• No results found

EKMR:s skydd i förhållande till envarsgripande

5 Enskildas rättigheter i förhållande till envarsgripande

5.3 EKMR:s skydd i förhållande till envarsgripande

Allmänt om rättighetsskyddet i EKMR

Rättighetsskyddet i EKMR fungerar annorlunda än motsvarade skydd i RF. Många av artiklarna i konventionen är formulerade så att staten har en negativ förpliktelse att inte agera på ett visst sätt. Det innebär att statens primära skyldighet i enlighet med artikel 5 EKMR är att inte agera på ett sätt som kränker skyddet mot

100 Isberg, M, Eliason, M, kommentar till 2:6 RF.

101 Lindberg, a.a. s. 21.

102 Prop. 1975/76:209 s. 52.

103 Bull, T, Sterzel, F, s. 75.

frihetsberövande. Ur den här negativa förpliktelsen kommer dock en positiv för-pliktelse att tillse enskilda denna rätt i förhållande till andra enskilda. Det innebär till exempel att staten har en skyldighet att stifta lagar som tillgodoser denna rätt.105

Har staten brustit i någon skyldighet gentemot konventionen ska klaganden enligt artikel 41 EKMR tillkännages skälig gottgörelse. Det kan innebära ersättning för ekonomisk och ideell skada alternativt att det i lindriga fall räcker med att dom-stolen konstaterar att ett konventionsbrott har skett.106

Europarätten genomsyras av subsidiaritetsprincipen vilket i det här fallet inne-bär konventionsstaterna har det primära ansvaret för att rättigheterna respekteras medan Europadomstolen har en kontrollerande roll med uppgift att korrigera even-tuella brister. Konventionsstaterna lämnas dock ett utrymme för en s.k. ”margin of appreciation” vilket innebär att rättsliga traditioner och inhemska värderingar till-låts inverka på tolkningen av konventionsrättigheterna.107

Rörelsefriheten

En enskilds rätt till sin personliga rörelsefrihet är skyddad i artikel 2 i det fjärde tilläggsprotokollet EKMR. Rörelsefriheten innebär enligt första punkten att var och en som befinner sig lagligt i ett land har rätt att fritt röra sig där och välja bosättningsort. Enligt andra punkten är var och en fri att lämna varje land, inklu-sive sitt eget. Inskränkningar av rörelsefriheten får endast göra med stöd i lag och om de är nödvändiga i ett demokratiskt samhälle med hänsyn till statens eller den allmänna säkerheten, för att upprätthålla den allmänna ordningen eller förhindra brott eller för att skydda hälsa eller moral eller annans fri- och rättigheter. Vidare får vissa inskränkningar av rättigheterna i den första punkten inom bestämda om-råden göras med stöd i lag om de är försvarliga med hänsyn till det allmänna in-tresset i ett demokratiskt samhälle.

Skyddet mot frihetsberövande

Artikel 5 EKMR stadgar att var och en har rätt till frihet och personlig säkerhet samt att frihetsberövanden måste ske i den ordning lagen föreskriver och endast i

105 Danelius, s. 58.

106 Danelius, s. 60.

de fall artikeln räknar upp. Artikeln är uttömmande vilket innebär att ett frihetsbe-rövande inte är tillåtet i några andra situationer än de i artikeln.108 Varje frihetsbe-rövande måste utöver att det ska ske i den ordning lagen föreskriver också vara rättsenligt. Dessa två krav innebär att det måste finnas stöd för frihetsberövandet i inhemsk lag samt att prövningen av dess rättsenlighet ska ske i enlighet med det föreskrivna förfarandet. Laglighetskravet innebär också att den bestämmelse som frihetsberövandet grundas på måste ha en viss kvalitet, vilket innebär att den ska vara rimligt förutsebar och allmänt tillgänglig.109 Det finns också ett proportional-itetskrav som innebär att frihetsberövandet måste vara proportionerlig i förhål-lande till syftet med åtgärden.110 Laglighetskravet prövades i fallet Winterwerp mot

Nederländerna där Europadomstolen fastställde att utgångspunkten är att nationell

rätt ska respekteras vid frihetsberövanden men att den nationella rätten måste vara förenlig med de principer som Europakonventionen vilar på. Domstolen konstate-rade också att beslut inte får baseras på godtyckliga bedömningar.

Ett rättsenligt frihetsberövande enligt Artikel 5:1 c) EKMR föreligger när någon är lagligen arresterad eller på annat sätt berövad friheten för att ställas inför behörig rättslig myndighet som skäligen misstänkt för brott. Vidare är det lagligt om det skäligen anses nödvändigt att hindra någon från att begå brott eller att undkomma efter ett brott. Artikeln tar sikte på de straffprocessuella tvångsmedlen gripande, anhållande och häktning.111 Skälig misstanke om brott ska föreligga vid själva gri-pandetillfället och det är omständigheterna i det enskilda fallet som ska ligga till grund för den bedömningen.112

I fallet Brogan m.fl. mot Förenade kungariket greps en terroristbrottsmisstänkt person men frigavs efter förhör eftersom misstankarna inte bekräftades. Personen ställdes aldrig inför någon domstol som kunde pröva frihetsberövandet. Europa-domstolen kom fram till att en person kan vara skäligen misstänkt vid tidpunkten för frihetsberövandet trots att misstankarna avskrivs senare. Att en frihetsberövad ska ställas inför behörig rättslig myndighet, företrädesvis en domstol, kan alltså

108 Danelius, s. 108.

109 Danelius, s. 112.

110 Danelius, s. 113.

111 Ehrenkrona, kommentar till artikel 5 EKMR.

vara en villkorad avsikt som inte nödvändigtvis behöver inträffa för att kravet på att en person är skäligen misstänkt ska anses vara uppfyllt.113

Alla frihetsberövanden enligt artikel 5 EKMR är begränsningar av rörelsefrihet enligt artikel 2 i det fjärde tilläggsprotokollet. Det finns dock gränsfall där en be-gränsad rörelsefrihet inte nödvändigtvis klassificeras som ett frihetsberövande i konventionens mening.114

Rätten till effektivt rättsmedel

Var och en har enligt artikel 13 EKMR rätt till ett effektivt rättsmedel inför en nationell myndighet om någon av konventionsrättigheterna kränkts. Det gäller även om kränkningen begåtts av någon som utövar offentlig myndighet. Artikeln innebär att kränkningar av konventionen i första hand ska hanteras av medlems-staterna. Artikeln kräver dock inte att en konventionsrättighet faktiskt har kränkts utan det räcker med att någon hävdar sig ha utsatts för en konventionskränkning för att rätten till ett effektivt rättsmedel ska gälla honom eller henne.115

113 Danelius, s. 124.

114 Danelius, s. 628.

6 Ordningsvakter och envarsgripande

Related documents