Den planerade vindkraftsparken består av vindkraftverk, ett 20 kV markkabelnät som ansluter vindkraftverken med vindkraftsparkens elstation, vindkraftsparkens elstation med byggnad och en 110 kV kraftledning som förenar vindkraftsparken med Tor-nionlaakson Sähkö Oy:s elnät och som realiseras antingen som luftledning eller mark-kabel. På vindkraftsparkens område byggs dessutom ett servicevägnät som gör det möj-ligt att nå vindkraftverken.
3.6.1 Vindkraftverk
Vindkraftverken består av fundament, torn, maskinhus och rotor (figur 3-6). De plane-rade vindkraftverken har en effekt av 2–5 MW per enhet, navhöjd (punkten där rotorn är förenad med tornet) på högst 150 meter och rotordiameter på högst 150 meter i de båda granskade projektalternativen. Vindkraftverken i projektet skulle därigenom i alternati-ven ha en totalhöjd om högst 225 meter.
Effekt per enhet 2–5 MW
Navhöjd högst 150 meter
Rotordiameter högst 150 meter
Total höjd högst 225 meter
Figur 3-6. Principbild av ett vindkraftverk och storleksdata för de vindkraftverk som planeras för projektet.
Vindkraftverkens torn tillverkas antingen helt av stål, som en sammansättning av betong och stål (hybridtorn) eller helt av betong. Dessutom är det möjligt att använda torn med fackverkskonstruktion i stål. Över 100 meter höga torn är typiskt av armerad betong.
Vilken torntyp som ska användas i detta projekt kommer att bestämmas när projektpla-nerna blir mera detaljerade.
Kraftverken förses med flyghinderljus som det ställs mera detaljerade krav på i det flyghindertillstånd som söks hos Trafiksäkerhetsverket Trafi. Trafiksäkerhetsverket Trafi har i januari 2013 publicerat en anvisning rörande flyghinderljus på vindkraftverk.
I anvisningen beaktas parkliknande vindkraftsprojekt som består av flera vindkraftverk så att de kraftverk som finns i områdets mittdel kan ha ljus med lägre effekt än kraftver-ken i kanten. (Trafiksäkerhetsverket Trafi 2013) På detta sätt minskas flyghinderljusens påverkan på närmiljön.
3.6.2 Elöverföring
I vindkraftprojektet byggs en understation på vindkraftsparkens område (figur 3-7), där den effekt som kraftverken i parken producerar transformeras till 110 kV överförings-spänning. Inom vindkraftsparken ansluts vindkraftverken till vindkraftsparkens under-station med 20 kV markkablar.
Vindkraftsparken kommer att anslutas med luftledning eller markkabel till Tornionlaak-son Sähkö Oy:s 110 kV kraftledning i områdets sydvästra del.
Figur 3-7. Exempel på 20/110 kV understation i vindkraftspark. (Foto: Pöyry)
3.6.3 Vägnät inom vindkraftsparken
Vägnätet inom vindkraftsparken (figur 3-8) kommer att realiseras så att befintliga vägar utnyttjas så långt som möjligt. På detta sätt undviks att onödiga vägavsnitt byggs och de negativa konsekvenserna på projektområdet och närområdet av det vägnät som byggs minimeras. Områdets befintliga vägar rustas upp till de delar som specialtransporterna med vindkraftverkens delar och den resningsutrustning som krävs vid byggandet kräver.
Den minimibredd på vägbanan som specialtransporterna kräver (när vindkraftverkets navhöjd och rotordiametern är cirka 150 meter) är cirka fem meter. Vid kurvor är vägarna bredare. Längs vägarna måste träd röjas så att öppningens bredd blir cirka 10 meter.
En preliminär vägplan över vägarnas dragningar visas i figurerna 3-4 och 3-5.
Figur 3-8. Exempel på bygg- och serviceväg i vindkraftspark. (Foto: Pöyry)
3.6.4 Principerna för placering av vindkraftverk, vägar och elöverföring
I projektets inledande utredningar har fler alternativa placeringar för vindkraftverken studerats än vad som presenteras i MKB-processens placeringsplan. Naturutredningarna har genomförts så att de täcker projektområdet så bra som möjligt och i den placerings-plan som presenteras i MKB-processen har de värdefulla naturobjekt som framkommit i undersökningarna beaktats.
