Malmö Högskola
Historia med Kulturanalys C-uppsats
Examinator: Ulrika Holgersson Handledare: Fredrik Nilsson 2008-01-16, 08.00-11.00
Identiteter i konflikt
En studie av dagspressens formering av identitetskategorierna
”strejkande” och ”strejkbrytare” i Malmö 1926
Sammanfattning
I denna uppsats studerar jag hur dagspressen formerar identitetskategorierna strejkande och strejkbrytare under en period av nio veckor, då strejken vid Wahlgren & Nordqvists papperslager i Malmö utspelade sig, år 1926. Vid nämnda strejk anställde arbetsgivaren strejkbrytare för att försvaga fackföreningens och de strejkande arbetarnas förhandlingsposition. Detta ledde till att konflikten trappades upp och stora demonstrationer utspelade sig i Limhamn där strejkbrytarna inlogerades. I dagspressen uppstod meningsstrid mellan framförallt den socialdemokratiska tidningen Arbetet och den moderata Skånska Aftonbladet där man tog ut sina positioner för att antingen legitimera eller delegitimera strejken. I denna meningsstrid var formeringen av identitetskategorierna strejkande och strejkbrytare centrala. Arbetet formerar identiteterna arbetare och strejkande till en och samma kategori för att skapa en solidaritet inom arbetargemenskapen. Denna identitetskategori framställer man sedan som skötsam, förnuftig och icke-våldsam. Identitetskategorin strejkbrytare formeras som en motpol till detta, därigenom exkluderar också Arbetet strejkbrytarna ur arbetargemenskapen. För att problematisera Arbetets bild av arbetare som skötsamma, förnuftiga och icke-våldsamma lyfter jag in den kommunistiska tidningen Folkets Dagblad Politiken. I Skånska Aftonbladet skapar man en gräns inom arbetarklassen vilken skiljer på skötsamma och egensinniga arbetare. Skånska Aftonbladet betonar de egensinnigas våld och irrationalitet för att därigenom exkludera dessa ur arbetargemenskapen och stigmatisera dem. De arbetsvilliga, som strejkbrytarna benämns i Skånska Aftonbladet, placeras till den skötsamma delen av arbetarklassen.
Nyckelord
Dagspress Identitetskategorier Malmö 1926 Strejkande StrejkbrytareInnehållsförteckning
1. Inledning ... 1
1.1 Syfte och frågeställningar... 2
1.2 Språket som verktyg ... 3
1.2.1 Skapandet av identiteter ... 4
1.2.2 Gränsen till de andra ... 5
1.2.3 Kampen om legitimitet... 7
1.3 Metod(er) – Diskurser och verktyg vid analys av text ... 8
1.4 Källpresentation och källkritisk diskussion... 11
1.5 Forskningsläge ... 13
1.5.1 Arbetarrörelsen och strejker ... 13
1.5.2 Strejker och strejkbrytare ... 15
1.5.3 En skötsam arbetare ... 17
1.6 Disposition ... 18
2. Tre konflikter, tre utslag – Bilden av Malmö ... 18
2.1 Arbetarstaden Malmö... 19
2.2 Konflikten vid Wahlgren & Nordqvists papperslager... 22
3. Strejkens vara eller icke vara... 27
4. Strejkande och strejkbrytare – Arbetets berättelse... 31
4.1 Relationen arbetare och strejkande i Arbetet ... 31
4.2 Skötsamma arbetare?... 33
4.3 Knivar och våld ... 36
4.4 ”Värnlösa kvinnor” ... 37
4.5 Blockadannonser och egensinne ... 38
5. Strejkande och arbetsvilliga – Skånska Aftonbladets berättelse... 40
5.1 Egensinniga och våldsamma arbetare ... 40
5.2 Arbetsvilliga – strejkens offer ... 44
6. Avslutning ... 46
1. Inledning
Året var 1926. Vid ett papperslager på Carlsgatan i Malmö pågick sedan ca sju veckor strejk. Den berörda firman, Wahlgren & Nordqvist, hade trotsat fackföreningens meddelande om blockad och strejk genom att ha anställt ”arbetsvilliga”. Då fyra av dessa arbetsvilliga på väg hem från arbetet steg av spårvagnen i Limhamn, där de inlogerades, möttes de av en upprörd folkmassa på mellan tretusen och fyratusen personer.1 Folkmassan hade samlats för att manifestera sitt missnöje med ”strejkbrytarna”. Stämningen var hotfull. Glåpord, grus och hundskit ven genom luften. Polisen, som var på plats för att ”eskortera hem” strejkbrytarna, kunde endast med största svårighet hindra folkmassan från att komma i direkt kontakt med de hatade strejkbrytarna.2
Strejken 1926 vid Wahlgren & Nordqvists papperslager berörde från början 13 anställda. Att flera tusen personer samlades sju veckor senare för att demonstrera sitt missnöje tyder på en konfliktfylld situation i Malmöområdet. 1926 var också året då Möllevångskravallerna utspelade sig. Än en gång var det en strejk med strejkbrytare inblandade, denna gång vid A W Nilssons barnvagnsfabrik, som stod i centrum för oroligheterna. Möllevångskravallerna utlöstes som en reaktion på att en av de strejkande arbetarna, Wilhelm Jönsson, efter ett våldsamt möte med en av strejkbrytarna avled på Malmö Allmänna Sjukhus. Demonstrationerna, som under en längre tid utspelat sig i anslutning till barnvagnsfabriken, bytte härmed karaktär till det våldsammare slaget. Poliser till häst och till fots och med dragna sablar genomförde åtskilliga polischocker för att skilja på den demonstrerande folkmassan som av dagspressen uppskattades till uppemot åttatusen personer. Kravallerna pågick under tre dagar.3
Under samma tid som de ovan nämnda konflikterna pågick i Malmö ytterliggare en strejk. Denna utspelade sig vid William Perssons lådfabrik i Nyhamnen. Även här plockade arbetsgivaren in strejkbrytare, vilket ledde till att konflikten trappades upp. Den 20 juli hade ett tjugotal strejkande arbetare, då de mötts i Folkets Park för att ”stämpla”, bestämt sig för att bege sig till lådfabriken och ”skrämma de arbetsvilliga”. Då man stötte på två ”kända”
1 Arbetet, 8/10 1926, Skånska Aftonbladet 8/10 1926
2 Uhlén, Axel, Facklig kamp i Malmö under sju decennier, 1949, s 360; Nyzell, Stefan "Striden stod i Malmö".
Möllevångskravallerna 1926. En mikrohistorisk studie av omstridd politik, kollektiva aktioner och kollektivt våld i 1920-talets Sverige (avhandling under utgivning)
3 Nyzell, Stefan, Arbetarnas Möllevången och Möllevångskravallerna 1926, Malmö Museers e-skrifter nr 4
strejkbrytare bröt slagsmål ut mellan dessa och två av de strejkande. Slagsmålet avbröts då två civilklädda kriminalpoliser anlände och grep de två strejkande arbetarna varav en senare dömdes till böter för misshandel.4
Händelserna i Malmö som jag ovan berört indikerar att situationer där strejkande och strejkbrytare varit inblandade ofta föranlett hotfulla och våldsamma konfrontationer. Det är under konflikter och konfrontationer som identiteter ställs på sin spets. I en konfliktfylld situation ställs grupper mot varandra och därmed skapas, synliggörs och förändras identitetskategorier. Därav anser jag det vara intressant att studera identitetskategorierna strejkande och strejkbrytare utifrån den kontext som Malmö under 1926 innebar. Fokus kommer att ligga på den tidsperiod då strejken vid Wahlgren & Nordqvists papperslager utspelade sig. Jag kommer därmed även att lyfta in andra händelser och konflikter för att ytterliggare underbygga min analys, men huvudfokus ligger som sagt vid papperslagersstrejken.
1.1 Syfte och frågeställning
Syftet med denna uppsats är att undersöka formeringen av identiteter utifrån konfliktfyllda händelser i Malmö under 1926. De identiteter jag fokuserar på är strejkande och strejkbrytare. Jag kommer att utgå ifrån dagspressens rapportering av händelserna för att studera hur bilden av identiteterna formas. Därmed är det tidningarnas diskursiva konstruktion av dessa identiteter som kommer att studeras. Då det tidigare inte forskats om min huvudkonflikt vid Wahlgren & Nordqvists papperslager ägnar jag en del av denna uppsats till att studera och redogöra för polis-, domstols- och fackföreningsmaterial. På så sätt vill jag även skapa en förståelse för situationen och händelserna i Malmö, vilket jag även hoppas ska ge en bättre grund för min analys av dagspressens formering av identiteter.
