Då strejken vid Wahlgren & Nordqvists papperslager avblåstes i slutet av oktober 1926 belystes uppgörelsen i både Skånska Aftonbladet och Arbetet. I Skånska Aftonbladet fredagen den 22 oktober skriver man: ”I stort sett ha arbetarna gått in på de erbjudanden, som firman gjorde redan före strejkens ifrågasättande”.103 Man anger att arbetarna inte fått igenom sina
krav och att endast små lönehöjningar genomförts. Skånska Aftonbladet påpekar även att strejken som bekant ledde till allvarliga ”uppträden” i Limhamn och frågar sig därefter: ”Vartill har nu hela denna konflikt tjänat? Villkoren bli ju ungefär de samma som arbetarna kunnat få utan strejk. Åter ett exempel på resultaten av de professionella strejkarrangörernas fördärvliga verksamhet!”104
I Arbetet ger man dagen efter Skånska Aftonbladets artikel sin bild av uppgörelsen. Här beskrivs uppgörelsen som en stor framgång med avsevärt förbättrade löner för arbetarna: ”Den största vinsten ligger dock däri att firman förmåtts gå med på den kollektiva avtalsprincipen”,105 vilket man menar kommer att ge förbättrade arbetsförhållanden. Man går också i polemik med Skånska Aftonbladet: ”Här ha vi åter ett exempel på, hur litet denna tidning begriper av fackliga angelägenheter, trots att den så gärna lägger sin näsa i blöt”.106 Man kritiserar också Skånska Aftonbladet för att inte ens ha väntat tills dess att uppgörelsen var definitivt klar innan man gick ut med sitt meddelande.
Om vi ser tillbaka på dagarna då de stora demonstrationerna utspelades sig i Limhamn ser vi att det pågick en hätsk debatt mellan tidningarna. Då Skånska Aftonbladet först belyser händelserna i Limhamn beskriver man också ”Stridens förhistoria – vad saken egentligen gäller”.107 Här skildrar man firman och menar att den med sin verksamhet gör en ”inom landet […] nationalekonomisk insats av ej föraktlig betydelse”.108 Skånska Aftonbladet påpekar att i tre års tid hade denna verksamhet fungerat bra tills det att de anställda velat gå med i Handelsarbetareförbundet och därmed krävt de löner som detta förbund förde avtal om. Betonandet av firmans ”nationalekonomiska insats” bildar här en central betydelse i texten. 103 Skånska Aftonbladet, 22/10 1926 104 Skånska Aftonbladet, 22/10 1926 105 Arbetet, 23/10 1926 106 Arbetet, 23/10 1926 107 Skånska Aftonbladet, 8/10 1926 108 Skånska Aftonbladet, 8/10 1926
Genom att poängtera detta skapar Skånska Aftonbladet bilden av en firma vars verksamhet är väldigt viktig för inte bara Malmö utan hela Sverige. När firman sätts i blockad och strejk utbryter gör fackföreningen och de strejkande en allt annan än ”nationalekonomisk insats”. De motverkar istället landets behov och utveckling då de kräver högre löner. Men är verkligen de anställda papperslagersarbetarna handelsarbetare? frågar sig Skånska Aftonbladet. Istället hävdar man att de anställdas arbete mer har att göra med textilarbete då arbetsuppgifterna är ”sortering av papperslump m.m.”109 Härmed argumenterar man att ett tillmötesgående av de anställdas krav var ”givetvis fullständigt ogörligt”.110 Istället hade firman erbjudit en överenskommelse med grund i textilarbetareförbundets avtal och dess löner, men detta hade de anställda vägrat gå med på. Skånska Aftonbladet påpekar arbetsgivarens resonlighet och det riktiga i firmans handlande. De arbetsvilliga är ”stort belåtna med de erbjudna förmånerna”.111 Därmed målar man också upp en bild av att det var de anställdas orimliga krav som tvingade fram strejken och att strejken i sig är omotiverad.