När de placeringsplaner för vindkraftverken samt tillhörande vägnät och elöverföring som granskas i MKB-processen planerades har hänsyn tagits bland annat till följande förhållanden:
- de viktigaste begränsningarna som omgivningen ställer (bl.a. naturutredningarnas preliminära resultat om projektområdets naturvärden samt nuläget för projektom-rådets närområde som bebyggelse och annan markanvändning) i anslutning till projektområdet vid Reväsvaara och närområdet,
- en preliminär vindanalys,
- vindkraftverkens inbördes avstånd för att minimera parkförlusten samt - markens lämplighet för byggande och sluttningarnas branthet.
3.6.5 Uppförande av vindkraftsparken
3.6.5.1 Renovering av befintliga vägar och byggande av nya vägförbindelser
Vägbygget inleds med att avlägsna tillräckligt med träd kring vägarna som leder till kraftverksplatserna. Vindkraftsparkens vägnät byggs och renoveras efter röjningen. Om-rådets befintliga vägar rustas upp till de delar som specialtransporterna för kraftverkens delar och den resningsutrustning som krävs vid byggandet kräver. Sist byggs nödvän-diga nya vägar som förbinder kraftverken med befintliga och vid behov renoverade all-männa och privata vägar.
3.6.5.2 Beredning av monterings- och resningsområden
För byggnadsarbeten avlägsnas träden på en areal av omkring 0,3–0,5 hektar på vind-kraftverkets byggplats, beroende på storleken på det vindkraftverk som ska byggas. In-till kraftverkens byggplats avjämnas och förstärks ett så kallat monteringsområde för resningsutrustningen. Storleken på monteringsområden är cirka 30 x 50 meter. Ytan på monteringsområdena kommer att bestå av antingen naturgrus eller stenkross. För att sätta samman rotorn måste träd röjas åtminstone på de ställen där rotorns blad hamnar i monteringsfasen. Arealbehovet för denna röjda yta är cirka 20 x 100 meter, men beror på rotorns storlek och monteringstekniken.
3.6.5.3 Fundament
När projektplaneringen fortskrider görs preliminära geologiska undersökningar på pla-ceringsplatserna antingen genom borrning eller markradar. På basis av dessa undersök-ningar väljs grundläggningsmetod för vindkraftverken. Innan de egentliga byggnadsar-betena inleds görs mera noggranna undersökningar av marken för att utgöra grund för slutlig dimensionering och detaljkonstruktion av fundamenten. Det finns flera grund-läggningssätt och valet påverkas av områdets markbeskaffenheten och grundförhållan-dena. Valet av grundläggningssätt för kraftverken beror också på det tornalternativ som väljs. Nedan beskrivs kortfattat de typiska grundläggningsmetoderna.
Gravitationsfundament innebär att en armerad betongplatta försänks genom grävning till ett visst djup beroende på grundförhållandena. Plattans tjocklek är cirka 1-2 meter vid kanterna och cirka 2-3 meter i mitten. Storleken och diametern på den grundplatta som krävs beror starkt på kraftverket och grundförhållandena. Med de kraftverksalterna-tiv som används idag är diametern typiskt cirka 15–25 meter. När grundplattan är färdig täcks den med jordmassor eller stenmaterial så att endast en liten del är synlig. Gravitat-ionsfundament kräver att marken är tillräckligt bärig.
Bergförankrat fundament används när vindkraftverken placeras på bergområden där berget antingen går i dagen eller finns nära markytan. En grop sprängs i berget för fun-damentet och hål borras för bergbultar. Bergbultar monteras i hålen som borrats i ber-get. I sin övre ända förenas bergbultarna med vindkraftsverkets armerade stålfundament som gjuts i hålet som sprängts i berget. Antalet bergbultar som krävs och deras längd beror på bergets kvalitet och den belastning som vindkraftverket ger upphov till. När bergbultar används är det armerade betongfundamentets storlek i allmänhet mindre än vid andra grundläggningssätt med armerad betong.
