P r o p . 1996/97:9
175 Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna tillstyrker förslagen eller lämnar dem utan erinran.
Skälen för regeringens förslag: Den som beviljas allmän rättshjälp har bl.a. förmånen av att få bevis- och inställelsekostnader ersatta av staten. Någon möjlighet att få sådana kostnader ersatta utanför rätts-hjälpssystemet finns inte såvitt gäller allmän domstol. Vid förhandling vid allmän förvaltningsdomstol kan en enskild part, som inställt sig till muntlig förhandling tillerkännas ersättning av allmänna medel för resa och uppehälle enligt 15 § förvaltningsprocesslagen (1971:309). Enligt 26 § förvaltningsprocesslagen har vittne och sakkunnig i förvalt-ningsdomstol rätt till ersättning av allmänna medel för sin inställelse.
Rättshjälp beviljas om den rättssökande har behov av någon eller några av förmånerna som anges i 9, 9 a och 10 §§ rättshjälpslagen. Vid
Regeringens förslag:
resurser skall staten kostnader i samband
Om en rättssökande har små ekonomiska betala kostnaderna
med inställelse vid
för bevisning och förhandling i allmän domstol eller Arbetsdomstolen oberoende av om rättshjälp beviljas eller inte.
Den rättssökande skall inte betala någon av gift för biståndet.
P r o p . 1996/97:9
176 behovsprövningen skall enligt förarbetena till rättshjälpslagen någon
annan ekonomisk prövning än den som anges i 6 § rättshjälpslagen inte göras. Även om det är uppenbart att den rättssökande själv på grund av reglerna om rättshjälpsavgift kommer att få betala samtliga kostnader anses han ändå ha behov av rättshjälp om någon eller några av de förmåner som räknas upp i de angivna paragraferna kan komma i fråga.
I de flesta fall är behovet av biträde den främsta anledningen till att rättshjälp söks. Emellanåt förekommer det dock, t.ex. i tvistemål om mindre värden att den enda förmån som det finns behov av är bidrag till kostnader för bevisning. Rättshjälp kan i sådant fåll beviljas utan att biträde förordnas.
Utredningen föreslår att kostnader för bevisning i allmän domstol eller i Arbetsdomstolen skall kunna ersättas utanför rättshjälpssystemet.
Detsamma skall enligt utredningens förslag gälla kostnader i samband med inställelse vid förhandling i allmän domstol eller Arbetsdomstolen.
Vidare föreslås att den rättssökande inte skall betala någon avgift för biståndet. I stort sett alla remissinstanser tillstyrker förslagen eller lämnar dem utan erinran.
Som vi föreslår i avsnitt 7.3 skall behovet av biträde i fortsättningen vara avgörande för huruvida rättshjälp skall beviljas eller inte. Det innebär att rättshjälp inte skall kunna beviljas för att bekosta endast någon annan av de förmåner som följer med rättshjälp. De förmåner som vanligen kommer i fråga är ersättning för kostnader som avser inställelse till förhandling och bevisning. Om rättshjälp beviljas skall den rättssökandes kostnader för bevisning även i fortsättningen ersättas inom ramen för rättshjälpen (avsnitt 11.3) medan den rättssökandes kostnader för inställelse i domstol inte längre skall ersättas som en rättshjälpskostnad (avsnitt 11.4). En rättssökande som inte beviljas rättshjälp därför att han eller hon inte har behov av biträde får därför själv stå för sina beviskostnader och alla, oavsett om de har rättshjälp eller inte, får själva stå för kostnader i samband med inställelse till förhandling. Som vi framhållit i avsnitt 7.3 och 11.4 är dessa kostnader vanligtvis inte mer omfattande än att den rättssökande själv kan stå för dem. I vissa fåll kan dock sådana kostnader bli alltför betungande för den enskilde. För de ekonomiskt svaga grupperna bör det - som utredningen har föreslagit - vara möjligt att få viss hjälp med kostnader för bevisning och inställelse till förhandling. Vi ansluter oss därför till utredningen och föreslår att dessa kostnader i fortsättningen skall kunna ersättas utanför rättshjälpsystemet.
