Ramarna

När det gäller respondenternas tankar kring arbetslagets utformning, dvs. vilka aspekter de framhåller som centrala i utformningen av arbetet inom arbetslagen, betonar både respondent 2, 3 och 4 som samtliga är med i sedan tidigare etablerade arbetslag vikten av att arbetslagsarbetet, i enlighet med hur man har det på skolan, bör ha en fri utformning. Respondent 3 talar om att arbetet måste vara så pass förutsättningslöst att alla kan jobba på olika vis. Respondent 4 menar att lagarbetet bör utgå ifrån en gemensam grundidé men att lagen sen kan vara fria att göra vad man anser passar bäst. Respondent 2 talar inte uttryckligen om att lagarbetet ska ha en fri utformning men han framhåller att det informella arbetslaget, dvs. arbetslaget i sin spontana och informella natur, fungerar bra eftersom det har en frivillig karaktär där man på eget bevåg utför och utvecklar spontana initiativ. Detta ställs emot det formella lagets tvingande och mindre fungerande karaktär och det ligger därför nära till hands att tolka respondentens resonemang som ett uttryck för att fungerande lagarbete förutsätter en fri utformning.

I motsats till övriga respondenter ställer sig dock respondent 1 som tillhör ett nyetablerat arbetslag, kritiskt till den fria utformningen och betonar istället att fungerande arbetslagsarbete förutsätter tydliga mål, uppdrag, ramar och riktlinjer.

Att respondenterna resonerar olika kring vad som är centralt i utformningen av arbetslagsarbetet förefaller vara tydligt. Frågan är dock hur skillnaderna kan förstås utifrån det faktum att lagen varit etablerade olika länge. En av ledtrådarna till detta synes ligga i det som Jönsson och Lycken nämner i förbifarten när de talar om att det inte kan finnas en för alla giltig modell för arbetslagsarbete. En av anledningarna till detta är, menar de båda författarna,

att olika lag inleder sitt arbete på olika sätt.76 Betraktat utifrån respondenternas resonemang förefaller två aspekter i detta avseende ha särskilt stor betydelse.

För det första innebär det faktum att lagen har inlett sitt arbete på olika sätt att de har olika utgångspunkter i verksamheten. När man på skolan valde att organisera den undervisande personalen i formella arbetslag valde man att inte ha någon generell modell för hur arbetet skulle gestaltas utan istället överlåta utformningen åt respektive lag. Man beslöt också att de sedan tidigare informellt etablerade arbetslagen, som bl.a. respondent 2, 3 och 4 ingick i, fick fortsätta att arbeta tillsammans. Eftersom dessa lag hade varit etablerade under några år fanns det inom dessa redan en fungerande och genomarbetad verksamhet med definierade mål och ramar för arbetet. Den fria utformningen innebar således att dessa lag kunde fortsätta att arbeta på samma sätt som förut.

I det nyetablerade arbetslag som respondenten 1 hamnade i fanns det dock inte någon tidigare verksamhet att luta sig tillbaka på. Det fanns heller inga existerande ramar och ingen given mall att arbeta utifrån. Den fria utformningen innebar således att laget påbörjade sitt arbete på egen hand ifrån från ruta ett och utifrån, enligt respondenten, otydliga mål och riktlinjer.

Enligt t.ex. Assermark och Sörensson är det vid arbetslagsorganisering skolledningens uppgift att explicit och tydligt bl.a. definiera verksamhetens mål och syfte.77 Betraktat utifrån respondenternas resonemang synes dock målen vara av särskilt stor vikt för respondent 1:s nyetablerade arbetslag. Eftersom respondent 2, 3 och 4:s arbetslag redan har formulerat tydliga mål för sin egen verksamhet innebär den fria utformningen att de kan fortsätta att arbeta utifrån dessa. För respondent 1 som upplever de övergripande målen som vagt formulerade förefaller den fria utformningen dock främst vara ett hinder för en fungerande verksamhet.

För det andra innebär det faktum att lagen har inlett sitt arbete på olika sätt att de har bildats på olika grunder och uppstått i olika miljöer. Även om samtliga respondenters arbetslag idag går under benämningen ”formella arbetslag” har respondent 2, 3 och 4:s arbetslag ursprungligen bildats utifrån lärarnas egna initiativ och verksamheten inom lagen bygger på att lärarna frivilligt har valt att delta. Lagmedlemmarna har själva sett det fruktbara i att samarbeta och med detta som utgångspunkt har de på egen hand definierat innehåll, ramar och mål för sin verksamhet. Den fria utformningen innebär således att lagen kan fortsätta att arbeta i den naturliga miljö i vilken de uppstått. I dessa avseenden ligger lagen

76

Jönsson. s. 33 samt Lycken. s. 8.

77

och arbetet som utförs inom dessa i linje med vad som enligt Hargreaves utmärker samarbetskulturer; arbetet är spontant, frivilligt och oförutsägbart.

Tillskillnad från de arbetslag som respondent 2, 3 och 4 tillhör har respondent 1:s nyetablerade arbetslag bildats i en konstruerad miljö och bygger inte ursprungligen på ett spontant initiativ där lärarna frivilligt valt att samarbeta. I likhet med vad som enligt Hargreaves kännetecknar den påtvingade kollegialiteten är respondent 1:s arbetslag ett resultat av ett administrativt påbud från utbildningsförvaltningen och skolledningen med krav på obligatorisk närvaro. Arbetet inom respondentens arbetslag har således en annan utgångspunkt än arbetet inom respondent 2, 3 och 4:s arbetslag. Respondenten har på ett tydligare sätt än övriga respondenter tvingats inrätta sig efter det beslut man fattat på skolan.

Utifrån Hargreaves resonemang förefaller samarbetskulturernas spontanitet och frivillighet vara att föredra framför den påtvingade kollegialitetens reglering och krav på obligatoriska närvaro. Medan samarbetskulturer, i Hargreaves analys, främst framställs i positiva termer synes den påtvingade kollegialiteten främst vara förenad med nackdelar och risker. Betraktat utifrån respondent 1:s resonemang synes det problematiska dock inte ligga i att arbetslagsarbetet har initierats ifrån skolledningen och bär drag av påtvingad kollegialitet. Problemet förefaller snarare bottna i att respondent 1:s arbetslag utmärks av en blandform av påtvingad kollegialitet och samarbetskultur. Å ena sidan är lagarbetet reglerat på så vis att de yttre ramarna präglas av den påtvingade kollegialitetens administrativa styrning och obligatoriska närvaro. Lärarna har inte självmant initierat samarbetet och frivilligt valt att ingå i laget. Å andra sidan har lagarbetet en fri karaktär och i enlighet med vad som kännetecknar samarbetskulturer, förväntas lagmedlemmarna att själva formulera innehåll, mål och ramar för arbetet. Lagen ska således själva bestämma hur de vill utforma sin verksamhet men de ska göra det inom kontrollerade ramar i form av obligatorisk närvaro i ett arbetslag som de inte bildat på eget bevåg. Arbetet inom respondent 1:s arbetslag synes följaktligen utmärkas av frihet inom kontrollerade ramar där en naturlig miljö (fri utformning) ska gestaltas inom en konstruerad miljö (obligatoriskt arbetslagsdeltagande).