Utifrån mitt syfte vill jag besvara frågan: hur skapar och formerar dagspressen identiteterna strejkande och strejkbrytare? Jag kommer huvudsakligen utgå från tidningarna Arbetet och Skånska Aftonbladet men jag kommer även att lyfta in andra tidningar vid några tillfällen. Eftersom Skånska Aftonbladet använde sig av begreppet ”arbetsvilliga” istället för begreppet ”strejkbrytare” medför det att jag, då jag studerar denna tidning, kommer att studera identitetskategorin arbetsvilliga och inte strejkbrytare.
1.2 Språket som verktyg
Då det källmaterial som står till grund för denna uppsats analytiska ansats utgörs av tidningstext bygger jag min teori på att språket är en handling i sig vilket kommer att diskuteras närmare i detta avsnitt. Hur identiteter uppstår i användandet av språket diskuterar jag i avsnitt 1.2.1. Därefter fortsätter jag med att diskutera gränsen till de andra vilket utgör en central del i hur identiteter skapas och förändras. Denna diskussion kommer att föras i avsnitt 1.2.2. Det är också gränsen till de andra som är grundläggande då konflikter mellan olika grupper uppstår. I en konflikt mellan olika grupper sker det också en kamp om legitimitet. Denna kamp handlar om att visa att det vi gör är rätt och att det de andra gör är fel. Dagspressen spelar här en viktig roll då de försöker att forma sin publiks medvetande om vad som är rätt och vad som är fel. Kampen om legitimitet kommer att diskuteras i avsnitt 1.2.3, men jag börjar som sagt med att se på hur språket fungerar som verktyg.
Vad jag ska göra i denna uppsats är att undersöka vad som skrivs i dagspressen angående konflikter mellan strejkande och strejkbrytare. Men jag ska inte bara titta på vad som skrivs, utan framförallt på hur man skriver och varför man skriver det man skriver. Det är textens meningar och ord som konstruerar händelserna och därmed också ”sanningarna” om händelserna. Här blir det alltså tidningarna, eller mer direkt journalisterna, som väljer ut vad man ska berätta för omvärlden, för eftervärlden. Det blir därmed viktigt att hela tiden ha i åtanke att det medvetet eller omedvetet finns en anledning till varje ord. Texten skapas av journalisten. Till följd därav blir språket, som journalisten konstruerar texten med, dennes verktyg. Vad som då blir intressant att studera är hur denne skapar ”sanningar”: hur den sociala verkligheten konstrueras diskursivt?5 Att, som i detta fall, utgå ifrån ett diskursivt angreppssätt innebär att man studerar hur texten är konstruerad, hur journalisten använder sig av språket som verktyg och hur man med detta verktyg försöker skapa en bild av vad som är sant, vad som är rätt och vad som är fel. Medie- och kommunikationsforskaren Jesper Falkheimer skriver: ”Det är språket som konstruerar och utgör konstruktörernas verktyg, som inramar, reglerar, strukturerar och styr tolkningar”.6 Alltså blir min uppgift i denna uppsats att se på hur man inramar, hur man reglerar, hur man strukturerar och hur man styr tolkningar i och med språket. Och därefter ställa frågan: Varför?
5 Falkheimer, Jesper, Att gestalta en region, Källornas strategier och mediernas föreställningar om Öresund,
2004, s 49
Tidningarnas språk och text söker forma läsarens tänkande, uppfattningar och tolkningar. Användningen av språket ”både reproducerar och förstärker existerande sociala positioner, identiteter och perspektiv och kan bidra med att transformera och förändra dem”.7 Med
språket tar journalisten ut sin position och belyser sina värderingar och föreställningar. Samtidigt söker denne införliva samma värderingar och föreställningar i läsaren. Språket blir därmed en social handling, lika verklig som den med knutna nävar på gatan. På detta sätt sker det hela tiden en kamp om läsarens värderingar. Kampen avgörs inte och får inte ett slutgiltigt resultat, utan den pågår ständigt, i varje artikel som skrivs och i varje mening som konstrueras. Med detta i åtanke ges därmed varje artikel och varje mening en värdeladdning och sprängkraft. I studerandet av detta blir dock inte bara det som sägs, eller skrivs, intressant utan även tomrummen i texten. Vad lämnas ute? Vad väljer man att inte skriva? Det som inte skrivs bär ofta på ett lika viktigt budskap som det som skrivs. Därför blir även textens tomrum en handling i sig.8 Vad man dock ska vara observant på är vem som ger tomrummen dess innehåll. Här blir både journalisten, som skapare av texten, och jag som forskare, som studerar texten, subjekt. Vi är båda med om att ge tomrummen dess innehåll då jag försöker läsa in och tolka det journalisten medvetet eller omedvetet utelämnat.
1.2.1 Skapandet av identiteter
Som konstaterats ovan, konstruerar texten ramar och strukturer. Texten skapar möjligheter och sätter gränser. Det gäller även vad som är intressant för denna uppsats, identiteter. Genom att använda sig av begrepp som ”strejkande” och ”strejkbrytare” skapar man kategorier. Dessa kategorier fyller man sedan med ett innehåll genom att belägga dem med värderingar och tillskriva dem mening. Man skapar alltså en bild av vad det är att vara t ex ”strejkande” eller ”strejkbrytare”. Denna bild skapar sedermera möjligheter och gränser för läsaren då denne uttrycker sin egen identitet. Historikern Ulrika Holgersson skriver: ”våra erfarenheter är beroende av tillgängliga identitetskategorier och med dessa diskursivt konstruerade erfarenheter som underlag artikulerar vi åter och åter igen idéerna om vilka vi är eller vill vara, våra subjektspositioner”.9 För att använda Holgerssons ord bidrar dagspressens texter och språk till konstruerandet av ”tillgängliga identitetskategorier”. Men Holgersson påpekar också att ”vi åter och åter igen” artikulerar våra identiteter. Detta för oss återigen tillbaka till
7 Falkheimer, 2004, s 49 8 Falkheimer, 2004, s 50
9 Holgersson, Populärkulturen och klassamhället, Arbete, klass och genus i svensk dampress i början av 1900-talet, 2005, s 53
att språket som social handling är en process. Den bild en text konstruerar är hela tiden utsatt för utmaningar vilket medför att det ständigt sker en omvärdering av kategorierna och därmed också av hur identiteterna uttrycks.
Jag ska i denna uppsats studera hur dagspressen skapade identitetskategorierna ”strejkande” och ”strejkbrytare” och hur man sedan försökte fylla dessa med innehåll. Ur Arbetets perspektiv var ”vi” de strejkande och strejkbrytarna var ”de andra”. Ur Skånska Aftonbladets perspektiv var förhållandet det motsatta. Alltså kan vi ana att klassificeringen av strejkande och strejkbrytare utgör ett polärt förhållande, en dikotomisering. Härav blir det väsentligt att belysa hur dikotomiseringar, eller så kallade ”vi och dom” förhållanden skapas och fungerar.
1.2.2 Gränsen till de andra
”Vi och dom”-bildningar utgör en central del i konflikter eftersom det utan en avgränsning likt denna inte kunnat existera några konflikter då alla hade befunnit sig i samma ”lag”, för att använda mig av en sportterm.10 Genom att en gräns skapas uppstår två grupper, två identiteter, en på var sida gränsen. Gränser likt dessa finns överallt runt omkring oss. De utgör skillnad mellan män/kvinnor, unga/gamla, svenskar/danskar etc. De besvarar frågor som; Vem är jag?, Vilka är vi?, Vem är du? och Vilka är dom?.11
Då denna uppsats framförallt behandlar identiteterna strejkande och strejkbrytare och därmed också gränsen som skiljer på dessa ska vi här se närmre på hur gränsbildningen mellan identiteter fungerar. Charles Tilly och Sidney Tarrow menar i sin bok Contentious Politics att identiteter består av fyra element: Det första och mest grundläggande är gränsen som skiljer på oss och dem. Det andra, att det existerar relationer inom den egna identiteten oberoende av på vilken sida av gränsen man befinner sig. För det tredje påpekar de att det inte bara existerar relationer inom den egna identiteten utan även över gränsen, relationer mellan vi och dom. För det fjärde och sista menar de att det finns en delad förståelse om gränsen, dess innebörd och vilka relationer den för med sig.12 Som vi kan se påpekar Tilly och Tarrow att det alltid finns en relation och en känsla av samhörighet inom den egna identiteten. På samma gång finns det även en föreställning om gränsen till ”de andra”, vilken betydelse och vilka relationer den bär med sig. Alltså är identiteter relationella. Ett ”vi” kan inte existera om det
10 Della Porta, Donatella & Diani, Mario, Social Movements, An introduction, 2006, s 94 11 Tilly, Charles & Tarrow, Sidney, Contentious Politics, 2007, s 78
inte också finns ett ”dom”. Men hur går man då tillväga för att skapa ett ”vi” och ett ”dom”? Vilka strategier använder man sig av? ”Vi” och ”dom” skapas ofta som varandras motpoler för att gränsen dem emellan ska bli så klar och tydlig som möjligt.13 Språket kan därmed
användas för att skapa och forma identitetskategorier så att de bildar varandras motsatser. Exempelvis om man skapar den ena identiteten som stark och moralisk skapar man den andra som svag och omoralisk. De andra blir allt som inte vi är och vice versa. Härmed kan man också tänka sig att då en text behandlar en specifik identitet, till exempel ”strejkande”, uttalar sig denna inte bara om de strejkande. Texten säger också något om de andra, i detta fall ”strejkbrytarna”, eftersom strejkbrytarna utgör de strejkandes motsats. Då jag analyserar källmaterialet kan jag använda mig av motsatsförhållandet som verktyg men jag måste också vara försiktig så att det inte är jag som forskare som tolkar och därmed också skapar identiteterna som varandras motsats.
