Egensinniga och våldsamma arbetare

Under rubriken ”Arbetsvilliga i Malmö misshandlade av strejkande arbetare”156 behandlar Skånska Aftonbladet den våldsamma konfrontationen mellan strejkande och arbetsvilliga vid William Perssons lådfabrik som jag berörde i inledningen av uppsatsen. Här kan man läsa följande:

Tisdagen den 20 juli vid fem-tiden på eftermiddagen hade han [Norling, författarens anm.] och Larsen slutat sitt arbete vid lådfabriken och begivit sig på väg hem. I hörnet av Läga- och Grimsbygatorna möttes de av ett 20-tal strejkande, dels från A.W. Nilssons korgfabrik och dels från lådfabriken. De tilltalades av arbetskarlen Svante Eriksson, vilken, i det han yttrat, vänd till Norling: ’Det är du din dj---l, som tagit arbetet ifrån mig’, tilldelat Norling ett kraftigt slag. Slaget träffade Norling på högra sidan av munnen, så att han halvt bedövad föll omkull på gatan.157

I citatet ovan skapar Skånska Aftonbladet en annan bild av ”strejkande” än den i Arbetet. Vi ser hur ”ett 20-tal strejkande” möter två arbetsvilliga på deras väg hem från arbetet varav en av de strejkande, som benämns som ”arbetskarl” attackerar och misshandlar en av de arbetsvilliga. Skånska Aftonbladets text uppger också att de strejkande begivit sig till platsen ”för att ’skrämma’ de arbetsvilliga”.158 Med språket som verktyg betonar Skånska Aftonbladet de strejkandes våldsamma och hotfulla tendenser. I texten anger Skånska Aftonbladet också de direkt inblandade strejkarnas namn. De pekar alltså ut vilka av de strejkande som urskiljer sig genom att vara våldsamma. I en kortare text med rubriken ”De strejkande roa sig”159 skriver Skånska Aftonbladet att strejkande har ”roat” sig med att sätta upp ”ett antal maskinskrivna lappar” som uppmanar till demonstrationer mot arbetsvilliga vid AW Nilssons barnvagnsfabrik i Malmö. Man konstaterar dock att det inte blev några demonstrationer, ”[…] sannolikt ha de arbetare, till vilka uppropen riktats ett lugnare omdöme än de som klistrat upp dem [lapparna]”.160 I Arbetet såg jag att man inte satte någon gräns mellan arbetare och strejkande. De formerades istället till en och samma kategori som arbetare. I Skånska Aftonbladet försöker man däremot skapa och aktivera en gräns mellan arbetare och strejkande. Skånska Aftonbladet vill med detta exkludera och stigmatisera de strejkande. Man vill kriminalisera dem och deras verksamhet. Då man studerar Skånska Aftonbladets texter angående demonstrationerna i Limhamn finner man fler argument för denna tolkning.

När Skånska Aftonbladet först rapporterar från demonstrationerna i Limhamn betonar man att de arbetsvilliga konsekvent utsätts för hotelser och förföljelse: ”Vid flera tillfällen ha

157 _{Skånska Aftonbladet bygger sin artikel i stor utsträckning på den av kriminalpolisen skrivna rapporten om}

händelsen. Skånska Aftonbladet, 23/7 1926

158 _{Skånska Aftonbladet, 23/7 1926} 159 _{Skånska Aftonbladet, 18/9 1926} 160 _{Skånska Aftonbladet, 18/9 1926}

uppträden ägt rum, varvid hundratals – en gång, enligt vad det uppgives, icke mindre än två tusen – arbetare ’följt hem’ eller ’mött’ de arbetsvilliga”.161 Man skapar en bild av en situation som vid flera tillfällen varit hotfull vilket tvingade polisen att begära förstärkning för att kunna skydda de arbetsvilliga. Skånska Aftonbladet uppmanar också polisen att göra allt vad de kan för att ”[…] upprätthålla den allmänna ordningen och de enskilda medborgarnas säkerhet till liv och lem”.162 _{Intressant här är användningen av begreppet ”medborgare”. ”De}

enskilda medborgare” som behöver beskydd av polisen är införstått de arbetsvilliga. Med begreppet ”medborgare” vill Skånska Aftonbladet visa på de arbetsvilligas rättigheter och att de utför en plikt som medborgare. Härigenom försöker man även inkludera de arbetsvilliga i en större gemenskap, där de som står utanför är de våldsamma strejkande.

