Det egna deltagandet

Vid sidan om hur arbetslagen ska styras och utformas framkommer det i samliga intervjuer att arbetslagsarbete förutsätter att man som lärare har ett engagemang, att man utvecklas och känner att man bidrar. Hur det egna deltagandet ser ut beror dock på vilka förutsättningar man upplever som centrala för arbetet och i vilken utsträckning man anser att dessa finns.

Respondent 1 menar att arbetslagorganisering kan vara bra om det finns ett behov utav det

men han framhåller samtidigt vikten av att lärarna, eleverna eller skolan måste tjäna någonting på det.

Respondenten menar dock att hans eget arbetslag och arbetslagsarbete, i sin nuvarande form, inte ger någonting. Laget är knutet till en inriktning som ska läggas ner och det brister därför i engagemang. Det bristande engagemanget kan man, enligt respondenten, klandra lagmedlemmarna för men han understryker samtidigt att det handlar om vilka förutsättningar som ges. Engagemang, intresse och ansvarstagande kräver, enligt respondenten, att man i arbetslagsarbetet har tydliga uppdrag, mål, syften, ramar och mandat. Eftersom detta, enligt respondenten, saknas i nuläget har han utvecklat ett negativt förhållningssätt till arbetslagsarbetet. ”Det blir nåt slags principiellt nästan. Jag vill inte… inte under dom premisserna liksom. Jag vill inte sitta och jobba med nåt i ett halvår som sen visar sig vara gjort helt i onödan för att förutsättningarna inte är klara. Absolut inte. Jag vägrar göra det.”

De vaga direktiven har lett till att respondenten har valt att inte ta så mycket plats i laget som han skulle kunna göra. Det faktum att han inte har någon undervisning inom inriktningen har också lett till att deltagandet känns meningslöst och inte ger honom någonting.

Jag är ju i praktiken inte med så vad ska det ge mig? Jag kanske bidrar med någonting men jag får ju inte ut någonting själv av att va med där. Det är klart att mitt engagemang är något naggat i kanten pga. det.

Arbetslagarbetet, i sin nuvarande form, innebär varken en arbetsförändring eller en personlig och yrkesmässig utveckling för honom. Respondenten är dock medveten om att situationen hade sett annorlunda ut om han hade varit i ett fungerande arbetslag. I sammanhanget lyfter han fram att han ingår och har ingått i flera informella och sporadiska arbetslag och att detta resulterat i att hans arbete har förändrats och att han själv utvecklats. I dessa informella arbetslag upplever han dessutom att han får det han saknar i det formella arbetslaget. Dels har arbetet i de informella arbetslagen tydliga syften, genomföranden och utvärderingar, dels innebär det att han får nya erfarenheter ifrån de han jobbar med.

Tillskillnad från respondent 1 är respondent 2 med i ett sedan tidigare etablerat arbetslag som enligt honom fungerar bra och som han ser många fördelar med både för egen del och för elevernas del. Som tidigare framkommit gör respondenten en åtskillnad mellan arbetslaget i dess formella och informella natur och när han talar om arbetslagets positiva sidor syftar han hela tiden på det informella arbetslaget. Möten och uppgifter som genomförs i detta upplevs av läraren som naturliga snarare än betungande. ”Det är bara som en arbetsuppgift som jag uppfattar att jag alltid har. Förutom att gå till min undervisning och planera mina lektioner så är jag ju en del av detta arbetslag”. I jämförelse med de informella mötena och uppgifterna uppger läraren att han inför de formella motsvarigheterna ”suckar lite”. Det formella arbetslaget ger honom inte några möjligheter utan snarare begränsar honom.

Gällande det egna arbetslagsdeltagandet upplever respondenten att han själv både tar och får lika mycket plats i laget som övriga lagmedlemmar. Eftersom samtliga lagmedlemmar, enligt respondenten, mer eller mindre har varit med och startat programinriktningen och drivit den tillsammans deltar de på samma villkor.

Respondenten menar att det i laget finns en slags kontinuitet i arbetslagets utvecklingsarbete. Han upplever också att han har utvecklats personligen och yrkesmässigt genom arbetslagsarbetet men understryker att detta inte har skett genom ”arbetslaget som institution” utan istället som ett resultat av att han har träffat trevliga och intressanta kollegor med ungefär samma undervisningsidéer och som har vidgat hans vyer.