Gränsen till de andra är alltså vad som skapar identiteter. Men språket bidrar inte bara med att skapa denna gräns. Då gränser redan existerar kan språket fungera som en strömbrytare, genom att det kan aktivera eller deaktivera gränser. Då språket och texten behandlar identiteter, framförallt identiteter i konflikt, synliggörs gränser som därmed aktiveras. Samtidigt osynliggörs andra gränser som därmed deaktiveras.14 Som exempel kan vi här ta Svenska landslaget i fotboll. För att skapa ett ”vi” mellan spelare som till vardags fungerar som varandras motståndare, underbetonas deras skillnader samtidigt som deras likheter som landsmän betonas. Härigenom kan man se skapandet av ”vi och dom” förhållanden som att man genom att betona skillnader gentemot ”de andra” aktiverar vissa gränser samtidigt som man genom att betona likheter inom den egna identiteten avaktiverar andra. Detta pekar också på att kollektiva identiteter inte är homogena, det finns gränser och skillnader även inom kollektiva identiteter men dessa underbetonas och osynliggörs.15 Exempelvis kan här anges att gränser och skillnader mellan kvinnor/män, unga/gamla etc. osynliggörs och deaktiveras då deras likheter som ”strejkande” betonas.
Skapandet av identiteter handlar alltså både om att skapa gränser och att aktivera och deaktivera redan befintliga gränser. När identitetskategorier uppstår sammankopplas de ofta med en verksamhet, något de gör. Då konflikt uppstår mellan identiteter beror detta inte sällan
13 Tilly & Tarrow, 2007, s 78f 14 Tilly & Tarrow, 2007, s 80 15 Della Porta & Diani, 2006, s 93
på att deras verksamheter på något sätt kolliderar. Därmed startas också en kamp för att legitimera eller delegitimera identiteters verksamheter.
1.2.3 Kampen om legitimitet
De italienska sociologerna Donatella Della Porta och Mario Diani påpekar att den kollektiva identitetens självbild hela tiden konfronteras och utmanas av bilder och betydelser som framförallt andra grupper och media skapar om dem. Härigenom sker det hela tiden en kamp för att upprätthålla legitimiteten i en identitetskategoris verksamhet.16 I denna uppsats läggs fokus på att studera hur medias, mer bestämt dagspressens, identitetskategorier konfronterar varandra. Det sker både i och mellan tidningarna en ständig kamp om identiteternas innebörd. Denna kamp medför också att identiteterna är både fixerade och dynamiska på samma gång. Varje tidning försöker frammana kontinuitet och fasthet för sina identitetskategorier. Men samtidigt utmanas dessa av andra tidningars kategoriseringar. Härmed sker det hela tiden en process av omdefiniering av identitetskategorierna, en kamp om identiteternas innehåll.17
Denna kamp om identiteternas innehåll är av stor vikt för huruvida dess verksamhet erkänns som legitim eller illegitim. Genom att tillskriva en identitet ett innehåll av värderingar försöker man legitimera eller delegitimera dess verksamhet. Här spelar tidningars politiska färg stor roll i hur de försöker skapa identitetskategorier. Den politiska färgen medför att tidningarna sympatiserar med vissa identiteter. Därför försöker man fylla dessa identiteter med värderingar så att deras verksamheter ska erkännas och därmed legitimeras. Men här handlar det inte heller bara om att skapa en ”god” bild av den eller de identiteter man sympatiserar med. Det handlar återigen om att måla upp den utmanande identiteten som en motpol till ”det goda” för att därigenom delegitimera dess verksamhet. Della Porta och Diani konstaterar vikten av att försöka belägga negativa betydelser och bilder av de identiteter vars verksamhet man försöker delegitimera.18
Då tidningarna, i detta fall Arbetet och Skånska Aftonbladet, skriver om händelserna kring konfrontationer mellan strejkande och strejkbrytare riktar de sina artiklar och sin text inte bara till medlemmar av dessa identiteter. Det är framförallt en tredje part, den så kallade ”publiken” man riktar sin text till. Det är ”publiken” man försöker påverka och vars
16 Della Porta & Diani, 2006, s 105f 17 Della Porta & Diani, 2006, s 92 18 Della Porta & Diani, 2006, s 106
medvetande man försöker forma. Det handlar alltså om att bilda opinion. Det är genom opinionen som identiteters verksamheter legitimeras eller delegitimeras.19
Jag har här diskuterat språket som social handling, hur det fungerar som journalisternas verktyg då de skapar identitetskategorier. Jag har också berört hur gränsen till de andra skapas, fungerar och hur denna kan användas för att framkalla ett ”vi och dom”-förhållande, en så kallad dikotomisering. Till sist har jag diskuterat den kamp som pågår då man försöker legitimera eller delegitimera identiteters verksamheter. Dessa tankar ligger som teoretisk grund för denna uppsats. Nu ska diskussionen riktas mot hur jag kommer att gå tillväga i analysen av källmaterialet. Det är dags att diskutera metod.
1.3 Metod(er) – Diskurser och verktyg vid analys av text
I metodkapitlet ska man skriva om vilken metod man använt under arbetets gång, men då jag använt mig av, inte bara en, utan flera metoder får jag här använda ordet i dess plurala form. Att studera och analysera tidningsartiklar medför ofta en stor textmassa och ett antal bilder. Dock har jag inte i någon av de artiklar jag studerat stött på bilder. Därav är min huvudsakliga metod textanalys vilket jag ska diskutera nedan. Eftersom jag hämtar mitt källmaterial från framförallt två tidningar (vid något tillfälle lyfter jag in flera) kommer jag även att använda mig av komparativ metod. Vilka fördelar denna metod kan alstra ska jag diskutera längre ner i detta kapitel. Vad jag först ska fokusera på här är hur man kan analysera diskurser då det ligger påtagligt nära mitt syfte, att studera hur dagspressen formar och omdefinierar identiteter under konfliktfyllda förhållanden.
Att studera hur språket fungerar som social handling innebär att man analyserar den sanning eller de sanningar en text försöker skapa. Ett centralt begrepp, som jag kort berört ovan, blir här ”diskurser”. Detta är ett svårdefinierat begrepp men i sin bok Dagens gennyheter försöker sig etnologen Malin Ideland på en definition: ”Diskurser definieras som de spelregler som organiserar vad som är möjligt att tänka, säga och göra i ett visst historiskt och kulturellt skede”.20 Diskurser kan därmed kraftigt förenklat beskrivas som spelregler. Vad jag finner
intressant att studera är hur dagspressen eller mer direkt journalisterna försöker påverka och
19 Jfr Strömbäck, Jesper, Makt och medier, 2000, s 134ff 20 Ideland, Malin, Dagens gennyheter, 2002, s 26
forma dessa spelregler. Härigenom studerar jag hur journalisterna medvetet eller omedvetet försöker skapa och förändra förutsättningar för människors tänkande och agerande. Som jag argumenterat i teorikapitlet blir texten och språket journalistens verktyg för att försöka påverka. Men journalisten står inte utan påverkan av sin tids spelregler. Diskurserna styr även journalistens tänkande och agerande trots att denne kanske gör allt för att omforma dem. Härav blir det mycket viktigt, om inte centralt, att studera texten och språket i sin kontext. För, som jag precis påpekat, styrs även journalisten av sin kontexts eller situations diskurser.21 Att studera en text utifrån sin kontext är också något man påpekar inom textanalysen, Knut Kjeldstadli skriver med utgångspunkt i just detta att: ”[…] en text alltid skapas av en upphovsperson i ett visst sammanhang, i en viss kontext.”22 Man bör inte lyfta en text eller en händelse ur sin kontext då det skulle medföra att texten eller händelsen blir obegriplig. För att sammanlänka min analys av källmaterialet i dess kontext kommer jag att ge en historisk bakgrund av Malmö på 1920-talet (avsnitt 2.1), härmed ämnar jag samtidigt synliggöra en del av den situation journalisterna befann sig i.
