goda relationer med sökande i en digital kontext?

Tidigare forskning lyfter det faktum att samhället befinner sig i en ständig förändring och det innebär att även vägledningen bör anpassa sig och förändras. Särskilt i dagens samhälle, där den rådande situationen med Covid-19 påverkat hur vi bör träffa andra. Det vill säga hellre digitalt än fysiskt för att minska smittspridning.

Bimrose, Kettunen och Goddard (2015, 8) belyser att med en stigande arbetslöshet så ökar även efterfrågan på olika former av karriärvägledning. Detta resulterar i att karriärvägledningen behöver förändras bland annat genom användandet av IKT, det vill säga digital vägledning. Författarna beskriver hur det undersökta landets statliga ambitioner är att utöka IKT för att skapa en mer flexibel karriärvägledning, som även

41

skulle innebära sänkta kostnader. Det framkommer att digitala tjänster bör anpassas utifrån medborgarnas behov, med hänsyn till den vetskap att det finns individer som är osäkra eller motvilliga till en förändring, och därför kommer motsätta sig användningen av det nya. Däremot behövs en förändring i detta fall, vilket även innebär att yrkesverksamma karriärvägledare behöver bredda sina kunskaper när det gäller digitala vägledningsinsatser och sträva efter att anpassa sitt professionella samtal därefter. Människor idag, särskilt yngre generationer som växt upp med internet, vill gärna ha svar fort och väljer att söka efter svar på internet först innan de vänder sig till den yrkesgrupp de har behov av. Detta gäller exempelvis läkare, terapeut, lärare eller karriärvägledare för att nämna några (Salehi-Sangari et al., 2012, 18-19).

För att få den digitala vägledningen att bli lika effektiv som den traditionella behöver man titta på kvalitén av det professionella samtalet som sker mellan karriärvägledaren och den sökande i det virtuella rummet. Detta är någonting som närmre undersökts i den här uppsatsen. I kapitlet tidigare forskning belystes vikten av det professionella samtalet i samband med digital vägledning. Det som kännetecknar det professionella samtalet är att samtalet har ett syfte, vilar på en vetenskaplig grund och utförs av en professionell person i en yrkesutövande verksamhet (Hägg & Kuoppa, 2007, 23-27). Det framkommer tydligt i den här undersökningen att samtliga intervjupersoner belyser vikten av att ha tydliga ramar kring hur samtalet inleds samt vikten av att följa en struktur. Det innebär alltså att använda olika samtalsmodeller som exempelvis Hägg och Kuoppas trestegstrappa med ”NU-VILL-HUR”. Detta är någonting som även Engquist (2013, 252) lyfter fram. Han beskriver att en skicklig samtalsledare behärskar samtalsmetodiska kunskaper, men kan ändå gå på känsla över hur samtalet bör utföras. Även de förhållningssätt en god samtalsledare bör inta i det professionella samtalet, i det här fallet vägledningssamtalet, beskrivs. Här bör en kunna utgå ifrån flertalet teorier, men också vila sig på en vetenskaplig grund. Detta är också någonting som den här uppsatsens informanter håller fast vid. Undersökningen som utförts har visat på att när vägledningen byter kontext från det traditionella rummet till det virtuella är det viktigt att tänka på vad som syns i kameran när den är igång, både gällande vägledarens ansikte och kropp, men också bakgrunden. Detta är lika viktigt som i det traditionella rummet om inte mer, just på grund utav att icke-verbala språket kan bli lidande i den virtuella kontexten. En liknande hypotes diskuterades innan undersökningen utfördes och därför valdes den typen av frågeställning, samt frågorna i intervjumallen. Andergren (2015, 119) skriver också om vikten av att rummet speglar professionalitet och menar på att

42

rummet kan ses som ansiktet utåt för verksamheten, därför bör man skapa en någorlunda neutral miljö. Det framkommer i den här uppsatsens respondentsvar att rummet varken bör vara för kliniskt och tråkigt, men inte heller för plottrigt och personligt. Engquist (2013, 165) delar samma åsikt och påpekar att man också bör tänka på hur olika delar av rummet inverkar på samtalssituationen. Han skriver om det traditionella rummet, där vägledaren ska undvika att sitta högre än den sökande, låta bli att titta på klockan, inte ha personliga saker framme och att stänga av mobiltelefonen, det vill säga att skapa ett rum utan störande moment. Detta framkom också gällande den digitala kontexten, där informanterna menade på att de också undviker störande ljud, tänker på storleken på kamerabilden och även då vad som syns i bakgrunden.

Sammanfattningsvis har det i den här undersökningen framkommit att digital vägledning efterfrågas, men ses fortfarande som ett komplement till den traditionella vägledningen. Det innebär både att använda det i kombination med traditionell vägledning, där vissa träffar kan vara fysiska och vissa digitala, men också att en använder det som en valmöjlighet för den sökande. Det finns både fördelar och nackdelar med digital vägledning där kritiken mot den digitala miljön riktas mot att det icke-verbala språket minskar och att man som vägledare får det svårare att tyda den sökandes kroppsliga signaler. Det som lyfts som mest positivt med digital vägledning är tillgängligheten, det individuella valet och att man når ut till fler, även de som har någon form av hinder som exempelvis svårigheter med sociala möten. Det är många som anser att individerna ska kunna välja vilken form av vägledning som passar bäst för den enskilde. Informanterna påpekar även att vissa personer, särskilt den yngre målgruppen, har lättare för att kommunicera online och tenderar att vara mer öppna med att berätta om sig själva, särskilt om de kan förbli anonyma. Ser man på tidsaspekten framkommer det också att det är mer effektivt med digital vägledning, detta då det oftare händer att den sökande ställer en direkt fråga och vägledaren kan fokusera på det. I det traditionella vägledningssammanhanget blir det oftare mer varmprat, vilket kan resultera i mindre tid för det specifika syftet.

43