Våldet emot de arbetsvilliga blir än tydligare då Skånska Aftonbladet dagen efter skriver:

[…] under promenaden gjorde massan flera försök att tränga undan polisen för att så komma i direkt kontakt med de förhatliga kvinnorna. Tillmälen och glåpord haglade. Knuffar och trampningar på fötterna sparades ej heller. Men alla försök att reta ordningsmakten till ett hårdare uppträde misslyckades.163

Skånska Aftonbladet målar här upp en levande situation där man betonar massans försök att hetsa fram en våldsam situation. Här är det alltså ”massan” som försöker provocera fram en allvarlig situation, inte som i Arbetet där man angav strejkbrytarnas uppträdande vara det som provocerade allmänheten. ”Massan” visar heller ingen respekt för lag och ordning då de försöker ”tränga undan polisen”. Skånska Aftonbladets beskrivning av händelsen fortsätter:

Alldeles i närheten av de förföljdas bostäder, ställdes emellertid polisen inför en situation, som ett ögonblick såg ut att kunna få otrevliga konsekvenser. Rätt emot dem kom nämligen en skara på flera hundra man marscherande i slutna led, och avsikten med denna manöver var tydligen att klämma polisen mellan sköldarna för att sedan fullfölja de hotelser, som ideligen utslungades. […] I sista minuten öppnades emellertid leden på den annalkande hopen, och endast härigenom undgick man att få ett törhända blodigt slut på uppträdet.164

Här beskriver man hur nära folkmassan var att åstadkomma ett blodigt slut på denna händelse.

161 _{Skånska Aftonbladet, 8/10 1926} 162 _{Skånska Aftonbladet, 8/10 1926} 163 _{Skånska Aftonbladet, 9/10 1926} 164 _{Skånska Aftonbladet, 9/10 1926}

Vi ser också hur Skånska Aftonbladet byter metafor för att beskriva de som förföljer och hotar de arbetsvilliga. Tidigare kallade man dem för en ”massa”, vars symbolik skapar en bild av en oorganiserad samling människor. När man nu istället beskriver den tidigare massan som att den ”marscherar i slutna led” för man fram en helt annan bild med hjälp av ordens metaforiska innehåll. Nu ser vi istället framför oss en organiserad trupp som rör sig målmedvetet och taktfast framåt. Genom att man begagnar militära ord och fraser som: ”marscherande i slutna led”, ”manöver” och ”sköldarna”, skapar Skånska Aftonbladet en situation väldigt snarlik krig och militära aktioner. Man skapar här inte bara en bild av hotfulla folkmassor, utan man tar beskrivningen ett steg längre då man målar upp bilder av organiserade trupper som med planerad organisatorisk precision försöker frambringa en våldsam konfrontation. Detta kan kontrasteras emot Arbetets sammanfattande ord ”Folkmassan demonstrerade lugnt och utan några som helst överilningar”.165 Skånska Aftonbladet anger också:

[att] trakasserier när som helst kunna upprepas. Från en trappa höll nämligen en av bråkstakarna ett litet brandtal till sina meningsvänner och manade dem att på nytt samlas som i afton samt då taga med sig ännu fler, som kunde tänkas hågade att lägga sina känslor i dagen.166

Faran för de utsatta arbetsvilliga är alltså inte över, utan ”bråkstakarna” eggar varandra med ”brandtal” för att trakasserierna ska fortsätta. Men det är inte bara egensinniga bråkstakar som sporrar till trakasserier mot de arbetsvilliga. I Skånska Aftonbladet den 9 oktober kan man läsa:

Här har i går kväll över fyra tusen människor, hetsade av de ständiga blockadannonserna i ’Arbetet’ […] av dessa fyra tusen demonstranter är naturligtvis det absolut övervägande antalet i vardagslag hyggliga och skötsamma arbetare, som inte vilja göra en katt för när. Men dessa försåtliga blockadannonser och denna ständiga hets komma dem att tappa besinningen.167

Skånska Aftonbladet beskyller Arbetet för att hetsa ”hyggliga och skötsamma arbetare” till att förlora fattningen. Skulden för de våldsamma händelserna ligger alltså inte hos de skötsamma arbetarna utan hos Arbetet och de egensinniga arbetarna. Skånska Aftonbladet försöker

165 _{Arbetet, 13/10 1926}

166 _{Skånska Aftonbladet, 9/10 1926} 167 _{Skånska Aftonbladet, 9/10 1926}

härmed exkludera inte bara de egensinniga ickeskötsamma arbetarna utan även tidningen Arbetet ur arbetargemenskapen. Man försöker skapa en gräns inom arbetarrörelsen som skiljer på skötsamma och egensinniga, ickevåldsamma och våldsamma. Man vill därigenom forma ”publikens” medvetande för att delegitimera och kriminalisera den ena av sidan av denna gräns.

Strategin att belägga ”de andra” med våldsamma kvaliteter visar sig i Skånska Aftonbladet vara vanligt förekommande. Man betonar ”de andras” våldsamma tendenser för att därigenom kunna konstruera en bild av ”vi” som motsatsen till detta. Detta är samma tendenser som jag hittade i Arbetet, fast i motsatt riktning. Man skapar bilden av sig själv utifrån ”de andra”. Genom att belägga ”de andra” med negativa kvaliteter som våldsamhet vill man även skapa ett ”vi”, i detta fall de arbetsvilliga, som dess motsats. Hur Skånska Aftonbladet närmre går tillväga för att skapa identiteten arbetsvilliga ska jag undersöka nu.