Mitt syfte, att undersöka hur dagspressen formerar identiteter, medför att jag studerar tidningars konstruktioner av idéer kring identiteter. Jag studerar inte konstruktioner av personers erfarna identitet. Jag vill också påpeka att jag inte menar att identiteter, som t ex strejkande och strejkbrytare, är konstruktioner, men att utifrån dagspressens texter vill jag studera och analysera dem som konstruktioner. Detta betyder också att jag inte kommer att studera hur de ”sanningar” och värderingar som skrivs i texterna införlivas av dess läsare. Jag kommer kort och gott att fokusera på berättaren framför läsaren.23 Att analysera diskurser är på många sätt det samma som att analysera texter. Därav kommer jag att ha användning för ett antal av de verktyg som textanalysen medför.
Att analysera text är en kvalitativ teknik och med detta menas, enligt Knut Kjeldstadli, att man försöker: ”[…] komma fram till om något fanns, vad något var och betydde”.24 Med
andra ord kan man beskriva kvalitativa tekniker som att man genom att fokusera på ett väl avgränsat källmaterial analyserar detta på djupet. I textanalys handlar det om att ”närläsa” texten. Man analyserar textens innehåll och dess budskap. Vad är det texten säger till sin
21 Ideland, 2002, s 25
22 Kjeldstadli, Knut, Det förflutna är inte vad det en gång var, 1998, s 178 23 Jfr Ideland, 2002, 24f
läsare?25 Jag har redan ovan behandlat det centrala i att läsa och analysera en text utifrån sin kontext, men Kjeldstadli betonar flera viktiga verktyg att ta användning av. Ett av dessa är att studera textens ”nyckelord”. Med nyckelord menar Kjeldstadli ord som bär på en speciell mening.26 Etnologerna Billy Ehn och Orvar Löfgren är i boken Kulturanalyser inne på samma
sak men då de inte direkt diskuterar textanalys använder de sig av Sherry Ortners begrepp ”nyckelsymboler”, här utvecklar de resonemanget något. Nyckelsymboler är ”[…] centrala symboler som innehåller förtätade budskap om grundläggande tänkesätt och värderingar”.27 Som exempel lyfts den amerikanska flaggan fram då de citerar Ortner:
Den amerikanska flaggan till exempel, står i somliga amerikaners ögon för något som kallas ”the American way”, ett konglomerat av idéer och känslor som [teoretiskt] inkluderar demokrati, fri företagsamhet, hårt arbete, konkurrens, framåtskridande, den egna nationens överlägsenhet, frihet etc. Den innebär allt detta på en gång.28
Här ser vi hur den amerikanska flaggan bär på ett ”förtätat budskap”. Den amerikanska flaggan är en väldigt värdeladdad symbol men även mindre laddade symboler bär på ett budskap. Både nyckelord och nyckelsymboler kan därmed ses som ting som bär på ett förtätat budskap. Dessa ting kan därmed användas i texten för att framkalla ett budskap. Man använder dem som metaforer. Att studera det metaforiska budskap som ligger i en texts nyckelord kommer därmed att vara en viktig del i mitt metodiska angreppssätt. På samma sätt som Falkheimer betonar Kjeldstadli även att man i en analys av text ”bör lyssna efter ’tomrum’ i texten”,29 då dessa tomrum bär på ett innehåll och ett budskap likväl som de ord som finns i texten. Detta poängterar vad jag tidigare diskuterade i avsnitt 1.2 angående en texts tomrum.
Då jag ska studera olika dagstidningars texter kommer jag även använda mig av komparativ metod. På en grundläggande nivå handlar komparativ metod om att ställa källor mot varandra för att jämföra dessa. På detta sätt kan man komma åt skillnader mellan källorna men även likheter. För mig betyder detta att jag jämför de olika tidningarnas artiklar med varandra. Genom att kontrastera dagstidningarna kan jag komma åt punkter där meningarna går isär samtidigt som man även kan hitta samstämmighet och likheter. Att använda sig av komparativ
25 Kjeldstadli, 1998, s 179 26 Kjeldstadli, 1998, s 179
27 Ehn, Billy & Löfgren, Orvar, Kulturanalyser, 2001, s 21 28 Ehn & Löfgren, 2001, s 21
metod hjälper en att skärpa blicken och att därmed kunna se saker som man annars inte skulle ha sett. Historikern Peter Burke skriver: ”It is only thanks to comparison that we are able to see what isn’t there”,30 alltså kan man med komparativ metod synliggöra det tidigare
osynliga. Metoden är därmed ett fruktbart angreppssätt för att hitta en texts tomrum (det osynliga), genom att jämföra den med en annan text. Komparativ metod behöver dock inte bara handla om att man jämför dagstidningar och dess texter mot varandra. Komparativ metod, eller så kallad kontrastering används ofrånkomligen i all analys av textmaterial. Då man läser ett ord som ”arbete” tydliggörs dess betydelse genom ordets motsats, exempelvis ”fritid”. Ett begrepps betydelse vilar alltså mycket på vad det inte betyder, dess kontrast.31 Komparativ metod kan därmed också innebära att då man lyfter fram nyckelord och nyckelsymboler i texten kan kontrastera dessa gentemot dess motsats och därmed finna ”osynliga” och underliggande betydelser i texten. Härav kommer komparativ metod att vara en central del i min analys av texterna.
Efter att jag nu klargjort vilka metodiska utgångspunkter jag ska använda mig av är det dags att rikta blickarna mot mitt källmaterial.
1.4 Källpresentation och källkritisk diskussion
Mitt källmaterial kan sägas bestå av två delar. Den ena delen, som ligger till grund för min analys, är som jag presenterat ovan, text ur tidningars rapportering kring händelserna i Malmö och Limhamn. Den andra delen av mitt källmaterial består av arkivmaterial som jag använt för att beskriva och rekonstruera de aktuella händelserna. Jag börjar med att presentera dessa.
Då det tidigare inte forskats om min huvudkonflikt vid Wahlgren & Nordqvists papperslager lade jag första fokus på att hitta material kring konflikten. Axel Uhléns Facklig kamp i Malmö
under sju decennier introducerade denna konflikt för mig och beskrev den i korta drag som en ”föreningsrättsstrid i traditionell bemärkelse, d v s den blev hård och uppseendeväckande”.32 Uhlén gör också klart att det i anknytning till strejken skedde stora demonstrationer vilket indikerade att polisen medverkat vid dessa händelser. Detta visade sig mycket riktigt vara fallet då jag dök in i polisrapporter och kladdjournaler på Malmö Stadsarkiv. Händelser kring
30 Burke, Peter, History and Social Theory, 2005, s 22 31 Ehn & Löfgren, 2001, s 157
konflikten visade sig också i Malmö Rådhusrätts domstolsmaterial. Då jag av historikern Stefan Nyzell blev tipsad om ytterliggare en händelse med anknytning till strejker i Malmö under samma period, vilken han stött på i arbetet med sin avhandling letade jag fram även denna i polis- och Rådhusrättsmaterialet. Denna händelse, som alltså utspelade sig i anknytning till William Perssons lådfabrik i Malmö, visade sig komplettera materialet angående Wahlgren & Nordqvists mycket väl och har därmed bidragit till min uppsats och dess syfte.
I Arbetarerörelsens arkiv i Malmö har jag letat och hittat en del material angående strejken vid Wahlgren & Nordqvists. Här har jag tittat i fackliga mötesprotokoll, fackliga verksamhetsberättelser och fackliga tidningar. Materialet har hjälpt mig att skapa en bild av hur diskussionerna kring strejken gick i den berörda fackorganisationen. Detta material: polis-, rådhusrätts- och fackorganisationsmaterialetpolis-, har alltså legat till grund för att min beskrivning av strejken och händelserna kring den. Att jag inte behandlar detta källmaterial nämnvärt analytiskt medför inte att jag tagit dessa för oproblematiska. På flera punkter går dessa källors meningar isär då det handlar om olika berättelser av samma händelser. Här har jag kunnat hämta viss hjälp i vad Förlikningsmannen, alltså den medlande parten, skrev angående konflikten. Dock vill jag mena att denne Förlikningsman inte bör ses som objektiv trots att han inte direkt tillhörde varken arbetsgivaren eller de strejkande anställda. Utifrån detta källmaterial har jag försökt skapa en begriplig beskrivning av händelserna.