Arbetet skriver måndagen den 23 augusti, då alltså strejken precis brutit ut, ”att om de [anställda] ej ville arbeta för den erbjudna lönen, så kunde de hämta sin innestående avlöning och ta med sig sina överdragskläder hem. Arbetarna blevo alltså avskedade”.112 I Arbetets berättelse är det inte de anställda som är orsaken till strejken. Istället är det, föga överraskande, arbetsgivaren som tvingar fram strejken då han bemöter de anställdas krav om kollektivavtal och förhandlingar med att avskeda dem. Därmed hade Handelsarbetareförbundet inget annat val än att förklara firman i blockad. Några dagar senare belyser Arbetet konflikten igen i en längre artikel med rubriken ”En antikverad och oresonlig arbetsgivare”.113 Här riktar Arbetet stark kritik emot arbetsgivaren och arbetsförhållandena
hos firman:
Firman har nämligen behandlat sin personal på ett minst sagt upprörande sätt. Att de kvinnliga arbetarna kallats för dj---a slynor finner denne arbetsgivare tydligen vara i sin ordning. Och då några av flickorna behövt dricka vatten under arbetstiden ha de i icke alltför hövlig ton erinrats om att detta skall göras på fritid! Något härutöver behöver icke anföras för att karaktärisera denne arbetsgivares kynne114
109 Skånska Aftonbladet, 8/10 1926 110 Skånska Aftonbladet, 8/10 1926 111 Skånska Aftonbladet, 8/10 1926 112 Arbetet, 23/8 1926 113 Arbetet, 27/8 1926 114 Arbetet, 27/8 1926
Arbetet försöker här ”karaktärisera”, eller kanske rättare sagt, skapa en bild av arbetsgivaren som orättvis och fientlig. Vem det är som kallar kvinnorna för ”dj---a slynor” framgår inte helt tydligt. Dock ger sammanhanget sken av att det här skulle vara arbetsgivaren som uttryckte sina känslor. Strejkbrytarna som firman anställt verkar inte heller uppmuntrade av arbetsförhållandena: ”Den ene av dessa har redan tröttnat. Arbetet tilltalade tydligen inte.”115 I
Arbetet finner vi en helt annan bild av firman och strejkens bakomliggande orsaker än i Skånska Aftonbladet. I en senare artikel riktar också Arbetet hård kritik mot Skånska Aftonbladet och deras om konflikten angivna ”förhistoria”. På första sidan under rubriken ”Sk. Aftonbladet har serverat lögnhistorier” går man till angrepp på Skånska Aftonbladet på ett antal punkter där man påpekar att de publicerat ”en hel rad av lögner”. Man besvarar Skånska Aftonbladets fråga: ”Äro papperssorterarna handelsarbetare?”116 med följande: ”[…] firman bedriver sin verksamhet som handelsfirma, och detta är anledningen till att de anställda blivit organiserade i Handelsarbetareförbundet, vilket knappast någon, med undantag möjligen för Sk. A., kan anse vara oriktigt”.117 Trots att man här riktar den direkta kritiken mot Skånska Aftonbladet kritiserar man även arbetsgivarens hållning då Skånska Aftonbladet tar dennes parti. Arbetet hävdar återigen det rationella i de strejkandes krav och att arbetsgivaren därför gör bäst i att ge upp ”sin ohållbara ståndpunkt”.118
Skånska Aftonbladet besvarar i sin tur denna kritik med att ange ”ytterliggare några detaljer ur stridens förhistoria”.119 Här befäster man ännu en gång sina ståndpunkter. Dock skriver man också att de anställda blev avskedade på grund av arbetsvägran ”enär den vägrade utföra för firman viktigt arbete på lagstadgad övertid”.120 Skånska Aftonbladet har alltså delvis svängt då de skriver att det var arbetsgivaren som avskedade de anställda. Möjligen har tidningen påverkats av Arbetets hårda kritik. Skånska Aftonbladet viker dock inte från ståndpunkten att det är de anställda som är orsak till konflikten.
Arbetets och Skånska Aftonbladets berättelser om strejken och dess bakgrund går isär på flera väsentliga punkter. Men hur kan en och samma konflikt leda till så olika slutsatser? För att förstå detta anser jag att man inte bara kan se till denna specifika strejk. Istället menar jag att det i själva verket handlar om strejken som verktyg i sig. Det handlar om strejkens vara eller 115 Arbetet, 27/8 1926 116 Skånska Aftonbladet, 8/10 1926 117 Arbetet, 9/10 1926 118 Arbetet, 9/10 1926 119 Skånska Aftonbladet, 11/10 1926 120 Skånska Aftonbladet, 11/10 1926
icke vara. Arbetets och Skånska Aftonbladets bilder av strejken utmanar varandra. Båda tidningarna försöker frammana kontinuitet och fasthet för den bild av strejken som de ger. Men då tidningarnas bilder krockar med varandra uppstår det en kamp mellan dessa vilket också framkallar en ständig förhandling om huruvida strejken anses legitim eller ej.
I Skånska Aftonbladet vill man skapa en bild av att strejken ledde till allvarliga uppträden, trakasserier och förföljelse av arbetsvilliga. Man vill också visa på det irrationella i strejkverktyget då man menar att de anställda tog till detta verktyg trots att deras löner och förmåner var tillräckliga. Trots att de anställda använde sig av strejkverktyget fick de ändå inte sina krav tillgodosedda. Strejkverktyget är därmed värdelöst och oberättigat, enligt Skånska Aftonbladet.
I Arbetet däremot betonar man de framsteg arbetarna gjort med användandet av strejkverktyget. Man hävdar dess rationalitet då orsaken till strejkens utbrott ligger hos den oresonliga och antikverade arbetsgivaren. Om arbetsgivaren bara beviljat de ”rimliga villkor” de anställda begärde kunde en upphettad konflikt undgåtts. Arbetet menar att arbetsgivaren genom att anställa strejkbrytare därmed också framkallade de kraftiga demonstrationerna mot dessa.121 Genom att Arbetet påpekar vad den anser vara orsakerna till konflikten och genom att beskriva strejkens resultat som en stor framgång för de anställda hävdar man det legitima i strejkverktyget och därmed dess rätt att användas.
Både Arbetet och Skånska Aftonbladet försöker forma ett medvetande av strejken som verktyg. De försöker bilda en opinion för att legitimera eller delegitimera användandet av strejk. I den kamp som här sker spelar identiteterna ”strejkande” och ”strejkbrytare” en viktig roll. Jag ska nu undersöka hur dessa identiteter formeras i dagspressen. Vi börjar med att titta på Arbetet.