Skötsamma arbetare?

Det finns alltså tendenser till ett skötsamhetens projekt i Arbetet. Man uppmanar och resonerar med arbetarna att inte låta sig provoceras av strejkbrytarnas uppträden vilket skapar en bild av arbetare som rationella och kloka. Arbetet visar också konsekvent på att de ser våld som något negativt, irrationellt och ickeskötsamt. Men som vi såg i avsnitt 2.1 finns det 127 _{Arbetet, 8/10 1926} 128 _{Arbetet, 23/7 1926} 129 _{Arbetet, 9/10 1926} 130 _{Arbetet, 9/10 1926} 131 _{Arbetet, 13/10 1926}

argument för att Malmös arbetarbefolkning inte bara rymde skötsamhet utan även egensinne.132 Alltså kan man fråga sig ifall den identitetskategori av arbetare som Arbetet skapar är representativ för övrig dagspress på vänsterkanten?

Då man tittar på hur en mer radikal tidning, den kommunistiska FDP, gestaltar händelserna i Limhamn ser vi en annan typ av arbetare än den i Arbetet. Rubriken här lyder: ”Strejkbrytare ställer till bråk i Limhamn, Våldsamma demonstrationer mot packet.”133 Redan här kan vi ana en annan ton än den i Arbetet där man konsekvent betonat att det inte skedde några som helst våldsamheter. FDP väljer istället att lyfta fram egensinnet och våldet:

[…] Limhamns arbetare har visat sin avsky för detta pack så grundligt att de gjorde klokast i att försvinna. Genom att uppföra sig slynaktigt och provokatoriskt retade de upp ärliga arbetare och fick därför en hälsosam lektion om hur arbetare uppfattar solidaritetsbrott […] Samtliga fönster i brytarnas logi har varit i beröring med stenar varför huset ser ut som ett minne från kriget.134

Även om man med uttryck som ”en hälsosam lektion” och ”beröring av stenar” bäddar in och förmildrar våldet något med hjälp av språket är det tydligt vilken bild av händelserna man vill skapa. Vad som också står tydligt i texten är att ”ärliga arbetare” tar stor del i våldet. På ett mer kraftfullt och radikalt sätt än Arbetet betonar man att det är ”packet”, strejkbrytarna, som provocerar fram våldet. Skulden till våldet ligger alltså hos strejkbrytarna. De ”ärliga arbetarna” visar sig här inte vara förnuftiga på det sätt som Arbetet hävdar då de låter sig provoceras av packets slynaktiga sätt. Att det hus där strejkbrytarna inlogerades ”ser ut som ett minne från kriget” påkallar också en allt annan än fredlig ton. Här skapar man en bild av Limhamn som en krigsskådeplats och man kan fråga sig om det verkligen är samma händelser som Arbetet rapporterar om då vi minns vad Arbetet skrev: ”[…] vid dessa tillfällen intet som helst våld mot person eller egendom förekommit.”135 FDP använder sig vid ytterliggare tillfällen av militäriska referenser för att skapa en bild av att det är ett krig som utspelas: ”Arbetarna är också beslutsamma i att kämpa sin strid till segerrikt slut”.136 En del av denna strid är onekligen att med våld skrämma strejkbrytarna att ge upp sina, som man skriver, ”judasuppdrag”. Strejkbrytarna beskrivs med begrepp och ord som ”blötdjur”, ”pack”,

132 _{Nyzell, Malmö Museers e-skrifter nr 4 2005, s 35} 133 _{Folkets Dagblad Politiken, 12/10 1926}

134 _{Folkets Dagblad Politiken, 12/10 1926} 135 _{Arbetet, 13/10 1926}

”ljusskygga varelser” och ”byket”,137 vilket skapar en bild av den lägsta sortens människa, en varelse utan rättigheter.138 Strejkbrytarna begår med sin verksamhet ett solidaritetsbrott, de får ett judasansikte. Även Tidman för ett resonemang angående detta. Han skriver att strejkbrytare var ”[…] förrädare mot arbetarrörelsens grundläggande idé om solidaritet.”139

De ”ärliga arbetarnas” våld mot strejkbrytarna berättigas därmed på grund av att strejkbrytarna begått detta förrädiska brott.

Våld verkar i FDP inte vara något negativt. Det är ett medel för att uppnå sina rättfärdigade mål. En ärlig arbetare drar sig inte för våldsamma reaktioner då han blir provocerad. En ärlig arbetare använder våldet för att uppfostra de ”oärliga” arbetarna, strejkbrytarna. Detta visar på ett annat innehåll i identiteten arbetare än i Arbetet. Arbetets bild av den ickevåldsamme och skötsamme arbetaren blir därför inte helt representativ för den svenska vänsterpressen. Skötsamhet och egensinne står som två olika idealtypiska arbetare. Förmodligen kan detta bero på den splittring som skedde inom den svenska arbetarrörelsen 1917, i en reformistisk och en revolutionär gren.140 Arbetet kan här ses representera den reformistiska och FDP den revolutionära. Detta skapar olika syn på förnuft och därigenom olika syn på användandet av våld. Arbetets förnuft talar om för läsaren att våld är fel, något som arbetare inte tar till. FDPs förnuft säger däremot att det är berättigat att ta till våld, i varje fall emot strejkbrytare. Arbetet och FDP är dock liktydiga i sin konsekvens att måla upp strejkbrytarna som arbetarnas och de strejkandes motsats. Ovan har jag berört hur strejkbrytarna gestaltas i FDP och nu ska vi gå vidare för att se hur identiteten ”strejkbrytare” formeras i Arbetet. Först ska jag dock mycket kort återkoppla till konstruktionen av ”vi och dom”.

I skapandet och förstärkandet av ”vi och dom”-förhållande gäller det inte bara att konstruera ett ”vi”, det handlar samtidigt och minst lika mycket om att synliggöra eller dra en tydlig gräns till ”de andra”. Ett ”vi” kan inte existera utan ett ”dom”, då förhållandet är relationellt. Desto starkare föreställningar man skapar angående ”de andra” desto starkare kan även den egna identiteten bli genom avståndstagande från ”de andra”.141 Hur yttrar sig då detta i Arbetet?

137 _{Folkets Dagblad Politiken, 12/10 1926} 138 _{Jfr Flink, 1978, s 13; Tidman, 1998, s 188} 139 _{Tidman, 1998, s 188}

140 _{Nyzell, Malmö Museers e-skrifter nr 4 2005, s 34} 141 _{Tilly & Tarrow, 2007, s 79}