Det källmaterial som ligger till grund för min analytiska ansats består av tidningsmaterial. Närmare bestämt valde jag att fokusera på en vänstertidning och en högertidning i dess politiska mening. Arbetet har här till största del fått representera ett vänsterpolitisk, eller kanske snarare ett socialdemokratiskt perspektiv. Arbetet grundades år 1887 med Axel Danielsson som redaktör. Tidningen utgjorde en socialdemokratisk röst och var från början främst ett kamporgan för den sydsvenska arbetarrörelsen.33 Under tiden då strejken vid
Wahlgren & Nordqvists pågick beskrevs tidningen som socialistisk, utkom sex dagar i veckan och trycktes i en upplaga av 23600 exemplar.34 Den arbetarklass som Arbetet representerade ses gärna som en homogen enhet, men för att problematisera denna enhet har jag även valt att lyfta in och studera den mer radikala vänstertidningen Folkets Dagblad Politiken (FDP). Härmed hoppas jag kunna synliggöra något av den komplexitet som arbetarklassen utgjorde.
33 http://www.ne.se.support.mah.se/jsp/search/article.jsp?i_art_id=116947&i_word=Arbetet (2007-12-27) 34 Tollin, Sven, Svensk Dagspress 1900-1967, 1967
Trots att FDP utgick från Stockholm rapporterade man från åtskilliga strejker och konflikter runt om i landet. Demonstrationerna i Limhamn med anknytning till strejken vid Wahlgren & Nordqvists var en av de händelser som nådde första sidan i FDP. Tidningen betecknades under 1920-talet som kommunistisk, utkom sex dagar i veckan och trycktes i 19400 exemplar.35
Uppsatsens högerpolitiska röst utgörs av Skånska Aftonbladet då jag i studerandet av Arbetet fann att dessa båda tidningar gick i direkt debatt med varandra angående strejken vid Wahlgren & Nordqvists. Skånska Aftonbladet var en moderat tidning som utkom sex dagar i veckan med anknytning till framförallt Malmö men också Lund. Hur stor upplaga Skånska Aftonbladet hade under tiden runt 1926 har jag inte kunnat fastställa. De siffror jag funnit angående upplaga är 1906 – 5000 exemplar och 1935 – 8500 exemplar. Troligen ligger upplagan 1926 någonstans mittemellan dessa båda, fast det kan inte fastställas.36 Dock kan vi med goda skäl ana att tidningen inte nådde ett lika stort antal läsare som Arbetet eller FDP.
Om jag skulle följa den klassiska källkritikens kriterier skulle detta källmaterial falla på att samtliga av dessa tidningar kan anses som tendentiösa tack vare sin politiska färg. Torsten Thurén skriver: ”Om man misstänker att en källa är tendentiös måste den kompletteras med minst en annan källa med motsatt tendens (eller utan tendens) för att uppgiften ska anses trovärdig.” 37 Härmed skulle mitt användande av dagstidningarna, som på många sätt kan ses som varandras motsats, kanske ge en trovärdig uppgift. Dock vill jag mena att i detta fall kan varje tidningstext stå för sig själv. Det är just att dessa tidningar kan anses tendentiösa som är intressant för uppsatsen.
1.5 Forskningsläge
1.5.1 Arbetarrörelsen och strejker
Vem har då forskat om arbetare och strejker? Forskningsfältet påbörjades i stort sett av Rolf Karlbom då hans bok Hungerupplopp och strejker 1793-1867, En studie i den svenska
arbetarrörelsens uppkomst kom ut 1967. I denna bok studerar Karlbom hur arbetarnas
35 Tollin, 1967 36 Tollin, 1967
protestformer förändras under den nämnda tidsperioden. Han finner att från och med 1850-talet, i samband med hungerupploppen började arbetarna framträda som en självständig grupp med självständiga krav.38 Karlbom påpekar också att upploppen mer och mer kom att utgå
från arbetsplatserna, vilket han menar betydde att det var arbetargrupper som stod för och ledde upploppen.39 Kampformen kom därmed också att medföra arbetsnedläggelse.
Successivt under den studerade perioden på närmare 75 år ser sig Karlbom finna en övergång till användandet av strejken som kampform, vilket innebar att arbetarna riktade sitt missnöje direkt mot arbetsgivarna istället för som tidigare mot till exempel myndigheterna. Detta gjorde att konflikterna koncentrerades till arbetsplatserna.40 Karlbom framhåller även att det var grovarbetare, hamnarbetare och byggnadsarbetare som först använde sig av strejken som kampform.41 Denna tes stödjer inte Jane Cederqvist som i avhandlingen Arbetare i strejk,
Studier rörande arbetarnas politiska mobilisering under industrialismens genombrott, Stockholm 1850-1909 från 1980 menar att det först och främst var hantverksarbetarna som dominerade den första strejkvågen.42 I avhandlingen syftar Cederqvist till att belysa arbetarnas politiska mobilisering under det skede då industrialiseringen fick sitt genombrott och arbetarrörelsen uppstod. Med politisk mobilisering menar hon de protester ”arbetarklassen riktade mot de etablerade samhällsklasserna som befann sig högre upp i den ekonomiska och politiska hierarkin, och de former och uttryck denna protest tog sig.”43 Cederqvist försöker spåra en politisk medvetenhet hos arbetarna och menar att strejkverktyget indikerar en sådan medvetenhet hos arbetarklassen vilket i sin tur indikerar en politisk aktivitet och mobilisering.44 Hon påpekar också att Sverige hade den högsta strejkfrekvensen i världen under de tre första decennierna i början av 1900-talet.45 I genomförandet av undersökningen delar Cederqvist upp arbetarklassen i tre olika strata: hantverksarbetare, oskolade arbetare och fabriksarbetare. Överst i denna hierarkiska uppdelning befann sig alltså hantverksarbetarna som tack vare sin ställning i produktionsprocessen och i sin ställning till arbetsgivaren framgångsrikt kunde använda sig av strejkverktyget.46 För varje steg nedåt vi
tar i denna tredelade arbetarklass tenderar mobiliseringsförsöken och protesterna te sig mer
38 Karlbom, Rolf, Hungerupplopp och strejker 1793-1867, En studie i den svenska arbetarrörelsens uppkomst,
1967, s 194
39 Karlbom, 1967, s 237 40 Karlbom, 1967, s 240ff 41 Karlbom, 1967, s 226
42 Cederqvist, Jane, Arbetare i strejk, Studier rörande arbetarnas politiska mobilisering under industrialismens genombrott, Stockholm 1850-1909, 1980, s 124
43 Cederqvist, 1980, s 9 44 Cederqvist, 1980, s 13 45 Cederqvist, 1980, s 11
och mer spontana. De stötte också på ett hårdare motstånd från arbetsgivarna, vilket ledde till att strejkverktyget ofta misslyckades. Hos dessa blev fackföreningarna med sin centrala styrning en viktig komponent för att mer och mer kunna hävda sig.47 Ingemar Johanssons
avhandling Strejken som vapen, Fackföreningar och strejker i Norrköping 1870-1910 kom två år senare och hans iakttagelser överensstämmer i stort sett med Cederqvists. Johansson utgår från Norrköping för att studera arbetarklassens kampformer och fackliga organisering. Han delar in arbetarklassen i tre, jämfört med Cederqvist, liknande kategorier: hantverksarbetare, fabriksarbetare och grovarbetare.48 Johansson utgår från begreppet maktrelationsperspektiv för att studera arbetarnas mobiliseringsprocess. Fördelningen av maktresurser mellan arbetare och arbetsgivare, vilken bland annat beror på arbetarnas ställning i arbetsprocessen, blir därmed en central linje genom avhandlingen. På samma sätt som Cederqvist konkluderar Johansson att ju starkare position och makt gentemot arbetsgivaren desto mer effektivt kunde arbetarna använda sig av strejkverktyget.49