I likhet med respondent 2 tillhör respondent 3 ett sedan tidigare etablerat arbetslag där hon upplever att hon både tar och får plats. I samband med den egna utvecklingen framhåller hon att hon både personligt och yrkesmässigt har utvecklats oerhört mycket sedan hon började arbeta i arbetslag men hon framhåller samtidigt att denna utveckling inte har något med införandet av formella arbetslag att göra. Hon framhåller också att hon genom

arbetslagsarbetet har fått en bättre personlig relation till sina kollegor och att det har underlättat mentorskapet och givit henne en bättre kontakt och intensivare relation med eleverna.

Respondenten menar vidare att lagets stora arbetsinsats och arbetsutveckling till stor del är ett resultat av att laget sedan tidigare varit etablerat och genomarbetat. Beroende på om man är med i ett nyetablerat lag eller i ett sedan tidigare etablerat och självvalt lag där man känner varandra och har jobbat länge tillsammans har man, enligt respondenten, olika förutsättningar vad gäller arbete och utveckling. ”Det är klart att har man jobbat med arbetslag tidigare och tror på modellen då har man ju kommit mycket längre än personer som kanske har varit lite skeptiska eller inte faktiskt inte själva får välja sitt eget arbetslag”.

Trots att läraren upplever arbetslagsarbetet som utvecklande, stimulerande och utmanande känner hon p.g.a. den stora arbetsbelastningen och tidsinvesteringen att det blir mycket ideellt arbete. Läraren framhåller visserligen att hennes arbetsinvestering har bakomliggande egoistiska motiv eftersom hon av stolthet inte vill göra ett dåligt arbete och eftersom hennes lärargärning känns bättre genom detta men hon framhåller dock en önskan om att hon dessutom fick betalt för det eller åtminstone fick lite mindre undervisningstimmar.

I likhet med respondent 2 och 3 ingår respondent 4 i ett sedan tidigare etablerat arbetslag. Medlemmarna inom laget är, enligt respondenten, ganska jämbördiga och hon upplever att hon tar och får tillräckligt stor plats. Hon menar dock att det är hon som försöker få saker att hända och framhåller i sammanhanget att de övriga lagmedlemmarna nog kan uppleva henne som lite ”jobbig” eftersom det vid möten och diskussioner är hon driver på och känner att de ska gå vidare.

Respondenten upplever vidare att hon har utvecklats genom arbetslagsarbetet på så sätt att hon har fått nya idéer om hur man kan göra saker. Hon menar också att samarbetet inom laget innebär att man hjälper, stöttar, utmanar och lyfter varandra och att man på så sätt når längre än vad man hade nått på egen hand. Vid sidan om detta menar läraren även att eleverna gynnas av fungerande arbetslagsarbete och betonar att det är omsorgen om eleverna som är arbetslagets viktigaste uppgift – inte att lärarna ska lyfta sig själva eller sina ämnen. Hon upplever dock man inte diskuterar elevernas studiesituation i den utsträckning som man enligt henne borde.

I likhet med respondent 2 och 3 menar respondent 4 att anledningen till lagets fungerande samarbete är ett resultat av att man inom laget har jobbat mycket ihop rent praktiskt. Respondenten framhåller dock att hon hade velat att man samarbetade mer.

I samband med den egna utvecklingen säger respondenten även att hon trivs i arbetslaget och uppskattar att det där finns en fungerande kommunikation men hon framhåller samtidigt att om man arbetar med samma personer under en lång tid finns det en risk att arbetet och gruppdynamiken stagnerar, att man får svårt att lyfta blicken, känner sig nöjd och inte vill göra så mycket. Respondenten upplever att man inom laget har arbetat tillsammans så länge att man nått en nivå där allt visserligen fungerar men där man av bekvämlighet inte uppmuntrar genomförande av nya idéer eftersom det kräver för mycket arbete. Man fortsätter, enligt respondenten, att arbeta på samma vis för att man inte orkar förändra sig. Respondenten menar att detta är fullt naturligt men framhåller att ”vi har jobbat ihop i åtta år och jag börjar väl känna nu att jag kanske vill vidare för att nu händer det inte så mycket med oss längre”.