De nya ersättningsreglerna bör tas in i rättegångsbalken. Genom 5 kap. 3 § lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister blir bestäm-melserna tillämpliga även i mål vid Arbetsdomstolen. Några ändringar krävs därför inte i den lagen. Några ändringar krävs inte heller i förvaltningsprocesslagen. Genom 24 § lagen (1996:242) om dom-stolsärenden är rättegångsbalkens regler om bevisning tillämpliga även på bevisning i ett ärende. Någon ändring krävs därför inte i detta hänseende. Däremot bör 18 § i lagen om domstolsärenden kompletteras med en hänvisning till 11 kap. 6 § rättegångsbalken så att parten kan få ersättning även för en inställelse till ett sammanträde i ett ärende. Vi
återkommer i avsnitt 16.2 till motsvarande frågor när det gäller miss-tänkt i brottmål.
Förslaget innebär att den rätt till ersättning för inställelse vid andra myndigheter än domstolar som finns i dag försvinner.
Rättshjälpskostnaderna för bevisning uppgår till ca 1 miljon kronor per år, således ett relativt litet belopp.
Regeringen delar utredningens bedömning att någon avgift inte bör tas ut för detta slag av bistånd. Det bistånd som nu föreslås skall ges till dem som har det sämst ställt ekonomiskt. Inkomsterna från de avgifter som det skulle kunna bli fråga skulle knappast bli stora. Den admi-nistration och de kostnader som en sådan ordning skulle innebära medför nackdelar som inte uppvägs av dessa ringa inkomster. De fördelar som kan uppnås med det nu beskrivna systemet torde klart överväga de marginellt minskade inkomster som skulle bli följden.
Eftersom ersättningen till vittnen därmed inte berör någon annans rätt kan dessutom frågan om ersättningarna i fortsättningen behandlas utanför rättssalen. Detta ser regeringen som en fördel. Bestämmelsen i
18 kap. 13 § rättegångsbalken om ersättningsskyldighet för vad som utgått av allmänna medel bör därför ändras på det sätt som utredningen föreslår.
16.2 Brottmål
Prop. 1996/97:9
177 Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna har inga invändningar mot förslagen.
Skälen för regeringens förslag: En misstänkt i ett brottmål kan erhålla två former av rättshjälp. En av dessa är offentlig förvarare som regleras i 21 kap. rättegångsbalken. Den andra formen är rättshjälp åt misstänkt i brottmål enligt rättshjälpslagen. Några förslag som rör rätten till offentlig försvarare lämnas inte i detta ärende. Vi går därför inte in på de reglerna.
Rättshjälp åt misstänkt i brottmål kan beviljas en tilltalad om hans eller hennes beräknade årsinkomst inte överstiger tre basbelopp, efter att hänsyn tagits till förmögenhetsförhållanden och försörjningsbörda.
Om sådan rättshjälp beviljas betalar staten kostnaderna för bl.a. bevis-ning, utredning samt resa och uppehälle för den misstänkte i samband med inställelse inför domstol. De vanligaste förmånerna är ersättning för bevisning samt för resa till huvudförhandling vid domstol. Någon rättshjälpsavgift behöver inte betalas men om den misstänkte döms för brottet kan han bli skyldig att återbetala kostnaderna för rättshjälpen
12 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 9
Regeringens förslag: Institutet rättshjälp åt misstänkt i brottmål utmönstras ur rättshjälpslagen. Om en misstänkt har små eko-nomiska resurser skall staten betala kostnaderna för bevisning och för den misstänktes resa och uppehälle i samband med inställelse vid domstol. Kostnaderna för sådant bistånd skall alltid stanna på staten.
enligt vad som gäller för kostnader för offentlig försvarare och bevisning m.m. enligt 31 kap. rättegångsbalken. Den som frikänns från ett åtal har möjlighet att i efterhand få ersättning för sina egna kostnader enligt bestämmelserna i 31 kap. 2 § rättegångsbalken.
Vi har i avsnitt 16.1 föreslagit att rättshjälpslagens regler om ersätt-ning för kostnader för bevisersätt-ning och inställelse vid domstol såvitt gäller tvistemål och ärenden skall ersättas av nya regler i rättegångsbalken som innebär att rättssökande med små ekonomiska resurser skall kunna få ersättning av staten för dessa kostnader vare sig rättshjälp beviljas eller inte.
Utredningen har föreslagit att motsvarande ordning skall gälla för till-talad i brottmål. Förslaget tillstyrks eller lämnas utan erinran av samt-liga remissinstanser. Regeringen ansluter sig till utredningens förslag.
Som en konsekvens av detta blir institutet rättshjälp åt misstänkt i brott-mål överflödigt. Förslaget föranleder ändringar i rättegångsbalken.