Sammanfattningsvis pekar all den forskning jag här presenterat, trots vissa skillnader, på att det uppkom en arbetarrörelse i mitten av 1800-talet som stabiliserades och successivt organiserades så att arbetarklassen mer och mer kunde hävda sig gentemot arbetsgivarna och de klasser som befann sig högre upp i den ekonomiska hierarkin. Strejken som verktyg, eller ”vapen”, var här en starkt bidragande faktor. Dock, konstaterar Johansson, inleddes under 1890-talet en ”motmobilisering” av arbetsgivarsidan. Denna kom att innebära en användning av så kallade strejkbrytare.50
1.5.2 Strejker och strejkbrytare
Det har genomförts relativt lite forskning i Sverige angående strejkbryteri. Jag ska här presentera två avhandlingar som lägger stort fokus vid strejkbryteriet. För en mer genomgående presentation av forskningsfältet kan hänvisas till Yngve Tidmans forskningslägeskapitel.51
47 Cederqvist, 1980, s 124f
48 Johansson, Ingemar, Strejken som vapen, Fackföreningar och strejker i Norrköping 1870-1910, 1982, s 9, 12 49 Johansson, 1982, s 15, 303f
50 Johansson, 1982, s 307
51 se Tidman, Yngve, Spräng Amalthea! Arbete, facklig kamp och strejkbryteri i nordvästeuropeiska hamnar 1870-1914, 1998, s 27ff
I avhandlingen Strejkbryteriet och arbetets frihet, En studie av svensk arbetsmarknad fram till
1938 fokuserar Ingvar Flink framförallt på att kartlägga det organiserade strejkbryteriet. Han menar att användandet av strejkbrytare var arbetsgivarnas främsta vapen för att värna om ”arbetets frihet” och bekämpa fackföreningsrörelserna ”monopolitiska tendenser”.52 Med
arbetets frihet menar Flink: ”arbetsgivarens rätt att anställa och avskeda vem han ville och arbetarnas rätt att fritt söka arbete”.53 Denna frihet utmanades i praktiken då arbetarna
använde sig av strejkverktyget gentemot arbetsgivarna. Eftersom arbetsgivarna då inte längre kunde räkna med jämn tillgång på arbetskraft riskerade de att förlora kontrollen över arbetsmarknaden.54 Flink påpekar också att användningen av strejkbrytare som motvapen ibland var tillräckligt effektivt för att arbetsgivarna skulle gå segrande ur en strejk.55 Flink ägnar också ett kapitel i avhandlingen åt att studera lagstiftningen kring strejker i syfte att finna just syftet bakom dessa. Den kanske allra mest kända strejklagen, konstaterar Flink, är Åkarpslagen som tillkom 1899. I och med denna lag kriminaliserades försök att tvinga någon att delta i arbetsinställelse, hindra någon att återgå till arbetet eller att överta erbjudet arbete. Enligt Flink var syftet med lagen, som upphävdes först 1938, att skydda strejkbrytarna och arbetets frihet, vilket därmed gjorde att strejken som vapen försvagades. Åkarpslagen låg ”[…] naturligtvis i arbetsgivarnas intresse” sammanfattar Flink.56
Yngve Tidmans avhandling från 1998 med titeln Spräng Amalthea! Arbete, facklig kamp och
strejkbryteri i nordvästeuropeiska hamnar 1870-1914 utgår, som titeln antyder, från bombattentatet emot Amalthea 1908 för att undersöka strejker och konflikter i skandinaviska och nordvästeuropeiska hamnar och hur användningen av brittiska strejkbrytare fungerade i dessa.57 Tidman påpekar, liksom Flink, att användningen av strejkbrytare var ett av
arbetsgivarnas främsta vapen gentemot strejkverktyget i kampen om makten över arbetsprocessen i de hamnar han studerat.58 Tidman belyser framförallt förekomsten av brittiska strejkbrytare men menar att även svenska hamnarbetare tog anställning som strejkbrytare utomlands.59 Dock föreligger dessa svenska strejkbrytare vara ett undantag om
man ser till den rådande bilden av den svenske arbetaren.
52 Flink, Ingvar, Strejkbryteriet och arbetets frihet, En studie av svensk arbetsmarknad fram till 1938, 1978, s
128, 134f 53 Flink, 1978, s 18 54 Flink, 1978, s 135 55 Flink, 1978, s 133 56 Flink, 1978, s 115ff 57 Tidman, 1998, s 34 58 Tidman, 1998, s 231 59 Tidman, 1998, s 244f
1.5.3 En skötsam arbetare
I boken Den skötsamme arbetaren, Idéer och ideal i ett norrländskt sågverkssamhälle
1880-1930 studerar Ronny Ambjörnsson nykterhetsrörelsens och den fackliga rörelsens framväxt i sågverkssamhället Holmsund för att spåra de ideologiska och moraliska rötterna till en skötsamhets kultur. Ambjörnsson ser skötsamheten som ett led i moderniseringsprocessen och kallar arbetarklassens självuppfostran för ett ”skötsamhetens projekt” som han i boken söker rekonstruera.60 Ambjörnsson ser hur detta skötsamhetens projekt successivt växer fram i Holmsunds föreningsliv och därmed skapar den skötsamme arbetaren som ett starkt människoideal. Han påpekar också att man med detta ideal hade olika mål inom nykterhets- och fackrörelsen. För nykterhetsrörelsen stod den enskilda människan i centrum och målet var hennes personliga utveckling och frigörelse. Inom fackrörelsen var målet däremot kollektivt, man syftade till att med skötsamheten bygga upp en klassmedvetenhet för att skapa en organisering kring arbetarklassens egna intressen.61 Skötsamheten var alltså inte det enda målet, påpekar Ambjörnsson. Arbetarrörelsen förde ett krig på två fronter. Det ena bekämpades mot de i den egna klassen som inte efterlevde skötsamhetsidealet, som utlevde spontanitet och tog sig en sup. Skötsamheten ansågs vara en förutsättning för att man framgångsrikt skulle kunna föra kriget på den andra fronten, mot arbetsgivaren. Detta medförde ett långsiktigt perspektiv, med organisation och kontroll, ”Av den organiserade arbetaren kunde man kräva ett rationellt beteende” konkluderar Ambjörnsson.62
Samma tes och resonemang förs även av Björn Horgby i Egensinne och skötsamhet,
Arbetarkulturen i Norrköping 1850-1940. Här fokuserar Horgby inte bara på skötsamhetens idealtyp utan även på dess motpol, egensinnet. Genom att dela upp sin undersökning i två tidsperioder studerar Horgby hur dessa båda idealtyper förändras över tiden framförallt på grund av disciplineringsprocessen.63 Budskapet som förs fram av både Ambjörnsson och Horgby är att det i slutet av 1800-talet och de första decennierna av 1900-talet fanns en strävan inom arbetarklassen mot ett skötsamhetsideal. Detta ideal ses inom forskningen som en central del i uppkomsten och utvecklingen av arbetarrörelsen i Sverige som jag berört ovan. Då denna uppsats tar sin utgångspunkt i Malmö under 1920-talet, närmare bestämt
60 Ambjörnsson, Ronny, Den skötsamme arbetaren, Idéer och ideal i ett norrländskt sågverkssamhälle 1880-1930, 1998, s 19, 22
61 Ambjörnsson, 1998, s 72 62 Ambjörnsson, 1998, s 261
63 Horgby, Björn, Egensinne och skötsamhet, Arbetarkulturen i Norrköping 1850-1940, 1993, se exempelvis s
1926, ska det bli intressant att se om man kan skönja det skötsamhetsideal som Ambjörnsson och Horgby belyser.
1.6 Disposition
Huvuddelen av denna uppsats har delats in i fyra kapitel. I det första av dessa, kapitel 2, beskriver jag framväxten av arbetarstaden Malmö för att därmed skapa en förståelse om situationen i Malmö 1926 som ligger till bakgrund för uppsatsens vidare delar. I detta kapitel går jag även in i polis-, domstols- och fackföreningsmaterial för att på så sätt kunna beskriva strejken vid Wahlgren & Nordqvists papperslager och händelserna kring denna. I nästa kapitel studerar jag den meningsstrid som sker i dagspressen angående strejkens vara eller icke vara. Därefter, i kapitel 4, kommer formeringen av identitetskategorierna strejkande och strejkbrytare i Arbetet att studeras. I detta kapitel kommer jag även att lyfta in FDP för att problematisera den bild av arbetare som ges i Arbetet. Och slutligen i kapitel 5 kommer fokus flyttas till den moderata tidningen Skånska Aftonbladet för att studera hur denna formerar identiteterna strejkande och arbetsvilliga.