Armerat betongfundament på pålar används i fall där markens bärighet inte är tillräck-lig och där lagren med dåtillräck-lig bärighet sträcker sig så djupt att det inte längre är kostnads-effektivt att byta ut material. Vid pålfundament grävs organiska ytlager bort och grund-läggningsområdet täcks med ett tunt lager kross som pålarna drivs igenom. Olika slag av pålar har olika installationsmetoder, men i allmänhet kräver nästan alla alternativ tunga entreprenadmaskiner för installation. Efter pålning förbereds pålarnas ändar och det armerade betongfundamentet gjuts på pålarna.
3.6.5.4 Byggande av vindkraftsparkens interna kabelnät och kraftledningsanslutning Innan vindkraftverken reses byggs och installeras vindkraftsparkens interna kabeldrag-ningar samt anslutning till kraftledning. Vindkraftsparken kommer att anslutas till kraft-ledningen i områdets sydvästra del med luftledning eller markkabel. Man strävar efter att placera de markkablar som krävs i vindkraftsparken i kabeldiken som grävs intill transportvägarna.
3.6.5.5 Montering och driftstagning av vindkraftverken
Vindkraftverkets torn och andra komponenter transporteras oftast till monteringsområ-det i flera delar. När vindkraftverkens storlek ökar delas kraftverken upp i flera trans-portkollin.
Vindkraftverkens resning börjar när fundamenten, nödvändiga vägar i vindkraftsparken och monteringsområdet är färdigt och kraftverkens olika komponenter har levererats med specialtransporter. Vindkraftverken reses med hjälp av kranar från monteringsom-rådet. Först lyfts tornet en del i taget, efter detta maskinhuset och sist rotorn som monte-rats ihop på marken.
Det tar typiskt 2–3 dagar att montera ett kraftverk på ett färdigt fundament. Det kan ta en arbetsdag att flytta kranen från en resningplats till nästa. Svåra väderförhållanden som till exempel hård vind eller dimma kan avbryta lyftarbetet. Montering och driftsätt-ning av ett kraftverk, inklusive driftsättdriftsätt-nings- och testdriftsätt-ningsfas, kan ta sammanlagt cirka 1,5–2 veckor.
3.6.6 Avveckling av vindkraftspark
Avveckling av vindkraftverk blir aktuellt när de nått slutet av sin livslängd. Vindkraft-verkens tekniska livslängd är cirka 20–30 år, men genom att byta ut maskineri och komponenter är det möjligt att förlänga deras livslängd om skicket hos andra konstrukt-ioner som torn och fundament tillåter detta. Genom att förnya maskineriet kan kraftver-kens livslängd förlängas upp till 50 år som är den livslängd som torn och fundament dimensionerats för. Ett annat alternativ för att fortsätta vindkraftsparkens verksamhet är att byta ut kraftverken helt inklusive torn och fundament. Kraftledningens tekniska livs-längd är 50–70 år men dess livslivs-längd kan förlängas med som minst 20–30 år genom re-novering av den.
När ett vindkraftverk avvecklas kan det monteras ned i delar med samma utrustning som användes vid resningen. Arbetsmomenten vid avveckling är i princip samma som i byggfasen. Om det finns behov är det möjligt att avlägsna vindkraftverken inklusive fundamenten från området. Vindkraftverkens tidigare placeringsplatser kan iordnings-ställas för att smälta in i det omgivande landskapet. I vissa fall kan det medföra mindre
konsekvenser att lämna fundamenten och iordningsställa platsen än att avlägsna dem.
Det kan vara möjligt att använda fundamenten som en del av annat byggande.
När kraftledningen inte används längre avlägsnas kraftledningens konstruktioner och markområdet som använts som kraftledningsgata frigörs för annan användning av mar-kägaren. Markkablarna kan avlägsnas när driftsfasen avslutats. Eventuella djupt lig-gande jordningsledare är det dock inte nödvändigtvis ändamålsenligt att avlägsna.