2. Tre konflikter, tre utslag – Bilden av Malmö
De tre strejker jag berörde i inledningen av uppsatsen, Wahlgren & Nordqvists papperslager, A W Nilssons barnvagnsfabrik och William Perssons lådfabrik berördes samtliga i Malmö Rådhusrätt lördagen den 16 oktober 1926. Åtalade stod i två av fallen strejkande arbetare och i det tredje fallet ett 16-årigt tidningsbud. Brotten var misshandel och våldsoffren var strejkbrytare. Samtliga åtalade erkände och dömdes därmed till böter. 64
Rådhusrättsmaterialet beskriver på ett talande sätt de våldsamma konfrontationerna. Vid händelsen med anknytning till AW Nilssons barnvagnsfabrik hade två strejkbrytare som transporterat barnvagnar från fabriken till ett av packhusen i Nyhamnen i Malmö jagats av strejkande arbetare som färdades till cykel. De strejkande hade för avsikt att skrämma strejkbrytarna så att dessa skulle ge upp sina anställningar. Nere vid packhusen kom de
64 Rådhusrätten Malmö A1 DA: vol 144, bilaga 542 (MS); Kriminalpolisens rapportkopior del II, 23/7 1926,
strejkande ifatt och där gav en av dem sig på den av strejkbrytarna som inte hunnit söka skydd. Den strejkande tilldelade denne ett kraftigt slag samtidigt som han yttrade: ”[…] stryk skall ni ha, strejkbrytaredjävlar”.65 Därefter hade strejkbrytaren lyckats ta skydd inne i ett av
packhusen.66 Den sprängladdade situationen mellan strejkande och strejkbrytare ledde vid
flera tillfällen till direkta konfrontationer och fysiskt våld. För att förstå denna situation, eller kanske snarare relation, måste vi sätta den i ett historiskt perspektiv. I ett sådant perspektiv blir arbetarrörelsens uppkomst och framväxten av industristaden Malmö centrala beståndsdelar. Men låt mig först ägna några rader åt att påpeka det problematiska i användningen av begreppet ”strejkbrytare”. Strejkbrytare var arbetarsidans benämning medan arbetsgivarsidan använde sig av benämningen ”arbetsvilliga” Att jag då framförallt använder mig av begreppet ”strejkbrytare” medför ett problem: Jag sällar mig till arbetarsidans benämning av detta fenomen. Dock vill jag påpeka att jag är medveten om det problematiska i detta och att jag inte avser att låta mig styras av ett arbetarperspektiv. Jag söker istället problematisera både arbetarnas bild av ”strejkbrytare” och arbetsgivarnas bild av ”arbetsvilliga”.
2.1 Arbetarstaden Malmö
För att kunna förstå den situation som Malmö utgjorde år 1926 måste blicken riktas längre tillbaka i tiden då arbetarstaden Malmö började växa fram och Socialdemokratin fick fäste i Sverige.
När Sverige under den sena hälften av 1800-talet och början av 1900-talet upplevde sitt industriella genombrott medförde det en kraftig urbanisering. I Malmö, som under denna period kom att växa fram som en industristad, skedde en explosionsartad befolkningsökning på grund av den framväxande industrins arbetskraftsbehov. Från att 1860 bestått av 19000 invånare uppgick stadens befolkningsantal 1920 till 113 500 invånare. Detta medförde i sin tur att staden expanderade kraftigt i yta och arbetarstadsdelar växte fram. Malmö blev med industrialiseringen en utpräglad arbetarstad.67
65 Rådhusrätten Malmö A1 DA: vol 143, bilaga 474 (MS) 66 Rådhusrätten Malmö A1 DA: vol 143, bilaga 474 (MS)
67 Häger, Bengt Åke, I skuggan av världskrig och världskris, 1989, s 251; Nyzell, Malmö Museers e-skrifter nr 4
1881 agiterades socialism för första gången i Sveriges historia. Agitatorns namn var August Palm och platsen för händelsen var Malmö. Denna händelse ses av många som startskottet för den socialdemokratiska rörelsen i Sverige som kom att bilda Socialdemokratiska Arbetarpartiet, SAP, år 1889. Under 1880-talet bildas alltfler fackföreningar och den socialistiska rörelsen stärktes. I Malmö bidrog den danska arbetarrörelsen till detta då man ville motverka de danska arbetsgivarnas tillgång till svenska strejkbrytare. Den politiska makten fanns dock fortfarande hos borgerligheten där företagsledarna och arbetsgivarna utövade stort inflytande.68
Uppkomsten av en arbetarrörelse föranledde en samhällsdebatt om ”arbetarfrågan”. Ur det borgerliga perspektivet såg man den farliga arbetarklassen som något som måste kontrolleras och disciplineras för att därmed kunna inordnas i det borgerliga samhället. Det socialistiska hotet, med sina radikala och revolutionära idéer var något som måste bekämpas. Statens maktmedel användes därför till att bemöta arbetarrörelsens agitation, strejker och demonstrationer med polisinsatser, rättegångar och fängelse. Det skedde också häftiga konfrontationer under slutet av 1800-talet. Den allvarligaste av dessa var den så kallade ”Malmörevolten” år 1890. Strejkbrytare hade anställts då stadens träarbetare gick ut i strejk, vilket ledde till stora protester och demonstrationer. Polisen och Kronprinsens husarer kallades in för att med dragna sablar försöka skingra folkmassan, vilken svarade med att kasta gatsten. Militär förstärkning tillkallades också men då var oroligheterna redan över. En bidragande faktor till att demonstrationerna upphörde var att redaktören Axel Danielsson i Arbetet uppmanade till lugn.69
Arbetet spelade en central roll och fungerade som en enande kraft inom Malmös arbetarrörelse. Tidningen var med och skapade en ”arbetarkultur” som kom att präglas av skötsamhet och disciplin. Likt Ambjörnsson kan man här tala om ett ”skötsamhetens projekt” som fördes för att besvara den borgerliga synen på den farliga arbetarklassen. Solidaritet, disciplin, bildning och nykterhet blev arbetarrörelsens verktyg för att hävda sig och visa sig respektabel.70
68 Nyzell, Malmö Museers e-skrifter nr 4 2005, s 17, 19, 21 69 Nyzell, Malmö Museers e-skrifter nr 4 2005, s 21ff 70 Nyzell, Malmö Museers e-skrifter nr 4 2005, s 20, 29f
Efter sekelskiftet började arbetarrörelsen och fackföreningarna i Malmö att accepteras som förhandlingspart av arbetsgivarna. Dock minskade därmed inte motsättningarna och konflikterna vilka tog sig uttryck i strejker, lockouter och blockader.71 Bland annat ledde en
konflikt till att logementsfartyget Amalthea 1908 utsattes för ett allvarligt attentat. Tre ungsocialister kastade genom en av fartygets luckor in en bomb som detonerade. Amalthea inhyste vid det tillfället 81 brittiska strejkbrytare. En av dessa dog och ett flertal fick föras till sjukhus med allvarliga skador.72
1917 splittrades den svenska arbetarrörelsen i två grenar, en revolutionär och en reformistisk. I Malmö kom SAP, vilket innebar den reformistiska grenen, att erhålla stor majoritet bland stadens arbetarbefolkning. Detta pekar på att det skötsamma idealet fått stort genomslag i Malmö och staden fick ett rykte om sig som den skötsamma arbetarstaden. Men vissa hävdar tvärtom att arbetarrörelsen i Malmö var betydligt mer radikal än i övriga landet. Skillnaden i Malmö skulle istället vara att SAPs starka position i staden gjorde att även de radikala arbetarna höll sig till den reformistiska grenen. Socialdemokratin i Malmö innehöll alltså både skötsamhet och egensinne.73
Då den allmänna rösträtten infördes 1919 blev konsekvensen en fullständig seger för SAP i Malmö. SAP hade därmed gått från att på 1890-talet vara en outsider vars ledare och agitatorer fängslades till att partiet tog den politiska makten mindre än trettio år senare. Dock innebar stadens kommunallag krav på två tredjedelars majoritet för beslutsfattning att partiet tvingades samarbeta med högern. De borgerliga behöll därmed i viss mån sitt inflytande.74
Under 1920-talet fortsatte Malmös befolkning och yta att expandera. Men den ekonomiska krisen och arbetslösheten skapade ökade klassmotsättningar. Arbetsgivarna krävde, på grund av krisen, lägre löner vilket fackföreningarna vägrade gå med på. Detta ledde i sin tur till flera konflikter och strejker. Arbetsgivarna använde sig då ofta av strejkbrytarorganisationer som Samhällshjälpen och Arbetets Frihet för tillgång till arbetskraft och för att utmana de fackliga organisationerna. Användandet av strejkbrytare ledde dock ofta till våldsamma konfrontationer. Under 1920- och 30-talen sker det runt om i landet, vid ett flertal tillfällen,
71 Nyzell, Malmö Museers e-skrifter nr 4 2005, s 32
72 Nilsson, Fredrik, Nationalitet og landegränser er os ligegyldige, En studie av ungsocialister och gränsöverskridande vid tiden kring 1900, 2007, s 164-165; Tidman, 1998, s 9
73 Nyzell, Malmö Museers e-skrifter nr 4 2005, s 34f 74 Nyzell, Malmö Museers e-skrifter nr 4 2005, s 35f, 41
våldsamma konfrontationer mellan strejkande och strejkbrytare som också utmynnar i skottlossning eller får en dödlig utgång. Bland dessa är Ådalen 1931 den mest kända men även Halmstad 1931, Sandarne 1932 och Clemensnäs 1932 kan läggas till listan. I Malmö fick konfrontationer mellan strejkande och strejkbrytare dödlig utgång under strejken vid A W Nilssons barnvagnsfabrik 1926, som ovan nämnts.75 Arbetarrörelsen och de fackliga
rörelserna hade alltså vuxit sig starka under 1900-talets första decennier. Dock fanns det i Malmö fortfarande stora klassmotsättningar och konflikter och strejker var vanligt förekommande. År 1926 utmärkte sig genom att ett antal konflikter tog sig ovanligt ”elakartade” former.76 Strejken vid Wahlgren & Nordqvists papperslager, som utgör denna uppsats huvudfokus, var en av dessa. Jag ska nu, utifrån framförallt polis-, domstols- och fackföreningsmaterialet, beskriva denna konflikt.
2.2 Konflikten vid Wahlgren & Nordqvists papperslager
Strejken vid Wahlgren & Nordqvists papperslager pågick i 9 veckor, från slutet av augusti till slutet av oktober.77 Den bakomliggande orsaken till strejkutbrottet var att de anställda, som tidigare varit oorganiserade, beslutade sig för att gå med i Svenska Handelsarbetareförbundet. Därmed ville man även få igenom de kollektivavtal som gällde inom detta förbund. Dessa krav visade sig dock ogörliga då arbetsgivaren föreslog uppgörelse enligt det rikstäckande kollektivavtalet för textilarbetare och härmed bröt strejken ut. Enligt Svenska Handelsarbetareförbundets verksamhetsberättelse för 1926 avskedade arbetsgivaren de anställda då dessa krävde förhandlingar enligt kollektivavtalet men i Förlikningsmannens årsberättelse, som var den medlande parten under konflikten, anges att de anställde själva gick ut i strejk då de insåg att deras krav inte kom att genomföras.78
Strejken berörde 13 arbetare: 10 kvinnor samt tre män. Arbetsgivaren plockade tidigt under strejken in strejkbrytare för att därmed försöka sätta de strejkande och deras organisation ur spel.79 Hos Svenska Handelsarbetareförbundet skriver man:
75 Nyzell, Malmö Museers e-skrifter nr 4 2005, s 40, 43f 76 Häger, 1989, s 272
77 Uhlén uppger att strejken ska ha pågått från 28/8 till 24/10 men enligt blockadannonser i Arbetet förefaller
dessa datum vara något felaktiga. Uhlén, 1949, s 360
78 Svenska Handelsarbetareförbundets verksamhetsberättelse, 1926; Arbetsinställelser och Kollektivavtal samt
Förlikningsmannens verksamhet år 1926, 1927, s 117
(…) firman var av den kalibern som älskar strejkbrytare, och som från Samhällshjälpen blev dagen därpå rekvirerade, till att börja med 3st manliga och sedermera 4 kvinnliga parasiter av samma skrot.80
Detta uppenbart tendentiösa avsnitt vittnar om att det allt som allt sysselsattes sju strejkbrytare. Dessa inlogerades framförallt i Limhamn där de följdes av stora folksamlingar som ”uppvaktade” dem. I början av oktober urartade folksamlingarna till demonstrationer på tretusen till fyra tusen personer. Burop och glåpord östes från båda sidorna, grus och hundskit kastades mot strejkbrytarna.81 Polis fick eskortera strejkbrytarna för att situationen inte skulle urarta ytterliggare.82
Den händelse med anknytning till konflikten vid Wahlgren & Nordqvists papperslager som behandlades i Malmö Rådhusrätt den 16 oktober hade skett då konflikten var ca en månad gammal.83 På kvällen den 23 september 1926 hade tre kvinnor, Ellen Nilsson samt Martha
och Margit Fridh, befunnit sig i trapphuset till byggnaden för sin tillfälliga bostad vid Malmöhus. Dessa var samtliga anställda hos Wahlgren & Nordqvist, trots pågående strejk, och därmed strejkbrytare.84
Enligt polisrapporten uppgav Ellen Nilsson att ”en mansperson” hade yttrat till henne: ”Det är bäst att du ger dig tillbaka till Lund, ty där passar du bäst”, därefter hade han slagit henne i ansiktet. Enligt Nilsson hade han därefter gripit tag i hennes kläder och fört henne nerför trappan samtidigt som han sparkat henne i ryggen, dock utan att det uppstått någon skada. Sedan hade personen försvunnit.85
Denna mansperson som Ellen Nilsson talar om förefaller vara ”ynglingen” Allan Franzén som vid detta tillfälle endast var 16 år. Franzén bodde hos sin mor på samma adress som strejkbryterskorna och arbetade sedan en tid tillbaka som tidningsbud för Svenska Pressbyrån.86 Vad hade han för motiv att ge sig på denna strejkbryterska? Tillsynes hade han inga direkta kopplingar till strejken på Wahlgren & Nordqvists. Ändå indikerar
80 Svenska Handelsarbetareförbundets verksamhetsberättelse, 1926 (AM)
81 Nyzell, Stefan, "Striden stod i Malmö". Möllevångskravallerna 1926. En mikrohistorisk studie av omstridd
politik, kollektiva aktioner och kollektivt våld i 1920-talets Sverige (avhandling under utgivning)
82 Uhlén, 1949, s 360 83 Uhlén, 1949, s 360
84 Rådhusrätten Malmö A1 DA: vol 144, bilaga 542 (MS) 85 Rådhusrätten Malmö A1 DA: vol 144, bilaga 542 (MS) 86 Rådhusrätten Malmö A1 DA: vol 144, bilaga 542 (MS)
domstolsmaterialet att våldet skett just eftersom offret var strejkbryterska. Enligt vad Franzén uppger i polisrapporten, vilket endast på några ställen överensstämmer med vad Ellen Nilsson uppgav, hade han sett dessa tre för honom okända flickor och då frågat dem vem de sökte. Därefter hade han hänvisat dem till ett närliggande trapphus. Då han såg att folk hade följt efter dem upp i trapphuset, hade han gått efter för att se vad anledningen till detta var. En kvinna hade ropat; ”Det är strejkbrytare från Lund”87 och som en direkt reaktion på detta hade
flera i folksamlingen börjat vissla och skrika. När de tre strejkbryterskorna begav sig nerför trappan mot gården mötte de återigen Franzén. Denne, som nu hade vetskap om kvinnornas sysselsättning, gav då Ellen Nilsson ett slag i ansiktet. Franzén nekade till att han skulle ha sparkat någon av dem då han hävdade att detta varit ”en omöjlighet”. Därefter hade strejkbryterskorna begett sig in mot staden följd av den stora folkmassan.88
Tidningsbudet Franzén erkände våldet mot Nilsson och dömdes till 25 kr i böter. Som man kan utläsa av berättelserna i polisrapporten följdes strejkbrytarna av en stor folksamling. Denna hade uppträtt hotfullt89 och påverkade därmed säkerligen också Franzén till sin våldsamma aktion. Detta var dock inte den enda gång då strejkbrytarna vid Wahlgren & Nordqvists papperslager förföljdes av stora folksamlingar. Vid närmare anblick visar sig detta ha varit en vanlig företeelse.90 I polisens kladdjournaler och rapporter kan man hitta ett antal händelser knutna till konflikten vid Wahlgren & Nordqvist. Den 9 september 1926 fick polis rycka in då en strejkbrytare hotades av två strejkande arbetare på Kafé Margharita på Regementsgatan. Strejkbrytarens namn var Nils Viktor Johansson och hade anställning hos Wahlgren & Nordqvist. De båda strejkande arbetarna, Erik Vilhelm Hartman och Erik Vilhelm Persson, hade enligt Johansson förföljt honom in på kaféet där de hade hotat honom och bland annat sagt att de ”skola skjuta Johansson”.91 I polisrapporten uppges anledningen
till detta vara att Johansson hade arbetsanställning hos Wahlgren & Nordqvist trots strejk.92 Då polisen kom till platsen hade en större folkmängd samlats. Vittnen bekräftade att Hartman och Persson uppträtt ”bryskt och hotfullt” emot Johansson, men att de inte hade uppfattat vad de sagt till honom. Hartman och Persson förnekade att de skulle ha uppträtt hotfullt. De sade sig bara ha velat ”samtala med Johansson rörande dennes arbetsanställning”.93
87 Rådhusrätten Malmö A1 DA: vol 144, bilaga 542 (MS) 88 Rådhusrätten Malmö A1 DA: vol 144, bilaga 542 (MS) 89 Rådhusrätten Malmö A1 DA: vol 144, bilaga 542 (MS) 90 Uhlén, 1949, s 360
91 Polisvaktsdistrikt II Malmö, A3A: 14, s 1290-1291 (MS) 92 Polisvaktsdistrikt II Malmö, A3A: 14, s 1290-1291 (MS) 93 Polisvaktsdistrikt II Malmö, A3A: 14, s 1290-1291 (MS)
